9789163867279

m ysteri et

DĂ–den Jonathan LindstrĂśm

Vi lägger den döda i ett kylskåp tills det blir begravning. Då läggs den döda i en kista som ställs i en kyrka. Vi tar på oss svarta kläder, sjunger, håller tal och gråter. Sedan bärs kistan ut och firas ner i en djup grop. Därefter dricker vi kaffe, äter smörgåstårta och berättar minnen om den döda.

I dödsriket styr jättinnan Hel. Hon är till hälften köttfärgad, till hälften blåsvart och har grym blick.

Vi bygger ett litet hus där vi lägger in våra döda som får ruttna. Sedan tar vi ut dem, bränner dem på bål och gräver ner skallbenen längs husets ena gavel och de andra benen längs den andra gaveln. Och så dricker vi öl och krossar krukor.

Om jag går omkring med ansiktet täckt med tyg har jag större chans att hamna i paradiset när jag dör.

Den som ska tända på ett gravbål klär av sig naken och håller en hand på sin ena skinka när han tänder på.

Vi gräver ner våra döda i marken och strör röd färg på dem.

Dödsriket finns under jorden och där hamnar både människor och djur när de dör.

Där är alla lyckligare och har det bättre än här.

När den dödas skugga spökar kan man höra spökets stav knarra i snön där spöket går.

Den döda bränns med sin kista i en krematorieugn, benen mals ner och benpulvret som kallas aska läggs i en kruka som kallas urna. Sedan kan man ha urnan stående hemma på spisen eller gräva ner den på kyrkogården eller strö ut askan i gräset eller havet.

Pipen man ibland hör i öronen är skriken från de dödas plågade själar.

Vi betalar kvinnor som gråter, gråterskor, på begravningar.

De som inte skött sig eller tror som vi hamnar i helvetet när de dör, de som ångrar sig innan de dör kan hamna i skärselden där de plågas tills de blir renade och sedan får de fortsätta till himlen. En del hamnar i himlen direkt.

Vi lägger de döda i graven med fötterna mot öster, för att de ska kunna resa sig åt rätt håll när en gud kommer med soluppgången och väcker dem till liv igen.

Vi bär inte ut våra döda genom dörren utan genom ett hål i väggen. Då kan de inte hitta tillbaka och spöka.

Livet i dödsriket är som här, fast man har inte så ont och är inte så hungrig.

När någon dör smetar vi aska på fönstren och täcker för speglar och teven och vänder foton bakfram.

Vi begraver våra döda hemma under golvet så att vi vet var de finns.

En del människor kan återfödas som ormar, andra som lejon.

Först när ingen minns en längre är man riktigt död.

Den som sörjer en död rakar av sig håret.

Vi river hyddan där någon dött, gråter, flyttar och nämner aldrig mer den döda.

Vi rullar in våra döda i tygremsor.

Vi har stoppat upp och ställt ut en av våra döda ledare i en glaskista så att folk kan komma och titta på honom. Med drygt ett års mellanrum badar vi honom i alkohol och andra kemikalier för att han inte ska börja ruttna.

Vi har också tagit bort små svarta fläckar på skinnet.

Gjort och trott om döden

När någon dör är vi tysta i tre dagar. Sedan tar vi ut den döda genom ett hål i hyddväggen som vi tätar ordentligt så att den döda inte ska komma tillbaka.

När någon dör tar vi bort alla speglar och sätter rött papper framför alla gudabilder. Vi klär upp den döda i hennes finaste kläder, sminkar henne och lägger ett gult tygstycke över hennes ansikte. Hon får inte kläs i rött för då kan hon bli ett spöke. Hon läggs i en kista och bärs iväg och begravs i marken.

Blir man ihjälslagen hamnar man i norrskenet och får sparka boll med valrosskallar.

De döda måste få offer av mat annars blir de hungriga i dödsriket.

Vi tvättar den döda med tvål och vatten ett ojämnt antal gånger, sedan häller vi parfym på henne och rullar in henne i vitt tyg och så bär vi henne till graven där alla hjälps åt att fylla igen graven.

De flesta som dör får bara lite tillsägelser och straff för det dumma de har gjort i livet innan de hamnar i paradiset. Men elaka ledare får eviga plågor.

Vi gräver ner våra döda och häller röd färg på dem.

Vi lägger ut våra döda på reven så att hajarna kan äta upp dem.

Vi gräver ner våra döda i marken och strör röd färg på dem.

Vi sätter upp våra döda i träden.

Vi bränner våra döda på bål och krossar en kruka. De brända benen kan vi slänga i en flod.

När du dör återföds du.

Har du inte skött dig blir ditt nästa liv jobbigt.

Vi lägger våra döda uppe på torn så att gamar kan äta upp dem.

Vi tror på återfödelse men hoppas att den döde ska slippa det. Kroppen är inte viktig, så den kan vi hacka upp och lägga ut som fågelmat.

Tänk om du inte finns!

Tänk om allt bara är inbillning! Fast så kan det väl inte vara?

Men när man blir gammal och dör, då finns man väl inte? Jo, kroppen kan ju finnas kvar, fast det spelar väl inte så stor roll, om hjärnan har slutat fungera.

Och så finns det många som tror att du, alltså det som tänker och känner, finns kvar som en själ efter döden och lever vidare någonstans. Det kan vara i himlen, i ett dödsrike, som ett spöke eller att själen far in i en ny människa som ska födas.

Eller blir det bara svart och slut?

Döden är jättejättelångt borta men lite läskig när jag tänker på den.

Jag fattar inte vad döden är, fast jag tycker att det är otäckt när mamma och pappa inte syns.

6

Jag har så mycket i livet att ta hand om att jag inte hinner tänka på min egen död! Fast jag är rädd att de jag tycker om ska dö.

Den här boken handlar om vad som kan hända efter att du eller någon annan dör. Det är läskigt och sorgligt men spännande också.

Det enda som verkar säkert är att alla människor i världen en dag ska dö. Sedan stenåldern har så där 50 miljarder människor levt och dött. Ändå vet ingen levande människa vad som händer när man dör. En del tror att de vet, men ingen vet säkert.

Oj, nu börjar det närma sig. Bäst att ha kul så länge jag hinner!

Hjärtligt välkommen!

Jaha, och vad är nu det här?

7

SJÄLEN De som inte är religiösa kan kalla människans upplevelser och minne för själ, men tror inte att den kan leva vidare utan kroppen.

16

Religiösa människor nu för tiden brukar istället tänka sig att själen lämnar kroppen när man dör och att den lever vidare.

Förr var det vanligt att man trodde att människan hade minst ett par själar.

En var kroppsjälen, den som håller igång kroppen och gör att man andas och är varm. Den försvann så fort man dog.

Där nere ligger jag och sover!

Den andra var frisjälen eller drömsjälen.

Den kunde lämna kroppen redan när man levde. Som när man sov och drömde att man for på resa eller försatte sig i trance, ungefär som i hypnos eller dvala. Frisjälen kunde färdas själv eller krypa in i olika djur. Så kunde den fara runt i världen och till och med träffa de dödas själar. Men innan människan vaknade upp måste själen tillbaka till hennes kropp.

När man dog fanns frisjälen kvar i kroppen ett tag.

För över hundra år sen var det en doktor som mätte vikten på människor på ett ålderdomshem precis innan och efter att de dog. Han ställde upp hela sängen med den som dog på en våg. När de dött vägde de i genomsnitt 21 gram mindre än när de levde. Doktorn trodde att själen hade vikt och for iväg. Men de flesta tror att han mätte fel. Om själen finns väger den nog ingenting.

17

OTÄCKA DÖINGAR Du har säkert sett eller hört talas om filmer och böcker om mumier, zombier eller vampyrer, som trots att de är mer eller mindre döda kan röra sig och jaga människor.

Mumier finns faktiskt på många platser i världen. Mest kända är mumierna från det gamla Egypten.

Egyptierna tömde den döde på inälvor som de lade i krukor. Hjärnan pillade de ut genom näsan med hjälp av en krokpinne.

Sedan använde de salt och andra ämnen för att bevara kroppen och lindade den med tygremsor innan den lades i en kista. De trodde att den döde behövde en bevarad kropp för sitt liv efter döden.

Men idén att mumier vaknar upp och jagar levande människor har spridits med sentida historier och skräckfilmer.

Katter kunde också bli mumier!

Och flodhästar!

22

En zombie är enligt gamla historier från Karibien, till exempel Haiti, människor utan själ som styrs av en annan människa. Genom skräckböcker och skräckfilmer brukar man nu för tiden mena en människa som smittats av ett speciellt virus och har blivit själlös. Med ruttnande kropp och bortvänd blick stapplar den fram och jagar människor för att äta upp dem.

Historierna om vampyrerna börjar med att folk i Ungern och Rumänien trodde att elaka människor som dött steg upp ur graven och sög blod från levande människor. Ett sätt av få stopp på dem var att slå en påle genom deras kropp i kistan. När författaren Bram Stoker fick höra sådana historier på 1800-talet skrev han boken Dracula, och när sedan filmer gjordes om Dracula blev det populärt med vampyrhistorier över hela världen.

Att mumier kan stappla runt och att zombier och vampyrer finns är alltså påhitt för att människor tycker att det är roligt att bli skrämda. Det skulle inte vara lika roligt om det var på riktigt.

23