I Heliga Birgittas skafferi

from Runt Vättern 2023

GULDPLATS KARLSBORG

Pilgrimsmat är den måltidskultur som växer fram för pilgrimsvandrare på väg till Vadstena.

Med hjälp av historieforskning kring Heliga Birgittas eget skafferi och med fröer bland annat från nordiska genbanken, odlas återigen medeltida växter längs S:t Birgitta Ways.

Pilgrimsmat

Genom projektet pilgrimsmat har grönsaker, frukt, bär och spannmål som ingick i den medeltida måltiden återkommit i odling. Vissa fanns bara i genbanken. Två helt unika sorter har kunnat bevaras tack vare projektet, Viggeby Gråärt och Nunnpäronet. Runt pilgrimslederna har man fått tag på intresserade odlare, somliga matlagare till de pilgrimer som vandrar S:t Birgitta Ways pilgrimsleder tilll Vadstena.

Vad åt man på medeltiden?

Tillsammans med kulturväxthistorikern Matti Leino och matkulturprofilen Hans Naess har Vadstena pilgrimscentrum tagit fram en sortlista över de odlingsväxter som Heliga Birgitta, med största sannolikhet, hade i sitt eget skafferi. Sorter som återigen blivit tillgängliga för dig och mig.

I samarbete med stjärnkocken Mathias Dahlgren har det tagits fram enkla recept som passar pilgrimer på vandring. Mat på odlingsväxter med historisk anknytning anpassade för nutidsmänniskan. Recepten fokuserar på temat den goda frukosten, mat på vandring och den delade måltiden.

Päronträdet i kärnskogen

Projektet får genom Eva Hagström-Öberg nys om att någonstans vid Zinkgruvan söder om Askersund ska Sveriges äldsta päronträd finnas. Ryktet säger att det är 800 år gammalt och frösått från kärnor som förbivandrande munkar från Risberga kloster spottat ut.

En medeltida postilla lyder ”Så som apeln bär äpplen, och päronträd bär päron, så är människan skapad för att göra goda gärningar”.

Eva beger sig ut på detektivjakt och efter en hel del dörrknackningar träffar hon en man som kan berätta om trädet. Till den stora förtreten berättar mannen att trädet blåste ner under en höststorm för några månader sedan. Att missa ett åttahundraårigt träd och en medeltida päronsort med bara några månader är mer än retligt. Tänk att de kommit några månader för sent för att rädda trädet till eftervärlden. Nedslagen återvänder Eva till Vadstena och berättar de tråkiga nyheterna för Matti Leino. Men finns det inga grenar kvar? Våren har ju varit kall. Nytt hopp väcks och det blir en ny tur tillbaka till trädet. Och jodå, allt ris har lagts på hög och längst ner levande pärongrenar. Ett helt lass får följa med Eva tillbaka och kan med hjälp av Hans Naess ympas in på andra träd. Nu växer de nya päronträden så de knakar och snart hoppas de få första skörden av de ursprungliga päronen.

Mer information: Pilgrimsmat.se

Är du intresserad av att bli en odlare eller matlagare längs S:t Birgitta Ways, kontakta Eva Hagström-Öberg: eva.hagstrom@svenskakyrkan.se