Rastplatser – källor längs vägen

De finns i stort antal längs vägarna, till glädje för oss vanliga resande, och till ännu större nytta för yrkestrafiken med sitt regelverk för rast och vila. Rastplatserna bidrar till att skapa trivsammare och säkrare trafikmiljöer längs våra vägar.

Bilen är en bra uppfinning. Men vi är skapta för att vandra. Vår tids pilgrimsrörelse har hjälpt oss att upptäcka det. Att gå en eller ett par mil om dagen är det mest naturliga man kan göra. Svårt att hinna med för de flesta, kanske lättare för en pigg pensionär?

För vandrare är rastplatsen viktig. Man blir trött och törstig när man vandrar. Den bästa rastplatsen är ett ställe med friskt och klart vatten som går att dricka, kanske en fjällbäck eller en källa. Jag vet en källa i skogen, där någon har hängt ett dryckeskärl i ett träd intill. Inget vatten smakar bättre än friskt källvatten. Det är alltid kylskåpskallt och det tar aldrig slut.

När Jesus på en av sina vandringar blev trött och törstig, stannade han vid Jakobs källa nära den samariska staden Sykar, nuvarande Nablus på Västbanken. Jag har varit där. Brunnen är djup. Man behöver ett redskap att hämta upp vattnet med. Det hade inte Jesus, men en kvinna som kommit dit från staden för att hämta vatten, hjälpte honom. I samtalet med kvinnan berättade Jesus om ett annat slags vatten, något för vår innersta och djupaste törst: ”Den som dricker av det vatten jag ger honom blir aldrig mer törstig. Det vatten jag ger blir en källa i honom, med ett flöde som ger evigt liv.” (Joh 4:14)

Två människor möttes vid en källa, ett vattenhål, en rastplats längs en av allfarvägarna genom det heliga landet. Båda led av törst, olika slags törst. Och de tog hjälp av varandra. Jesus kunde fortsätta vandringen och kvinnan kunde fortsätta leva, eller snarare börja leva livet på nytt. Hennes livsvandring tog en ny vändning efter mötet med Jesus. Och innan Jesus gick vidare, hade hon sett till att fler fått möta honom.

Vid dopets källa (dop-funt = dop-källa) börjar en kristen människa sin livsvandring med Jesus. Ett stort sällskap rör sig genom världen. Det består av människor som har det gemensamt att de vill följa Jesus. Människor som söker eller har funnit källan med det friska vattnet. Gemenskapen med andra på den vägen tar sig uttryck i samvaro och vila på rastplatser under vandringen.

Den kristna kyrkan blir synlig – och hörbar –när människor samlas och firar gudstjänst. I gudstjänsten möts människor som har vandrat med Jesus i hela sitt liv, andra som varit borta men kommit tillbaka, och även nybörjare som ingenting vet om kristen tro. Både döpta och odöpta. Ingen är färdig. Alla är på väg.

Så vill kyrkan med sina gudstjänster och möten erbjuda rastplatser längs våra livsvägar. Platser där vi i mötet med Gud och varandra kan vila och fylla på, släcka vår törst och stilla vår hunger. Dit får vi komma med vår glädje och sorg, tro och tvivel, hopp och misströstan och allt annat vi kan ha i vårt bagage. Där får vi vara i Guds närhet, räcka varandra Guds gåvor och dela med oss av det vi själva fått.

Här en källa rinner, säll den henne finner! Hon är djup och klar, gömd men uppenbar.

Andens törst hon släcker och i hjärtat väcker frid och stilla ro, kärlek, hopp och tro.

(Psalm 246)

Ingemar Persson, Tillförordnad kyrkoherde t.o.m 31/5

Sommarcaf Er I Skillingaryds F Rsamlingshem

Syföreningen Ankaret kommer i år att ordna tre sommarcaféer med våfflor- och kaffeservering.

Tisdag 13 juni kl. 15 kommer förre biskopen Jan-Olof Johansson och berättar om Den gode herdens skola i Betlehem och om situationen i Det heliga landet.

Tisdag 11 juli kl. 15 berättar Cristina Virdung om heligt vatten och om Pilgrimsvandringen runt Vättern. För mer information om den vandringen se s 17.

Redan på sin andra arbetsdag i Skillingaryd, tisdag 8 augusti kl. 15, får vi veta mer om vår nye kyrkoherde Martin Ahlqvist. Han talar om sig själv, vad han har gjort tidigare i livet och tar också med sig gitarren.

Kyrkr Ttorna