SVENSKA
R Ä DD
AT
EN ÄD
Lä m til na lba gä ka rna mi g
R
9 februari - 7 april 2019 #rödastenkonsthall www.rodastenkonsthall.se
DITTE EJLERSKOV Can You Hear Me?
9 februari - 7 april 2019 Intendent Mariangela Méndez Prencke
Ditte Ejlerskov lurades till Barbados, Rihannas hemland, av ett bedrägerimail för ett par år sedan. Där drev hon runt i Rihannas värld och letade efter något. Kanske en myt? Kanske en Musa? Långt senare vaknade en av Ejlerskovs målningar till liv i konstnärens studio och sa till henne: ”Hej Ditte. Du har hittat på mig. Jag är inte längre ett porträtt av Rihanna, jag är en myt som skapades i din fantasi, ett eko av din blick”.
I Can You Hear Me? är det den uppvaknade Musan från målningen som påpekar för oss i utställningens ljudverk att: ”Du förkroppsligar den priviligierade positionen av att vara en vit europé. (…) Även om du pratar om privilegier och ser dig själv som kunnig och engagerad, kommer du alltid tas bort ur ekvationen, och det är därför du skapat mig. Med mig kan du porträttera vit ambivalens”.
Genom sitt konstnärliga arbete föreslår Ditte Ejlerskov att alla bilder är mer än det vi ser och det vi önskar av dem. Sättet de skapats på och kontexten de visas i ger dem eget liv. Oavsett om de här verken är porträtt av Rihanna eller resultat av konstnärens tankar och fantasi, så är de helt klart resultaten av en vit blick.
Can You Hear Me? är en serie målningar, ett ljudverk och en video som speglar konstnärens självkritiska och konfliktfyllda reflektioner kring vita privilegier, kroppens vita priviligerade plats och samtidigt befinna sig i den.
*
Rihanna: Robyn Rihanna Fenty är en känd popmusiker, låtskrivare och skådespelare. Hon är en ikon och en av de musiker som sålt mest album genom tiderna med fler än 280 miljoner sålda skivor runt om i världen. Rihanna, som också kallas Riri av sina fans, föddes på Barbados 1988.
DITTE EJLERSKOV är född i Frederikshavn, Danmark, 1982. Hon har studerat på Malmö Konsthögskola och har sedan examen ställt ut sina verk på institutioner så som Malmö Konsthall, Malmö Konstmuseum, Skissernas Museum i Lund, Uppsala konstmuseum och på Konstakademin i Stockholm. I Norge har hon ställt ut på Kristiansand Kunsthall och Stenersen Museum i Oslo. Hon har också ställt ut på The Free Exhibition Building och Kunsthal Charlottenborg i Köpenhamn (Danmark), CCA Andtrax (Spanien), Bonn Art Museum (Tyskland), Amos Anderson Art Museum i Helsingfors (Finland) och på Barbara Davis Gallery i Houston (Texas, USA). Ejlerskov nominerades till Carnegie Art Award 2012. 2017 målade hon det officiella porträttet av Helle Thorning-Schmidt som var Danmarks statsminister mellan åren 2011–2015.
The Muse av Ditte Ejlerskov
VERKLISTA 3:E VÅNINGEN 1. The Real Grey House, 2019
11. I am 1, 2017
2. Striped Riri, 2018,
12. You made me 1, 2017
3. Dream Gradient 6, 2019
13. Beach Pattern 3, 2019
Blandteknik på målarduk, 190 x 170 cm
Olja på flera målardukar som vävts samman, 35 x 27 cm
4. Beach Pattern 2, 2018
14. Bents Greenhouse, 2019
Olja på två målardukar som vävts samman, 100 x 120 cm
Olja på flera målardukar som vävts samman, 35 x 27 cm
Kopparetsning, 22,8 x 17,8 cm (en upplaga)
Blandteknik på flera målardukar som vävts samman, 200 x 200 cm
Olja på två målardukar som vävts samman, 30 x 40 cm
Olja på målarduk, 170 x 170 cm
5. Bending and Blending by the Pool for you, 2018
Olja på två målardukar som vävts samman, 200 x 180 cm
6. Hand Code 6, 2019
Sublimeringstryck med vattenbaserat bläck på organzatyg 40 gram 4 delar, 340 x 140 cm
Olja på målarduk, 80 x 100 cm
Olja på flera målardukar som vävts samman, 30 x 30 cm
7. Ass Grab Fuzz, 2018
Olja på två målardukar som vävts samman, 22 x 26 cm
8. Black Carpet Weave, 2017
15. Breeze Weave, 2017
16. Sun Set Filter, 2019
Dialogue with the Muse, 2019
Ljudverk. Röster: Shalisha Samuel (Barbados) och Ditte Ejlerskov (Danmark) Manus och redigering: Ditte Ejlerskov Längd: 33 minuter
Olja på flera målardukar som vävts samman, 220 x 200 cm
4:E VÅNINGEN
9. Paddle Painting 10, 2018
Sun Chair Weave 2, 2019
Olja på två målardukar som vävts samman, 46 x 65 cm
10. Sun Chair Weave 1, 2019 Olja på målarduk, 30 x 24 cm
Olja på målarduk, 30 x 24 cm
I SPLURGE MYSELF, 2016 Video och ljud Längd: 20 minuter
9
10
12
11
8
7 13 16 6 14 5
4
15
3
2
1 INGÅNG TILL 3:E VÅNINGEN
Ass Grab Fuzz (2018) av Ditte Ejlerskov
Black Carpet Weave (2017) av Ditte Ejlerskov
Bending and Blending by the Pool for you (2018) av Ditte Ejlerskov
SAMTAL med Ditte Ejlerskov Man kan lätt föreställa sig att du är ett fan av Rihanna. Av alla popmusiker som finns, hur kommer det sig att just Rihanna blev din musa? Till att börja med så var hon inte min musa, men hon förvandlades till en musa en dag i min studio. Sen den dagen är hon inte Rihanna längre. Så vad var Musan innan den här dagen i studion? Ja… då var hon Rihanna, den kända musikern. Jag har under en tid intresserat mig för glappet mellan den akademiska feminismen och feminismen som syns i vardagen genom exempelvis populärkultur. Jag bestämde mig för att undersöka olika feministiska strategier från just popmusiken. Jag tycker ofta att den utmanar våra förväntningar och att det är en viktig form av kommunikation, en evig dialog där ingen har sista ordet. De anspelar till historien, filosofin och teorier som genomsyrar mainstreamkulturen är mer än bara tillfälligheter. Jag har tidigare arbetat med Britney Spears, men också andra afroamerikanska popmusiker så som Beyoncé (The
Survivor) och Nicki Minaj (The Warrior). Jag har kategoriserat dem med namn, Rihanna är till exempel The Martyr (Martyren). Under arbetet så insåg jag att alla de här kvinnorna använder medvetna feministiska strategier. Jag intresserade mig för hur de dekonstruerar de sätt som svarta kvinnors sexualitet har visats upp på genom historien. Jag ville öka medvetandet om deras arbete och om deras ”överlevnadsinspirerade” kvinnlighet. Avsikten var att erbjuda ytterligare ett perspektiv på den här typen av musik, men jag blev ofta kritiserad för att exploatera och appropriera svart kultur, på grund av min egen maktposition som vit. För vissa framstod mitt arbete bara som bilder av halvnakna, sexiga svarta kvinnor som målats av i olja på duk av en priviligierad person från medelklassen. Vilket det ju också var.
Varför är Rihanna The Martyr (Martyren)? Rihanna utövar en annorlunda, nästan otidsenlig typ av feminism. Hennes motstånd mot bilden av den nyliberala svarta ”överlevaren” och hennes sentimentala och rebelliska identitet kan liknas med den för medeltida kvinnliga martyrers – alltså de som förkastar våldet genom passivitet. Medvetet är hon ”inte-överlevande”. Det är inte en särskilt omtyckt roll idag.
Hon utmanar också det heteronormativa, precis som medeltida martyrer. Är hennes ”misslyckande” i sådana fall ett politiskt verktyg? Till skillnad från Beyoncés överlevartaktik så uppfattar jag det som att Rihanna inte pratar om att agera, utan istället framställer sitt motstånd genom att vara tillbakadragen, passiv med opassande beteende eller till och med genom ett ”ickevarande”. Det är en ovanligare feministisk strategi för att bekämpa förtryck.
Den populära berättelsen som Så vad hände efter att du ändrat överensstämmer med mainstreamdin egen uppfattning om henne? kulturen är den om The Survivor (Överlevaren) som representeras En dag var det som att en av av exempelvis Beyoncé. Rihanna målningarna vaknade upp och sa däremot vägrar framställa sig som till mig ”Hej Ditte, du har hittat att hon överlever någonting. Hon på mig. Jag är inte längre en ger ingen offentlig representation av bekännelse, utan HEJ DITTE, DU HAR en popstjärna. Jag har istället släppt är en myt som HITTAT PÅ MIG. JAG du skapat i din ett album som hon döpt till Som om ÄR INTE LÄNGRE EN fantasi”. Unapologetic målningen beskrev (Obotlig på sig själv. Jag var i REPRESENTATION svenska 2013. Men medan AV EN POPSTJÄRNA. chock. jag betraktade Jag intresserar mig JAG ÄR EN MYT SOM målningen, som för vad det är som jag trodde var DU SKAPAT I DIN driver Rihanna. en avbild av Kan det vara så Rihanna, insåg jag FANTASI. att hon genom att jag hade skapat att acceptera ”misslyckandet” en typ av paparazzimålning utan avfärdar den press som kommer någon som helst koppling till den med framgång? verkliga personen eller situationen.
Det var ren fantasi. ”Jag är ekot av din egen blick”, sa musan till mig. Då började jag leta efter de olika orsakerna bakom målningarna, och min egen relation till de motiv jag målade av. Du reste till Barbados, lurad dit av ett bedrägerimail. Hur upplevde du det som vit dansk turist i Karibien? En sak ledde till en annan med det här mailet. En dag fann jag bara mig själv på en strand på andra sidan Atlanten – där jag fortsatte skriva till bedragaren och det nu övergivna epostkontot. Jag hade mycket ledig tid när jag var där… till att tänka… att utforska… att prata med folk. Jag var ganska förvirrad men också intensivt levande när jag drev runt i Riris värld. Att vara en vit, dansk person i Karibien kommer såklart med en laddad historia, och det menar jag inte bara i relation till tidigare danska kolonier… I min konstnärliga praktik arbetar jag specifikt med, och inte mot, det faktum att jag är vit. Att jag konsumerar utifrån ett vitt, heteronormativt, patriarkalt, mediacentrerat perspektiv. Jag vill ifrågasätta det kollektiva samtidigt som jag strävar efter att presentera en individuell upplevelse. Kollektiv skuld är också ett väldigt speciellt koncept.
Jag hoppas också att mitt arbete påminner betraktaren om att populärkulturens blick ofta är vit och att det är en konstant projicering om vår plats i världen. Genom att vara stereotypisk, kring både landskap och människor, hoppas jag att betraktaren ska erkänna och ta ansvar för sin egen blick och sina (sannolikt vita) privilegier. Den vita blicken och dess privilegier har stått oemotsagd för länge nu. Kan du berätta lite om din självinsikt kring vita privilegier och de känslokonflikter som följt på uppvaknandet, din känsla av ambivalens? Jag tror att den vita blicken, även om den finns där hela tiden och inte är särskilt vacker, behöver avslöjas för att sedan undersökas ordentligt. Vilken maktposition den har och vilka problem som måste synliggöras. Ja, det är omöjligt för mig att till fullo förstå upplevelsen som svarta har eller de känslor och motiv som finns hos en riktig förtryckare. Men jag förkroppsligar fortfarande den privilegierade positionen av en vit europé, den ambivalenta positionen av att vara kritisk till allt det här, men att ändå ha och leva i en priviligierad position. Jag tror att det gör mig till en ständig turist i ämnet.
Mitt arbete och min intention kommer alltid framställas som ”ett projekt”. Videon som jag visar i utställningen handlar om just det här. Jag har valt att redigera den på det sätt jag gjort, med ett landskap som ser ut som ett vykort från 80-talet, för att liksom illustrera stereotyperna genom att överdriva uttrycket. Vem är jaget i filmen? Jaget i filmen är en ganska naiv vit blick, men i verkligheten gled jag inte omkring helt obekymrad på ön. Jag hade meningsfulla samtal med människor på Barbados om de här ämnena. Ironiskt nog var många av de jag pratade med trötta på att européer och amerikaner kom dit för att diskutera ämnen som de själva snarare skulle vilja sätta sig över. De ville inte prata om kolonialhistoria. Och det var inte för att de var arga eller skämdes, utan för att ”det finns så många andra saker i livet att prata om”. De jag mötte ville inte leva i det förflutna, det är jag övertygad om. De var inte akademiker, de levde på turismen, men de sa också att vita personer gång på gång kom och sökte förlåtelse för den skuld som de anlände till Karibien med. Jag försökte lära mig från det, och att inte ta på mig någon politiskt korrekt skuld för att rättfärdiga att jag befann mig där på ön.
Även om jag är hängiven diskussionen om skuld och privilegier så kommer jag alltid raderas ur ekvationen. Det vore oärligt av mig att hantera det här på något annat sätt än genom min ambivalens, och genom att vara en ”turist” i fältet. Varför måleri? När jag målar så har jag inte nödvändigtvis en plan. Jag går på det som är estetiskt och på tekniska lösningar som överensstämmer med de känslor jag har för ämnet. Min kritiska position som en vit person i den här världen, tror jag, är mer tydlig i video och ljudverk än i målningarna. Med video och ljud kan jag på ett tydligare sätt porträttera den vita ambivalensen, mitt privilegium, min maktlöshet i kampen för jämställdhet. I de här verken approprierar jag mig själv – en vit europeisk kvinna som försöker betrakta sin egen position i relation till problematiken. Maktlösheten är verkligen en central del i arbetet, men den är inte lika tydlig i målningarna. Efter att jag gjort målningarna försöker jag genom ljud och video förstå var de tagit mig.
NYFIKEN PÅ MER? MISSA INTE... ONSDAG 6 MARS
Guidad visning med curator Mariangela Méndez Prencke, kl 17-18 Konstnärssamtal med Ditte Ejlerskov och Musan, kl 18-19 Konstnären Ditte Ejlerskovs inre röst har fått ett eget liv som avslöjar hennes tankar och motiv, hennes vita blick och den ambivalens hon känner i sin roll som vit europeisk kvinna. I det här konstnärssamtalet kommer hon att prata om sitt måleri, representation, ikoner, artificiell intelligens, partiklar och mycket mer. ONSDAG 27 MARS
Guidad visning med curatorn, kl 17-18 Sound of the underground – Om relationen mellan visuell konst och musik med Geir Haraldseth, kl 18-19 Musik har en viktig roll i den samtida konsten, men är den begränsad till experimentell musik och avantgarde? Finns det utrymme för pop, dansmusik och musikal och var finns i så fall substansen? Geir Haraldseth kommer berätta om relationen mellan samtidskonst och musik, med särskilt fokus på populärmusik. Samtalen och de guidade visningarna hålls på engelska.
Med stöd av
tis, tor & fre kl 12-17 ons kl 12-20 lör & sön kl 12-18