EN SNABBARE HANDLÄGGNING?

Att vi behöver en snabbare tillståndsprövning är något som de flesta är överens om, men hur det ska gå till råder det delade meningar om. Miljöprövningsutredningen har i sin utredning om prövning och omprövning lagt mycket vikt på förbättrade samråd med fokus på väsentliga miljöeffekter för att få bättre ansökningar. Det är dock inte tillräckligt för att åstadkomma en snabbare prövning om vi tappar fokuset på de väsentliga miljöeffekterna så fort ansökan är inlämnad.

är det är dags för komplettering i mål så kommer ofta krav på nya utredningar som inte har framförts tidigare, som fördröjer handläggningen. Det är också vanligt att fokus hamnar på tekniska detaljer i stället för miljöeffekterna. För befintliga verksamheter lyfts även många tillsynsfrågor till prövningen, vilket gör att omfattningen på prövningen ökar. Det resulterar i att för prövningen oväsentliga frågor tas in i prövningen. Dessa frågor hade kunnat behandlas effektivare inom ramen för tillsynen.

Det behövs krav på bättre processledning från prövningsmyndigheternas sida så att fokus även vid prövningen och därmed även kompletteringarna ligger på väsentliga miljöeffekter. Idag är det vanligt att samma fråga upprepas i en andra kompletteringsrunda från myndigheterna för att de inte är nöjda med det första svaret. I de fallen behöver prövningsmyndigheten antingen sortera bort frågan eller vara tydlig med vad som saknas och inte endast vidarebefordra frågan igen.

Dessutom bör det föreskrivas en möjlighet att gå vidare i handläggningen även om parterna inte besvarar förelägganden i tid. Det är inte prövningsmyndighetens ansvar att efterlysa yttranden från myndigheter eller sökanden som inte besvarar förelägganden. Om myndigheten väljer att inte besvara förelägganden i tid ska det inte fördröja handläggningen. På samma sätt står sökanden för risken att ansökan avslås eller avvisas om denne inte besvarar föreläggandet.

Förslaget om fler muntliga förberedelser förbättrar möjligheten att klargöra utestående frågor. Helst efter att myndigheterna har tagit del av kompletteringen så att om det finns kvarvarande frågor så kan dessa bemötas utan ytterligare skriftväxling. Digitala muntliga förberedelser skulle lösa eventuella problem med att hitta lämplig tid, trots att alla parter inte är på orten, eftersom det är betydligt lättare att boka in många parter för en förberedelse som inte kräver resor.

Inställningen till tidsplaner varierade i utredningen men en tidsplan underlättar planeringen för sökan- den. En anledning till anstånd idag är att det inte går att planera för tillgängliga resurser eftersom man inte vet när man får ett föreläggande. Fler muntliga förberedelser skulle också troligtvis kunna leda till färre huvudförhandlingar för att en del frågor som löses på huvudförhandlingarna redan kunde lösas under förberedelsen genom en ökad förståelse för föreslagen lösning. En utökad möjlighet att avgöra målet utan huvudförhandling är också positivt.

Det går inte att beröra snabbare handläggning utan att ta upp frågan om ett färre antal miljöprövningsdelegationer. Vi som arbetar nationellt med tillståndsprövningar av täkter vet att kraven för vad som bedöms vara en bra ansökan varierar mellan olika delar av landet. Färre prövningsmyndigheter torde leda till en mer likvärdig utformning av ansökningar och mer likvärdiga prövningar.

En annan fråga som påverkar handläggningstiden men som inte berörs i utredningen är rekryteringen till mark- och miljödomstolarna av juristdomare. För de tekniska råden krävs att de har ämneskunskap, medan för juristdomare finns inget motsvarande krav. Som miljöprövningsutredningen konstaterar är miljöprövningarna komplexa så ämneskunskap är nödvändig enligt min mening för en snabbare handläggning. Även vi jurister borde kunna erkänna att vi inte är allvetare!

Miljöprövningsutredningen är en bit på väg mot snabbare tillståndsprövningar men det krävs mer för att alla mål ska avgöras snabbare.

G Stkr Nik R

Paulina Rautio

Miljöjurist, Paneo AB