Med nosen som verktyg för att rädda liv till sjöss

KÄRINGÖN Att vädret i skärgården är grått och disigt bekommer inte Misa det minsta. Hon har fullgjort sitt uppdrag och lokaliserat den försvunna kanotisten på klippan. Efter nästan två års träning är Misa snart färdig sjöräddningshund och redo för skarpt läge.

Det är tidig lördagsmorgon i januari och dimman sveper in över de karga småöarna utanför Käringön i den Bohuslänska skärgården. Plötsligt byts lugnet mot en stigande oro. En kanotist, som gett sig ut för att paddla i det kristallklara vattnet är borta. Den tilltagande dimman ökar inte chanserna för en helikopter, som vanligtvis skulle skickas ut för att eftersöka den saknade. Det är här en nos som överträffar allt vi människor känner till kommer in i bilden.

ETT OMRÅDE SYDVÄST om Käringön pekas ut som platsen för var den saknade senast setts. Mer än så får de fyra hundförarna inte veta inför dagens övning. En och en åker de ut, tillsammans med sina hundar som ligger i hårdträning, med Sjöräddningssällskapets båt för att söka efter den figurant som skjutsats ut en halvtimma tidigare.

Med ombord är Maud Gustavsson, instruktör och coach, som uppmuntrar och tillrättavisar.

Scenariot är samma för alla och målet med dagens övning är att hundarna ska leda oss fram till figuranten som gömt sig på en av alla öar här utanför. Förarna har ingen vetskap om vart de gömt sig, utan det är upp till hunden att föra oss rätt, förklarar Maud.

EFTER NÅGRA MINUTER i båten står Folke, först ut idag, längst fram i fören. Med en imponerande tassföring parerar han vågorna. Han är upprymd och nosen pekar rakt upp i vädret. Plötsligt får han vittring och skallet ljuder över de lugna vattnen. Nu får Giesela Ekberg, Folkes matte, sätta sin förmåga att samarbeta med sin hund på prov.

p Med lätta tassar kan hundarna ta sig upp på land från båten, och det dröjer inte länge innan de hittar fram till figuranten.

Här behöver vi som hundförare läsa av vart hunden vill att vi ska åka. Vi har framför allt vindriktning i åtanke men även strömmar kan spela in, förklarar Giesela, samtidigt som hon pekar till befälhavaren att styra in mot klipporna till höger om oss.

UTBILDNINGEN SOM FOLKE och matte Giesela går är ett samarbetsprojekt med Sjöfartsverket som kravställare och ansvarig myndighet, Svenska Brukshundklubben som utbildningsansvarig i samarbete med Svenska sjöräddningssällskapet. Finansierar gör Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB. Hundarna ska fungera som ett komplement till de ordinarie sjöräddnings resurserna, som helikopter, båtar och förstås människor. Dess unika luktsinne kommer väl till pass vid dåligt väder, som dimma, och vid mörker eller skymd sikt.

Deras förmåga att orientera sig i landskapet med hjälp av nosen är fantastisk, det går inte att föreställa sig för oss hur det funkar, säger Leif som också deltar i kursen.

UTBILDNINGEN ÄR TVÅ år lång och sedan kursstart har de övat varannan helg med undantag från lite sommar- och vintersemester. I mars kommer samtliga att göra sitt slutprov, efter att de redan genomgått och klarat av flera delprov. Dagens övning har stora likheter med slutprovet.

VÄL FRAMME VID ön är Folke märkbart upprymd. Med lätta steg är han snart uppe på land och inom loppet av några sekunder börjar han ”larma”.

Han skäller sådär tills vi kommer fram till honom, först när han får sin belöning kommer han att sluta, det är så vi tränar för att vi ska kunna hitta fram till den nödställda, berättar Giesela.

NÄR VI ANDRA kommit ifatt hittar vi både Folke och 16-åriga Felicia, den försvunna kanotisten tillika figuranten, som deltar i övningen. – På övningarna har vi alltid riktiga personer som vi letar efter, det är för att hundarna ska veta att det är just människor vi letar efter. Vi är så tacksamma över alla figuranter som ställer upp på det här, utan dem hade det varit omöjligt, säger Maud.

PÅ KLIPPAN STÅR Folke på en halvmeters avstånd från figuranten och när han äntligen får sin belöning tystnar han. Det utbryter jubel på platsen. Folke får ordentligt med beröm och Giesela och Maud kramar om varandra. u

Det är så fantastiskt att se Folkes utveckling, han har haft en del motgångar men har gjort otroliga framsteg på bara några månader. Det är en av de viktigaste faktorerna för hundarnas framgång: tid! Två steg framåt, ett steg bakåt – men till slut blir hundarna allt det där vi önskar när det kommer till att rädda liv till sjöss, säger Maud.

FOLKE ÄR AV rasen riesenschnauzer. På kursen har han sällskap av Misa och Lyria, två golden retrievers, Lotus som är en labrador samt rottweilern Björn. Rastillhörigheten i sig är inte avgörande för hundens lämplighet. Men ett par färdigheter behöver de förstås besitta. De fyra aspiranthundarna som är med vid helgens övning skiljer sig åt i sin utövningsform, men de har ett par saker gemensamt.

Vi brukar prata om att de ska ha en bra nervkonstitution. De behöver vara följsamma och gilla människor. Sedan ska de ha mycket stor arbetslust och en självständighet, i balans med en följsamhet och ett samarbete med hundföraren. Koncentration är mycket viktigt, förklarar Maud.

Man sår fröet till allt det här väldigt tidigt, fyller Nina Nilsson i. Redan när hunden är en valp behöver man börja jobba med det här, fortsätter hon.

I MARS KOMMER de här fem hundarna att ansluta den lilla skara av operativa sjöräddningshundar som finns i Sverige idag, förutsatt att de klarar slutprovet förstås.

– Efter att hunden certifierats genomgår den årliga funktionskontroller för att kontrollera att de håller måttet, berättar Maud.

TILL SKILLNAD FRÅN likhundar så söker dessa räddningshundar efter levande personer. Vid dödsfall övergår doften av levande till lik efter omkring fem dygn. Därför behöver hundarna kopplas in relativt snabbt i insatsen.

SVERIGES STYRKA AV operativa sjöräddningshundar uppgår idag till fyra i antal, och de finns på olika platser i landet. Två finns på västkusten, en i Västerås och en i Sundsvall. Den största utmaningen för sjöräddningshundarna är inte deras förmåga att fungera i skarpt läge, det är att få till en fungerande samverkan runt omkring.

– Det är inte så många som känner till att vi existerar, trots att den här möjligheten funnits i tio år. Ordet börjar sprida sig lite, genom att vi deltar vid fler ärenden, och vi hoppas förstås att vi ska komma ut ännu mer och framför allt hjälpa ännu fler, säger Maud. n p Övre bilden: Snabbt hoppar Misa av båten och sätter fart uppför klipporna. Som alla de andra sjöräddningshundarna älskar hon att arbeta.

Nedre bilden: Den nödställda är återfunnen. Misas nos har fört sjöräddarna till rätt plats. Hon skäller och tittar tillbaka mot båten och sin förare om vartannat.

Så testas en blivande Sjöräddningshund

Delprov

Innan hundarna antas till utbildningen genomgår de ett inträdesprov. Där kontrolleras hundens grundläggande färdigheter som lydnad, självständighet, samarbete, uthållighet och miljöstyrka (hundens möjlighet att föra sig i olika terränger).

1

Delprov ett innefattar är ett så kallat ytsök och uppgiften går ut på att hunden ska hitta gömda människor på en industritomt.

2

Delprov två sätter hundens kunskaper på prov i ett båtsök. Här ska hunden visa upp sina förmågor på 1-3 olika öar och 1-2 figuranter. Även bryggsök är en del som testas, där hundens förmåga att söka nedåt, efter personer som befinner sig i vattnet, sätts på prov. 3

Delprov tre äger rum i en större skog eller på en större ö. Här kontrolleras också hundens förmåga att kvarstanna vid figuranten.

Certifieringsprov

I certifieringsprovet testas hundens samlade kunskaper.

Kompetensf Rs Rjning

Att jobba på sjön är spännande, omväxlande, fritt, ansvarsfullt och ger unika erfarenheter för livet. Ändå är kompetensförsörjningen och rekryteringen stora knäckfrågor som måste lösas inom en snar framtid.