9789127732421

Mer om Moa och Mille B Mer om Moa och Mille B

Kom och läs Mer om Moa och Mille!

Nu är kusinerna Moa och Mille inte fÜrstagluttare längre. Det fÜrsta sommarlovet är slut. Mille längtar till skolan. Moa längtar till frÜken och kompisarna men inte till läxorna. I tvüan är det vant och roligt fÜr det mesta, men ibland müste man vara tvü fÜr att ställa saker tillrätta.

A-boken har mĂĽnga bilder och inte sĂĽ mycket text.

B-boken har mer text och inte sĂĽ mĂĽnga bilder.

Mums mums – Min arbetsbok utvecklar elevernas läsning och skrivning. Där finns läsfÜrstüelseuppgifter till texterna samt uppgifter i sprüklära.

Lärarhandledning 2 med kopieringsunderlag ger fortbildning och metodiska tips fÜr läraren. I Moas och Milles andra läxbok finns uppgifter att gÜra hemma.

Moni Nilsson

*4#/

Mer_om_B_omslag.indd 1

08-09-04 15.34.20

Mer om Moa och Mille B.indd 3

08-09-04 16.48.30

Innehåll Morfarfar . ....................... 4

Planer ............................ 80

Kvällsdopp ........................ 8

Förvandlingen ................ 83

Karin . . . . . . ........................ 13

Fru Östlund och ligisten ... 86

Upptäcktsresande ............ 17

Lisa Eriksson .................. 90

Erik och Madonna .......... 21

Upplopp i Londonkön .... 93

Hos Erik och Åke ........... 25

Som man bäddar

Första skoldagen ............. 29

får man ligga .............. 98

Bästisar . . . ........................ 33

Julafton ........................ 102

Hänga i hälarna .............. 38

Astma .......................... 106

Nattbus . . ........................ 42

Pappa frågar chans ........ 111

I tvåan var sig inget likt .... 47

Två mammor ................ 117

Fredagsfunderingar .......... 53

Victors riktiga mamma .. 121

Marjam . . . ...................... 57

Fröken

Fest . . . . . . . . . ....................... 62

Vicka-på-huvudet ...... 126

Dansfeber ....................... 66

En luring ...................... 131

Det allra värsta ............... 71

Danne .......................... 137

Som en ledsen sjukdom ... 76

Mille ............................ 140

Mer om Moa och Mille B.indd 3

08-09-04 16.48.30

Morfarfar Snart är sommarlovet slut. Mille, Moa och morfarfar har bara några dagar kvar på landet.

– Snart kan vi inte fiska mer, sa Moa dystert och kliade hål på ett myggbett.

Hon hade säkert femtio bett bara på benen. Det var riktiga sommarben – bruna, sönderrivna och fulla av blåmärken.

– Nej, sa Mille. Fast jag tycker att det ska bli kul att åka in till stan.

4

Mer om Moa och Mille B.indd 4

08-09-04 16.48.33

Han hade faktiskt börjat längta lite. Han längtade efter Anton och Danne och skolan och fotbollen.

Moa hade också längtat, ända tills nu, när hon plötsligt kom ihåg läxorna. Dem hade hon alldeles glömt bort. Tanken på läxorna fick magen att knyta ihop sig under flytvästen.

Alla sommargäster hade redan flyttat hem till stan från landet. Det var bara Moa, Mille och morfarfar som var kvar. Morfarfar var Milles morfar och Moas farfar, men de tyckte att morfarfar var mycket bättre.

Det ordet hade de hittat på själva.

Nu var det så lugnt och skönt att man kunde höra golven knirra och kakelugnarna knastra på kvällarna.

Det var härligt att suga ut det sista av sommaren tillsammans med morfarfar.

– Lyckliga vi som får vara kvar, skrattade de åt sina mammor och pappor och syskon, som var tvungna att åka hem och arbeta.

Olle och Alva skulle förstås inte arbeta, de skulle gå på dagis, och Jack hade inte kunnat komma hem fort nog. Han hade varit en gnällspik hela sommaren och bara längtat hem till stan – hem till kompisarna och TV:n och datorn. Han tyckte det var tråkigt på landet 5

Mer om Moa och Mille B.indd 5

08-09-04 16.48.33

numera. Det förstod inte Mille och Moa. På landet fanns det ju alltid något att göra.

De satt på badberget och fiskade. Moa metade och Mille kastade. De brukade turas om. Det var roligast att kasta, men man fick mest fisk när man metade.

Moa hade dragit upp två stora abborrar och tre små.

De små hade de slängt i, men först hade Moa matat dem med var sin mask. Hon trodde att de kunde behöva det för att lugna ner sig lite.

Det måste vara läskigt för små abborrar att få en krok i munnen och sedan hamna på land där de inte kunde andas. Nu skulle de få fortsätta att simma omkring i havet och bli stora och feta.

De stora abborrarna skulle de äta till lunch dagen därpå.

I går hade de ryckt strömming och fått en hink full.

Morfarfar älskade strömming. Han åt till och med upp benen. Det gjorde inte Moa och Mille. De gillade inte fiskben, så strömming åt de bara när mormor gjorde strömmingsflundror med persilja och la på hårt bröd. Då märkte man inte fiskbenen.

Strömmingsflundror kunde inte morfarfar laga, men han var bra på att steka abborre.

6

Mer om Moa och Mille B.indd 6

08-09-04 16.48.34

Mille hade fått bottennapp och förlorat ett drag i vassen. Det var Jacks drag. Han skulle bli sur, för Mille fick inte låna hans saker. Så nu skulle han bli skyldig Jack pengar. Det kändes trist och onödigt eftersom de ändå inte hade fått napp. Gäddorna var för slöa. Morfarfar sa att det var för varmt i vattnet.

Morfarfar var bra på att fiska. Roligast var när han la nät. Moa och Mille brukade följa med ut i båten och ta upp dem tidigt, tidigt om morgnarna. Det var lika spännande varje gång att se om de hade fått något. Ibland var det simpor. De gick inte att äta och de trasslade bara till näten.

– Nej, sa Mille och vevade in reven. Nu ger jag upp.

Ska vi inte bada i stället?

7

Mer om Moa och Mille B.indd 7

08-09-04 16.48.36

Kvällsdopp Morfarfar leker Tarzan och de blir av med morgondagens lunch. Hur kan måsar se så bra och är det sant att gäddor ger sig på människor?

Moa och Mille hade nästan alltid kunnat simma, men inte med riktiga simtag precis. Mille simmade fortfarande helst hundsim eller under vattnet. Det var mycket bättre och gick mycket snabbare, tyckte han.

Morfarfar sa att de var som två sälungar och trodde att de hade fötts med gälar. Ändå fick de inte bada ensamma. Som tur var hade morfarfar förstått att det var dags för ett kvällsdopp.

Han hade handdukar med sig när han kom.

8

Mer om Moa och Mille B.indd 8

08-09-04 16.48.38

– Sisten i får diska! skrek han och kastade av sig tröjan och dök i. Han hade redan badbyxorna på sig.

– Fusk! skrek Mille och fumlade med snöret i sin flytväst. Det hade blivit en dubbelknut som vanligt.

Han var usel på att knyta rosetter.

– Du får diska! skrattade Moa och hoppade i efter morfarfar.

Havet låg spegelblankt och var alldeles ljummet.

Det var alltid varmast på kvällarna. Moa plaskade allt vad hon kunde när hon simmade ut till morfarfar.

Hon var rädd att bli biten av en gädda. Åke, bonden på ön, hade berättat flera historier om människor som hade blivit av med både tår och fingrar i hungriga gäddgap. Åke som var född här borde ju veta och han badade aldrig.

Just då kände Moa något stort som nuddade vid hennes ben.

– Hjälp! skrek hon och plaskade vilt. Hjälp, en gädda!

Men det var bara Mille som dök upp ur vattnet alldeles bredvid henne och morfarfar.

– Jag tänker inte diska, flämtade han efter luft. Det var fusk!

9

Mer om Moa och Mille B.indd 9

08-09-04 16.48.39

– Du behöver inte, skrattade morfarfar, det har jag redan gjort. Nu tar vi Tarzanklippan.

Tarzanklippan var en klippavsats som låg fem meter upp på berget. När man väl hade kommit dit, hade man bara två val. Antingen fick man trotsa faran och hoppa i vattnet, eller så fick man gå runt hela berget på stickiga tallbarr och vassa kottar för att komma tillbaka till badklippan. Att klättra ner igen var för brant och för farligt.

I sommar hade de inte gått runt berget en enda gång.

– Det pirrar i magen bättre än berg-och-dalbanan på Gröna Lund, brukade Mille säga om att hoppa från Tarzanklippan. Och så var det gratis.

Morfarfar kastade sig ut för klippan med huvudet före. När han var liten, hade han tävlat i simhopp och så älskade han Tarzan. Han ville nog gärna vara Tarzan på riktigt, trodde Mille. Åtminstone den Tarzan, som dök från höga klippor i gamla svart-vita filmer. De filmerna brukade morfarfar visa för Moa och Mille när han var barnvakt. Morfarfar var kul och ganska barnslig för att vara så gammal.

– Kolla nu då! Här kommer Tarzans pojke! skrek 10

Mer om Moa och Mille B.indd 10

08-09-04 16.48.39

Mille och gjorde en plaskbomb som stänkte ner morfarfar helt och hållet.

– Nu är det din tur Moa! – Nej! skrek Moa. Nej! – Jo, kom igen! skrek Mille. Larva dig inte!

– Det är inte det, titta, våra abborrar!

11

Mer om Moa och Mille B.indd 11

08-09-04 16.48.42

– Å nej, sa Mille när han fick syn på fiskmåsarna som kalasade på morgondagens lunch.

Fiskmåsar var som flygande stålmän med röntgensyn. Hur kunde de upptäckta allt på så långt håll? Det förstod inte Mille.

Under högljudda protester flög måsarna iväg från sitt kalas när Moa, Mille och morfarfar klev upp på land. Av abborrarna fanns inte minsta spår, men det gjorde det av måsarna.

– Inget bordsskick, fnissade Moa åt morfarfars min när han tittade på sina träskor, som var fulla av måsskit. Inget bordsskick alls!

12

Mer om Moa och Mille B.indd 12

08-09-04 16.48.44

Karin Karin har nio katter och kan kattspråket.

Mille och Moa ska smyga på henne.

På ön bodde det trettiotvå bofasta. Det var folk som bodde där året runt. Nästan alla hette Österman, och de flesta var gamla. Karin var äldst. Hon bodde ensam med sina nio katter i ett litet rött hus i byn.

I det huset var hon född och där hade hon själv fått åtta ungar.

Tre av hennes barn bodde kvar på ön: Åke som var bonde, Rulle som var snickare och August som var fiskare. Men han fiskade inte så mycket längre. Han gick mest runt i stugorna och pratade.

13

Mer om Moa och Mille B.indd 13

08-09-04 16.48.47

Mille och Moa brukade fiska till Karins katter.

Då fick de plocka jordgubbar i hennes land, stora, söta och solvarma. Godare jordgubbar fanns inte på denna jord. Nu var jordgubbarna slut, precis som sommarlovet.

Karin tyckte bättre om katter än människor. Sämst tyckte hon om stadsfolk. Stadsfolket var alla de som inte var födda i skärgården. Allra helst umgicks Karin med sina katter.

14

Mer om Moa och Mille B.indd 14

08-09-04 16.48.49

Hon förstod kattspråket. Katterna berättade historier för henne, som hon skrev ner. De berättelserna fick ingen läsa.

Mamma tyckte att Karin var lite prillig. Det tyckte inte Moa. Varför skulle det vara så konstigt att kunna kattspråk? Det gällde nog bara att komma på vad de olika mjauen betydde.

Däremot var Moa lite rädd för Karin. Hon var argsint och så luktade hon illa.

Moa hade alltid varit känslig för lukt. Hon kunde till exempel inte kissa på toaletterna i skolan eller gå in till Åkes grisar. Det hjälpte inte att hålla för näsan.

Moa kunde känna lukten i munnen och då fick hon springa ut för att inte spy.

I Karins vinbärsbuskar luktade det däremot gott.

Moa och Mille hade gömt sig där och passade på att äta lite under tiden. Moa tyckte bäst om de röda och Mille tyckte bäst om de svarta.

De hade bestämt sig för att smyga på Karin. Hon hade nämligen berättat för morfar­far om ett rävgryt.

Rävhonan hade fått ungar som Karin brukade mata.

Moa och Mille hade bett att få följa med. Det fick de inte. Karin trodde att de skulle skrämma rävungarna 15

Mer om Moa och Mille B.indd 15

08-09-04 16.48.49

Mer om Moa och Mille B Mer om Moa och Mille B

Kom och läs Mer om Moa och Mille!

Nu är kusinerna Moa och Mille inte fÜrstagluttare längre. Det fÜrsta sommarlovet är slut. Mille längtar till skolan. Moa längtar till frÜken och kompisarna men inte till läxorna. I tvüan är det vant och roligt fÜr det mesta, men ibland müste man vara tvü fÜr att ställa saker tillrätta.

A-boken har mĂĽnga bilder och inte sĂĽ mycket text.

B-boken har mer text och inte sĂĽ mĂĽnga bilder.

Mums mums – Min arbetsbok utvecklar elevernas läsning och skrivning. Där finns läsfÜrstüelseuppgifter till texterna samt uppgifter i sprüklära.

Lärarhandledning 2 med kopieringsunderlag ger fortbildning och metodiska tips fÜr läraren. I Moas och Milles andra läxbok finns uppgifter att gÜra hemma.

Moni Nilsson

*4#/

Mer_om_B_omslag.indd 1

08-09-04 15.34.20