Frida Nilsson
Hedvig bor utanför tjotahejti, granne med ingen. Som tur var är skolan full av äventyr – allt kan hända! Hedvig får en jättebra bästis, manar fram spöket Vita Damen på skoltoan, blir hejdlöst förälskad i en eremitkräfta och tar simmärket Silvergrodan. Men när hon far in till stan för att bli fin i håret går allt snett. Frisören klipper stubblugg. Hedvigs frisyr ser ut som den fulaste åsnepäls! Och snart är det skolfoto … Frida Nilsson skriver om de stora frågorna – livet, döden och kärleken – med hejdlös humor och stort allvar. I press jämförs hon med författare som Barbro Lindgren och Roald Dahl. Hennes debutbok, KRÅKANS OTROLIGA LIFTARSEMESTER, belönades med BMF-plaketten (2004). År 2006 blev andra boken om Hedvig, HEDVIG OCH MAX-OLOV, augustnominerad.
Frida Nilsson
Hedvig!, inlaga 2008 Tryck 2
08-01-10
10.08
Sida 3
Hemma hos Hedvig Här är berättelsen om Hedvig. Hon är sju år, och snart börjar hon skolan. Skolan ligger i Hardemo. Det är en liten, liten by på landet. Byn ligger så långt ut i tjotahejti, att dit är det nästan aldrig någon som orkar åka. Men Hedvig orkar. Hon har väntat i en evighet på att skolan ska börja, så att hon kan få sätta sig på skolbussen och skumpa dit. Cykla skulle hon aldrig orka nämligen, för hon bor alldeles för långt bort. Hedvig bor inte ens i tjotahejti. Hon bor utanför. Huset är rött, det heter Ängatorp. I köket står mamma och byter dammsugarpåse. Hon är trött, för hon har varit på sjukhuset och jobbat hela natten. Men Hedvig tycker det verkar som om mamma aldrig blir för trött för att städa. Ibland undrar hon om inte mamma ljuger, när hon säger att det är tråkigt att plocka fram skurhinken. Saker som Hedvig tyck3
Hedvig!, inlaga 2008 Tryck 2
08-01-10
10.08
Sida 4
er är tråkiga, ser hon till att undvika så mycket det går. Borsta tänderna, äta fisk, byta underbyxor och gå och lägga sig, till exempel. Speciellt undviker hon att städa. Och hon misstänker att mamma i hemlighet tycker att städa är det mysigaste som finns. Uppe på kammaren sitter pappa och skriver. Han har bråttom. Om bara en timme måste han sätta sig i den blåa Saaben och morra in till tidningshuset i stan med artikeln. Han är journalist, och har offrat sig många gånger i nyheternas tjänst. En gång skulle det vara ett reportage i tidningen om hur man överlever i vildmarken utan matsäck. Då gick pappa ut i skogen och fångade en skata med bara händerna! Sen grillade han den över öppen eld och åt upp den. Efter det skrev han i tidningen om sina upplevelser. Skatan smakade nästan som kyckling. Runt om det röda huset står skogen och susar, och i stallet på gården står fåren och bräker. I ankhuset sitter ankorna och snattrar, och hönorna går och lägger bajskluttar i mammas rabatter. I vedboden sitter en kalkon och aktar sig för räven, och i källaren sitter tusen spindlar och väntar på att få hoppa innanför tröjan på Hedvig. I valphuset hänger spadar och krattor. Valparna 4
Hedvig!, inlaga 2008 Tryck 2
08-01-10
10.08
Sida 5
har flyttat till nya hem för längesen, nu finns bara gamla mamman kvar. Hon heter Tacka och är svart med vitt på svansen. Hon har aldrig bitit en enda människa. Men om Hedvig vill klä på henne koppel och gå på finpromenad, springer hon in i skogen och gömmer sig i flera timmar. Hedvig tycker det är så konstigt. Om hon var hund skulle hon vilja ha koppel på sig hela dagarna. Koppel som är så snyggt! Det finns två randiga katter på gården också: Havanna och Pinne. Havanna är snäll och ligger och purrar i Hedvigs knä om kvällarna. Pinne är hemsk. Han kommer in i huset när han är hungrig, då måste Hedvig springa och gömma sig på toaletten. Om ingen mat ligger framme i kattskålarna försöker Pinne nämligen äta upp Hedvig istället. Han hänger sig fast i benen och gnager och biter. ”Mamma, mata katterna!” tjuter Hedvig och sparkar för att Pinne ska tappa taget. Då rasslar det snart om kattmatskartongen ifrån köket. Pinne sticker dit som en pil och Hedvig kan andas ut. Men sen, när Pinne ligger tjock och mätt framför elementet och sover, tassar Hedvig bort till skålarna. Där tar hon några små torra kattmatsprickar som har blivit över. Sen ställer hon sig bakom gardinen i 5
Hedvig!, inlaga 2008 Tryck 2
08-01-10
10.08
Sida 6
stora rummet och äter upp prickarna. Mamma vill hellre att hon ska äta kalops och dillkött. Men Hedvig älskar kattmaten. Den smakar nästan som chips. Den här sommarn har Hedvig gått och skrotat i trädgården hela dagarna. Om kvällarna har hon tittat på TV, på Barnen i Bullerbyn. Hedvig är avundsjuk på Lisa i Mellangården. Hon bor så fuskigt bra, granne med Britta och Anna på ena sidan och Olle och Kerstin på andra. Hedvig bor granne med ingen. Bara en gubbe som heter Alf och kör grävskopa. ”Jag har tråkiiigt”, klagar hon. Pappa lägger huvet på sned. ”Lilla räkan”, tröstar han och rufsar om henne i håret. Sen säger han att så fort skolan har börjat blir det aldrig mer tråkigt. Hedvig längtar så hon håller på att spricka.
6
Hedvig!, inlaga 2008 Tryck 2
08-01-10
10.08
Sida 7
Svarta bussen En dag, när Hedvig står ute på gräsmattan, kommer en svart buss rullande på vägen. Den har mörka rutor och kryper förbi huset. Mamma sitter på trappan och planterar om blommor i krukor. Hon tycker att bussen beter sig skumt. Det måste vara tjuvar, som spanar efter hus att göra inbrott i! Bussen vänder borta i kröken och kommer rullande förbi en gång till. ”Spring in och hämta papper och penna”, säger mamma till Hedvig. ”Så ska vi skriva upp registreringsnumret.” Äntligen händer det lite farliga saker ute på vischan. Hedvig sticker in i köket, och är tillbaka med papper och penna på en sekund. ”Smyg fram och skriv av skylten”, viskar mamma. Hon hukar på förstukvisten, och spejar med smala ögon efter bussen. Hedvig tassar fram i skydd av syrénhäcken. Fram7
Hedvig!, inlaga 2008 Tryck 2
08-01-10
10.08
Sida 8
me vid brevlådan duckar hon ner i gräset, och ska precis börja skriva av bokstäverna. Då stannar bussen, och rutan hissas ner! En gubbe med brunt, lockigt hår och snus under läppen sticker ut huvet. Bredvid den lockige sitter en tjuv till. Han har keps och läderjacka. Hedvig känner skräcken rinna över henne. Hon stirrar i panik bortåt förstukvisten. Mamma kommer travande så fort träskorna bär, med den vassa blomkrattan i högsta hugg. ”Är det du som är Hedvig?” frågar den lockige gubben. Mamma gapar. ”Ja”, piper Hedvig. Då bli gubbarna glada. Sen förklarar de, att de har irrat omkring i en timme och letat efter var Hedvig bor. De är nämligen busschaufförer, och kör skolbussen som Hedvig ska åka i. Mamma ser snopen ut, men slänger blomkrattan i gräset och skakar hand. ”Vad trevligt, vad trevligt”, säger hon och ler snällt. Sen står hon länge och är pratsam med busschaufförerna. Till slut vänder sig den lockige mot Hedvig. ”Vad skulle du förresten med pennan och pappret till?” frågar han. 8
Hedvig!, inlaga 2008 Tryck 2
08-01-10
10.08
Sida 9
Då tycker mamma att det har varit pratsamt för länge. Hon och Hedvig måste springa in och laga middag pang bom. Gubbarna får åka därifrån. Hedvig står i fönstret och ser bussen försvinna mellan granarna. Nu kan det inte vara många dagar kvar.
9
Hedvig!, inlaga 2008 Tryck 2
08-01-10
10.08
Sida 10
Linda Det är tidig morgon. Daggen ligger fortfarande kvar i gräset, när Hedvig kliver in i baksätet på den blåa Saaben. Mamma och pappa ska skjutsa till uppropet, så att de får hälsa ordentligt på magistern. Sen ska de trevliga busschaufförerna ta över. Hedvig har nya neongröna byxor, och hjärtat slår fort, fort. Nu börjar skolan! De åker över kullar och förbi gula sädesfält. Snart kommer de till Hardemo, där de små röda stugorna ligger tätt intill varandra. De passerar den lilla vita kyrkan, alldeles bredvid ligger skolan. Den är byggd i orange tegel och har en stor trappa framtill. Det står många bilar på parkeringen. Flockar med barn väller in genom dörren. Hedvig tittar på alla. Vissa av barnen ser så stora ut. Nästan vuxna. Killarna är långa som stegar och tjejerna har sminkade ansikten. Några springer bort 10
Hedvig!, inlaga 2008 Tryck 2
08-01-10
10.08
Sida 11
till gräsmattan och rycker ner äpplen ur äppelträden. Hedvig är också sugen, men hon skulle aldrig våga gå dit. Hon är alldeles för liten. När de kommer in i kapprummet trängs alla som ska börja i ettan framför en gul dörr. Ingen ser glad ut. Borta vid tvättställen ser Hedvig en tjej med rosa tröja och uppåtnäsa. Tjejen biter ihop käkarna och spänner sin isiga blick i barnen runt omkring. Hedvig tittar snabbt åt ett annat håll. Med ens har hon ångrat sig. Hon vill inte börja skolan längre. Hon vill hellre gå och skrota hemma i trädgården tills hon blir pensionär. Då kommer magistern och öppnar dörren. Hedvig får tassa in och sätta sig vid sin skolbänk. Där står en skylt. HEDVIG, har någon skrivit med stora bokstäver. Hon tittar sig omkring. Väggarna ser ut som senap och är alldeles kala. Golvet är grönt och blankt. Magistern bjuder alla vuxna på kaffe och bullar. Mamma och pappa skrattar med de andra föräldrarna borta i ett hörn. Inga barn skrattar. De sitter tysta som små spöken. Hedvig sneglar på skylten som står på bänken bredvid. LINDA, står det. Undrar vem det är som ska komma och sätta sig vid skylten … I samma 11
Hedvig!, inlaga 2008 Tryck 2
08-01-10
10.08
Sida 12
sekund skrapar det om stolen bredvid. Det är den arga med uppåtnäsan! Linda säger inte ens hej. Hon bara sätter sig vid sin bänk och stirrar rakt fram. Hon är söt. Säkert en sån som alla mammor tycker om bara för att hon har ljust hår, tänker Hedvig. Själv har hon brunt hår och är mer en sån som alla mammor tycker illa om, för att hon pratar som en groda hela tiden. Magen svider. Utmobbad, tänker hon. Utmobbad från första sekund. Inte en enda har pratat med henne än. Speciellt inte Linda. Hon sitter med munnen ihopskrynklad till ett russin och blinkar med sina små blåa ögon. Till slut har magistern bjudit klart på kaffet. Han springer bort till katedern och börjar dra sig i skägget. ”Välkomna”, säger han. ”Nu ska ni få berätta för varandra vad ni heter. Vi börjar ute på kanten.” ”Mattias”, säger en. ”Pär”, säger nästa. Sen kommer Patrik, Rickard och Niklas. Efter Niklas är det Karin och sen är det Hedvigs tur. Hon är nervös. Tänk om hon råkar säga Lilla idioten istället för sitt rätta namn. Hon drar efter andan och mumlar ”Hedvig”, så snabbt hon kan. Det är över på en sekund. Sen är det Lindas tur. 12
Hedvig!, inlaga 2008 Tryck 2
08-01-10
10.08
Sida 13
Men Linda är tyst. Hedvig kan se att hon skakar. Hon har blivit alldeles blank i de små blåa ögonen och underläppen darrar. Linda är inte mallig. Hon är bara så nervös att hon inte kan få fram ett ljud. Alla väntar. Lindas uppåtnäsa vickar skrämt åt höger och vänster. Den har många fräknar. ”Linda”, viskar Hedvig till slut. Linda rycker till. ”Ja”, rosslar hon. ”Linda.” Sen blir det Alexanders tur. Linda torkar blänket från ögonen och tittar på Hedvig. Hedvig ler. Linda ler tillbaka. Hon har en sned framtand, vit som en sockerbit.
13
Hedvig!, inlaga 2008 Tryck 2
08-01-10
10.08
Sida 14
Och innan dan är slut blir magistern tvungen att möblera om med Hedvig och Linda. För de kan inte hålla truten en sekund. Linda är inte nervös längre, hon är den roligaste som Hedvig nånsin har träffat. Söt som en prinsessa men kväker som en groda för det. Vilken bra kompis!
14
Frida Nilsson
Hedvig bor utanför tjotahejti, granne med ingen. Som tur var är skolan full av äventyr – allt kan hända! Hedvig får en jättebra bästis, manar fram spöket Vita Damen på skoltoan, blir hejdlöst förälskad i en eremitkräfta och tar simmärket Silvergrodan. Men när hon far in till stan för att bli fin i håret går allt snett. Frisören klipper stubblugg. Hedvigs frisyr ser ut som den fulaste åsnepäls! Och snart är det skolfoto … Frida Nilsson skriver om de stora frågorna – livet, döden och kärleken – med hejdlös humor och stort allvar. I press jämförs hon med författare som Barbro Lindgren och Roald Dahl. Hennes debutbok, KRÅKANS OTROLIGA LIFTARSEMESTER, belönades med BMF-plaketten (2004). År 2006 blev andra boken om Hedvig, HEDVIG OCH MAX-OLOV, augustnominerad.
Frida Nilsson