9789197963312

Sixten äventyret i underjorden

Författare: Sara–Britta Edlund Illustratör: Per Fenger–krog

N

I Hoppetossarnas Land

ågonstans ungefär i mitten av Sverige, precis vid Ångermanälven ligger ett om­ råde som heter Resele. Resele består av massor med väldigt branta backar som kallas nipor. Längst upp på niporna finns det grästäckta platåer och längst ner vid nipornas slut rinner Ångermanälvens blå vatten fram. På och mellan niporna växter det massor med gröna träd. Under träden ligger gröna ängar och på ängarna betar kor, hästar, får och alla möjliga sorters djur. Vill du veta mer om nipor, kan du kolla längst bak i boken.

3

Lisa Sixten

D

Vem är Sixten

är någonstans bland niporna i ett jordgryt bor Sixten. Sixten är en hoppe­ tosse. H ­ oppetossarna är ett ganska litet folk, bara ungefär 20 centimeter höga, men har ­spe­ciella krafter som gör att de kan göra en massa saker som inte vi människor kan.

De är väldigt starka och kan hoppa väldigt högt.

Högt för att vara så små som de är i alla fall. De kan också låna egenskaper av omgivningen.

Till exempel kan de ändra färg om de skulle ­behöva gömma sig.

4

Lovisa

Maxine

Det gör att de blir nästan ­osynliga och därför är det inte många som någonsin sett dem.

Sixten har blå glittrande ögon som ser ut som de alltid vill hitta på nya spännande saker. Han är busig som de flesta barn är, men även fast han inte alltid gör som mamma, pappa och storasyster Lovisa säger, är han den snällaste och mest om­ tänksamma person som finns. Han älskar äventyr och tvekar aldrig att ge sig iväg på ett nytt. Gärna i sällskap med sin syster Lovisa och deras kompisar Maxine och Lisa.

5

Sixten och Lisa älskar att flyga, med ett ryck bär det iväg.

Pappa busvisslar och då kommer det ett helt gäng svalor flygande. De spänner en sele på ­fåglarna. Alla har två fåglar var utom pappa. Han har blivit lite stor runt midjan så två fåglar orkar inte bära honom. Därför har han tre svalor till hjälp. Men det får man inte säga till honom för då blir han sur.

10

Pappa klappar sig om magen och ser sig för­ siktigt om för att se om någon såg honom. Sixten och Lisa tittar på varandra och kan inte hålla sig för skratt.

– Hmpf! mumlar pappa argt. Vem som helst kan få i sig lite för mycket sötsaker då och då.

Han blänger argt på barnen som genast stramar upp sig, men så fort han vänder sig om, fnissar de tyst.

Alla spänner fast brädorna. De tar tag i repen som går från svalorna och en ljusgnista går från fågeln hela vägen längs repen och till deras hän­ der. Man kan se att de lyser upp för en sekund och sedan ser allt normalt ut igen. Men nu kan de flyga och de använder brädorna ungefär som en snow­ board i luften.

– Wohoo! Sixten älskar att flyga.

– Kolla när jag gör en volt, säger han stolt.

– Jag då! ropar Lisa som är riktigt duktig på att trixa i luften.

11

H

I Underjorden

oppetossarna faller och faller och med dem ramlar det ner en massa jord och lera. De ramlar rakt ner i den underjordiska bäcken.

Precis innan de träffar vattenytan får Maxine tag på en trädrot som sticker ut från jordväggen i hålet. Hon får tag på Lovisas hand och lyckas rädda henne från att åka ner i vattnet.

Lisa landar på en liten avsats precis vid vattnet medan Sixten landar i vattnet med ett stort plask.

– Hjälp! Hjälp mej! skriker han.

Han dras ner under vattenytan innan Lisa får tag på hans hand. Hon lyckas dra in honom till kanten. Sixten hostar och hostar. Han har fått en rejäl kallsup.

Alla barnen trängs på den lilla avsatsen.

24

– Är alla ok? frågar Maxine.

– Jo. – Ja. – Ja fast väldigt blöt säger Sixten och skrattar.

De brister ut i skratt alla fyra.

Men hur ska de ta sig upp. De försöker klättra uppför de leriga väggarna, men det går inte. De är för hala och barnen glider ner igen.

Vattnet brusar fram. Eftersom det är vår, är det mer vatten och strömmen är starkare än den ­brukar vara.

– Vi kommer aldrig kunna simma i den här starka strömmen!

– Pappa berättade om de här underjordiska ­bäckarna, säger Lovisa. Det är vatten som gräver sig fram under jorden istället för ovanpå jorden som en vanlig bäck. Man kan följa dem hela vägen ner till bondgården.

– Ja, det har min pappa berättat om också, säger Maxine.

25

Med magisk styrka orkar barnen lyfta brädbiten.

En brädbit kommer flytande.

– Ta fast den! utbrister Lovisa.

–Ja fånga den. Vi kanske kan använda den som flotte, skriker Maxine Sixten och Lovisa lyckas fånga brädbiten och dra upp den en liten bit på land.

26

Brädbiten är ganska tung, men barnen har magisk styrka. De tar tag i varandras händer och fokuserar väldigt hårt. Man ser ett sken över barnen som varar ett ögonblick innan de släpper varandras händer. Nu kan de lyfta träbiten som är nästan lika stor som alla fyra barnen tillsammans.

Den känns ungefär lika tung som en tändsticka.

Först kryper Sixten och Lisa upp. De får sitta där fram eftersom de är minst och de inte vill att brädan ska tippa framåt. Sedan kryper de andra på bakom dem.

Det är svårt att hitta balansen, men när de gjort det, så går det bra.

– Ok! Släpp taget om land så åker vi!

Samtidigt kommer en extra våg nedför bäcken och barnen åker iväg. Först går det sakta, sedan fortare och fortare.

Vattnet stänker i ansiktet.

Det går fort och flotten åker mot vad som ser ut som en stor grott­öppning i jorden.

27

Foto: Maria Nordholm

L

Tussilago

isa ser frågande på Maxine.

– Vad hette den där blomman du plockade i dag?

– Menar du Tussilagon? undrar Maxine. Den gula blomman?

– Jo, det ska jag berätta! säger hon med viktig min.

– Den heter Tussilago men kan också kallas Hästhov och är en av de tidigaste vårblommorna.

Blomman finns över hela Sverige…

43

– Tack det räcker! säger Lisa som inser vad hon satt igång.

Maxine kan väldigt mycket om blommor och delar gärna med sig av sina kunskaper. Även om Lisa tycker det är intressant, blir hon ibland trött på Maxine när hon sätter igång med sina långa berättelser. Den här gången är det redan för sent.

Maxine fortsätter utan att ha hört Lisas ­protester: – De kan börja blomma redan i februari, men normal blommar de april-maj. Vanligtvis växer de i dikeskanten ensam eller i grupp. Den är gul och påminner lite om en sol i formen. Blomman blir cirka 10-20 centimeter hög och har grå och grön, fjällig stjälk.

Maxine ler och är väldigt nöjd med sig själv.

44