Inledning
Åtskilliga människor jag mött har lite ursäktande sagt att de inte kan något om Bibeln. Men när jag talat om bibeltexter eller bibeltolkning i skilda sammanhang har jag märkt att många blir överraskade och intresserade. Reaktioner jag fått är till exempel »står det i Bibeln?« eller »kan man se det så?«. De reaktionerna är själva avstampen för den här boken. Och den konkreta upprinnelsen till att jag verkligen gav mig i kast med att skriva en bok om Bibeln var en förfrågan för ett par år sedan från tidningen amelia att skriva artiklar om Bibelns kvinnosyn, och om kända bibeltexter: »Vi får veta en massa om Koranen, Bhagavadgita och den Tibetanska dödsboken, men vår egen urkund då?« var frågan jag fick. Och den sammanfattar en märklighet i vår samtid: vad är skälet till att det som präglat vår kultursfär i så stor utsträckning uppfattas som ointressant, medan de kulturer andra levt och lever i är högintressanta? »Skriv en personlig bok om Bibeln«, sa min förläggare när hon läst artiklarna. Och så blev det. En av orsakerna till denna – upplevda och faktiska – brist på kunskap är nog att religion och tro generellt ses med ganska stor skepsis i Sverige idag. Många människor tror inte på Gud, eller snarare: har ingen relation till just den gudsbild man upplever att kristendomen ger uttryck för, och då blir inte heller kunskapen om religion så viktig eller nödvändig. Det kan man nog säga är den förhärskande uppfattningen. Om man vill spetsa till det skulle man kunna peka på att det9
Bibeln på mitt sätt_POC.indd 9
Inledning
2010-06-02 14.57
ta är ett väldigt snävt individualistiskt och historielöst perspektiv, som kan uttryckas så här: om religionen inte konkret påverkar mig i mitt liv, är den inte heller viktig i vidare mening. Skälen till att det blivit så är många och komplexa, men kärnan i tankegången är ändå densamma: religion är en kunskap för de troende och därmed inte heller viktig för att förstå vår historia och vår samtid. Det är inte bara på kultursidor och i samhällsdebatten i stort man kan se att bibelkunskapen inte står högt i kurs. Även på akademiska områden finns en så kallad religionsblindhet. Inom exempelvis litteraturvetenskap och historia är det inte alls självklart att kunna associera till de bibliska bilderna och berättelserna. Men kunskap om Bibeln är en av många viktiga pussel bitar för att förstå historien och de sammanhang vi finns i. Jag menar att »allmänbildning i bibelkunskap« är något som de flesta av oss kan ha både nytta och glädje av!
Vad jag vill med boken, och hur jag gjort Bibeln är den enskilt mest inflytelserika samling texter vi har i vår kultur. Bach, Rembrandt, Selma Lagerlöf, Marianne Fred riksson, Ingmar Bergman, Bob Dylan, Madonna, Dan Brown, Sara Lidman, Pär Lagerkvist – listan kan göras hur lång som helst på exempelvis konstnärer som Bibeln genom tiderna inspirerat, provocerat och utmanat. Bibeln är en bekantskap som sällan lämnar någon oberörd, och den är inte en okomplicerad följeslagare. Det vill jag förmedla i den här boken. Och min avsikt med Bibeln på mitt sätt är enkel: att på ett lättillgängligt sätt ge kunskap om och väcka intresse för en av hörnstenarna i vårt kulturarv. Varför lättillgängligt? Jo, för att jag attraheras av att skriva Bibeln på mitt sätt
Bibeln på mitt sätt_POC.indd 10
10
2010-06-02 14.57
i mellanrummet mellan det rent akademiska och det som är yta eller förenkling. Förr kallades det mellanrummet för folkbildning. Jag vill också förmedla min inställning till texterna; hur vi kan göra dem till våra egna genom att både ta dem på allvar och möta dem med en klackspark! Och så vill jag ge en bild av den motsägelsefulla, mångfacetterade och bångstyriga bok (böcker!) Bibeln är. Ingenting är nämligen särskilt självklart med och i Bibeln. »Som det står i Bibeln«, är ett uttalande som jag alltid brukar bemöta med »Hur menar du då?«. Stämpeln att Bibeln är ett slags telefonkatalog där man kan slå upp det man behöver, den vill jag tvätta bort. Jag kommer att ge min syn på de bibeltexter jag tycker är mest intressanta, eller som av andra skäl är viktiga att lyfta fram. Jag diskuterar hur man kan se på dem, och hur jag använt och använder dem. Överskådligt går jag dessutom igenom en del av den kunskap som finns om dessa uråldriga texter. Det här är alltså min högst personliga guidning genom de mest centrala skrifterna i vårt västerländska kulturarv. Här finns en blandning av rön från forskning, tankar om tolkning och praktiska tips. Jag väljer och vrakar bland texterna och presenterar såväl användbara favoriter som de riktigt ruggiga och problematiska texterna. Jag kommer också att visa hur jag tolkat en del bibeltexter när jag arbetat som präst. Skälet till att jag gör det är att jag vill ge prov på hur bibeltolkning kan fungera i praktiken, för att på så sätt visa något om tolkningens möjligheter och problem. Den här boken är en resa genom berättelser, släkttavlor, poesi, brev, renlighetsföreskrifter och domedagsprofetior, genom hedersvåld, kvinnoförtryck och kvinnofrigörelse. Här finns kärlek, erotik, sorg, mirakel och ond bråd död. 11
Bibeln på mitt sätt_POC.indd 11
Inledning
2010-06-02 14.57
När började jag själv läsa Bibeln? Min bibelläsning tog fart en jul i början 1980-talet. Julafton hade som alla år gett en riklig bokskörd. Men en av böckerna stack ut. Det var den nya översättningen av Nya testamentet, som kommit 1981. Boken hade blå pärmar med ett ax i guld tryckt på framsidan. Pappa hade varit inne hos småstadens lokale bokhandlare och köpt den åt mig. Valet hade fallit sig helt naturligt, eftersom jag några veckor senare skulle börja läsa teologi i Uppsala. Men jag visste inte där och då att denna blå bok skulle fånga mig, fördjupa mig och förvirra mig under många år framöver. Att uppslukas av en text var i och för sig inget nytt för mig. Mitt förhållande till det skrivna ordet var sedan länge passionerat. Det var som om orden, meningarna, flyttade in i mig och blev ett med mig. Men dittills hade det mest gällt skönlitteratur, och gärna poesi. Och jag hade nog kunnat ägna mig åt det, åt att skriva, läsa och utforska andra texter än just Bibelns. I efterhand kan jag se att de bibelvetenskapliga studierna – och de religionsvetenskapliga studierna överhuvudtaget – på ett perfekt sätt kombinerade mina intresseområden: språk, historia, religion och idéhistoria. Fast valet av teologi som ämne hade inte varit helt självklart, men blev det, precis som så många val vi gör i livet. Att välja är egentligen att chansa, och det är först i backspegeln vi ser de tydliga linjerna i våra val avteckna sig. När jag nu tjugofem år senare sneglar på Nya testamentet där i hyllan, ser jag hur nött den är, hur klistret lossat och bokryggen brustit. På min hebreiska bibel från studietiden, som står bredvid, finns en stor fläck, jag minns att den tjocka och vackert inbundna boken en gång hamnade på en saftig päronskrott. Mitt grekiska Nya testamente är fullklottrat Bibeln på mitt sätt
Bibeln på mitt sätt_POC.indd 12
12
2010-06-02 14.57
med grammatiska kommentarer i sidornas smala marginaler. De är böcker jag brottats med, både i yttre och inre mening. Och det är den brottningen och den nyfikenheten jag skriver om i den här boken. För mig är Bibeln en bok som allt sedan den där julen fortsätter att väcka mitt intresse för världar som inte längre finns, men som det ändå går att sträcka ut handen mot genom de här texterna. Det är både frustrerande och fascinerande att aldrig kunna nå fram till människorna, till deras nu. Samtidigt upphör jag aldrig med att försöka få till stånd ett sådant möte. Den här boken har en slagsida mot Nya testamentet och därmed mot kristendomen. Det beror dels på att jag sysslat mest med detta i min forskning, och dels på att jag formulerat mig kring och reflekterat mycket över det som präst. Det innebär dock inte att Gamla testamentet saknar plats här eller inte engagerar mig, för det gör det. Att läsa hebreiska och studera texterna, och att ha haft möjligheten att studera på plats i Jerusalem som jag gjorde i slutet av 1980-talet, är något av det mest fascinerande jag upplevt. Och ska man alls förstå något om Nya testamentet och kristendomen måste man förstå rötterna i den hebreiska bibeln och i judendomen. Men jag gör inte Gamla testamentet rättvisa i den här boken. Jag gör heller inte Nya testamentet rättvisa. Allt är inte med, alla är inte med och allt är inte sagt. Men så är den här boken också Bibeln på mitt sätt!
Mitt sätt Vad som är »mitt sätt« kommer att bli tydligt under resans gång, men jag ska ändå säga några ord till om det. När jag skriver det här pågår Humanisternas kampanj »Gud 13
Bibeln på mitt sätt_POC.indd 13
Inledning
2010-06-02 14.57
finns nog inte«. På nätet kan man göra ett test som visar hur religiös man är. Även om frågorna bitvis är svartvita, och ibland tröttsamt fördomsfulla mot och okunniga om religion, så var testet ganska kul och tankeväckande att göra. Och jag tycker att de kritiska diskussionerna om religion är viktiga att föra i ett samhälle. Orsaken till att jag nämner det här är att mitt testresultat säger ganska mycket om den »typ« av kristen jag är. Så här löd mitt resultat: »Du är religiös. Samtidigt tyder dina svar på att du har ett öppet sinne.« Ja, just det, tänkte jag. Det finns ingen motsägelse i att vara religiös och öppen, det är bara en fördom att religiösa generellt sett är instängda, fördömande och allmänt förstockade. För mig står tvivel, kunskapssökande och kritik inte i motsättning till att vara en troende människa. Jag är inte rädd för frågor, eller för vad jag kan finna när jag söker kunskap. Fast alla frågor är kanske inte intressanta och kunskap är ju något som vi ständigt får ompröva och söka på nytt. Det är inte bara troende som behöver ha ett öppet sinne. Det behöver alla, såväl den troende som ateisten och naturvetenskapsmannen/kvinnan. När man sysslar med teologi, arbetar inom kyrkan och sedan börjar forska – och är kvinna – är det knappast konstigt att frågor om könsroller ständigt gör sig påminda. Jag har länge studerat frågor kring kön och genus. Det har varit oerhört intressant och kunskapsgivande, men också skrämmande. Att jag reflekterat mycket över dessa frågeställningar präglar den här boken. Men oavsett om vi är religiösa eller inte, oavsett om vi är kvinnor eller män, oavsett vad vi har för bakgrund eller vilken sexuell läggning vi bär med oss, så är vi först och främst människor. Den inställningen genomsyrar också Bibeln på mitt sätt. Bibeln på mitt sätt
Bibeln på mitt sätt_POC.indd 14
14
2010-06-02 14.57
Några förklaringar Jag refererar ibland till bibeltexter genom deras gängse förkortade beteckningar: Mark, och inte Markusevangeliet, till exempel. Längst fram på försättsbladet finns en förteckning över ordningen för Bibelns böcker, samt deras förkortningar. Tre av evangelierna, Matteusevangeliet, Markusevangeliet och Lukasevangeliet, har likartade berättelser, och när jag hänvisar till något i dem, så gör jag det oftast till en av versionerna och inte till alla tre. Dessa tre kallas de synoptiska evangelierna, eller synoptikerna, just för att de till stor del bygger på gemensamt källmaterial. Johannesevangeliet, som ju är det yngsta evangeliet, tillkommet någon gång runt år 90 e.Kr., bygger även på andra källor än vad synoptikerna gör, och har också bitvis en helt egen stil och symbolvärld. Den som vill se hur författarna med små (och intressanta) skillnader återger händelser, kan exempelvis slå upp Matt 6:9– 13 och Luk 11:2–4 och jämföra bönen Fader vår. En liten utvikning: det blev enorma debatter när den nya översättningen, från 1981, av Fader vår – Vår Fader – infördes i kyrkornas gudstjänster. Den gamla översättningen har självklart sitt värde, inte minst för att den blivit den bön många människor kan utantill. Men om man studerar den grekiska texten så är den nya versionen mer trogen originalet. Fader vår är i evangelierna en bön med ett mycket enkelt språk. Jesus säger egentligen »pappa«. Den är folklig, och det speglar man nu i översättningen. Men det är spännande när översättningen av dessa gamla ord väcker reaktioner. Det visar också hur texter blir ett med sin kultur, och med människorna i den. Fader vår har ett värde genom det sistnämnda, medan Vår 15
Bibeln på mitt sätt_POC.indd 15
Inledning
2010-06-02 14.57
fader är mer trogen ursprungstexten, så jag använder båda två. Jag frångår det vanliga (och riktiga!) bruket att alltid hänvisa både till kapitel och till verser, utom på vissa ställen. En hänvisning blir alltså till Dom 9 om jag behandlar exempelvis verserna 1–7 i det kapitlet, och inte till Dom 9:1–7, som vore det mest korrekta. Detta för att slippa onödigt många siffror i texten, och den som har en bibel hittar lätt ställena genom hänvisningarna till kapitel.
Bibeln på mitt sätt_POC.indd 16
2010-06-02 14.57
Nu tar vi det från början …
17
Bibeln på mitt sätt_POC.indd 17
Nu tar vi det från början …
2010-06-02 14.57
Bibeln på mitt sätt_POC.indd 18
2010-06-02 14.57
Nu tar vi det från början …
Kanske behöver du som läsare fylla i några luckor så här inledningsvis? Det här kapitlet syftar till att ge en kort grundläggande orientering kring Bibeln för dig som tycker att du behöver det för den vidare läsningen. Mycket av det som står här kommer jag att utveckla senare i boken. Bibeln består av 66 böcker: 39 i Gamla testamentet och 27 i Nya testamentet. »Testamente« betyder förbund och syftar på Guds förbund med Mose (när han får stentavlorna) och på Jesu liv, död och uppståndelse, som inom kristendomen ses som det nya förbundet. Bibelns värld sträcker sig många tusen år över tid. Här speglas skilda kulturer, religioner, språk och länder. Vi rör oss i det forntida Mellanöstern, i Nordafrika och i Romarriket. I Damaskus och i Athen, i Egypten och i Turkiet. Judendomen är självklart det religiösa nav Bibeln rör sig kring. Men här finns också spår av de forntida religioner som fanns i Mellanöstern, och senare av grekisk, hellenistisk och romersk religion och filosofi.
Judendom och kristendom Jesus var jude och i Nya testamentet beskrivs han som den Messias judarna väntade på. Mycket i Nya testamentet associerar till Gamla testamentets messiasföreställningar och till andra gammaltestamentliga texter. 19
Bibeln på mitt sätt_POC.indd 19
Nu tar vi det från början …
2010-06-02 14.57
Enkelt uttryckt är den grundläggande skillnaden mellan judendom och kristendom att judarna fortfarande väntar på Messias, medan kristna tror att han redan kommit och ska återkomma. Självklart finns det en mängd andra skillnader, fast här nöjer jag mig med att peka på dessa både företeelser: Jesus var jude och uppfattades som Messias av dem som följde honom, medan han för judarna inte uppfattas som den Messias skrifterna talar om.
En komplicerad tillkomsthistoria De olika böckerna i Bibeln är tillkomna under olika tider och har skilda författare. Bibelns tillkomsthistoria är inte enkel att sammanfatta. Det äldsta som finns bevarat är urgamla fragment och handskrifter med delar av eller hela bibelböcker. Så småningom började man samla texterna till en helhet. Det här är en långsam och komplicerad process, som kallas kanonprocess. Och en hel del av den är höljd i dunkel. Det är viktigt att komma ihåg att den bibel vi har är ett resultat av avskrifter av avskrifter av avskrifter, i en lång kedja. För flera tusen år sedan var det sätt genom vilket man förmedlade berättelser det muntliga traderandet. Men så småningom, och ofta på grund av yttre omständigheter som konflikter eller krig, började man skriva ned berättelserna. En sådan händelse är förstörelsen av Jerusalems andra tempel år 70 e.Kr. Men man tror att det är runt 400-talet f.Kr. som man börjar samla och nedteckna judarnas heliga skrifter; den hebreiska bibelns texter (det kristna kallar Gamla testamentet). Masoreter kallades de judiska skriftlärda som under tidig medeltid (800- och 900-talen) nedtecknade och samlade den Bibeln på mitt sätt
Bibeln på mitt sätt_POC.indd 20
20
2010-06-02 14.57
hebreiska bibelns texter. I hebreiskan sätter man inte ut vokaler, utan roten i ett hebreiskt ord består enbart av konsonanter. Men den så kallade masoretiska texten försågs med vokaler och då handlade det om att tolka vilka vokaler ordet skulle ha och vad de därmed kunde betyda. (Här finns självklart också regler i språket, som att gudsnamnet JHWH:s vokaler inte kan bli Jehova utan blir Jahve.) Ingen hebreisk handskrift till hela Gamla testamentet är äldre än från 800- eller 900-talet e.Kr. Äldre är däremot den grekiska översättningen av Gamla testamentet, som växer fram under 100- och 200-talen f.Kr. Den kallas Septuaginta och bygger på fragment och versioner av texterna. Från 400-talet e.Kr. är den latinska översättningen: Vulgata. Två gamla och viktiga handskrifter är från 300- och 400-talen, de innehåller båda även Nya testamentet. För att krångla till det ytterligare: även om Gamla testamentets texter är äldre än Nya testamentets, så kan de vara nedtecknade senare. När det gäller Bibeln som vi känner den (både Gamla och Nya testamentet) är kanonprocessen, det vill säga vilka texter som skulle ingå i Bibeln, inte färdig förrän på 300-talet e.Kr. Dessa översättningar, handskrifter och avskrifter, har nutida bibelforskare att ta hänsyn till när de gör nya bibelöversättningar. Några bibelord kan vara så gamla som 3 000 år. En av de äldsta texterna i Bibeln är välsignelsen som finns i 4 Mosebok, kapitel 6. En av de yngsta är Johannesevangeliet, som tillkom någon gång runt år 90 e.Kr. Fast det faktum att de tillkommit då innebär inte att just det fragmentet finns bevarat (och vad det gäller de riktigt gamla: att de ens nedtecknades), däremot kan man härleda dem genom de texter, översättningar, hänvisningar och fragment som finns bevarade. 21
Bibeln på mitt sätt_POC.indd 21
Nu tar vi det från början …
2010-06-02 14.57
Vad gäller handskrifter och källor, så kallad textkritik, så är det ett av de mest spännande ämnen jag läst och jag hade nog kunnat fördjupa mig helt i det. I det grekiska Nya testamentet består ibland halva sidan av noter som hänvisar till olika textversioner och andra handskrifter skrivna på material som papyrus. Det är intressant att läsa noterna, som hänvisar till olika handskrifter och alternativa läsningar, och fundera över textens utveckling, luckor och otydligheter. Hebreiska, grekiska, arameiska och (senare) latin, syriska och koptiska (ett gammalt egyptiskt språk) är de språk som de äldsta bevarade texterna är skrivna på. Arameiska är det språk Jesus antagligen talade (om man vill veta hur man tror att det lät kan man se Mel Gibsons film The Passion of the Christ, där talar skådespelarna arameiska). Även om det nu är vedertaget att den muntliga traditionen länge var dominerande i mänsklighetens historia, finns det forskare som menar att det existerat tidigt nedtecknade texter. Det finns många olika teorier om Bibelns komplicerade tillkomstprocess. Likaså finns det många skilda forskningsrön om vilka författare eller »redaktioner« som skrivit Bibelns olika böcker. De säkra svaren är väldigt få. Jag har bara skrapat på ytan, men har ändå så här inledningsvis velat ge en bild av Bibelns snirkliga och dunkla tillkomsthistoria.
Bibeln på svenska – ingen självklarhet Den första hela bibeln på svenska är Gustav Vasas bibel, som färdigställdes på 1500-talet. Vår senaste hela bibelöversättning kom år 2000, det är den femte bibelöversättningen på vårt språk. De övriga tre är Gustav II Adolfs bibel, Karl XII:s bibel Bibeln på mitt sätt
Bibeln på mitt sätt_POC.indd 22
22
2010-06-02 14.57
och 1917 års översättning. Vid millennieskiftet hade forskare och författare arbetat i trettio år med att utifrån grundtexterna klä Bibeln i en modern språkdräkt. Att man alls började översätta Bibeln till det språk människor förstod har teologiska skäl. När Martin Luther på 1500-talet genom sina ord och handlingar satte igång reformationen och gav upphov till lutherdomen, eller protestantismen, fanns i hans tankevärld en grundläggande syn på människan som religiöst myndig. Det innebar att varken kyrkan, prästerna, helgonen eller något annat stod mellan människan och Gud. Och eftersom Guds Ord fanns rena och klara i Skriften skulle människan nås av dem på ett språk hon förstod för att själv kunna ta ställning till dem och möta evangeliet (med evangeliet menas här egentligen tanken på Guds nåd, och inte enbart de fyra evangelierna i Nya testamentet). På liknande sätt tänkte den schweiziske reformatorn Jean Calvin.
Gamla testamentet Det är viktigt att komma ihåg att Gamla och Nya testamentet är den kristna bibeln och de kristna beteckningarna på texterna. Judarnas heliga skrift, den hebreiska bibeln, innehåller de texter vi har i vårt Gamla testamente. Det här återkommer jag till i nästa avsnitt. Moseböckerna är de böcker man brukar kalla Torah. Pentateuken är en annan sammanfattande beteckning för de fem Moseböckerna. Torah är i strikt mening »lagen«, det vill säga de fem moseböckerna, men används ibland som en beteckning för hela den hebreiska bibeln. Första Mosebok (Genesis) innehåller exempelvis skapelseberättelsen, berättelserna om Adam och Eva, Kain och Abel, 23
Bibeln på mitt sätt_POC.indd 23
Nu tar vi det från början …
2010-06-02 14.57
Noa, Babels torn, Abraham, Sara och Isak, Hagar och Ismael, Sodom och Gomorra. Andra Mosebok (Exodus) innehåller texterna om hur israeliterna korsar Röda havet och hur Mose får lagtavlorna med tio Guds bud (dekalogen). Här finns berättelsen om guldkalven, om Moses syster Mirjam, om manna från himlen och mycket mer. Tredje Mosebok (Leviticus) innehåller renlighetsföreskrifter och också andra regler för kulten och för livet, bland annat om vilken mat man ska äta (det som ligger till grund för kosher inom judendomen) och hur man ska klä sig. Fjärde Mosebok (Numeri) handlar om israeliternas vandring i öknen. Femte Mosebok (Deuteronomium) innehåller också tio Guds bud, samt andra lagar och regler. Moses död avslutar 5 Mos. Sedan följer de böcker man brukar kalla de historiska böckerna som beskriver israeliternas liv, kungar, domare, profeter. Här finns exempelvis Josua, Domarboken och Första Kungaboken. Job, Psaltaren, Ordspråksboken, Predikaren och Höga Visan räknas till de poetiska böckerna och de tillhör våra stora textskatter. Bland de böcker som kallas de profetiska finns till exempel Jesaja och Jeremia, Amos och Malaki. Profeterna är bekymrade över människors avfall från tron och varnar, skrämmer och tröstar. Efter de profetiska böckerna brukar Gamla testamentet ta slut, men i vår nya översättning från år 2000 finns ett antal böcker tillagda. De elva böckerna, däribland Salomos vishet och Judits bok, är skrivna senare än de andra och har inte alltid funnits med. Sådana böcker kallas apokryfiska. Bibeln på mitt sätt
Bibeln på mitt sätt_POC.indd 24
24
2010-06-02 14.57
Nya testamentet Nya testamentet består av: De fyra evangelierna: Matteusevangeliet, Markus evangeliet, Lukasevangeliet och Johannesevange liet. De berättar om Jesu liv och utspelar sig under drygt tre år när han är i trettioårsåldern. Matteusevangeliet är i många avseenden en utvidgad version av Markusevangeliet (som är äldst), men innehåller också eget material, till exempel bergspredikan. Markusevangeliet är mer korthugget, men kan sägas utgöra själva »grundstoryn« om Jesus. Lukasevangeliet bygger också på Markusevangeliet, men har även eget material. Ofta ställs de fattiga, sjuka och utsatta i centrum i Lukasevangeliet. Johannesevangeliet är på många sätt ett »eget« evan gelium. Här finns exempelvis berättelsen om Lasaros som uppväcks från de döda och andra texter som Johannesevangeliet är ensam om. Två mycket kända berättelser är den om kvinnan vid brunnen och den om äktenskapsbryterskan, som Jesus räddar från att bli stenad till döds. Men i alla fyra evangelier är berättelsen om Jesu liv, död och uppståndelse ändå ganska lika och en grundstomme. Det är en berättelse, men återgiven ur fyra perspektiv. Det här är viktigt ur tolkningssynpunkt: skilda perspektiv är – och har setts som – en rikedom snarare än ett problem. Apostlagärningarna, som handlar om Paulus resor då han spred den kristna tron. Breven (epistlar). Paulus har skrivit de flesta breven i NT. De riktar sig till olika församlingar han besökt eller grundat och innehåller förmaningar, tröst och predikningar. Paulus har, antagligen, skrivit följande brev: Romarbrevet, 1 25
Bibeln på mitt sätt_POC.indd 25
Nu tar vi det från början …
2010-06-02 14.57
Korinthierbrevet, 2 Korinthierbrevet, Galaterbrevet, Efesierbrevet, Filipperbrevet, Kolosserbrevet, 1 Thessalonikerbrevet, 2 Thessalonikerbrevet, 1 Timotheosbrevet, 2 Timotheosbrevet, Titusbrevet och Filemonbrevet. Andra brev har okända författare och är mer allmänna till sin karaktär i meningen att de inte riktar sig till en specifik församling, utan till alla kristna. Jakobsbrevet och 1 Johannesbrevet är exempel på den sortens brev. Man vet inte säkert vilka som skrivit dem. Uppenbarelseboken handlar om de yttersta tiderna och om kampen mellan Gud och djävulen, eller odjuret. Här finns texterna om gator av guld och ädelstenar, livets bok och texten om odjurets tal.
Bibeln på mitt sätt_POC.indd 26
2010-06-02 14.57
På spaning med Böckernas bok
27
Bibeln på mitt sätt_POC.indd 27
På spaning med Böckernas bok
2010-06-02 14.57
Bibeln på mitt sätt_POC.indd 28
2010-06-02 14.57
På spaning med Böckernas bok
I det här kapitlet kommer jag att kretsa kring en mängd frågor. Bibelns tillkomsthistoria, om Bibeln är sann, vilka som skrivit den, hur man kan tolka, vad man kan veta; allt det här kommer jag på olika sätt att beröra. Jag ger exempel ur texterna för att belysa de frågor och problem jag tar upp.
Vad är sanning? Återger Bibelns böcker historiska fakta? Både ja och nej. En del böcker berättar om händelser som man kan belägga arkeologiskt och historiskt, medan andra inte kan ges stöd i de historiska skeden vi känner till. Ytterligare andra texter, och de är många, har inte alls som syfte att återge något historiskt eller förmedla fakta, utan handlar om människors tro, om deras brottningar med livets villkor och om deras tillit till Gud. En sommar deltog min man och jag i en arkeologisk utgrävning. Vi sökte efter de äldsta delarna av en stad på Jisreelslätten, som omnämns i bland annat Första Kungaboken. På eftermiddagarna tvättade vi krukskärvor och kunde samtidigt gå runt och titta på alla fynd som gjorts under dagen. I den delen av världen är det inte, som här i Norden, enstaka föremål man hittar utan sandjorden är rik på glimtar av de liv som levts före våra. Jisreel ligger strax söder om Galileiska sjön (Gennesarets sjö). I vår ruta hittade vi så småningom en bit av en gammal stadsmur (och blev nästan stungna av skorpioner) som daterades 29
Bibeln på mitt sätt_POC.indd 29
På spaning med Böckernas bok
2010-06-02 14.57
till så långt bak i tiden som kanske 800-talet f.Kr. Den stunden var värd sin vikt i guld, värd varje morgon vi stigit upp klockan fyra och vandrat till utgrävningsplatsen. Vi hade grävt genom lager av tid: romersk kultur, hellenistisk, grekisk … Och vi hade funnit det vi sökte, spår av en flera tusen år gammal stad. För mig var det en viktig upplevelse att bokstavligt talat gräva mig ned till något så konkret som sten. Bibeln är visserligen ingen historiebok och inte en telefonkatalog, men den är heller ingen sagobok. Det finns en verklighet bakom texterna. Men många texter gör anspråk på att förmedla sanningen kring vad som skett. Man måste alltid komma ihåg att »segrarna« valt vad som ska traderas, och när det gäller Bibeln måste vi också lägga till att syftet nästan alltid är att förmedla ett budskap om Gud eller tron, och att lyfta fram teologiska poänger. Att läsa Bibeln som en historisk faktabok låter sig alltså inte göras. Däremot skildrar den och har sitt sammanhang i historiska skeenden som vi kan få veta något om genom texterna. En fråga till ska jag ta upp innan jag, tillfälligt åtminstone, släpper sanningsfrågorna.
Är Jesus en myt? Var Jesus en historisk person eller är han bara en myt? Med jämna mellanrum ifrågasätts att Jesus från Nasaret alls funnits. I Sverige har till exempel Alvar Ellegård gjort det, och nyligen kom Lena Einhorns bok Vägen till Damaskus, som handlar om att Paulus och Jesus egentligen var en och samma person. Hur är det egentligen? Vad vet vi? Ett par oberoende källor nämner en person som man menar är Jesus (Kristus): den romerske historieskrivaren Tacitus och Bibeln på mitt sätt
Bibeln på mitt sätt_POC.indd 30
30
2010-06-02 14.57
den judiske historieskrivaren Josefus. Den romerske författaren Suetonius visar genom det han skriver att det fanns kristna i Rom strax efter den tid då händelserna evangelierna beskriver anses ha ägt rum. Avsaknaden av rikliga källor gäller inte bara Jesus, utan också andra historiska gestalter. Att en person som vi sannolikt kan anta var Jesus alls nämns, visar snarare att det var någon som var så pass betydelsefull att han var värd att omnämnas. Inom forskningen är den så kallade Jesusmyten inte en etablerad teori. Att spekulera om huruvida Jesus alls har funnits utgör givetvis en lockelse, det har jag inga problem med att förstå. Och det finns onekligen många oklarheter kring exakt när han föddes och under vilka år han vandrade omkring och förkunnade sin lära. Den slutsats man dragit är att Jesus träder fram ur historiens dunkel någon gång i början av 30-talet och sedan är verksam i runt tre år. Jag menar att Jesus var en historisk person, och anser att det finns tillräckligt med stöd för ett sådant påstående om man ser till hela bilden av källor, berättelser om honom och historiska händelser.
Bibeln har alltid tolkats n del, ja kanske till och med ganska många, förfasar sig över E Bibelns gudsbild och kvinnosyn, inte minst Gamla testamentets. Och visst finns det en hel del att bli upprörd över. Men i grunden handlar det om vilket förhållningssätt man har till de här skrifterna och vilka frågor man tror att den kan ge svar på. Bibelns texter har alltid tolkats utifrån läsarens samtid. I årtusenden har judiska och kristna teologer diskuterat och 31
Bibeln på mitt sätt_POC.indd 31
På spaning med Böckernas bok
2010-06-02 14.57
tolkat Bibeln. Man kan säga att kristendomen tog över mycket av judendomens förhållningssätt till de heliga texterna: tolkning är en omistlig del i umgänget med en text och tolkningar kan vara olika. För kyrkofadern Augustinus till exempel, som levde på 300talet e.Kr., och som genom intellektuellt filosoferande kom fram till kristendomen som sin väg, handlade skapelseberättelsen i 1 Mosebok om människans filosofiska och andliga mognad. Utan insikt är vi som kräldjur, mognaden får oss att resa oss och stå upp, skriver han i en av sina mest kända böcker, Bekännelser. Augustinus tolkningsprincip var »kärlek«, det var det raster han använde när han tolkade. Sedan utvecklade han i och för sig en alldeles hiskelig syn på sexualitet, som präglat en hel del av det teologiska tänkandet, men det kommer jag inte att fördjupa mig så mycket i här. Fast jag vill kort nämna att det rörde sig om utvecklingen av den så kallade arvsyndsläran, för den utvecklingen säger också något om bibeltolkning. Och då får vi backa lite, till Adam och Eva.
Arvsyndslära, fri vilja och kvinnosyn Adam och Eva åt ju, som de flesta vet, en frukt från kunskapens träd, fast de var förbjudna av Gud att göra det. Ormen lurade Eva och Eva lurade Adam. Båda fick sona för det; de blev utkastade ur paradiset och Eva blev arketypen för den ondsinta fresterskan. Ungefär så kan man sammanfatta hur det som står i 1 Mosebok ofta tolkats. Att Adam och Eva bröt mot det Gud hade sagt utvecklas så småningom till arvsyndsläran, som går ut på att deras »uppror mot Gud« hakar sig fast på alla människor som föds efter dem. Trotset mot Gud finns så att säga nedärvt i varje människa. Bibeln på mitt sätt
Bibeln på mitt sätt_POC.indd 32
32
2010-06-02 14.57
I kristen teologi menar man att Jesus genom sin död och uppståndelse har sonat det här en gång för alla, och att den försoningen erbjuds människan i dopet. Ungefär så. Nu finns det givetvis mängder av tolkningar av det här, men kort kan man uttrycka det som jag gjort ovan. Det Augustinus klurade på var hur det där går till rent konkret, alltså hur arvsynden förs över från människa till människa. Hans lösning var att det sker genom sexualakten. Lägg därtill att Eva blir arketypen för den kvinnliga fresterskan, så har vi en teologi som åtminstone inte får mig att jubla. Idag är det väl få som tror att det är så här i bokstavlig mening. Fast arvsyndsläran i olika former, en del mer existentiella – som att vi människor föds in i sammanhang vi inte kan råda över, men kanske behöver bryta med – och andra av mer klassiskt snitt, som den ovan, lever ändå vidare. 1800-talsfilosofen och teologen Søren Kierkegaard gjorde en intressant tolkning av den här texten. Han menade att den är berättelsen om när människan förlorar sin oskuld, i meningen förstår att hon är fri att välja, och därför också kan välja fel. Ansvaret den fria viljan innebär väcker alltså vår grundångest. Det är en tolkning jag kan leva med!
Dogmer = kullerbyttor med texter Det här visar något viktigt: läror och dogmer utvecklas från bibeltexter, men finns sällan som glasklara tankar i dem. Arvsyndsläran är ett exempel. Andra exempel är treenighetsläran och läran om jungfrufödseln. Man kan säga så här: de har stöd i bibeltexter, men det är inte nödvändigt att tolka texterna så att de just formerar dessa dogmer eller tankar. Gud omtalas som son och ande, men det system med Gud33
Bibeln på mitt sätt_POC.indd 33
På spaning med Böckernas bok
2010-06-02 14.57
Son-Ande (treenigheten) och deras inbördes förhållande utvecklas alltså senare och finns inte tydligt i texterna. Jungfrufödseln är en älskad dogm. Men texten om när Maria får veta att hon ska bli gravid, som finns i Lukasevangeliets första kapitel, handlar om många saker och kan ha fler fokus. Varför Marias sexuella status skulle vara det viktigaste är det intressant att reflektera kring, och det kommer jag att göra senare. Det vi påstår om kristendomen ska ha något slags stöd i texterna, utan att vi behöver göra kullerbyttor med dem, anser jag. Vad vi med säkerhet kan säga om de skeenden som ligger två tusen år tillbaka i tiden är väldigt lite. Men det vi alls kan veta något om finns som fragment och antydningar i skrifterna, eller ibland tydligt uttalat. Därför har jag lite svårt för dogmer som lämnat det textnära och fått egna vingar, blivit heliga och nästan förväntas tillbes. Det jag har lärt mig genom åren är att utvecklingen och hi storien alltid hade kunnat ta en annan vändning. Och att Bibeln läser vi alla på lite olika sätt.
Finns det en kärna? Ofta talar man om Bibelns Gud, människosyn och tro som om det vore något enkelt eller entydigt. Så är det inte, även om det finns röda trådar. Det gemensamma i alla bibelböcker är att de på olika sätt handlar om förhållandet mellan Gud och människa, om vem människan är och vem Gud är. Men bilden av Gud i Bibeln är inte entydig, utan mångfacetterad och komplex. Här finns den straffande guden som skickar plågor över mänskligheten sida vid sida med bilden av Gud som en fågel Bibeln på mitt sätt
Bibeln på mitt sätt_POC.indd 34
34
2010-06-02 14.57
som skyddar sina barn under vingarna. Gud liknas vid en kung och härskare, men är också den som störtar härskare från deras troner, likaväl som den som identifierar sig helt med människan och som lider och dör en utslagen och föraktad människas död i Nya testamentets berättelser om Jesus. Jag skulle vilja säga att Bibeln handlar om människans kamp med existensens villkor. Ofta brottas gestalterna i de olika böckerna med en obegriplig eller frånvarande Gud – ögonblicken av frid, mening och lugn är faktiskt betydligt färre än de som skildrar en kamp med en Gud som inte svarar!
Okända författare Bibelns olika böcker har kommit till under en period av tusen år, på olika platser och i skilda sammanhang. Från de äldsta texterna som är från 900-talet f.Kr i Gamla testamentet, till de yngsta texterna i Nya testamentet som tillkom någon gång runt 100-talet e.Kr. Det finns inga bevarade handskrifter från så långt tillbaka som 900 f.Kr. – de texter vår bibel bygger på är betydligt yngre. Däremot har vi fragment och delar av bibelböcker som är riktigt gamla, och skrivna på hebreiska, arameiska och grekiska. Det här beskrev jag i föregående avsnitt. Historierna som berättas mellan pärmarna utspelar sig från omkring år 2000 f.Kr. till omkring år 100 e.Kr. Men vilka skrev dem? Det finns en mängd författare som alla har sina syften med vad de skriver. Dåförtiden var inte heller upphovsrätt en fråga på agendan och därför är de verkliga författarnamnen ofta höljda i dunkel. Man kopierade och lade till, ibland var det flera författare som skrev och ibland tillskrivs någon en text som han eller hon ( jo, det finns teorier om att kvinnor skrivit bibeltexter, 35
Bibeln på mitt sätt_POC.indd 35
På spaning med Böckernas bok
2010-06-02 14.57
bland andra har litteraturforskaren Harold Bloom en sådan teori) alldeles säkert inte hade skrivit, som att Mose skrivit Moseböckerna eller Petrus 1 Petrusbrevet till exempel. Att Paulus skrivit många av Nya testamentets brev är man dock säker på, men exakt vilka är en fråga som ständigt ställs och utreds. Böckerna skiljer sig alltså åt såväl tidsmässigt, kulturellt och religiöst som genom de författares temperament som traderat och skrivit ned orden. Och ny kunskap som förändrar bilden dyker då och då upp.
Texter vandrar ut och in Bibeln består, som jag nämnt, av 66 böcker: 39 i Gamla testamentet och 27 i Nya testamentet. Men antalet är inte hugget i sten, utan texter har vandrat ut och in i denna boksamling genom den urvalsprocess som faktiskt ständigt pågår. Kanonhistoria eller kanonprocess kallas alltså den urvalsprocess som pågick under de tre–fyra första århundradena e.Kr. Det var då man bestämde vilka texter som skulle ingå i Nya testamentet och i den samling böcker som blev den kristna bibeln. Man skapade en kanon, alltså en bok som gavs fasta ramar och religiös auktoritet. Det är viktigt att hålla i minnet att Bibelns texter inte skrevs på en gång. Det förflyter exempelvis många årtionden mellan de händelser som Nya testamentet säger sig beskriva och när dessa nedtecknas och bevaras för framtiden. Och det är ju inte alls konstigt, eftersom muntlig tradition var det dominerande under den här tiden: behovet av att nedteckna och bevara verkar, som jag nämnt, ha utlösts av vissa krissituationer, exempelvis när templet föll i Jerusalem år 70 Bibeln på mitt sätt
Bibeln på mitt sätt_POC.indd 36
36
2010-06-02 14.57