Kapitel i
”Mulet, kulet, illa vulet, i de dödas vilorum.” Jag log för mig själv när jag tänkte på den gamla skämtsamma parodin på latin. En annan ramsa var ”Huggen och ohuggen ved, i större och mindre partier”, minnesramsan för hexameter, Iliadens och Odysséens versmått som överlevde också hos Runeberg och Strindberg. Men nu var det länge sen latintimmarnas ändlösa rad genom skolveckorna. Fanns latin kvar på schemat förresten? Det var säkert bortrationaliserat för länge sen. Fast idag stämde det. Ja, inte det där med veden, men med vädret. Jag såg ut över Köpmangatan genom det stora fönstret på min antikaffär. Grå hade dimman vällt in när jag kom ner på morgonen, grå hade den lägrat sig mellan de trånga husväggarna. Som om den kommit för att stanna. Hängde kvar, klibbade ner, fuktdrypande obehaglig. Gav känsla av våt bomull, en första varning från hösten. Så här kommer det att bli, fast värre. Mörkare och kallare. Livet skulle gå i ide till april. Så det var bara att bita ihop. Fast om jag var tursam kunde jag kanske gneta ihop en charter till Kanarieöarna när det var som mörkast. Sol och värme. En livsinjektion. Så var jag tillbaka i vardagen. Bläddrade igenom posten. Räkningar, broschyrer och reklam. Jag hade satt upp en diskret skylt vid brevinkastet, ”ingen reklam, tack”, men det verkade inte
7
Mårtenson Palatsmordet 1a korr.indd
7
09-04-23
15.48.31