Maria Frensborg
Lovisa Lesse
När väckarklockan ringde hemma hos Pelle Svanslös skuttade han genast ur sängen. Utanför fönstret stod trädgården i full blom. Solen sken från en blå himmel och en yrvaken humla surrade mot rutan.
Idag var det äntligen dags! Pelle skulle fira midsommar tillsammans med sina vänner i Marielund, strax utanför Uppsala. De skulle resa dit med tåg och dansa runt något som kallades för midsommarstång och sova i tält. Det var Gullan som hade hyrt ett torp i Marielund och bjudit dit dem allihop. Så roligt det skulle bli!
Men vad skulle han packa ner i resväskan, egentligen?
Sovsäcken måste han komma ihåg, förstås. Den var alldeles ny och eftersom Pelle aldrig hade sovit i en sovsäck förut kändes det lite pirrigt. Maja hade förklarat att det var som att sova inuti en mjuk och varm påse. Han behövde inte packa ner något tält, eftersom han och Maja skulle dela. Men tandborsten fick han inte glömma!
Pelle tog några glada skutt över golvet. Åh, vad spännande det skulle bli att få sova i sovsäcken! Och att tälta – det var ju nästan som att sova utomhus, tänkte han. Det hade Pelle heller aldrig gjort tidigare.
När Pelle kom fram till järnvägsstationen var han alldeles svettig. Väskan var tung och solen gassade.
Måns och Bill och Bull stod redan på perrongen. Pelle ställde ner sin väska bredvid dem på marken.
– Hej, sa han. Ska ni också fira midsommar i Marielund?
– Självklart, sa Måns. Vi är världsbäst på att fira midsommar.
– Vi firar upp hela sommaren, sa Bill.
– I en midsommarstång, sa Bull.
Pelle satte sig på sin resväska. Det var första gången han firade midsommar, och nu började han plötsligt känna sig lite osäker.
– Hur … Ja, hur firar man midsommar egentligen? frågade Pelle.
Måns blängde irriterat på Pelle.
– På midsommar leker man lekar och dansar runt stången, sa Måns.
– Vad är det för stång egentligen? frågade Pelle.
– Alla vet väl vad en midsommarstång är, fnös Måns. Det viktigaste på midsommar är i alla fall blomsterkransen. Alltså, den man sätter på svansen. Alla gör sin egen krans och sedan går man runt med den på svansen hela dagen.
– Men först plockar man blommor, sa Bill.
– Och prästkragar och maskrosor, sa Bull.
– Måste kransen sitta på svansen? frågade Pelle oroligt.
– Just precis, sa Måns, och nu flinade han elakt. Har man ingen svans kan man inte fira midsommar. Pelle suckade. Hur skulle det här gå? Han som inte hade någon svans … Eller var det bara Måns som försökte lura honom?
När det gamla ångloket äntligen rullade in på stationen var perrongen full av glada och uppspelta katter. Gammel-Maja stod och trampade bredvid en gammal kappsäck, Fritz och Frida hade fullt upp med att hålla ordning på alla sina ungar och lite längre bort kunde Pelle skymta Katti och Kaa.
Men var kunde Maja vara någonstans? Pelle ställde sig på tå och spanade. Tänk om hon försovit sig? Vem skulle han då dela tält med?
Några dagar efter midsommar vaknar Pelle av att det smattrar mot fönsterrutan. Ett riktigt sommarregn har dragit in över Uppsala.
I dag ska Pelle hälsa på hos Maja, men han vill inte gå ut i det blöta vädret. Därför stannar han kvar inomhus och hoppas att ovädret ska dra vidare.
Tills slut orkar Pelle inte vänta längre. Han letar fram sitt paraply och springer hela vägen hem till Maja.
Usch, vilket hundväder! fnyser Pelle och skakar vattnet ur pälsen.
Det slutar nog regna snart, säger Maja. Vill du ha en kopp sillmjölk så länge?
Gärna, svarar Pelle.
Han följer efter Maja till köket. Ovanpå köksbordet står en vacker sommarbukett i ett glas.
Visst har jag fina blommor, säger Maja. Jag tog med dem hem från Marielund.
Jättefina, säger Pelle. Synd bara att man inte kan spara dem till vintern. Det är ju då man skulle behöva dem som mest.
– Fast det kan man faktiskt, säger Maja.
Pelle skrattar till och skakar på huvudet. – Nej, Maja, det går inte. Alla blommor vissnar efter ett tag när man plockar in dem.
– Inte om man pressar dem, säger Maja.
– Pressar dem? säger Pelle. Vad betyder det?
– Jag ska visa dig, säger Maja och reser sig från bordet.
Titta, här är min blompress.
Hon pekar på en trave böcker som är staplade till ett torn på golvet.
Lovisa Lesse
Åsa ochPelle hade bott ganska länge hos Birgitta och Olle när Maja kom på sitt första besök.
– Kliv in, sa Pelle och visade hur kattluckan fungerade.
– Var är din familj? frågade Maja.
– Bortresta, sa Pelle.
Han förklarade att familjen hade åkt iväg på ett kryssningsfartyg och att de inte kunde ta med honom eftersom det var djurförbud ombord på båten.
– Vilken tur! ropade Maja från vardagsrummet. Man kan bli blöt om man åker båt.
– Det har du rätt i, svarade Pelle. Men det hade varit spännande också.
– Vad är det här? frågade Maja och pekade på ett stort fat med strömming som stod på golvet i köket.
Pelle berättade att familjens granne var kattvakt.
– Han kommer hit med mat varje dag, förklarade Pelle. Och det som blir över ger jag till katterna i kvarteret.
– Du är snäll du, sa Maja.
Maja och Pelle delade på strömmingen och när de var mätta och belåtna bestämde de sig för att gå till Biffens Deli för att dricka varsin kattelatte.
Några som inte var lika mätta var Måns och Bill och Bull. De hade varit ute och jagat råttor hela natten, utan att ha lyckats fånga en enda. Nu hade de precis kommit hem till Gropgränd.
– Vilken tur att vi riggade råttfällan med ost innan vi gick, sa Måns. Jag är vrålhungrig.
Men när Måns tittade i fällan var den tom.
– Var är råttan? fräste han irriterat. Och var är osten?
– Den är här! sa Bill och höll fram en tass.
– Och här, sa Bull och gjorde likadant.
– Dumskallar, fräste Måns. Ni skulle lägga osten i fällan, inte gå omkring med den. Nu har vi inget att äta.
– Vi har osten, sa Bill och Bull.
– Jag är väl ingen råtta heller! skrek Måns. Arg och hungrig gav sig Måns av till Biffens Deli. Där fanns det i alla fall alltid något att äta.
Maria Frensborg
Ingrid
En varm sommardag hade Pelle och hans vänner samlats på stranden vid Fyrisån. Men eftersom katter inte gillar vatten var det ingen som badade.
Pelle låg i sanden och njöt av värmen, Maja hade gått till kiosken för att köpa en gäddglass och Fritz, Frida och deras ungar packade upp sin matsäck på en filt.
Plötsligt hörde Pelle någon ropa från vattnet.
– Jag kan inte simma! Hjälp mig!
Pelle störtade ut på bryggan för att hjälpa till. Men där fanns bara Måns, Bill och Bull. De satt på uppblåsbara flytleksaker och vred sig av skratt.
– Gick du på det, Pelle! skrek Måns.
Han plaskade med tassarna så vattnet stänkte. Du måste vara den mest lättlurade katten på hela stranden!
Lättlurad var ordet, sa Bill. – Ordet var lurad, sa Bull.
Snopen gick Pelle tillbaka till sin filt. Men precis när han hade lagt sig ned och slagit upp sin bok hördes ett nytt rop på hjälp:
Snälla! Kom och rädda mig!
Pelle tittade upp. Var det på riktigt den här gången?
Skynda, fort! hördes samma röst igen.
Pelle reste sig och sprang ut på bryggan. Men precis som tidigare var det bara Måns och Bill och Bull som retades med honom.
Gick du på det en gång till! skrattade Måns. Du är verkligen en ovanligt korkad katt, Pelle!
Pelle gick med slokande morrhår tillbaka till sin filt och fortsatte läsa.
Boken handlade om en katt som blev jagad av en schäfer genom en mörk skog. Pelle vände blad och gnagde nervöst på klorna. Vad spännande det var!
Hjäälp! Måns glider bort!
Pelle suckade. Det var Bill och Bull som ropade igen!
I ögonvrån såg han hur de stod på bryggan och viftade med tassarna. Borde han
springa dit? Nej, nu hade Pelle bestämt sig. Han tänkte inte låta sig luras mer.
Bada bara när en vuxen tittar till dig.
Den som håller på att drunkna orkar inte vifta och skrika. Därför är det extra viktigt att hålla koll på varandra när man badar.
Åk aldrig båt utan flytväst, även om du kan simma. Det gäller vuxna också! Båten kan välta långt från land.
– Kom, vi flyger drake! säger Bill.
– Ska vi flyga drake? säger Bull.
– Jag är hungrig! Vi äter flingor och fil! säger Bill.
– Ska vi äta en fil? säger Bull.
