Best.nr 47-11132-9 Tryck.nr 47-11132-9
Pramling omslag original.indd 1
Att undervisa barn i förskolan
Liber
Elisabet Doverborg, Niklas Pramling och Ingrid Pramling Samuelsson har författat en mÀngd böcker om förskolan och barns utveckling. De verkar vid Göteborgs universitet.
elisabet doverborg niklas pramling & ingrid pramling samuelsson
Att undervisa barn i förskolan
Att undervisa barn i förskolan vÀnder sig i första hand till blivande och verksamma förskollÀrare.
e. doverborg, n. pramling & i. pramling samuelsson
V
ad kan undervisning innebÀra i förskolan? Eller uttryckt pÄ annat sÀtt: Hur kan förskollÀrare bidra till att barn lÀr sig? Hur kan man tala om undervisning i en temaorienterad och lekbaserad verksamhet? Under senare Är har man börjat tala om undervisning ocksÄ i relation till förskolan. Men förskolan har en annan tradition och andra sÀtt att skapa förutsÀttningar för barns lÀrande och utveckling Àn skolan. Vilket kan göra det problematiskt nÀr förskollÀrare ska börja undervisa. Författarna presenterar ett antal konkreta principer som Àr viktiga för att förskollÀrare ska kunna stötta barns lÀrande och utveckling. De utgÄr frÄn förstÄelsen att lÀrande och utveckling handlar om att urskilja och skapa mönster som ocksÄ fungerar bortom en hÀr-och-nu-situation. Principerna stöds av empiri frÄn skilda forskningsstudier som fokuserar olika innehÄllsfÀlt.
2013-03-11 13.14
ISBN 978-91-47-11132-9 © 2013 Elisabet Doverborg, Niklas Pramling & Ingrid Pramling Samuelsson och Liber AB förlĂ€ggare: Anna Maria Thunman redaktör: Magnus Winkler grafisk form: Birgitta Dahlkild produktion: JĂŒrgen Borchert omslagsbild: Omslagets kollage Ă€r gjort av Matilda Wallerstedt, 3 Ă„r. I hennes sammansĂ€ttning av objekt kan vi se en av poĂ€ngerna med denna bok, hur barns utveckling kan förstĂ„s i termer av urskiljning och skapande av mönster.
Första upplagan 1 repro: Repro8 AB Stockholm tryck: Kina 2013
kopieringsförbud Detta verk Ă€r skyddat av upphovsrĂ€ttslagen. Kopiering, utöver lĂ€rares och elevers rĂ€tt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-avtal, Ă€r förbjuden. BONUS-avtal tecknas mellan upphovsrĂ€ttsorganisationer och huvudman för w, t.ex. kommuner och universitet. IntrĂ„ng i upphovsmannens rĂ€ttigheter enligt upphovsrĂ€ttslagen kan medföra straïŹ (böter eller fĂ€ngelse), skadestĂ„nd och beslag/förstöring av olovligt framstĂ€llt material. SĂ„vĂ€l analog som digital kopiering regleras i BONUS-avtalet. LĂ€s mer pĂ„ www.bonuspresskopia.se.
Liber AB, 113 98 Stockholm tfn 08-690 90 00 www.liber.se kundservice tfn 08-690 93 30, fax 08-690 93 01 e-post: kundservice.liber@liber.se
InnehÄll Förord 7 Kapitel 1.
Inledning 9 Undervisning i förskolan? Vardagen full av motsÀgelser
10 12
Vilket kunnande talar vi om?
15
Vilka strategier för undervisning anvÀnder lÀrare i dag i förskolan? Bokens olika teman eller undervisningsstrategier
16
19
Kapitel 2.
Variation som en grundlÀggande aspekt i lÀrande 24 Förskolans traditionella variation
24
Att anvÀnda variation för att synliggöra
25
Att anvÀnda variation för att expandera
29
Olika former av variation
32
Kapitel 3.
LĂ€randesituationens inramning 34 LĂ€randets objekt
34
Att introducera ett innehÄll med lÀrandeobjekt Att avsluta en undervisningssituation
37
39
FörutsÀttningar för lÀrandet i kommunikationen
41
Kapitel 4.
Mötet och samordningen mellan barnets och lÀrarens perspektiv 45 Kapitel 5.
FrÄn ett lokalt till ett expansivt sprÄk 53
Kapitel 6.
Att utmana och stötta barnet 64 Hur kan man hÀnga upp en hylla? Att stötta ett enskilt barn
LÀrande för hÄllbar utveckling LÀrarens initiativ Barns initiativ
66
69 71
72 73
Att utmana och/eller stötta
74
Kapitel 7.
Vad innebÀr det att kunna och att utveckla ett kunnande? 76 Att utveckla ett kunnande inom matematik
76
Att utveckla barns antalsuppfattning vid mÄltiden
83
Att kunna och utveckla kunnande inom sprÄk och kommunikation
87
Kapitel 8.
Att synliggöra mönster 91 NÄgra av vardagens kulturella mönster Konkreta mönster
95
Mönster i musik
100
92
Kapitel 9.
Avslutande sammanfattning och framÄtblick 102 Att dokumentera, utvÀrdera och utveckla Arbetslagets roll i undervisandet Avslutningsvis
Referenser 110
108
106
104
Förord
V
i tre författare har sinsemellan och ofta tillsammans skri-
vit och medverkat i ett stort antal böcker och artiklar om barn i förskolan. Oftast har dessa texter handlat om barns lĂ€rande relaterat till olika innehĂ„ll, men dessa publikationer har ocksĂ„ behandlat didaktiska frĂ„gor som lĂ€rarens medverkan i barns lĂ€rande. LikvĂ€l har vi aldrig skrivit specifikt om undervisning som nu Ă€r ett etablerat begrepp i skollagen och i förskolans förĂ€ndrade uppdrag, Ă€ven om ordet undervisning inte ïŹnns i lĂ€roplanen. Denna bok kommer att handla om vad det innebĂ€r att undervisa i förskolans praktik. Eller uttryckt pĂ„ ett annat sĂ€tt â hur lĂ€rare kan bidra till att barn lĂ€r sig. MĂ„nga förknippar undervisning med skolans struktur och att lĂ€raren förmedlar kunskaper till barn. Och alla vet vi att av tradition har det varit sĂ„, Ă€ven om skolans undervisning har förĂ€ndrats under senare Ă„r. Det traditionella sĂ€ttet att se pĂ„ undervisning Ă€r dock bara ett av ïŹera möjliga sĂ€tt att se. Man kan undervisa pĂ„ mĂ„nga olika sĂ€tt! Men undervisning Ă€r inte desto mindre relaterat till barns lĂ€rande och hur lĂ€raren bidrar till detta lĂ€rande. SkĂ€rningspunkten mellan barns lĂ€rande och lĂ€rarens undervisning ïŹnns i begreppet didaktik, sĂ„ som det anvĂ€nds i ett kontinentalt europeiskt perspektiv. Ordet didaktik kommer frĂ„n de grekiska orden didaskein (som betyder peka pĂ„, demonstrera) och techne, ikk (som betyder förmĂ„ga, konst, expertis). (Hopmann, 2007; Nordkvelle, 2003)
Ordet didaktik kan alltsÄ förklaras som konsten att peka ut nÄgot för nÄgon. Och det Àr detta vi i denna bok vill försöka göra för 7
förskolans verksamma och blivande lĂ€rare, sĂ„ att de i sin tur kan göra det med sina förskolebarn. Vi kommer att illustrera att antal principer för undervisning i förskolan. Dessa illustrationer relateras till empiri frĂ„n olika forskningsstudier som fokuserat olika innehĂ„llsfĂ€lt. Ăven om de olika principerna kommer att illustreras med exempel inom delvis olika innehĂ„llsfĂ€lt sĂ„ kommer vi dock inte speciïŹkt fokusera de olika innehĂ„llen i sig. I stĂ€llet Ă€r det olika presentationer av principer för barns lĂ€rande och lĂ€rares bidrag till detta som stĂ„r i fokus. Paul Klee sa att âKonsten Ă„terger inte det synliga â den synliggörâ. Det Ă€r det vi hoppas vi ska göra med denna bok, och det menar vi att lĂ€rare ocksĂ„ ska göra för sina barn. Vi vill tacka Anna Svahn, Anna BĂ€sver och Maria Olsson pĂ„ Brudhammars förskola för att vi fĂ„tt ta del av ert arbete tillsammans med barnen. Göteborg januari 2013 Elisabet Doverborg, Niklas Pramling & Ingrid Pramling Samuelsson
8
Kapitel 1.
Inledning
F
örskolans lĂ€roplan har reviderats (2010) och blivit mer innehĂ„llsfokuserad, men ocksĂ„ tydligare i sitt syfte att bidra till att utveckla barns kunnande om olika innehĂ„ll. FörskollĂ€raren har ocksĂ„ fĂ„tt det övergripande ansvaret för att barn lĂ€r sig och utvecklas. Samtidigt har ordet undervisning lyfts in bĂ„de nĂ€r det gĂ€ller hur förskolans uppdrag Ă€r formulerat i Skollagen (2010:800) och i LĂ€roplanen (Skolverket, 2010). Trots detta sĂ„ poĂ€ngteras att det Ă€r förskolans tradition med lek och temainriktat arbete som ska rĂ„da. Förskolan ska med andra ord bĂ„de bevaras och förĂ€ndras ( Jonson, 2011), nĂ„got som gör att mĂ„nga lĂ€rare kĂ€nner sig förvirrade och inte riktigt vet hur de ska ta sig an uppgiften de stĂ€lls inför. NĂ€r man tar del av Skolinspektionens kvalitetsgranskning (Skolinspektionen, 2012) av förskolan blir det tydligt att det ïŹnns vissa problem som lĂ€rarna behöver fĂ„ hjĂ€lp med för att kunna utveckla sitt arbete i riktning mot de intentioner som den reviderade lĂ€roplanen rymmer. Vi tĂ€nker dĂ„ speciïŹkt pĂ„ att förskolan ska bli mer lĂ€randeorienterad. Detta ska ske utan att man för den skull ska tappa förskolans breda syn pĂ„ lĂ€rande i ett helhetsperspektiv. Och Ă€ven lĂ€rare för smĂ„ barn mĂ„ste bli klara över vad ett innehĂ„ll och ett lĂ€randeobjekt kan vara likavĂ€l som vilken roll de har att utmana och stötta barn i deras förstĂ„elseprocess. Vad innebĂ€r det till exempel att utmana barns lĂ€rande? Och hur fĂ„r lĂ€raren syn pĂ„ barns meningsskapande och dĂ€rmed deras lĂ€rprocess? Dessa tre
9
aspekter, att som lÀrare förstÄ, kunna utmana och stötta, Àr det som undervisning handlar om, och som vi hÀr kommer att presentera som centrala aspekter av barns lÀrande och lÀrares delaktighet.
Undervisning i förskolan? I denna boks titel har vi medvetet inkluderat ett ord som fĂ„r ses som kontroversiellt i relation till förskolan och dess historia: undervisning. Av tradition Ă€r detta ord intimt förknippat med skolan, det kan rentav vara det ord som allra tydligast utmĂ€rker skolan som verksamhet. I skolan undervisar man och i förskolan leker man. SĂ„ heter det ofta. Förskolan beïŹnner sig dock idag â i Sverige likvĂ€l som i mĂ„nga andra lĂ€nder jorden runt â i en tid av förĂ€ndring (Pramling Samuelsson & Fleer, 2009). Delvis nya krav stĂ€lls pĂ„ verksamheten, vilket kan ses i införandet av en lĂ€roplan och en revidering av denna under senare Ă„r. Framförallt ïŹnns det idag förvĂ€ntningar pĂ„ förskolan att verka för barns lĂ€rande inom ramen för en lekfull och omsorgsfull miljö. En betoning pĂ„ lĂ€rande gör att frĂ„gan reser sig om hur man kan organisera förskolans verksamhet för att frĂ€mja barns lĂ€rande inom ramen för denna verksamhet. Annorlunda uttryckt kan detta formuleras som frĂ„gan om vad undervisning kan betyda och ges för form i förskolan med dess uppdrag och historia. Hur kan ett undervisningsbegrepp relevant för förskolan se ut? Ordet undervisning Ă€r som sagt starkt förknippat med skolan och en förestĂ€llning om hur lĂ€rande dĂ€r organiseras i form av en talande lĂ€rare och lyssnande barn (katederundervisning). Detta Ă€r sannolikt en starkt förĂ„ldrad förestĂ€llning som inte avspeglar en undervisningsform som Ă€r speciellt vanlig i skolan idag. Begreppet undervisning behöver inte heller betyda en sĂ„dan form av verksamhet. I sjĂ€lva verket kan man se det precis tvĂ€rt om. I en mycket intressant artikel skriver zoologen Barnett (1973) om 10
att det som utmĂ€rker mĂ€nniskan visavi övriga djur Ă€r att mĂ€nniskan undervisar. Noterbart Ă€r dock att Barnett anvĂ€nder sig av ett mycket speciellt undervisningsbegrepp. Enligt honom utmĂ€rks undervisning av tvĂ„ saker: för det första att det utvecklar en viss förĂ€ndring hos nĂ„gon annan. Och för det andra att hĂ„lla fast vid uppgiften och förĂ€ndra den tills den lĂ€rande kan göra eller förstĂ„ uppgiften. Detta innebĂ€r att den som undervisar mĂ„ste anpassa sin undervisning till den som undervisas. Den som undervisar mĂ„ste vara lyhörd för signaler frĂ„n den som undervisas och förĂ€ndra sin undervisning för att svara mot dessa signaler. Som en följd av detta perspektiv faller katederundervisning utanför begreppet undervisning som det hĂ€r förstĂ„s. Undervisning i Barnetts betydelse förutsĂ€tter interaktion mellan den som undervisar och den som undervisas. Undervisning blir dĂ€rför en dialog, snarare Ă€n en monolog (enstĂ€mmig, enriktad kommunikation frĂ„n lĂ€rare till elev). Detta Ă€r onekligen ett ovanligt sĂ€tt att förstĂ„ undervisning, men ett sĂ€tt som vi menar ocksĂ„ gör begreppet relevant för den verksamhet som bedrivs och enligt uppdraget ska bedrivas i förskolan för att frĂ€mja barns lĂ€rande. Barnett menar alltsĂ„ att undervisa â förstĂ„tt pĂ„ det speciella sĂ€tt som vi just beskrivit â Ă€r nĂ„got som utmĂ€rker mĂ€nniskan som mĂ€nniska. Eftersom han Ă€r zoolog ser han grunden till denna mĂ€nskliga aktivitet i vĂ„r evolution: Det (dvs. undervisning sĂ„ som det hĂ€r definierats) kan mycket vĂ€l vara universellt i mĂ€nskliga gemenskaper. Det finns goda skĂ€l att anta att det Ă€r avgörande för artens fortlevnad. MĂ€nniskan har â zoologiskt talat â en stor beteendemĂ€ssig brist, och undervisning kompenserar för denna. Bristen Ă€r vĂ„r avsaknad av standard, artspecifika beteendemönster. Vi har ingen standardmetod för att bygga, eller jaga, eller Ă€ta, eller hĂ„lla oss sjĂ€lva rena, eller uppvakta, eller att se efter vĂ„ra unga.
11
Framförallt har vi ingen standardtyp av familj, och vi har ingen typisk gruppstruktur. (Barnett, 1973, s. 401, vÄr översÀttning)
I avsaknad av dessa artspeciïŹka beteendemönster kan vi utveckla olika förmĂ„gor âberoende av vĂ„r uppfostranâ (ibid., vĂ„r översĂ€ttning). Det vill sĂ€ga, vad som ur ett zoologiskt perspektiv Ă€r en brist hos oss mĂ€nniskor blir i sjĂ€lva verket vĂ„r stora fördel, att vi kan lĂ€ra oss olika typer av förmĂ„gor genom uppfostran och undervisning. Alla mĂ€nskliga möten och erfarenheter som barnet gör formar honom eller henne. Men eftersom barn idag â i Sverige och i mĂ„nga andra lĂ€nder â tillbringar en stor del av sin barndom i förskolan finns det speciella skĂ€l att fundera över hur vi bidrar till barns lĂ€rande genom undervisning och andra aktiviteter i denna institution. Hur lĂ€rare i förskolan kan bidra pĂ„ ett positivt sĂ€tt till barns utveckling Ă€r vad denna bok handlar om.
Vardagen full av motsÀgelser Innan man riktigt kan ta itu med att bli den lÀrare som utmanar barns lÀrande och pÄverkar lÀrandeprocessen, vill vi peka pÄ nÄgra saker som man mÄste bli medveten om och ta stÀllning till. Om man analyserar Skolinspektionens utvÀrderingar kan man i lÀrares agerande och beskrivning av sin verksamhet notera ett antal motsÀgelser. För det första framstÄr det motsÀgelsefullt för lÀrarna att de ska följa lÀroplanen samtidigt som de ska följa barns intresse. MÄnga tycks tro att man antingen gör det ena eller det andra. Att följa lÀroplanen kopplas ofta samman med att bli styrande och dÄ menar lÀrarna att man lÀtt tappar barnens intresse. Att följa barns intresse leder mÄnga gÄnger till en avvaktande och passiv lÀrare som vÀntar pÄ att barnet tar initiativ till nÄgot. DÄ framtrÀder 12
den avvaktande Fröbel-lĂ€raren. SĂ€ttet man dĂ„ löser arbetet med lĂ€roplanens mĂ„l Ă€r att man i efterhand, genom den dokumentation man gjort, pekar ut att barn varit involverad i olika innehĂ„llsomrĂ„den frĂ„n lĂ€roplanen (Skolverket, 2011). Men om man ska arbeta mot de mĂ„l som ïŹnns i lĂ€roplanen mĂ„ste lĂ€raren vara lika aktiv som barnen genom att inspirera, fĂ„ dem intresserade och rikta deras intresse och uppmĂ€rksamhet mot det som de förvĂ€ntas lĂ€ra sig nĂ„got om (Pramling Samuelsson, Asplund Carlsson, Olsson, Pramling & Wallerstedt, 2008). Att bĂ„de kunna ha ett lĂ€randeobjekt för ögonen som lĂ€rare och att vara hĂ€r och nu samt möta barns erfarenheter och vĂ€rld Ă€r en nyckelfrĂ„ga för att utveckla en undervisning som svarar mot förskolans uppdrag. För det andra ïŹnns det ett annat begreppspar som ocksĂ„ knyter till en liknande problematik, nĂ€mligen motsĂ€gelsen mellan att lĂ€rarna vill vara spontana och fĂ„nga situationen men att mĂ„nga tycks se planeringen som ett hinder för detta. Inom denna problematik kan man ocksĂ„ notera barns fria val kontra styrning som en dimension som lĂ€rarna har svĂ„rt att hantera. Barn ska fĂ„ vĂ€lja, nĂ„got som lĂ€rare förknippar med barns delaktighet, och om lĂ€raren planerar sĂ„ Ă€r hon rĂ€dd att hon styr för mycket och inte gör barn delaktiga. Ăven hĂ€r Ă€r det tvĂ„ begreppspar som inte fĂ„r ses som motsĂ€gelser utan som förutsĂ€ttningar för en god undervisning. Ju bĂ€ttre man har planerat och vet vartĂ„t man ska rikta barns medvetande desto mer spontan kan man vara, för dĂ„ ser man tillfĂ€llen som dyker upp att knyta an till. Om man till exempel inget kan om teknik, Ă€r det svĂ„rt att se vardagstekniken i förskolan och veta hur man kan bidra till att barn utvecklar kunnande inom detta omrĂ„de. Den tredje motsĂ€gelsen som framstĂ„r Ă€r att den pedagogiska intentionen nu Ă€r att man ska förĂ€ndra sin verksamhet frĂ„n förmedling till lyssnande. Till detta vill vi sĂ€ga att förskolan aldrig har varit en förmedlande verksamhet. Förskolan har för det första varit 13
en görandekultur, dĂ€r barns lĂ€rande har grundats i barns aktiviteter. För det andra sĂ„ Ă€r det inte sĂ„ enligt lĂ€roplanen, att man som lĂ€rare ska bli en lyssnare. En pedagogik kan aldrig bygga endast pĂ„ ett lyssnande (Ă berg & Lenz-Taguchi, 2005). Man ska, enligt lĂ€roplanen och de teoretiska perspektiv som denna vilar pĂ„ vara en lĂ€rare som gĂ„r in i interaktion och samspel ( Johansson, 2011) med barn och utmanar dem i riktning mot de mĂ„l som ïŹnns formulerade i lĂ€roplanen (Pramling Samuelsson & Asplund Carlsson, 2003). Detta krĂ€ver en undervisning som bygger pĂ„ bĂ„de lyssnande och kommunicerande, och dĂ€r ömsom barnen kan vara initiativtagare och lĂ€raren lyssnare och lĂ€raren vara initiativtagare med barnen som lyssnar, men att bĂ„da parter bidrar till den kommunikation och det samspel som utvecklas. För det fjĂ€rde sĂ€ger mĂ„nga lĂ€rare att den reviderade lĂ€roplanen stĂ€ller mycket högre krav pĂ„ dem, men samtidigt sĂ€ger de att de egentligen âska göra det de redan alltid gjort synligtâ. Det förefaller dĂ„ som om de tycker att de redan har en verksamhet i linje med lĂ€roplanen, men att de pĂ„ nĂ„got sĂ€tt mĂ„ste visa fram den för omvĂ€rlden som inte vet att de gör detta. Ă ena sidan gör man redan ett jobb i linje med lĂ€roplanen, Ă„ andra sidan Ă€r det nĂ„got nytt som krĂ€vs. Om man tar det ena eller andra perspektivet fĂ„r det sannolikt konsekvenser för hur man förhĂ„ller sig till sitt uppdrag, nĂ„got som Thulin (2011) menar Ă€r styrande för hur man agerar med barn. Och det Ă€r uppenbart att lĂ€rare i förskolan har fĂ„tt ett utökat uppdrag som krĂ€ver nya saker av dem Ă€n att bara göra synligt det de all vĂ€rldens tid har gjort. OvanstĂ„ende motsĂ€gelser, eller om man vill kalla det begreppspar, behöver man som lĂ€rare vara medveten om och ha tagit stĂ€llning till just för att de inte ska vara motsĂ€gelser i förskolans vardag! NĂ€r man landat i dessa motsatspar kan man bygga upp strukturer och organisera sin undervisning pĂ„ ett sĂ€tt dĂ€r barn lĂ€r sig och lĂ€raren lĂ€r av barnen. 14
VÄr förhoppning Àr att man genom att lÀsa denna bok ska kunna komma underfund med och fÄ syn pÄ sina egna för givet taganden om smÄ barns lÀrande och sin egen medverkan i detta, samt utveckla sin verksamhet mot den förskoledidaktik som i vÀrlden framstÄr som nordisk och barncentrerad (Pramling & Pramling Samuelsson, 2011). Detta Àr en pedagogik som betraktar barn som lekande lÀrande individer (Pramling Samuelsson & Asplund Carlsson, 2003) och som samtidigt har en riktning och avsikt med att barn ska utveckla kunnande av olika slag, vilket ocksÄ betyder att lÀraren mÄste göra sig delaktig i detta lÀrande.
Vilket kunnande talar vi om? Som utgĂ„ngspunkt för denna bok Ă€r det viktigt att hĂ„lla i minnet att vi talar om en speciïŹk typ av kunnande, och inte om lĂ€rande i allmĂ€nhet. Barn lĂ€r sig naturligtvis pĂ„ mĂ„nga olika sĂ€tt, genom att bara vara tillsammans med andra, genom att sjĂ€lva pröva sig fram, genom att iaktta vad nĂ„gon gör, genom att nĂ„gon berĂ€ttar nĂ„got och sĂ„ vidare. De lĂ€r sig av vuxna sĂ„vĂ€l som av kompisar. Och barn lĂ€r sig bĂ„de saker vi önskar att de inte gjorde och vad vi vill att de ska lĂ€ra sig. Men i denna bok handlar lĂ€rande speciïŹkt om det som barn ska utveckla en förstĂ„else för eller skapa mening om, i sin förskola och sin kultur. DĂ„ blir kommunikation och interaktion centrala verktyg, eftersom det Ă€r dĂ€r man bĂ„de ser hur barn tĂ€nker om nĂ„got och förstĂ„r hur man som lĂ€rare kan bidra till att barns tankar och idĂ©er utmanas och utvecklas. För att fĂ„ syn pĂ„ barns meningsskapande krĂ€vs att lĂ€rare Ă€r skickliga i att fĂ„ barn att uttrycka sig och har förmĂ„gan att tala med barn. Detta Ă€r ett mĂ„ste för den lĂ€rare som vill arbeta enligt lĂ€roplanens intentioner (Doverborg & Pramling Samuelsson, 1985/2012). Kanske mĂ„ste man âtrĂ€na sigâ pĂ„ att bĂ„de driva strukturerade samtal med barn och att kunna tolka barns utsagor 15
Best.nr 47-11132-9 Tryck.nr 47-11132-9
Pramling omslag original.indd 1
Att undervisa barn i förskolan
Liber
Elisabet Doverborg, Niklas Pramling och Ingrid Pramling Samuelsson har författat en mÀngd böcker om förskolan och barns utveckling. De verkar vid Göteborgs universitet.
elisabet doverborg niklas pramling & ingrid pramling samuelsson
Att undervisa barn i förskolan
Att undervisa barn i förskolan vÀnder sig i första hand till blivande och verksamma förskollÀrare.
e. doverborg, n. pramling & i. pramling samuelsson
V
ad kan undervisning innebÀra i förskolan? Eller uttryckt pÄ annat sÀtt: Hur kan förskollÀrare bidra till att barn lÀr sig? Hur kan man tala om undervisning i en temaorienterad och lekbaserad verksamhet? Under senare Är har man börjat tala om undervisning ocksÄ i relation till förskolan. Men förskolan har en annan tradition och andra sÀtt att skapa förutsÀttningar för barns lÀrande och utveckling Àn skolan. Vilket kan göra det problematiskt nÀr förskollÀrare ska börja undervisa. Författarna presenterar ett antal konkreta principer som Àr viktiga för att förskollÀrare ska kunna stötta barns lÀrande och utveckling. De utgÄr frÄn förstÄelsen att lÀrande och utveckling handlar om att urskilja och skapa mönster som ocksÄ fungerar bortom en hÀr-och-nu-situation. Principerna stöds av empiri frÄn skilda forskningsstudier som fokuserar olika innehÄllsfÀlt.
2013-03-11 13.14