9789113032474

SOFI FAHRMAN

ISBN978-91-1-303247-4 © 2010 Sofi Fahrman Norstedts, Stockholm Omslag: Nina Leino Bild omslag: Anders Hallberg Typografi ”Elsas värld”: Molly Bartling | NU Agency Form, blogginlägg Elsas värld samt inlaga: Anna Davison Form, blogginlägg Elsas mode: Anna Nilsson/Write Me Letters, Calle Ljungström/calleochemma* Bildark: Miroslav Sokcic Bilder: Bulls bild samt privata Tryckt av ScandBook AB, Falun 2010 www.norstedts.se * Norstedts ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823

Innehåll 1. Var det så här det skulle sluta?

2. Picknick i paradiset 3. Elsa avslöjar 4. Stockholmsnatt 5. Sisten i är en …

6. Första. Mötet. På Bladet!

7. Kärlek vid första ögonkastet 8. ”Du och jag måste prata” 9. So 2000 and Late 10. Kiss and Tell 11. Elsa protesterar 12. Elsas hemlighet 13. Ärlighet varar längst 14. Hugos hemlighet 15. Aldrig fucka upp 16. Lysande utsikter 17. Jag har en plan!

18. Oväntat besök 19. Elsa ❤ NY 20. Bottenläge 21. Sharing is Caring 22. Så nära, men ändå så långt bort 23. Tagen på bar gärning 24. Elsa på front row 25. Pole Position 26. Passiv rökning skadar 27. Boom, Boom, Boom Boom, I Want You in my Room!

28. Spring för livet 29. Ett steg framåt två steg tillbaka 30. Baklänges är det nya svarta 31. Stockholm har blivit kallt 32. Märkt för livet 33. En anonym beundrare 34. Fångad av en stormvind 35. Ränderna går aldrig ur 36. Tillfället gör tjuven 37. Gratis är alltid ett bra pris

7 11 18 26 34 38 44 50 53 60 67 71 74 80 89 96 100 104 112 119 123 127 131 136 139 146 154 160 164 166 172 176 180 188 194 199 205

38. Det röda rummet 211 39. På spaning 218 40. Up In the Air 222 41. Holy Shit! 232 42. Beverly Hills 90210 237 43. Välkommen till drömfabriken 240 44. Hells Angels (Gästskrivet av Caroline Winberg) 244 45. Tjänster och gentjänster (Gästskrivet av Caroline Winberg) 250 46. Tystnad, tagning 255 47. Bakom kulisserna 258 48. Playmate of the Year 264 49. Ett oanständigt förslag 268 50. Papa-paparazzi 273 51. Gå på vattnet 275 52. If You Must Get Into Trouble – Do it at the Marmont 278 53. Shit Happens 284 54. Välkommen till min hemstad 290 55. En dag på jobbet med … (Gästskrivet av Alex Schulman) 295 56. Högt över Stureplan 302 57. Våning sex 305 58. Goda grannar 310 59. Sugen på att ses? 314 60. Först till Kvarnen 317 61. Samma tid, samma plats. 320 62. Lucköppning 328 63. Julen kommer tidigt i år 333 64. Dirty Dancing 338 65. Just a Small Town Girl 344 66. Sex med din pt – bra eller dåligt? 354 67. Sparkad? 358 68. Sanningens ögonblick 361 69. Hemligstämplat 364 70. Sveket 367 71. Se upp i backen 373 72. Welcome Back to Diplomat 375 73. Natten går tunga fjät 379 74. Ja men så svara då … 385 75. Hämnden är ljuv 387 76. Status: singel 391 77. Här kommer alla känslorna … 398 78. Fortsättning följer 406

1.

Var det så här det skulle sluta?

Elsa rusade genom de trånga vindskorridorerna. Tog sig förbi två tunga ståldörrar och tryckte upp hissen, men orkade inte vänta på den utan bestämde sig för att springa ner. Tog marmortrapporna med två steg i taget och blicken dimmig av tårar. Hon sprang så snabbt hon kunde. Trappstegen var hala och hon var på väg att tappa balansen flera gånger. När hon kom fram till Hugos dörr plingade hon på dörrklockan så hårt hon kunde. Pling-plong. Pling-plong. Två gånger, tre gånger, fyra gånger. När ingenting hände ryckte hon upp dörren och skrek, andfådd av språngmarschen.

– Hugo? HU-go!

Sedan sprang hon in utan att vänta på svar.

Hon hittade sin pojkvän inne i hans arbetsrum. Framför honom, på ett tungt ekskrivbord, stod en målarpalett med akvarellfärger, ett glas fyllt med vatten och ett annat med penslar. Utspridda på skrivbordet för att torka låg ett tiotal handmålade ark: De allra första skisserna av H. Cronstedts nya kollektion.

– Hur kunde du? Hur fan kunde du? Du är en jävla lögnare!

– Men, Elsa, lugna ner dig. Vad är det?

Lugna ner sig var det absolut sista Elsa hade lust med. Hela hennes kropp skakade av ilska.

– Lugna ner mig? Ska jag lugna ner mig? Det kanske är du som ska lugna ner dig. Du har ju för fan gått bakom ryggen på mig. Du har träffat henne. Du lovade att du aldrig skulle göra det mer. Du lovade. Hur fan kan du? Hur står du ut med dig själv?

– Men Elsa, du måste förstå. Det är speciellt. Det handlar om känslor. Om gamla känslor. Det är …

Hugo tog ett steg mot Elsa och sträckte fram sin hand. Men det gjor7

de henne bara ännu mer arg och förtvivlad. Hon slog ut med armen mot honom.

– Rör mig inte. Varför vill du ens röra mig? Jag är ju bara din piga, eller hur? Fattiglappen som bor uppe i pigkammaren. Som bara får komma ner i finrummen när det passar?

Elsa grät nu. Tårarna sprutade ur ögonen. Hon kunde inte kontrollera orden som kom ut ur munnen längre. Hon bara vräkte ur sig allt jobbigt och elakt hon kunde komma på.

– Du är en svikare. En sån jävla svikare. Jag visste att jag inte kunde lita på dig. Du är så jävla bortskämd. Du bara snackar. Men när det verkligen gäller, då är du ingenting. Fattar du det? Ingenting.

– Men Elsa …

– Vem var det som fanns där för dig när alla runt omkring dig svek dig? Vem? Jag! Jag och ingen annan. Och du kan inte göra ett skit för mig tillbaka. Du kan inte ens hålla ett löfte! Du bara utnyttjar mig.

– Men, låt mig …

Elsa hade ingen som helst lust att lyssna på Hugos protester.

– Jag förbjuder dig, skrek hon istället med rösten tjock av gråt. Du får inte. ALDRIG mer. Aldrig-aldrig-aldrig mer. Lova mig. Lova mig här och nu. Du SKA inte träffa henne.

Frustrationen fick Elsas kropp att skaka. Helst skulle hon ha velat ta kaffekoppen Hugo höll i handen och krossa den över hans huvud.

Hon ryckte den till sig. Det heta innehållet skvätte över kanten och brände hennes fingrar. Vilket bara gjorde Elsa ännu mer arg. Så ursinnig att hon inte kunde hålla sig ifrån att tömma koppen över Hugos modeskisser – handritade original som det säkerligen inte fanns några kopior av.

Hugos förvånat ledsna blick förvandlades i ett slag. Det blixtrade till av ilska i hans gröna ögon. Hans käkar spändes och hans läppar darrarde. För första gången någonsin hörde Elsa honom höja rösten.

Skrämmande mycket.

– Du kan inte förbjuda mig från att göra någonting, fattar du det.

Du är ju för fan en känslokall isprinsessa. Vad är det för fel på dig?

Jag hade hoppats att du hade förändrats. Men du förstår ju fortfarande ingenting. Jag har känslor. Okej? Till skillnad från dig. Jag är en män8

niska. Varför är det så svårt för dig att förstå att hon betyder något för mig? Du kan inte ändra på det. Det är kanske inte så det funkar där du kommer ifrån. Men där jag kommer ifrån, där håller man ihop. Och tar hand om varandra. Du fattar inte det. För du är bara en otacksam jävla brud som kommer hit och lever på mina pengar och bygger en karriär på att vara ihop med mig. Jag visste att jag skulle lyssnat på Lilian. Elsa Gustavsson, du är en jävla golddigger. Det borde jag fattat från första stund.

Elsas hjärta hade klappat ilsket, i hundratals kilometer i timmen.

Men när hon hörde Hugo säga ordet golddigger stannade det i bröstet med ett ryck. Hennes puls började slå långsamt och tungt och hon fick nästan svårt att andas.

Hon var fortfarande arg, men på ett helt annat sätt. Hugo var den enda killen i hennes liv hon verkligen älskat. Men det hon var allra mest rädd för, det hon alltid varit allra mest rädd för, var alltså sant.

Hugo hade sagt det rakt ut. Han tyckte att hon var en golddigger. En guldgrävare. En billig brud som tagit honom för pengarna. ”Golddigger.” Elsa mumlade ordet för sig själv. Ordet som förändrade allt. Ordet som slog skålen i kras i så många bitar att den aldrig mer skulle gå att laga.

Med tårar sakta rinnande nerför kinderna vände hon sig om och gick ut genom dörren. Hon hade inget mer att säga nu. Men en enda mening upprepade sig i hennes hjärna. Om och om och om och om igen: ”Var det alltså så här det skulle sluta?”

9

Da e nt u1m6: j2u4l i j2u0l i0 9 t i D: 1 6 :3 6

Om mi g

Au revoir Saint-Tropez!

Semesterstängt

ELSa

imorgon kommer jag hem till la Suède!!! Så fort jag landat lovar jag att lägga upp vykortsbilder från alla mina äventyr och sköna svala glamourstyles som jag samlat på mig de här veckorna.

Så surfa in här på bloggen om 24 timmar. Då är jet set-Elsa tillbaka i stan!!!

---------------------

Vi Sa H ELa mi n pr O fi L BLOg g ark i

V

j ul i j uni maj apri l mars februari j anuari ---------------------

Hörrni, nu är det dags för lite efterlängtad semester. Jag sladdar iväg för tre veckor i solen.

Can’t believe it! Semesterns outfits och äventyr u p p l a g D a v e ls a k omme n t ar e r ( 9 ) lovar jag att bjuda på när jag kommer hem. Laters alligaters! u p p l a g D a v e ls a k l 0 7 :1 7

k omme n t ar e r ( 0 )

-----------------------------------------------

2.

Picknick i paradiset Bara en dryg månad tidigare satt en brunbränd, utvilad Elsa Gustavsson vid ett cafébord i Antibes och tittade ut över stadens smala kullerstensgator. När hon drog handen genom sitt trassliga hår och försökte reda ut det med fingrarna blev den nästan lite klibbig. Efter nattens äventyr var de blonda längderna fortfarande fulla av saltvatten, hårspray och champagne.

– Hugo?

– Mmmm.

– Kan du fatta att vi åker hem imorgon?

Hugo tittade upp från sin tidning, borstade några croissantsmulor från sina khakishorts och hällde lite mer vatten i en pastis. Efter tre veckor i solen var hans hy, som hade en vacker olivton året om, mörkare än Elsa någonsin sett den. Hans ljuslila Ralph Lauren Rugby-piké såg lite urblekt ut, som om den hörde hemma här nere i Rivierans starka solljus. Det bruna håret var lika rufsigt som vanligt, men topparna hade blekts i solen och övergått i en mjuk honungston. När han tog av sig sina Persolbågar glittrade de gröna ögonen.

– Nej, det kan jag faktiskt inte. Det är som en dröm att vara här med dig. Ska vi inte stanna kvar? Vi kan öppna en liten espressobar vid stranden. Maria kan komma ner och baka kanelbullar till pensionärerna. Du kan stå i baren och göra café au lait …

– Haha, jag skulle älska det, skrattade Elsa. Men underbart är kort, som fjortonåringen som blev av med oskulden sa!

Hugo log kärleksfullt. Han var van vid sin flickväns udda ordval.

Han lutade sig fram över det runda metallbordet.

– Vad har varit allra bäst då Elsa? frågade han och strök henne över kinden. Vad har du verkligen gillat med Rivieran?

11

Elsa behövde inte fundera en sekund.

– Saint-Tropez, sa hon med ett glatt skratt, och applåderade lite spontant åt tanken på hur kul hon haft. Världens. Glammigaste. Semesterort! Jag kan inte fatta att jag har varit på legendariska Club 55, kände mig typ som Brigitte Bardot. Och alla galna ryssar. Har aldrig sett så mycket guld på en plats i hela mitt liv. Hahaha. Men allra bäst, låt mig tänka …

Elsa plutade med munnen och vred huvudet åt sidan för att visa att hon tänkte intensivt. När hon kom på svaret blev hon tvungen att applådera förtjust en gång till.

– Jooo! Jag vet! Nikki Beach. Ja. Nikki Beach slog allt. Måste berätta om det för Maria när jag kommer hem. Hon kommer inte fatta någonting. Men du, vad tycker du var bäst? Att bada i rosé på Caves du Roy? Eller, nej, jag gissar att din semesterupplevelse numero uno var att se Pamela Anderson halvnaken? Gifte hon sig verkligen på den där yachten i vit bikini? Eller var det bara en pr-grej? Vad tror du?

– Jag tror nog att det var på riktigt. Du vet hur det kan vara när känslorna rusar iväg med en. Man vet inte alltid vad man gör. Men ja, Troppan är alltid roligt. Men bäst av allt? Nej, inte Saint-Tropez. Jag säger nog snarare balkongen. Du och jag på balkongen. Bara vi två …

Elsa såg sin romantiske pojkvän i ögonen och tackade sin lyckliga stjärna för att han fanns. Den här semestern hade verkligen fört dem närmare varandra. Bortom H. Cronstedt-logotypen, bortom Hugos gudalika kropp, oemotståndliga ögon och det faktum att han var en designer och entreprenör hon verkligen beundrade, hade hon hittat en helt fantastisk varm och mjuk person. Som hon älskade av hela sitt hjärta.

Och som, fast hon knappt vågade tro det, älskade henne tillbaka.

– Åh, balkongen. Ska vi gå tillbaka dit nu eller, sa hon och lutade sig över bordet och kysste Hugo passionerat.

När hon kände smaken av hans läppar, och hans tunga som snuddade hennes, tänkte hon tillbaka på semesterns första veckor. Innan de dragit vidare till Saint-Tropez heta festnätter hade Elsa och Hugo bott på ett gulligt hotell i mysiga Antibes, bara några meter från stranden. Deras stora ljusa rum hade utsikt över havet. Och – det allra bästa – en enorm skuggig balkong som var nästan lika stor som Elsas var12

dagsrum (eller rättare sagt enda rum) hemma i Stockholm.

I Antibes hade Elsa och Hugo sovit länge på morgnarna och vaknat nakna tillsammans i tunna vita sidenlakan. Efter croissanter och café crème på den stora balkongen hade de smörjt in varandra med solkräm, svept in sig i varsin sarong och tagit sig ner till stranden för en dag i solen. På kvällarna hade de vandrat hand i hand i flip-flops och shorts längs Antibes smala turistgator. Köpt crèpes med glass och Nutella, och tonårshånglat på strandpromenaden i närliggande partystaden Juan-les-Pins. De hade ätit underbara moules frites-middagar, ätit pasta som Lady och Lufsen till lunch, skålat i rosé och fascinerats över att vuxna människor betalade hundratals kronor för att få en hennatatuering, eller sitt namn skrivet på ett riskorn – bara för att de råkade vara på semester.

Vissa dagar hade Elsa och Hugo bara stannat på sin stora skuggiga balkong från morgon till kväll. Där hade de sträckt ut sig i varsin solstol med en bok eller en hög modetidningar att bläddra i. När Elsa börjat känna sig ensam, trots att hon befann sig bara en halvmeter från Hugo, hade hon flyttat över till hans stol. Satt sig grensle över honom och kysst honom djupt med sitt långa sommarblonda hår hängande över hans ansikte. Utan att bry sig om turisterna på stranden nedanför, eller hotellgästerna på balkongerna runt omkring, hade hon dragit ner sin baddräkt till midjan och fört Hugos händer mot sina bröst. Hugo hade kysst henne tillbaka. Men Hugo var Hugo. Efter en stund hade han sett till att de reste sig och hand i hand gick tillbaka in mot rummet och sängen där de var skyddade från omgivningens nyfikna blickar.

Om Hugo överhuvudtaget hade några exhibitionistiska drag var han alldeles för väluppfostrad och för perfekt kontrollerad för att någonsin leva ut sina fantasier.

Nu var de tillbaka för en sista natt i romantiska Antibes. Elsa hade på sig en tunn turkos tunika med guldbrodyr, vit bandeaubikini och bruna högklackade skinnsandaler. En look hon plockat upp i SaintTropez och snabbt gjort till sin. Men den var klart bättre anpassad för en glamourös after beach-fest än en mysig romantisk promenad över kullerstenarna. Och efter tempot, folket och äventyren i Saint-Tropez kände hon sig nu nästan lite rastlös.

13

Utanför Saint-Tropez-hotell som Byblos hade det bara varit millimeter mellan solstolarna. Poolområdena hade, i dubbel bemärkelse, varit packade som Sturecompagniet en lördagsnatt. Och i vattenbrynet på privatstränder som Voile Rouge dansade nakna kroppar tätt ihop.

Elsa och Hugo hade sett Stockholms partyelit släppa loss totalt och spanat in kändisar som Ivanka Trump, Penélope Cruz och P. Diddy på kvällarna. Nu kändes det nästan lite ovant att vara ensam med Hugo. *

*

*

– Du, vad ska vi göra ikväll? undrade Elsa när hon en stund senare satt i Hugos knä i en solstol på balkongen och följde hans blick ut över det blå Medelhavet.

Hugo log snett.

– Det du, Elsa …

– Jag tänkte köpa presenter till Hannah och Carolines bebisar innan vi åker. Men i övrigt har jag inget planerat. Vill du ta en promenad i borgen och kolla in båtarna i hamnen? Eller vill du hellre, eh, stanna här och packa och vila?

Elsa ansträngde sig för att låta entusiastisk inför de föreslagna alternativen. Men efter flera veckors vila var hon full av energi. Och hon ville helst göra något alldeles speciellt av de allra sista semestertimmarna med Hugo.

– Det kan vi göra om du vill, svarade Hugo och försökte låta oberörd. Men annars har jag en plan …

– En plan? Nu blir jag nyfiken!

– Sätt på dig lite kläder då, så går vi. *

*

*

Med Elsas hand i sin ledde Hugo vägen genom de trånga kullerstensgränderna i Antibes stadskärna. När de kom ner till torget med den stora antika karusellen fick Hugo hjälpa Elsa med en sista dagens outfit-bild från semestern till hennes blogg, Elsas mode. Sedan kunde hon knappt hålla sig längre. Hon höll på att spricka av nyfikenhet. Vad 14

skulle de göra? Desperat försökte hon med böner, kyssar och, till slut, kittelterror få Hugo att avslöja sin plan. Men Hugo bara tog tag i hennes händer och höll fast dem, log sitt stora leende och kysste henne och skrattade på samma gång. Till slut stannade han i alla fall framför ett litet hotell som såg mysigt men inte särskilt lyxigt ut.

– Det här Elsa, är Petite Réserve. Hit kom Evert Taube för att skriva i nästan tjugo år.

Elsa tittade upp mot hotellet och ner mot stranden utanför. Solen var på väg ned. Det var ingen privat betalstrand, så här syntes inget av Rivierans jet set-liv. Elsa såg några skolpojkar som spelade strandtennis i shorts och bar överkropp. Längre bort syntes tre rynkiga kastanjebruna kvinnor i enbart minimala bikinitrosor. De låg kvar och lapade dagens sista strålar med metallfolie som haklappar runt halsen. SaintTropez bubblande champagne och vackra människor kändes långt, långt borta.

Hugo förklarade att han skulle in och hämta något och bad Elsa vänta utanför. Efter några minuter kom han ut igen. I ena handen höll han en baguette, i den andra en stor gammaldags picknickväska i rotting med bruna läderspännen.

– Nu åker vi! *

*

*

En timme senare släpade Hugo upp den stora picknickväskan ur en rymlig hytt och fällde ut ett hopfällbart bord ur en lucka. Medan han la en rödvitrutig duk på bordet och dukade upp vin, ostar och charkuterier såg Elsa för sista gången på länge solen släckas över Rivieran.

Lyxvillorna ute på Cap d’Antibes vackra udde suddades långsamt ut av mörkret. I Juan-les-Pins var discoljusen redan i full gång och stadens casino projicerade ut ett Batman-märke som långsamt rörde sig över den mörka himlen.

Runt omkring båten kluckade havet. Den väderbitne kaptenen berättade på väldigt fransk engelska att han kom ihåg hur Hugo som liten blond pojke kommit med sin familj till Rivieran varje år för att hyra in sig på kaptenens yacht. När Hugo nu velat ordna en överraskning för 15

Elsa ville han såklart ställa upp. En yacht på Rivieran. Elsa nickade fascinerat. Längre från hennes barndoms husvagnssemestrar, som alltid verkade gå till Sveriges regnigaste hörn, gick det knappast att komma.

Men Elsa hade ingenting emot uppgradering.

Hon älskade kaptenens strömlinjeformade mörka 1960-talsbåt, av märket Riva. Storleksmässigt var träbåten långt från de lyxfarkoster som brukades synas i Antibes hamn, Port Vauban. Där trängdes gigantiska plastskepp om att få ligga med aktern in mot bryggorna. Med längder på över 100 fot, flera våningar och små ”accessoarer” som helikopterplattor, gym och pooler ombord var Antibes yachter en minst lika viktig turistattraktion som stans Picassomuseum. Men det lyxlirarna hade i vräkighet tog Rivan igen i skönhet.

I sakta mak hade kaptenen kört ut till en liten vik en bit bort längs kusten, där de nu låg för ankar. Klipporna kastade sig rakt ner i havet, och förutom en modern villa högst upp på berget var de ensamma i halvmörkret. Efter alla vita plastbåtar och svarta plastkort och plastbröst i storlek XL i Saint-Tropez var det här ett välkommet inslag av genuin natur.

– Hugo, det här är ju helt fantastiskt. Vilken överraskning. Tack!

– Det var så lite Elsa. Det är inte lika bra som balkongen. Men nästan …

– Ja det är det. Det är perfekt. En perfekt sista kväll. Men jag känner faktiskt för att komma hem lite nu också. Jag vill tillbaka till bloggen.

Och till mitt nya jobb. Jag kan fortfarande inte fatta att jag fått jobb på Bladet. Elsa Gustavsson – nu även modeprofil. På Bladet! Sveriges största kvällstidning!

– Det är du värd Elsa. Som du jobbat. Jag förstår dig. Men kan vi inte prata om något annat än jobb nu?

Elsa nickade, förde Hugos hand till sin mun, pussade hans handflata och strök över utsidan av hans fingrar sin tumme. På hela semestern hade Hugo inte sagt ett ord om katastrofen med stort K – H. Cronstedts senaste kollektion. Den var en konstig samling plagg, snabbt hoprafsade av Hugo, som var märkets chefsdesigner. Kläderna var svåra att bära. Och, värst av allt, flera av dem var riktigt dåliga kopior. Uppenbara plagiat av en gammal Prada-kollektion.

16

Själv längtade Elsa hem till sitt nya jobb. Och till att få starta upp livet lite på nytt. Nästan som man gör efter nyår. Hon hade lovat sig själv att hon skulle ta hand om både sig själv och lägenheten hon delade med sin bästis Maria lite bättre än hon brukade. Dessutom hade hon precis skrivit ett långt brev till sina föräldrar, och berättat om sina äventyr på semestern. Och bestämt sig för att åka och hälsa på dem, och sin mormor, i Brämhult så fort hon bara hann.

För Hugo skulle hemkomsten bli tyngre. Han hade inget nytt och spännande att se fram emot. Bara gamla synder att gottgöra. Och nu rann sista kvällen på semestern, Hugos sista timmar borta från en minst sagt tyngande jobbsituation, iväg som sand mellan deras fingrar.

Elsa bestämde sig för att njuta riktigt ordentligt av det de hade – och av den här fantastiska picknicken i paradiset. *

*

*

Det var fortfarande varmt i luften när de kom tillbaka till hotellrummet. Elsa slog upp balkongdörrarna och kände Hugos armar slingra sig runt henne bakifrån. När han knäppte upp hennes shorts och hasade ner dem längs hennes ben gick en rysning genom hennes kropp. Hon ville ha honom, och hon ville ha honom här, inför havet och himlen och mörkret och hela världen. Han stod fortfarande bakom henne och nu kupade han händerna om hennes bröst. Hon kunde inte hålla sig. Hon knäppte upp Hugos skärp. På balkongen bredvid klirrade det till när en blond kvinna, bara några meter ifrån dem, la en isbit till i sin mans whiskyglas. Elsa hörde någon prassla fram och tända en cigarett. Det var mörkt ute, men ljuset inifrån rummet lyste upp Elsas och Hugos kroppar. Elsa sökte efter signaler på att Hugo tvekade. Men kände inget och stack in ena handen i hans kalsonger. Han var hård. Hårdare och större än vanligt. Och nu drog han ner axelbandet på hennes linne, tog tag i hennes bröst och kysste hennes bröstvårta. När hon vände sig om för att kyssa honom tillbaka kände hon smaken av salt hav på hans läppar. Han drog ner hennes trosor och tog tag om hennes skinkor. När de landade på solstolen, som en enda kropp, var han redan inne i henne.

17