9789163865824

SOFIA BERGTING peter bergting

Personer och varelser LIN Lin är ett skogsrå som har hunnit fylla sex­ ton år. När vi möter henne i den här boken har hon vistats länge i naturen och utvecklat sina krafter. Borta är den lilla flickan som inte visste vem hon var, nu är hon en ung kvinna, starkare och snabbare än någon människa. I Lin strömmar den uråldriga Ur­ kraften, hon är ett med skogen.

Alkuin Alkuin är en människa. Det var han som fann Lin i skogen och tog med henne till Systerskapet. Alkuin är en hård lärare och vill ibland skynda på Lins utveckling lite väl mycket. Han förlitar sig på sin tro och har alltid sitt svärd nära till hands. Hans tro på Lin är stark, men han vet att han en dag måste släppa taget

KASPARA Kaspara är Systerskapets överhuvud. Hon är gammal och mycket vis. För Systerskapet står magin i centrum. Kaspara fick i uppgift av Alkuin att sköta Lins uppväxt och utbild­ ning tills hon fyllde tretton år, men Syster­ skapet har nu egna planer för Lin.

Galina Galina, Lins mamma, tillhör släktet skogs­ rår och är stolt, stark och orubblig. Hon har ett hjärta av stål och släpper ingen in på livet. Att ständigt leva på flykt har gjort Gali­ na hård och känslokall. Galina ser sig själv som ledare och har genom hundratals hårda strider mot demonerna fått ett rykte om sig som en grym och farlig motståndare.

akiko Akiko är en iller och Lins bundsförvant. Hon är snabbtänkt och ädelmodig, men vet sin plats. Akiko ser sig som en ödmjuk tjänare och är stolt över att ha fått uppdraget att led­ saga Lin.

Guishen Guishen är demonernas ledare. Det enda han tänker på är att tillfångata Lin. Guishen ser alla som står mellan honom och Lin som sin fiende. Alkuin är den han hatar mest av alla. Demonen insåg från första stunden han såg Lin att han behöver det ljus som finns i henne. Han vill erövra människornas värld och sedan behålla Lin vid sin sida.

Innehåll valet

13

bak hållet

27

för följda

39

lins återkomst

51

i sorgens tecken

61

ensa m mot fienden

71

demoner nas attack

81

uppgör elsen

91

templet i norr

103

minnesluckor

117

appendix

119

k arta

120

guishens ar mé

123

Valet

D

en lilla flickan och pojken springer genom skogen.

Det prasslar i de torra löven och tårarna ström­

mar ned för deras kinder. Det är tyst runt omkring dem och varje andetag hörs på långt håll. Varelserna

som jagar dem kommer allt närmare och barnen orkar snart inte springa längre. Trädens rötter har letat sig upp på stigen och när flickan vänder sig om för att se var fienden är snubblar hon och tappar taget om pojkens hand.

– Nema, res dig upp! De kommer!

13

de dödas rike

Vinden bär hans darrande röst till demonerna som ökar tempot i jakten på barnen.

– Spring, Eien, jag orkar inte mer!

Nema ligger kvar på marken och förmår inte att ta sig upp igen. Eien sträcker ut handen för att hjälpa sin syster när varelserna närmar sig med full fart.

Deras ruttna kroppar skrämmer honom, men sam­ tidigt kan han inte sluta titta på dem. Stanken från dem sprider sig med vinden och Eien skälver av fasa.

– Ta min hand fort!

Pojken tittar upp på den främmande flickan som dykt upp vid hans sida, men han tvekar att ta hennes hand. Hon stryker undan luggen från ansiktet för att kunna få ögonkontakt med Eien. Den stora flickan ser nästan vuxen ut, men han ser på hennes ansikte att hon fortfarande är ett barn.

– NU! Det är bråttom. De kommer! ropar Lin. Innan han hinner tänka mer tar hon hans hand samtidigt som hon fattar tag om Nemas midja. Lin springer så snabbt att Eiens fötter inte ens nuddar marken.

I hennes närhet känner de en trygghet de länge 14

demoner nas hä mnd

saknat och när hon sedan stannar vill de inte släppa taget om hennes händer.

– Ni måste släppa mig. De är här snart. Jag kom­ mer tillbaka så fort jag kan.

– Nej, lämna oss inte!

Nema håller krampaktigt i Lins hand. Hon måste snabbt lugna dem.

– Lyssna på mig. Jag heter Lin och jag är här för att hjälpa er. Demonerna som har jagat er är väldigt nära nu. Göm er här under riset och rör er inte förrän jag kommer tillbaka.

Lins lugna röst får dem till slut att lägga sig ned och hon hinner precis lämna gömstället då varel­ serna uppenbarar sig bakom henne.

– Ge oss människobarnen!

Demonvärlden börjar få slut på människokroppar.

Aldrig tidigare har hon sett demoner som är så för­ fallna. Delar av ansiktena täcks av gammal torr hud medan skelettet blottas på andra ställen. De måste vara desperata nu.

– Nej! Ge er av, det finns inget här att hämta!

Demonerna tittar på flickan framför sig och är 15

de dödas rike

redo för strid. Den mindre av dem kastar sig mot Lin. Hon tar ett språng upp i luften och svarar med att köra svärdet rakt i demonens mage. Han förintas i ett

demoner nas hä mnd

moln av damm och hon landar ljudlöst bakom den andre demonen. Lin vet att demonen inte kom­ mer att ge sig i första taget eftersom törsten efter människo­barnens livsenergi är stor. De stirrar på varandra, bevakar minsta rörelse och går runt var­ andra i en cirkel, med höjda vapen, tills Lin tappar tålamodet. Hon lyfter snabbt från marken för att kunna anfalla från ett annat håll, men hennes motståndare är snabb, får tag i hennes fot och drar ned henne på marken.

de dödas rike

Snabbt fyller Lin handen med vissna löv. Hon låter sin livsenergi flöda genom dem och kastar löven i demonens ansikte. Han släpper henne omedelbart och skriker högt när löven fräter bort resterna av hans hud. Demonen faller ihop i en hög och förvandlas till aska. När Lin vänder sig om har barnen krupit fram – de har sett allt. Skrämda över hennes krafter tar de ett par steg tillbaka och backar in i en figur som stigit fram från sitt gömställe. Nema och Eien vågar inte ge ifrån sig ett ljud, de stirrar förskräckt på mannen som står där. Lin sätter sig på knä och talar till dem med en lugn stämma. Hon vänder sig mot flickan som ser på henne.

– Var inte rädda. Vi är här för att hjälpa er!

Lin ser att Nema samlar mod.

– Vad är du för något? Du kan inte vara en människa om du kan göra sådana saker!

– Jag är ett skogsrå, men är uppvuxen bland människor.

demoner nas hä mnd

Mannen bakom er är min mentor och en stor kri­ gare.

Alkuin tittar ned på barnen som fortsätter att stirra både på honom och på Lin, inte riktigt säkra på om de vågar lita på främlingarna.

– Vad heter ni? Kan vi ta er till era föräldrar?

Innan Nema hinner hindra Eien har han satt sig ned bredvid Lin. – Jag heter Eien och det här är min syster Nema.

Vi kom ifrån vår moster när varelserna dök upp från ingenstans och började jaga oss.

Lin ler mot pojken som inte visar någon rädsla längre och flickan sätter sig försiktigt ned. Barnen tror sig veta vägen tillbaka.

– Jag följer med dem, säger Lin. Alkuin är inte nöjd med beslutet och tar henne åt sidan.

– Lin, låt barnen återvända själva. Vi har inte tid att följa med dem. Jag har fått oroväckande nyheter om att Guishen är på väg hit. Det var därför jag kom efter dig så att vi kan skynda oss hem och packa innan vi ger oss av. Du är nästan omöjlig att hitta när 20

demoner nas hä mnd

du har gett dig av på en av dina morgonpromenader.

Lin tittar på Alkuin, hon rynkar pannan när hon hör hans förslag.

– Varför fly? Kan vi inte möta dem här? Jag kan sända bud efter våra gömda soldater via mina vänner i djurriket.

– De hinner inte komma hit och vi klarar inte av de här motståndarna på egen hand.

– Jag tänker inte lämna barnen åt sitt öde. Om du nu säger att Guishen kan vara på väg förstår du väl att vi inte kan låta dem gå själva?

Alkuin muttrar något, men nickar sedan i medhåll.

Prasslande ljud hörs runt omkring dem och det ligger något i luften – ondskan är på väg. Alkuins kropp har inte riktigt hämtat sig efter de senaste skadorna och han har insett att åren börjar komma i kapp honom.

Han blev väldigt överraskad när Lin för några måna­ der sedan stod där utanför hans dörr. När Lin följde med sina föräldrar hem trodde han att hans roll i hennes liv var över.

Hon har inte berättat om allt som hände mellan dem, men det spelar inte så stor roll för honom.

21

de dödas rike

Huvudsaken är att hon är tillbaka, särskilt när han själv börjar se sina begränsningar, då behövs en ung stark krigare.

Lin har också känt att något har varit på gång i världen, en förändring, och hennes djurvänner har kommit med täta rapporter om demonernas fram­ fart. Medan hon håller barnen i var sin hand och för­ söker utstråla lugn är det något som börjar väckas till liv inom henne. En ny och starkare känsla som hon är rädd för. Den delen av henne längtar efter strid och förgörelse. En viskande röst som talar om män­ niskornas ondska och förgörelse. Drömmarna om nätterna har blivit annorlunda. Förut drömde hon om gröna ängar där djur och människor sprang fria och om hur livet skulle kunna vara utan demonerna.

Nu vaknar Lin oftast med andan i halsen och det är nästan svårt att bryta sig loss från känslan som drömmarna lämnar. Demonerna är de som alltid vin­ ner och allra längst fram står hon öga mot öga med Alkuin och de är inte på samma sida.

– Lin? Alkuin får henne att vakna upp från dagdrömmen.

22

demoner nas hä mnd

Längre fram på stigen står några figurer som har stannat upp när de har fått syn på sällskapet.

– Mei! Moster Mei! Barnen släpper taget om Lin och rusar fram. Hon hinner inte hejda dem och skyndar efter. Vem vet om det verkligen är moster Mei eller om det är en demon som har tagit över hennes kropp? Lin hinner i fatt barnen och föser dem bakom sig när de når fram till kvinnan och hennes följe.

– Eien! Nema! Ni är välbehållna! Vi blev så oroliga när vi kom ifrån varandra.

– Moster Mei, var är kusin Izo? Kvinnan tittar ned i marken och Lin ser att hon samlar mod för att orka berätta.

– Izo klarade sig inte mot demonerna.

När barnen gråtande kastar sig i sin mosters famn tvivlar Lin inte längre på att kvinnan fortfarande är människa. Utan att ta farväl backar hon långsamt därifrån och möter Alkuin en bit på vägen.

– Ska du inte ta farväl av barnen? Han ser lite för­ vånad ut över att hon har valt att bara gå sin väg.

– Vi har gjort vårt. Tog du vagnen med dig?

23

de dödas rike

Han nickar och de ökar takten en aning. Djuren i skogen varnar om att fienden är nära. Lin har en käns­ la av att någon går bakom henne och det känns ibland som om en kall, osynlig hand läggs på hennes axel.

När hon väl vänder sig om finns där inget, men det får henne att rysa. Alkuin kliver snabbt upp i vagnen och hästen börjar röra på sig innan Lin hinner sätta sig tillrätta. Bakom dem hör de barnen ropa på dem: – Vänta! Vänta!