Kapitel 1
A
velsstationen hette Pen Y Fan, efter det karga berget i dess mitt vars skarpa, spetsiga skåra kantad av rimfrost höjde sig likt en yxegg över ljunghedarna. Den kalla, blöta walesiska hösten var redan här, vintern närmade sig och de andra drakarna var dåsiga och otillgängliga, ointresserade av allt utom sin mat. Ett sextiotal fanns utspridda över området varav de flesta hade installerat sig i grottor eller på klipphyllor, varhelst de fick plats. De hade inga som helst bekvämligheter och heller inget som styrde deras tillvaro annat än måltiderna och remsan med kalröjd jord runt området, där tända facklor på nätterna markerade de gränser de inte fick överskrida; i fjärran glimmade de förbjudna stadsljusen muntert. När Temeraire kom till stationen hade han letat upp och röjt ur en stor grotta att sova i, men den var fuktig hur han än försökte fodra den med gräs eller flaxade med vingarna för att få luftväxling, ett beteende som i vilket fall inte stämde överens med hans instinktiva uppfattning om värdighet. Bättre då att uthärda allt obehag med stoiskt tålamod, även om det inte var särskilt tillfredsställande när ingen uppskattade hans ansträngningar. De andra drakarna gjorde det definitivt inte. Han var helt säker på att han och Laurence hade handlat rätt när de förde botemedlet till Frankrike och att ingen förnuftig varelse kunde tycka annat, men för säkerhets skull hade Temeraire stålsatt sig inför att bli bemött med antingen ogillande eller förakt