BOBBIE PEERS ILLUSTRERAD AV SANDRA STEFFENSEN
ÖVERSÄTTNING: SOFIA NORDIN
Upptackarklu b ben ..
LÄS OCKSÅ
Upptäckarklubben: marshmallowsmaskinen
Upptäckarklubben: sköldpaddskanonen
upptäckarklubben: papegojhelikoptern
Originalets titel: Oppdagerklubben: Papegøyehelikopteret
Copyright © Bobbie Peers 2020
Illustrations copyright © Sandra Steffensen 2020
Published by agreement with Salomonsson Agency Översatt av Sofia Nordin
Svensk utgåva av Bonnier Carlsen Bokförlag, Stockholm 2022
Tryckt hos BALTOprint, Litauen 2022
ISBN: 978-91-7977-398-4
www.bonniercarlsen.se
DJUNGELN KALLAR 9
KATTAPORNA 13
INGA UGGLOR I MOSSAN 20
SNUVFÖRBLÅSAREN 28
DAGENS OPPDRAG 34
PAPEGOJHELIKOPTERN 40
SPINDELKNOPPSNÄTET 47
spindelknoppen mot kattaporna 50
ÄR DET NÅGON PÅ TOA? 57
paPa goJA 61
NU ELLER ALDRIG 72
HAR ELLA BLIVIT GALEN? 77
starTKnappen 81
INNEHALL
D Jkallarungeln
Ella suckade tungt.
Hon var superförkyld, och hemma från skolan. Huvudet kändes som om det var fullt av bomull. Hon snöt sig hela tiden, men blev snorig igen på en sekund.
Hon hade bara läst, spelat och sett på tv de senaste dagarna. Allt var tråkigt. Hon hade inte lust med någonting.
Men plötsligt såg hon att ropknappen blinkade röd på nattduksbordet.
9
kapitel 1
Felix behöver mig! tänkte hon. Äntligen händer det något!
Ella hämtade jordgloben som stod gömd bakom kläderna i garderoben, och tog den med sig tillbaka till sängen. Hon tittade på allt hon hade ritat på den: små byggnader, bilar och luftskepp. Hon hade målat stora hav och
gigantiska skogar, och till och med ett par tropiska djungler. Nu blinkade det i en av djunglerna.
Undrar vad det är för oppdrag i dag, tänkte hon. Jag måste skynda mig!
Även om hon antog att det skulle vara väldigt varmt i djungeln, tog Ella på sig halsduk, vantar och mössa. Hon var trots allt förkyld, och fick egentligen inte gå ut. Så satte hon försiktigt handen på jordgloben och gav den en liten puff.
Ljuset inne i jordgloben blev starkare.
Ella drogs upp i luften och in mot jordgloben, samtidigt som hon blev mindre och mindre.
Hon hörde vinden susa medan hon föll ner genom molnen. Nedanför henne syntes gröna palmer och exotiska växter.
Det såg ut som om hon var på väg ner i en jättelik regnskog.
Kattaporna
Ella tumlade ner i toppen av en palm. Bladen var som skumgummi och väldigt mjuka att landa på. Hon rasade vidare neråt, och hamnade till slut i en blå buske med lila knoppar, stora som huvudkuddar.
Ella kontrollerade att hon var oskadd, innan hon satte sig upp och såg sig omkring. Hon hade verkligen landat i en sorts tropisk regnskog, men växterna liknade ingenting hon hade sett förut. Det var som om hon var på en annan planet.
13
kapitel 2
En enorm trollslända med anknäbb susade förbi henne. Hon var tvungen att ducka för att inte bli träffad. En lång rad stora myror med rosa vingar flög förbi, och en blåprickig larv stor som ett leksakståg kröp uppför en trädstam. Vad var det här för konstigt ställe?
Ella försökte ta sig loss från busken, men det var lättare sagt än gjort. De lila kuddknopparna var fulla med små taggar som hennes kläder hade fastnat i.
Till slut lyckades hon. Hon såg sig förundrad omkring, och hoppade till när en av växterna sträckte sig efter henne. Den såg hungrig ut.
Ett surrande ljud fick henne att titta upp. Först
trodde hon att det var fler trollsländor som kom flygande, men sen såg hon att det här var något
mycket större.
Hon hade aldrig sett något liknande, men den påminde lite om en helikopter. Och den hade tydligen problem, för den flög väldigt lågt över
trädtopparna. Helikoptern dunsade in i ett av de höga träden innan den tumlade vidare genom den täta skogen och försvann.
Ella lyssnade efter den, men snart blev det alldeles tyst.
Hon fortsatte undersöka de närmaste
omgivningarna. Hon fick syn på något bakom en
16
buske och gick närmare. Det var en skylt, och på skylten stod det med stora bokstäver:
PLOCKA INTE VALNÖTTERNA
Ella kliade sig i huvudet. Vad då för valnötter?
Ett enormt träd ruvade över henne. Det hade tjocka grenar och var mycket större än de andra träden.
Plötsligt var det någon som snappade åt sig hennes mössa.
”HALLÅ!” ropade hon och såg sig omkring. ”Det är min mössa!”
Ella såg något gult som gömde sig bakom stammen på det jättestora trädet. Så hörde hon ett skratt.
”Ge tillbaka den!” ropade Ella och försökte låta så sträng hon kunde. Men det enda hon fick
till svar var ett fniss. Hon såg några skuggor mellan de tjocka grenarna.
Ella plockade upp en pinne och kastade den mot skuggorna.
Fnissandet slutade. Plötsligt kom pinnen tillbaka och träffade Ella i huvudet.
”AJ!” sa Ella och försökte se vem som hade kastat den.
Vilka det än var som gömde sig där inne
bland grenarna, så tyckte de tydligen att det här var väldigt roligt. Det hördes fler och fler som skrattade.
Det var ett smittande skratt, och Ella skrattade till slut hon också.
Skrattet där inne bland träden blev högre och högre. Det lät som en stor sal full med konstiga varelser som gapskrattade.
Ella gapskrattade också. Det gick inte att låta bli.
Snart skrattade Ella så mycket att hon fick ont i magen. Hon började bli rädd, men kunde ändå inte sluta.
Hon måste ta sig därifrån innan hon skrattade ihjäl sig.
Ella höll händerna för öronen och flydde in bland buskarna.
