Delcy Morelos – Inre jord / Annika Dahlsten & Markku Laakso – Diorama by Röda Sten Konsthall

SVENSKA

DELCY MORELOS Inre Jord

ANNIKA DAHLSTEN & MARKKU LAAKSO Diorama

#rรถdastenkonsthall 10 februari - 15 april 2018 www.rodastenkonsthall.se

DELCY MORELOS Inre Jord

10 februari - 15 april 2018 Intendent Mariangela Méndez Prencke Jorden är svart som sorgens färg, svart som en skugga, svart som mörkret vi räds, som det vi tar bort för att slippa se. Men jordens svärta härstammar också från allt det som absorberats och beblandats, från denna ymnighet och den potential som fertilitet ger. Sedan urminnes tider has jorden varit ett heligt element för människor där moder natur och moder jord helt enkelt är livets källa. Ursprungligen verksam som målare, Delcy Morelos arbetar här och nu med jord som material för att skapa ett stort fält av färg. Morelos menar att titeln Inre Jord relaterar till vad vi människor består av: ”Jag är den levande jorden, kreativ, bördig, vital. Jord är ursprunget, fundamentet och det gemensamma; helig eftersom det är en grundläggande princip för livet. Faktum är att marken är jordens hud, och när växtligheten är bortskalad blir landskapet naket, det visar sin färg.” Morelos som själv har sina rötter i ursprungsfolket Embera, växte upp i Córdoba, ett av Colombias mest våldsutsatta områden. Upplevelsen av våld och konflikt har i hennes konstnärliga arbete kanaliserats till en undersökning av olika toner av rött, från den blekaste rosa till mörkaste brun. För Morelos är färg inte enbart en estetisk komponent i ett konstverk utan en kulturell konstruktion. Det är hudfärgen på den vi älskar eller avvisar, färgen på den bördiga jorden eller det öde landskapet. Precis som det också är färgen på den jord där våldet spirar något som är ständigt närvarande i Morelos arbete. I sitt verk Inre Jord tar Morelos avstånd från det klassiska idealet där kroppen representeras utifrån. Kanske kan vi till och med förnimma närvaron av svett och blod i denna horisontella kropp, så nära ett landskap. Ett blottat landskap som smärtsamt påminner oss om det uråldriga behovet att förbinda allt levande med ett ursprung, med att tillhöra en plats. – Mariangela Méndez Prencke

Om konstnären Delcy Morelos (Tierra Alta, Colombia, 1967) är en av de mest erkända colombianska konstnärerna i sin generation. Hon har ställt ut sedan 1990 i Colombia såväl som utomlands (USA, Frankrike, Sverige, Norge, Kuba, Mexiko, Finland, Irland, Marocko, Australien). Morelos har många konstnärsresidens bakom sig och har deltagit i flera biennaler, bland annat i Mercosul, Ars Finland, Cuenca och Havanna. Morelos konst fokuserar på material och kroppslighet, i syfte att demaskera de vidare implikationerna av en hegemonisk färgens politik. Morelos bor och verkar i Bogotá. Verk i utställningen (vån 2): Tierra Adentro, 2018 Installation med jord, lim och vatten

“Jorden är både scenen och protagonisten, av myten, historien, ursprunget och nutiden.” – Delcy Morelos

ANNIKA DAHLSTEN & MARKKU LAAKSO Diorama

10 februari - 15 april 2018 Intendent Mariangela Méndez Prencke Från 1860-talet till 1930-talet var ”mänskliga zoon” ett populärt folknöje runtom i Europa. Dessa föreställningar var en märkvärdig mix av vetenskapliga påståenden och underhållning, med skådespelare, scenografier, kläder och manus. Urfolk eller folkgrupper kategoriserade som ”exotiska” ställdes ut som ”vildar i sitt naturliga stadium”. Dessa slags visningar av människor var exklusiva för de västerländska kolonialmakterna och framställdes som om de visade upp evolutionens framsteg, i syfte att kontrastera de ”primitiva” med den västerländska ”civilisationen”. Visningarna var ofta det första mötet mellan de som ställdes ut och de som tittade på dem. Genom kategorier som hudfärg och begrepp som vild, infödd och exemplar skapades och bekräftades en sträng hierarki mellan överlägsna och underlägsna människor, civiliserade och vilda. 1800-talets etnografiska och antropologiska fotografi relaterade också till dessa utställningar, då fotografin förstods som ett verktyg för att dokumentera dessa vilda och primitiva människor, vilka antogs vara dömda att dö ut. I form av fotografi, videofilm och animation har Annika Dahlsten och Markku Laakso dokumenterat och gestaltat en resa från finska Lappland, via Tyskland, till södra Afrika. Denna expedition som påbörjades i familjens fotoalbum förverkligade deras önskan att besöka och återskapa Laaksos farfarsfars upplevelser. Simoni och Ella-Stiina Laakso uppvisades som ”samer” för en europeisk publik med start på Hamburg Zoo 1930. Annika och Markkus iscensättningar kombinerar förfädernas historiska berättelser med nya möten som uppstår i en rad olika landskap — från arktiska till tropiska. Verken refererar till olika grader av tillhörighet och främlingskap, om föränderliga och instabila identiteter, vilket ytterligare understryks av konstnärernas val av kläder i varje scen. De fotograferas i både samiska dräkter som gått i arv, handgjorda samiska dräkter, samt skräddarsydda plagg med tryckta namibiska mönster.

Den samiska kulturen är en del av Laaksos ursprung; att definiera sin samiska identitet har varit en omfattande process. Hans partner i projektet, Annika, är inte same, men hör till den svensktalande minoriteten i Finland, en bakgrund som tillför ytterligare perspektiv till utställningens teman. Genom ett performativt uttryck ifrågasätter dessa verk idén om autenticitet. Vem — och var och när — har rätt att definiera vad som är äkta, sant och ursprungligt. Verken kommenterar kolonialismens arv och den exkludering som än idag är närvarande i vårt samhälle. När konstverken jämställs med vetenskapliga framställningar och museers dioramor hävdar de rätten till självdefinition.

Dahlsten & Laakso - Melancholia (2016)

– Mariangela Méndez Prencke

Min släkts historia Min pappa berättade ofta historier om sin farfar, som hade blivit utställd i en djurpark. Det fanns rätt lite bevis: bara två foton och diffusa historier om att han hade bott i en djurpark. I vuxen ålder försökte jag ta reda på min släkthistoria. Min släkt har aldrig sysslat med att skriva ner saker, och berättelserna var inte särskilt noggranna. Jag hann aldrig träffa min samiska farmor Olga Alina som hade dött innan jag föddes. Jag har sparat dagstidningen Lapin Kansas jubileumsnummer från 1998. I tidningen finns en bild på en grupp med samer på Hagenbecks djurpark i Hamburg år 1928. På bilden finns min fars farföräldrar Simoni och Ella-Stiina Laakso och deras son Veikko, min gammelfarbror. Jag ringde upp mannen som hade skickat in bilden, och han berättade att hans släktingar deltagit i två karavaner, åren 1928 och 1930. Tillsammans med Annika sökte vi information om människozoon och samekaravaner. Vi hittade mycket forskning om människoutställningar, och så småningom kunde vi även skaffa oss en uppfattning om samernas andel. I Finland har man forskat en del på ämnet, men forskningen i Norge är mer omfattande. Vi har kompletterat min släkthistoria med hjälp av små smulor av information.

Ett intressant perspektiv på människoutställningarna är att kriterierna för äkthet skapades av de tyska turnéarrangörerna. Alla samer som ville åka med på resan godkändes inte, men å andra sidan valdes även finländska barn som deltagare. Jag vet inte huruvida min farfarsfar Simoni Laakso betraktade sig mer som same eller finländare. En del av de texter som vi hittat påstår att även min farmor Olgas far Jooseppi Niila Magga skulle ha deltagit i samma karavan som Simoni och Ella-Stiina. Det är möjligt eftersom många familjer från Enontekis deltog i karavanen. Andra källor placerar paret Laakso i karavaner under olika år. För närvarande verkar år 1930 som det mest tillförlitliga årtalet. Hur kan man verifiera sin släkts historia när de enda som visste något om saken har dött och ingenting finns dokumenterat? Hur var det på människoutställningarna? Hur gick dagarna? Hur var det att sova i ett zoo? Hur förhöll sig åskådarna till uppträdarna? Vad hände under resan? Dessa frågor kommer aldrig att besvaras. Därför kan vi bara föreställa oss hur det har varit att delta i ett levande diorama. – Markku Laakso

Människoutställningarnas historia Människoutställningar var en del av det ökade europeiska intresset för främmande länder och kulturer. I och med kolonialismen på 1800-talet blev exotiska djur, varor och människor bekanta för européerna. Privata och offentliga djurparker grundades på olika håll i Europa och Amerika. Den tyska vilddjurshandlaren Carl Hagenbeck expanderade sin affärsverksamhet till att arrangera människoutställningar. Föreställningar där exotiska stammar förevisades tillsammans med djur lade grunden till världsutställningarnas etnografiska föreställningar. Underhållande föreställningar hade ordnats redan tidigare, bl.a. i London i början av 1800-talet, och redan mycket tidigare hade olika slags freak shows och andra cirkusar turnerat i Europa och visat ”hottentotter” eller ”snöätande samer”. Carl Hagenbecks etnografiska föreställningar var något helt annat. De syftade till att ge åskådarna ett naturvetenskapligt betraktelsesätt och skapa en ”verklig kopia av naturlivet”.

Djurparker var en naturlig plats för dessa antropologiska föreställningar, där djur och ursprungsfolk från samma delar av världen kunde visas upp sida vid sida. Utöver samerna visades även bl.a. afrikanska stammar och inuiter på människoutställningarna. Åtminstone 30 samegrupper turnerade med sina renar i Europa från 1870-talet till 1950-talet. Åskådarna fick även gå runt och vidröra föremålen och de uppträdande. Människoutställningarna utgjorde ett kolossalt utomhuspanorama där besökarna rörde sig i ett levande tittskåp. För samerna själva innebar karavanerna utöver en förtjänstmöjlighet även en möjlighet att bekanta sig med en främmande kultur och se världen. De deltog frivilligt i turnéerna, i motsats till många representanter för ursprungsfolken från kolonierna, som släpades på plats med våld och nästan behandlades som fångar. I takt med att rasteorierna fick ett starkare fotfäste dalade människoutställningarnas popularitet. Hagenbecks egen temapark med människor och djur blev en djurpark.

Samekaravanerna De mest kända finska samekaravanerna genomfördes 1910, 1925 och 1930. Simoni och Ella-Stiina Laakso deltog sannolikt i 1930 års karavan. Karavanen sammanställdes av konstmålaren Franz Dubbick, som hade bott i Enontekis. Gruppen bestod av 31 samer från Kautokeino i Norge, Hetta i Finland och Karesuando i Sverige. Resan började i slutet av mars. Med sig hade gruppen 52 renar, och i Hetta skaffade reseledaren Dubbick olika redskap och hantverk för försäljning i Tyskland. Karavanen färdades med tåg till Helsingfors och vidare med båt till Königsberg (nuv. Kaliningrad). Gruppen uppträdde första gången redan i Königsbergs djurpark. Resan fortsatte genom Polen till Tyskland, där gruppen uppträdde i bl.a. Berlin, Dresden och Leipzig. Resenärerna förundrades över det mellaneuropeiska landskapet. ”Överallt fanns det åkrar, allt var platt som ett innanhav eller en pannkaka”, beskriver en av deltagarna, Daniel M. Hætta. I slutet av sommaren anlände karavanen till München, där de vistades fram till ölfestivalen i oktober. Intresset var enormt. Karavanen återvände

hem i december 1930, efter över åtta månaders resa. En av deltagarna, en ung samisk flicka från Norge, insjuknade i tuberkulos och avled under resan. Hälften av renarna dog av hettan, och även hundarna dog under resan. I djurparkerna fick besökarna följa med samelivet och gå omkring i en kåtaby. Samerna sålde hantverk och foton av sig själva. På eftermiddagarna uppträdde gruppen med ett ”samebröllop”. Brudparet klädde sig i full stass och ”festfolket” gick omkring i kåtabyn. På programmet fanns även renlasso, pulkåkning och jojkning.

Dahlsten & Laakso - Jump in Diorama series: Hagenbeck Zoo, Hamburg, (Germany), 2013

För sina uppträdanden fick samerna en ersättningsom motsvarade månadslönen för en arbetare. Under resan hade de mycket fritid. De fick röra sig fritt och sitta på ölstugor utan övervakning. Det politiska klimatet i Tyskland höll på att förändras, och resenärerna lärde sig lite tyska och kunde läsa lokala tidningar. Resan bjöd på en mängd olika upplevelser och erfarenheter. Många av deltagarna åkte med för att få se världen och resa, medan andra uppskattade penningersättningen och betraktade karavanen som en arbetsresa.

Hætta, Odd Mathis 2007: ”Samer på utstillning i Tyskland 1930.” Ottar 4/2007. Lehtola, Veli-Pekka 2009: ”Lappalaiskaravaanit harhateillä, kulttuurilähettiläät kiertueella? Saamelaiset Euroopan näyttämöillä ja eläintarhoissa.” Faravid 33/2009. Parkkinen, Jukka 2003: Yrjö Kokko – sadun ja luonnon runoilija. Helsingfors: WSOY. Rothfels, Nigel 2002: Savages and Beasts. The Birth of the Modern Zoo. Baltimore: The Johns Hopkins University Press.

Om konstnärerna Annika Dahlsten (1975, Vasa) och Markku Laakso (1970, Enontekiö) är en konstnärsduo vars ambition är att utforska och revidera historiska representationer av annorlundaskap. De har ställt ut sitt gemensamma projekt sedan 2011, i Reykjavik, Karasjok, Oslo, Medellín, Rauma, Turku och Helsingfors bland annat. De har gjort konstnärsresidens i Sydafrika, Botswana, Zimbabwe, Finland och Island. Utöver detta samarbete arbetar Annika Dahlsten som animatör och grafiker medan Markku Laakso är känd för sina realistiska målningar. Dahlsten och Laakso lever och verkar i Turku.

Verk i utställningen (vån 3 och 4): Diorama, 2016 HD-video Tid: 60 min.

Campfire in the Zoo, 2011 Videoanimation, textad på engelska Tid: 4.54 min.

Jump in Diorama Series, 2010 - 2016 Digitala färgtryck Upplaga 1/5 + 2 ap 1. Signal Hill, Cape Town (South Africa), 2010 2. Hagenbeck Zoo, Hamburg (Germany), 2013 3. Koskivuononvaara, Inari (Finland), 2011 4. Fish Factory, Nkurenkuru (Namibia), 2013 5. Siida, Inari (Finland), 2013 6. Siida, Inari II (Finland), 2013 7. Kellostapuli, Ylläs (Finland), 2011 8. On the hills of Lokuthula (Zimbabwe), 2013 9. Attitude, Katutura (Namibia), 2013 10. Okaukuejo Riviera (Namibia), 2013 11. Mustajänka, Koppelo II (Finland), 2013 12. Peukolojärvi, Inari (Finland), 2011 13. Koppelo, Inari (Finland), 2013 14. Kaunispää, Inari (Finland), 2013 15. Siida, Inari III (Finland), 2013 16. Lokuthula (Zimbabwe), 2013 17. Senyati (Botswana), 2013 18. Kalleiy’s Family, Nkurenkuru (Namibia), 2013

19. Paljakka, Inari (Finland) 2013 20. Forest Fall, Skógafoss (Iceland), 2016 21. Northern Pastoral, Skogar (Iceland), 2016 22. Melancholy, Eldhraun (Iceland), 2016 23. Etosha Pan (Namibia), 2013 24. Swakopmund I (Namibia), 2010 25. The Break, Koppelo (Finland), 2013 26. By the fire, Koppelo (Finland), 2013 27. Hagenbeck's Lion, Hamburg (Germany), 2013 28. Devil’s Cataract, Victoria Falls (Zimbabwe/Zambia), 2014 29. Gates of Hagenbeck, Hamburg (Germany), 2013 30. In the Tree of Mbongi, Nkurenkuru (Namibia), 2013

16 17

6 5

18 25

3 2 1

19 20

ÖVRE RAD

UNDRE RAD

PROGRAM FÖRELÄSNINGAR OCH SAMTAL Krig och monument: Colombias fredliga konst Onsdag 28 februari kl. 18-19 Efter femtio år av krig mellan staten och guerillan i Colombia signerades ett fredsavtal 2017. Detta har lett till fred, under vissa förutsättningar, i delar av landet. Lucas Ospina är professor vid konstnärliga fakulteten vid Andes University i Colombia. Med utgångspunkt i Delcy Morelos utställning Inre Jord föreläser han om en rad colombianska konstnärer, om deras verk deras möjligheter, begränsningar och misslyckanden? Föreläsningen är på engelska. I samarbete med Folkuniversitetet.

Två reflektioner av Cecilia Sjöholm och Henry Ascher Söndag 11 mars kl. 15-17 Cecilia Sjöholm och Henry Ascher ger personliga reflektioner om utställningarna Inre Jord och Diorama. Ett spännande och personligt samtal mellan två personer med olika erfarenheter och intressen. Cecilia Sjöholm är professor i estetik vid Södertörns högskola. Hennes forskning kretsar främst kring relationen mellan konst och politik i samtida kultur. Hon har skrivit om konst, psykoanalys och kritisk teori. I hennes senaste bok Doing Aesthetics with Arendt; How to See Things studerar hon Hannah Arendts tankar kring konst och estetik. Sjöholm sätter Arendts politiska begreppsvärld i ett nytt ljus. Henry Ascher är professor i folkhälsovetenskap vid Göteborgs universitet samt docent och överläkare i barnmedicin. Han har de senaste 20 åren arbetat med flyktingars hälsa med fokus på barn och familjer. Hans forskning omfattar bland annat hälsa hos asylsökande barn och papperslösa liksom mänskliga rättigheter. Han är en av grundarna till Rosengrenska stiftelsen – Röda korsets vårdförmedling för papperslösa – och han ingår i juryn för ALMA-priset. Därutöver är han medlem i Judar för en israelisk-palestinsk fred (JIPF), har arbetat som läkare i palestinska flyktingläger i Libanon och deltagit i Ship to Gazas aktioner. I samarbete med Folkuniversitetet.

Visa färg: Samtidskonst från Sápmi Onsdag 14 mars kl. 18-19 Om språk, land, identitet och motstånd i konsten. I en föreläsning ger Jan-Erik Lundström sina reflektioner kring valda konstnärskap från Sápmi idag. Lundström är curator, kritiker och historiker i samtidskonst, bildkultur och fotografi. Han är idag direktör för Samisk senter før samtidskunst och har tidigare varit chef för Bildmuseet, Fotografiska museet och Norrbottens museum. Som curator har han gjort flera större utställningar och biennaler. Han är skribent och redaktör för publikationer så som Thinking Photography – Using Photography, Contemporary Sami Art and Design, Britta Marakatt-Labba: Broderade berättelser, Ursula Biemann: Mission Reports, och Irving Penn: Photographs. SLOW ART DAYS I genomsnitt tittar en person 15–20 sekunder på ett konstverk i en utställning – men är det verkligen tillräckligt för att förstå och uppskatta konst? Vi vill tillsammans med er uppleva vad som händer när man istället långsamt betraktar ett verk – välkommen till Slow Art Days. Upplägget är enkelt, vi tittar i tystnad på ett verk i utställningen. Efter det samlas vi över en kopp te och pratar om upplevelsen. Röda Sten Konsthall arrangerar Slow Art Days som ett sätt att pausa från den stressade vardagen och upplåta våra unika utställningsrum till kontemplation och lugn. Oavsett tidigare vana av eller intresse för konst upplever du här konsten och ger konstverken den tid de förtjänar. Föranmäl dig till något av följande tillfällen genom att skicka ett mail till es@rodastenkonsthall.se Anmälan senast dagen innan, begränsat antal platser. Lördag 3 mars kl. 11–12 Onsdag 7 mars kl. 18–19 Onsdag 28 mars kl. 18–19 Lördag 14 april kl. 11–12 Lördagen 14 april är det Slow Art Day. På museum, gallerier och konsthallar runt om i världen arrangeras aktiviteter som uppmuntrar publiken att titta länge på konst. Både för att ge tid till upplevelsen och som avslappning, lugn och meditation. www.slowartday.com.

VISNINGAR Curatorn visar utställningen Följ med på en fördjupad guidad visning av utställningen med vår curator Mariangela Méndez Prencke. Två av visningarna ges på engelska och en på spanska. Onsdag 21 februari kl. 18–19 (engelska) Onsdag 28 februari kl. 17–18 (spanska) Onsdag 11 april kl. 18–19 (engelska) Allmänna visningar Lördagar kl. 16-17 Varje lördag kan du följa med en av våra konstpedagoger på en visning i utställningen. Ingen föranmälan krävs – det är bara att dyka upp.

SKAPANDE Lördagsverkstan Lördagar kl. 12-15.30 Gillar du att skapa, bygga, experimentera och utforska i färg och form? Då är Lördagsverkstan perfekt för dig! Verkstan är öppen för barn från tre år och deras vuxenkompisar som vill skapa tillsammans sida vid sida. Här får liten som stor släppa loss sin fantasi och testa nya spännande tekniker och material från vår idébank. Drop in. Ingår i entrépriset eller gratis för medlemmar. Ung & Skapande Graffititisdag Tisdagar kl. 17.30-20 En mötesplats för dig som är intresserad av gatukonst, graffiti eller konst i allmänhet. Vid fint väder är vi oftast utomhus vid graffitiväggen Draken. Det är bra med kläder som tål färg. Vi bjuder på fika vid varje tillfälle. Drop in för alla mellan 12–25 år. Gratis.

Ung & Skapande Onsdagsgruppen Onsdagar kl. 17.30-20 I Onsdagsgruppen provar vi olika tekniker, teman och att uttrycka idéer och tankar genom konst. Du kan jobba med ett eget projekt eller göra något tillsammans med andra. Vi bjuder på fika vid varje tillfälle. Anmälan i början varje termin för alla mellan 12–25 år. Gratis. Helgworkshops Lördagar-söndagar kl. 12–17 Varje helg har Ung & Skapande workshops med olika teman och tekniker. Du kan också arbeta fritt med en egen idé. Från mars har vi vissa helger då vi målar graffiti, du hittar datumen för dessa på vår hemsida. Sportlovet och påsklovet På skolloven har Röda Sten Konsthall aktiviteter för alla barn och unga. Läs mer på www.rodastenkonsthall.se. På påsken har vi extraöppet på annandag påsk, måndag 2 april. Konsthallen är dock stängd på långfredag 30 april och påskafton 31 april.

Röda Sten Konsthall vill tacka Göteborgs Stad, Kulturrådet och Västra Götalandsregionen Kulturnämnden för deras generösa stöd till utställningarna. Utställningen Diorama stöttas av Frame Contemporary Art Finland och Art Promotion Centre Finland. Delcy Morelos - Inre Jord / Inner Earth Annika Dahlsten & Markku Laakso - Diorama

Röda Sten Konsthall 10.2 - 15.4 2018

Tisdag, torsdag & fredag kl 12-17 Onsdag kl 12-20 Lรถrdag & sรถndag kl 12-18