Barns tankar om dop

Vi som skriver heter Jenny och Anne och arbetar som församlingspedagoger i Skillingaryds församling. Vi har förmånen att möta många fina barn varje vecka i de olika aktiviteter som vår kyrka erbjuder.

Vi har ställt frågor om dopet till några av de barn vi träffar!

”Vad

- Det är när man går till en kyrka och doppar barnet i vatten eller doppar den vuxne och sen ber man till Gud, säger ett barn.

- Äääh, det när man som barn eller vuxen får doppa sig i vatten och ta emot Gud. Man får ta emot Gud, Jesus och DHA eller vad man ska säga, säger ett annat barn.

Prästen Ingemar svarar: Man kan bli döpt på olika sätt. I en sjö eller i havet eller i en bassäng. I våra kyrkor brukar det finnas en sak som kallas dopfunt. På den står ett fat eller skål som vi fyller med vatten. Med lite vatten på huvudet blir vi döpta ”i Faderns och Sonens och den Heliga Andens namn.” Då händer följande:

• Gud Fadern tar emot oss som sina barn

• Jesus, Guds Son, lovar att gå med oss genom livet

• Den Heliga Anden gör sig ett rum i våra hjärtan

- Man blir blöt, säger ett barn.

- Man tar emot Jesus, säger någon.

- Jag är barnvälsignad, säger ett barn. Jag får bestämma själv när jag blir vuxen om jag vill bli döpt säger min mamma.

- Man döper sig för att visa att man tror på Gud, säger ett barn.

Prästen Ingemar svarar:

Vid dop i Svenska kyrkan blir man samtidigt medlem i kyrkan. Kyrkan kan man gå ur men Guds kärlek kan man inte lämna. Dopet räcker för hela livet och behöver aldrig göras om. En gång döpt – alltid döpt!

Att vara barnvälsignad är också något fint. Nästa steg är då att bli döpt, och det kan man bli när som helst i livet. Man är aldrig för liten för att bli döpt, och man blir aldrig för stor.

- Man döper ju barnet till någonting, säger någon.

Prästen Ingemar svarar: När vi säger att en hund är döpt till Molly och en katt är döpt till Sigge, så betyder det ingenting annat än att djuren har fått ett namn. Men att döpas på riktigt, det kan bara människor. Och när vi människor blir döpta så har vi redan ett namn. Att vi säger namnet vid dopet, det är för att namnet är viktigt.

- Man ska ha en sådan där vit dopklänning, säger någon.

- Jag tror att man kan ha vad som helst och till och med keps, säger en annan. Ja, för det funkar med vilka kläder som helst, tror jag.

Prästen Ingemar svarar:

Det funkar med vilka kläder som helst. Små barn brukar oftast ha en vit dopklänning som är lite för stor. Den lite för stora klänningen säger oss att barnet behöver få växa i sin tro. Om man är lite större, nästan vuxen, till exempel konfirmand, så kan man ha en konfirmandkåpa på sig. Det är en slags dopklänning som nu är lagom stor. Sedan är det nog bra om man tar av sig kepsen när man ska döpas.

- Jag vet att det var någon människa i Bibeln som hade stort skägg som doppade folk i en flod. Jag tror att han hette Johannes. Det står om dopet i Bibeln, säger samma barn.

- Man kan googla på internet för att få veta mera om dopet föreslår någon.

Prästen Ingemar svarar:

I Bibeln står det mycket om dopet. Till exempel detta:

Jesus sa: ”Gå ut och gör alla folk till lärjungar. Döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn. Och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.”

Vid barndop läser vi en berättelse om när Jesus gav alla barn en stor kram och sa:

”Låt barnen komma till mig och hindra dem inte, för Guds rike tillhör dem.”

”Har ni några frågor om dop?”

- Jag undrar hur länge man är under vatten, säger ett barn.

Prästen Ingemar svarar:

När man blir döpt i Svenska kyrkan, så brukar man inte doppa sig. Man får vatten på huvudet och slipper vara under vatten.