Furetank framtidssäkrar fartygen

GÖTEBORG–DONSÖ Läget med panoramavy ut mot Jonsholmarna och Saltholmens vackra villor tvärs över vattnet är oslagbart. Det är inte svårt att föreställa sig skränande måsar och soldränkta, bländvita segel som smattrar i vinden, även en gråmulen dag som denna. Efter att ha haft Donsö som hemmahamn under många år, har Furetank Rederi nu flyttat in i ett sprillans nytt kontor vid Hinsholmens marina i sydvästra utkanten av staden.

Furetanks kontor sysselsätter runt 35 personer och för första gången sitter alla under samma tak.

– Att ha allt inhouse är både trevligare och mer effektivt, och vi kan erbjuda ännu bättre service för våra kunder, berättar Tobias Julin som är operation manager på Furetank Chartering.

FURETANKS VINGASERIE BESTÅR idag av åtta identiska fartyg och ytterligare nio är beställda. Samtliga driftas kommersiellt av Furetank Chartering.

– Två av fartygen tillhör Älvtank och två ägs av Erik Thun, förklarar Tobias och visar på tre montrar med mycket välgjorda fartygsmodeller i skala 1:100. Furetanks egna fartyg är blå, Älvtanks röda och Thuntanks gröna. Det är det enda som skiljer dem åt.

VINGA ÄR TROLIGTVIS den största serie av fartyg i sitt slag som ett svenskt rederi beställt. Det säger vd Lars Höglund, vars farfar grundade rederiet 1954.

– Tjugofem år senare var vi redo att köpa en större båt och sedan har det bara vuxit. Nu har jag jobbat bakom skrivbordet i många år, men jag längtar ofta ut på sjön. Därför har jag med en dåres envishet sett till att behålla mina behörigheter. Bara vetskapen att jag faktiskt fortfarande kan mönstra ombord, är skön att ha.

EN NYCKEL TILL att Furetank lyckats ligga i framkant av hållbar sjöfart så många år, menar Lars ligger i ett mindset som alltid präglat verksamheten:

– När vi designar fartygen frågar vi oss alltid – bygger vi fartyget för det vi verkligen ska göra nu, eller för det som vi möjligtvis kan göra i framtiden? Det är alltså viktigt att inte vänta, utan våga fatta beslut utifrån vad som är bäst här och nu. Annars står vi och stampar och då kommer vi inte få ner utsläppen.

VINGAFARTYGEN DRIVS MED LNG, flytande metan, som värms upp till gasform ombord och sedan driver motorer och andra system. Att välja just metan var inte helt lätt för fem år sedan.

– Men då gällde det mer valet mellan metan och diesel, säger Lars. Som vi ser det finns det än så länge inget som slår metan när gäller kostnadseffektivitet och utsläppsreducering. Vi skulle förstås gärna använda mer biobaserad metan, men det är en fråga om tillgång.

VINGASERIEN ÄR DE enda tankfartyg som kan ligga vid kaj och fortfarande använda gas som bränsle istället för diesel.

– Det är när vi ligger nära bebyggelse som vi vill vara som renast och minimera utsläppen av koldioxid, kväveoxid och sotpartiklar.

Vi har kunnat minska vår bränsleförbrukning per dygn från 19 ton till 10 och vi når redan FN:s framtida miljömål med råge. Det är den stora vinsten och vårt största konkurrensmedel gentemot andra.

Efterfrågar smidigare handel Miljövinsterna skulle bli ännu större med en mer effektiv gasmarknad, men svenskt regelverk sätter käppar i hjulet, menar Lars.

– Vi borde ha ett rörgasnät som i andra delar av Europa, med möjlighet att köpa och sälja på en öppen marknad på samma sätt som vi kan göra med el. I Danmark kan en svinuppfödare koppla sin gas från gödselstacken direkt till nätet. Hos oss går en gasledning från Malmö till Stenungsund, sedan är det stopp.

EN ANNAN TRÖSKEL är bristen på landström ner till hamn. Furetank har investerat åtskilliga miljoner i system för att kunna koppla fartygen direkt till landström när de ligger vid kaj, så snart den lösningen även fungerar för tankfartyg.

– Men det finns helt enkelt inte tillräckligt med elektricitet. Och om hamnen ändå har landström, är det inte säkert att det är grön el. Den kanske kommer från ett kolkraftverk i Polen. Så ur miljöhänseende kan det vara bättre att vi producerar vår egen el.

Familjeföretag med framåtanda

Furetank har stadigt vuxit, men familjekänslan är intakt och i bolaget arbetar flera av Lars Höglunds barn. Sonen Jonatan är sjöingenjör

Vinga-serien

u 8 fartyg tillverkade, ytterligare 9 beställda.

u Drivs med flytande metan, LNG/LBG, både till sjöss och vid kaj.

u Elsystem anpassat för variabel frekvens, för att optimera framdrivningen.

u Jämförelse med äldre konventionella fartyg av samma storlek:

– 50 procent lägre bränsleförbrukning

– 99 procent mindre partikelutsläpp

– 55 procent lägre koldioxidutsläpp och teknisk inspektör för delar av Vingaserien. Efter sjöingenjörsexamen gick han en inspektörsutbildning i Danmark och byggde sedan fartyg i Kina i fyra år.

– Det var den mest lärorika tiden i livet hittills. Precis som pappa längtar jag ut på havet varje dag och ser till att behålla mina behörigheter. Senast jag hoppade in var häromåret när en teknisk chef blev sjuk och fick åka hem. Det känns bra att kunna hjälpa till även praktiskt när det behövs.

EN KORT BILRESA från kontoret ligger Fure Viten där Jonatan ska bjuda på en guidad visning. Alla förutfattade meningar av en oljetanker som smutsig och illaluktande suddas genast ut. Här är rent, propert och impulsen att ta av sig skorna infinner sig direkt på däck. Rundturen börjar högst upp på den ljusa och luftiga bryggan. Stämningen är avslappnad men samtidigt fokuserad på den lastning som snart kommer inledas. Jonatan beskriver hur genomtänkt bryggans design är, in i minsta detalj.

– Vi har i princip 360 graders sikt härifrån och mycket bra överblick över däck både föröver och akterut. Bryggans förråd och trapphus är placerade precis där skorstenen ändå skymmer, för att säkerställa så bra sikt som möjligt.

FURE VITENS BEFÄLHAVARE är irländaren Tim Ruttledge, som lockades till Furetank för drygt tjugo år sedan. Med stolthet i rösten beskriver han vad som utmärker ett fartyg av den här kalibern.