”Involvera verksamhetsutövarna i materialförsörjningsplanerna”

Under 2022 har ett flertal regionala planer för materialförsörjning och hantering av massor tagits fram. Hur ska bergmaterialindustrin förhålla sig till dessa planer? Kan SBMI bidra till att de får en tydlig och objektiv roll som kunskapsunderlag? För att planerna ska tillföra verklig nytta är det nödvändigt att planerna tas fram i bred samverkan mellan olika aktörer, och att branschrepresentanter får vara med och påverka hur de tas fram och genomförs.

TEXT: Hans Lundgren

De tre storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Skåne, skickade i somras ut sina masshanterings- respektive materialförsörjningsplaner på remiss. SBMI betonar i sina remissvar att masshantering och materialförsörjning hör samman. Planeringen bör utgå från branschens förutsättningar och tas fram i ett brett samarbete mellan olika aktörer.

– Det är viktigt med planering i ett tidigt skede för hur överskottsmassor kan hanteras så att de kommer till användning. Men det kräver också en tydlig ägare av formatet, så att man får en likformighet i planerna. Det gör det mer förutsägbart och ger en större förståelse för hur de ska användas, säger Martin Tengsved, SBMI.

SGU har i ett särskilt projekt utarbetat en metodik för att ta fram materialförsörjningsplaner, men man driver inte på för att se till att den används. Det borde de göra, anser Martin Tengsved. En nationell vägledning kan olika intressen känna igen sig i och förhålla sig till, oavsett var i landet man verkar.

– Det är viktigt att involvera verksamhetsutövare både i planering och genomförande av planerna. Annars finns det risk att de blir irrelevanta. Arbetet med en cirkulär masshantering är fortfarande i ett tidigt skede. Det finns mycket kvar att göra, säger Martin Tengsved.

Både i Stockholm och i Göteborg har branschföreträdare fått vara med i diskussioner och workshops kring handlingsplanerna. När det gäller genomförandet beskrivs hur man ska arbeta i styrgrupper, där kommunernas representanter från både den tekniska sidan och miljösidan ska vara med, men även verksamhetsutövare och myndigheter. Man pekar på vikten av att följa upp aktiviteter med olika delmål.

Av de tre planerna som skickats på remiss är Göteborg den som gått längst vad gäller tydliga kvantitativa mål kring hanteringen av material. Den innehåller en rad förslag med konkreta mål och åtgärder, något SBMI tycker är positivt.

Planen anger att 2030 ska minst 50 procent av inköpt ballastmaterial utgöras av återanvända/ återvunna material (idag är det cirka 12 procent). Ett mycket offensivt satt mål, konstaterar SBMI i sitt remissvar. Om det alls ska vara möjligt att uppnå krävs förbättrad tillämpning av regelverk, nya miljötillstånd för lagring och bearbetning, och en utveckling av krav i upphandling.

– Det är intressant att den typen av mål börjar diskuteras i samhället. Men man måste vara medveten om att tillgången på överskottsmassor varierar över tid. Man måste ha med i beräkningarna att det även behövs en primärproduktion när det är färre stora infrastrukturprojekt i regionen, säger Martin Tengsved.

Materialförsörjningen kommer att behöva stå på två ben: primärproduktion i täkter och återvinning. Att för ensidigt fokusera på det senare riskerar leda till svårigheter att skapa hållbara villkor för primärproduktionen. Det innebär en risk för längre tillståndsprocesser och lägre acceptans för nya täkter. I stället är det viktigt att lyfta fram behovet av strategiskt placerade täkter som utmärkta platser även för masshantering och i vissa fall även för deponering. En konkret åtgärd som kan minska slöseriet av högvärdigt material och främja cirkulariteten är att öka acceptansen för att avfall nyttjas för anläggningsändamål och efterbehandling av täkter, anser SBMI.

Kallar man det en masshanteringplan är det en risk att man redan bundit sig vid att massa är lika med avfall. Då finns en risk att man hänvisar till kommunala avfallsbolag för att hantera materialet. SBMI menar att det är viktigt att planera för en öppen och konkurrensneutral marknad mellan offentliga och privata aktörer. Man ska inte förfördela någon part.

SBMI betonar vikten av att terminaler för lagring och bearbetning av material drivs på en fri marknad. Om det offentliga i allt för stor utsträckning driver anläggningar i egen regi finns risk för utslagning av de privata aktörer som vill bidra till det cirkulära samhällsbyggandet.

De tre planerna för Stockholm, Skåne och Göteborg har olika inriktning men de geologiska förutsättningarna varierar också mellan regionerna. Detta samt vilka infrastrukturprojekt som är i gång är avgörande för tillgången till cirkulära material. Målet om 50 procent återvinning kan vara en nivå som är enkel att uppnå i en region under en viss tid, men som kan vara helt omöjlig att uppnå i en annan region under en annan tid, konstaterar SBMI.

De geologiska förutsättningarna är diametralt olika i de olika regionerna. I Stockholm finns gott om hårt berg i berggrunden som ger upphov till entreprenadberg som är utmärkt att använda till samhällsbyggnad. I Skåne saknas helt sådana förutsättningar och pågående samhällsbyggnadsprojekt är av en annan karaktär jämfört med exempelvis tunnelbaneutbyggnaden i Stockholmsregionen. I Göteborg finns mycket lera, som är svårt att återvinna.

Under en period då det byggs stora projekt kan överskottsmassor vara en stor och viktig del av bergmaterialförsörjningen i regionen. Pågår färre stora infrastrukturprojekt kan tillgången på cirkulära material vara starkt begränsad. Vid angivandet av regionala mål är det viktigt att beakta dessa förutsättningar.

Nytt beslut om rörligheten mellan yrkeshögskolan och högskolan: