Liria Ortiz & Anna Sjölund
MOTIVERANDE SAMTAL
vid autism
och adhd
INNEHÅLL
Om författarna 9
Förord till den andra utgåvan 11
Inledning 13
Bokens upplägg 15
DEL I. EMPOWERMENT 17
Kapitel 1. Samtal med respekt och lyhördhet 19
Empowerment 19
Större öron och mindre mun 20
Att hjälpa någon att våga pröva nytt 22
DEL II. AUTISM OCH ADHD 29
Kapitel 2. Att förstå autism och adhd 31
Se hela individen 31
Autism 32
Adhd 45
Vikten av att förstå funktionsskillnader 49
DEL III. ANPASSNINGAR OCH VISUELLT STÖD 51
Kapitel 3. Att förklara sammanhang och anpassa samtal 53
Att vara en sammanhangsförklarare 53
Behov av anpassningar 56
Vilka krav ställer samtalssituationen på personens funktionsförmågor? 57
Att komma över sina egna trösklar som samtalsledare 65
Kapitel 4. Visuellt stöd 67
Visuellt stöd som samlingsnamn 67
Alternativ kompletterande kommunikation (AKK) 68
Kognitivt stöd 70
Tydliggörande pedagogik 71
Visuella verktyg 71
Verktyg för social förståelse 78
DEL IV. MOTIVERANDE SAMTAL – MI 83
Kapitel 5. Vad är motiverande samtal – MI? 85
Hur MI utvecklades 85
MI används inom en mängd områden 86
MI:s kännetecken 87
Vad är egentligen ett samtal? 89
Samtalsledaren i MI 91
Förhållningssätt i MI 92
DEL V. MI MED ANPASSNINGAR OCH VISUELLT STÖD 97
Kapitel 6. MI samtalets fyra uppgifter och BÖRS med visuellt stöd 99
Anpassningar vid npf 99
MI samtalets fyra uppgifter 100
BÖRS – samtalsfärdigheter i MI 110
Sammanfattning av anpassningar av BÖRS vid npf 119
Kapitel 7. MI verktygen meny agenda och informera i dialog vid npf 125
Meny agenda eller bubbelblad 125
Att informera i dialog eller att ge råd med FGF 132
Kapitel 8. Att motivera till förändring 139
Vad vet och vill personen? 140
Egna mål stärker motivationen 142
Konkreta och kortsiktiga mål 143
Förändringsprat 147
Beslutsbalans vid neutralt utforskande 161
Kapitel 9. Fixareflexen, status quo, dissonans och ambivalens 167
Fixareflexen 167
Ambivalens inför förändring är mänskligt 169
Motstånd som resultat av interaktionen i samtalet 169
Status quo prat 170
Dissonans 172
Förhållningssättet i MI förebygger och hanterar dissonans 174
Hejda fixareflexen, mjuka upp status quo prat och dissonans 175
Författarnas slutord 183
Tack 185
Bilaga: Att koppla MI och visuellt stöd till en behandlingsplan 187
Studiehandledning 197
Mer information om npf och MI 203
Referenser 205
Register 210
OM FÖRFATTARNA
Vi som har skrivit boken har lång erfarenhet av att möta personalgrupper i handledning och utbildning om MI och autism, adhd och närliggande funktionsskillnader.
Liria Ortiz är leg. psykolog, leg. psykoterapeut, handledare, specialist i klinisk psykologi, föreläsare och författare. Hon är medlem av nätverket MINT (Motivational Interviewing Network of Trainers) och MINT certifierad MI tränare. År 2017 tilldelades hon Stora Psykologpriset. Hon utbildar och handleder i MI, behandling av samsjuklighet och hur man exempelvis kan motivera personer med självskadebeteende och ätstörning att söka hjälp och stöd. Liria har också varit med i flera expertpaneler, bland annat för Insidan i Dagens Nyheter och på Psykologförbundets webbplats Psykologiguiden. Hon har skrivit en rad böcker om motiverande samtal med olika inriktningar, bland annat Motiverande samtal i arbete med våld i nära relationer (2020), Att motivera till att vilja leva: En handbok i motiverande chattsamtal (2014) och Motiverande samtal: Motivera till att be om hjälp och stöd vid självskadebeteende och ätstörningar (2024).
liria.ortiz@gmail.com www.liriaortiz.com
Anna Sjölund är beteendevetare med fördjupning i neuropsykiatri, har grundläggande psykoterapiutbildning i KBT och är handledare inom socialt arbete. Hon har sedan 1989 arbetat med personer med autism, adhd och närliggande funktionsskillnader inom pedagogisk och behandlande verksamhet. Anna har även arbetat som projektledare, hand ledare och ombudsman på Autism Sverige. Anna driver i dag företaget Autismpedagogik, där hon arbetar med handledning, konsultation och utbildning för personal som arbetar med personer med autism, adhd och närliggande funktionsskillnader. Anna har skrivit många böcker om autism och adhd och visuellt stöd med olika medförfattare, bland annat Autism och adhd i skolan: Handbok i tydliggörande pedagogik (2017) och Hantera, utvärdera och förändra med lågaffektivt bemötande och tydlig görande pedagogik (2018). Hon har också utvecklat Funkarna , som är ett visuellt kommunikationsstöd för barn och som finns både som barnböcker och läromedel (se www.funkarna.se). År 2014 vann Anna Autism Sveriges utmärkelse Årets pusselbit för sitt arbete med metodutveckling för målgruppen och för sitt arbete med att sprida autism specifik kompetens.
anna.sjolund@autismpedagogik.se www.autismpedagogik.se www.funkarna.se
Vi tar gärna emot synpunkter och kommentarer. För kurser, konferenser eller handledning, mejla oss gärna!
FÖRORD TILL DEN ANDRA UTGÅVAN
Mycket har hänt sedan vi för tio år sedan skrev Motiverande samtal vid autism och adhd.
Grundboken i MI, Motiverande samtal: Att hjälpa människor till förändring och utveckling, av William R. Miller och Stephen Rollnick, har kommit ut i en fjärde utgåva (2024), vilket gör att även vår bok behöver uppdateras, till exempel med nya begrepp som »fixareflexen«. Den reviderade boken betonar att samtalsledaren inte bara är med och motiverar till förändring, utan också är med i personens utveckling över tid, vilket är till nytta för lärare, boendestödjare, arbetshandledare med flera. Dessutom har empowermentperspektivet stärkts, något som vi ser som en positiv utveckling.
»Visuellt stöd« har börjat användas som begrepp, ett samlingsnamn inom vilket man inkluderar tydliggörande pedagogik, alternativ och kompletterande kommunikation (AKK), samt kognitivt stöd, exempelvis tids och påminnelsestöd. Den tekniska utvecklingen har skapat många nya möjligheter att kompensera för bristande förmågor att överblicka och komma ihåg saker i vardagen. Inom det visuella stödet används allt oftare filmer, eftersom det är enkelt att filma direkt med mobilkameran. Det finns också en uppsjö av appar som kan ge kognitivt stöd och olika smarta klockor som påminner om saker. Sannolikt kommer den snabba utvecklingen inom AI snart att ge oss ytterligare möjligheter att ge visuellt stöd på nya och innovativa sätt.
Sammanfattningsvis har allt nytt som skett skapat ett behov av uppdatering av vår tidigare version av den här boken.
INLEDNING
Att vara samtalsledare i MI kan liknas med att vara en danspartner. Du behöver kunna läsa av din danspartners behov och förstå när du behöver styra och när du behöver följa. Om dansen är ny för din danspartner, behöver du också kunna visa hur den går till.
Motiverande samtal (MI) och visuellt stöd kombineras i denna bok för att skapa en dynamisk och engagerande metod. MI handlar om att hjälpa personen att hitta sin egen motivation till att göra något, om att samarbeta och utforska personens egna behov. Visuellt stöd kan kompensera för kognitiva, kommunikativa och perceptuella funktionsskillnader. MI och visuellt stöd är självklart utmärkta var för sig, men i mötet med personer med autism och adhd kan de med fördel kombineras. Då kan de kompensera för målgruppens svårigheter med bland annat ömsesidig social kommunikation, intrycksrika miljöer, uppmärksamhet och förmåga att planera och organisera förändring på egen hand. MI och visuellt stöd kompletterar således varandra mycket väl.
En huvudregel när visuellt stöd och MI används tillsammans är att minska på pratet, »intryckssanera« samtalsmiljön och istället i högre grad använda visuella kommunikations och planeringsstödstekniker. Att motivera inför förändring kräver också att samtalsledaren kan förstå hur personen förstår och stötta personen i att göra förändringen hanterbar.
En viktig anledning till att vi har skrivit denna bok är att vi märkt att många verksamheter lägger mest fokus vid arbete med personernas svårigheter och mer sällan uppmärksammar och stödjer dem att använda sig
av sina styrkor. Vi har därför valt att använda begreppet funktionsskillnader för att belysa att möten med personer med ojämna förmågor inte enbart handlar om möten med personer som har nedsatta funktionsförmågor. Att ha autism och adhd innebär att man har ett annorlunda sätt att uppfatta, bearbeta och tolka information. »Annorlunda« betyder inte alltid att det är fel eller sämre. I vissa avseenden kan ett annorlunda sätt att uppfatta saker också leda till styrkor: att man vågar gå sin egen väg, kan se sådant som andra inte uppmärksammar, är mer kreativ, har en större uthållighet med mera.
Som samtalsledare är det i mötet med denna målgrupp därför viktigt att både kunna stödja personerna att se och tillvarata sina styrkor och att kompensera för nedsatta funktionsförmågor. Under själva samtalssituationen behöver samtalsledaren lyssna aktivt efter personens styrkor för att i nästa steg hjälpa personen att komma ihåg att använda sig av dessa i sin förändringsplan.
Enligt Autism Sverige bör alla som möter autistiska personer inte bara ha autismspecifik kunskap, det vill säga förstå vilka funktionsförmågor som är nedsatta, utan bör också ha autismspecifik kompetens, alltså förstå hur olika svårigheter kan yttra sig i den kontext personen befinner sig, och i den här boken är kontexten samtal. Vår erfarenhet från utbildning och handledning av samtalsledare är att många upplever möten och samtal med personer i denna målgrupp som svårare än andra. Av detta skäl får autism ett något större utrymme än adhd i boken och kopplas också till kontexten av autismspecifik kompetens. Dock är de visuella stöd som senare beskrivs utformade enligt principen universell design, det vill säga att de är bra för alla.
Bokens tänkta läsare är boendestödjare, stödpedagoger, psykologer, skötare, terapeuter, kuratorer, handläggare, specialpedagoger, pedagoger, personliga ombud, case managers, behandlingsassistenter, arbetshandledare, assistenter med flera. Vår bok riktar sig till alla som möter mål
gruppen och vill lära sig mer om hur man kan integrera MI och visuellt stöd i samtal.
De olika verktyg inom MI och visuellt stöd som beskrivs kan användas oberoende av om det handlar om en utredning av personens behov eller stöd i lärandesituationer och/eller vardagliga situationer som ges av pedagoger, lärare, personal på gruppboende, servicebostäder, behandlingshem, i öppenvård med mera. Det är personens faktiska behov av stöd och anpassningar utifrån hens unika funktionsprofil som ska tillgodoses – oavsett var och av vem stödet ges.
Att människor görs delaktiga i planering och genomförande av insatser som rör deras liv och situation bör gälla i alla verksamheter som utreder eller ger personer rådgivning, stöd eller behandling. Oavsett var stödet ges, som ska anpassas till och kompensera personens ojämna funktionsförmågor, behöver den enskilda människans behov och autonomi (rätt att själv bestämma) vara det som styr hur anpassningar, stöd och behandlingsinsatser utformas.
Vi vill att boken ska ge kunskap, förståelse, inspiration och verktyg, att den ska fungera som en praktisk vägledning i hur man kan integrera visuellt och anpassat stöd och MI i samtal med personer med autism och adhd och närliggande funktionsskillnader.
Bokens upplägg
Den första delen av boken tar avstamp i empowerment, den andra ger en grundläggande förståelse av funktionsskillnader vid autism och adhd. I den tredje delen visar vi hur man kan göra anpassningar i samtal, bland annat med olika visuella kommunikationsverktyg. Den fjärde delen ger en grundförståelse av MI och beskriver förhållningssätt, värdegrund, verktyg och uppgifter. I bokens femte del presenteras olika exempel på hur MI och visuellt stöd kan vävas ihop i möten med personer med autism och adhd.
I slutet av boken finns en lista med användbara länkar och en bilaga där vi i ett längre exempel visar hur man kan väva ihop MI och visuellt stöd till en handlingsplan. Där finns även en studiehandledning som fritt kan kopieras. Den kan också laddas ner från bokens webbsida: nok.se/ motiverandesamtalvidautismochadhd2
Under hösten 2009, våren 2010 och hösten 2013 bidrog cirka nittio deltagare i grundkurserna i motiverande samtal för Habilitering & Hälsa med några av de dialoger och exempel som återges. Dialogerna har i efterhand bearbetats och kodats av Liria Ortiz, Emma Holgren och LiseLott Sahlberg.
Alla exempel bygger på verkliga händelser men har ändrats på många sätt, och namnen är påhittade för att ingen person ska kunna identifieras.
DEL I Empowerment
Kapitel 1
SAMTAL MED RESPEKT OCH LYHÖRDHET
Om jag vill lyckas med att föra en människa mot ett bestämt mål, måste jag först finna henne där hon är och börja just där. Den som inte kan det lurar sig själv när hon tror att hon kan hjälpa andra.
För att hjälpa någon måste jag visserligen förstå mer än vad han gör, men först och främst förstå det han förstår. Om jag inte kan det, så hjälper det inte att jag kan mer och vet mera. […] Søren Kierkegaard, ur dikten »Till eftertanke«
Att vara samtalsledare för personer med autism och adhd är en spännande och utmanande uppgift. Här behöver du ha inlevelseförmåga, lyhördhet och vara aktivt lyssnande, samtidigt som du minskar på pratet och använder mer visuellt stöd. Insikt om hur personen förstår och upplever något är avgörande i ett förändringssamtal. Det är därför viktigt att utforska och förstå hur den aktuella situationen upplevs av huvudpersonen själv och/eller vilken funktion ett beteende har för hen.
Empowerment
Begreppet empowerment handlar om människans behov av självbestämmande, delaktighet, oberoende och att kunna påverka sin tillvaro – men också om att tillvarata sina styrkor och egenkraft. Vår bok tar avstamp i empowerment, eftersom det är centralt när vi möter människor i en hjäl
pande roll. Det är tyvärr alltför vanligt att personers egna önskningar och behov körs över i – välmenande – försök till förändring.
Inom intresseorganisationen Autism Sverige startades en empowermentrörelse av autistiska personer för omkring 25 år sedan. Bokens ena författare (Anna) var projektledare och hade i uppdrag att tillsammans med autistiska kollegor utveckla ett anpassat stöd som kunde kompensera för svårigheter att göra sin röst hörd och öka delaktigheten i samhället. Behov som identifierades för att ge ett anpassat stöd var framför allt att anpassa samtalsmiljön och kommunikationen genom tillgång till kompletterande visuellt stöd och att använda begripliga och mer konkreta uttryck.
Många hade erfarenhet av att det var svårt att bli lyssnad på, förstådd, trodd och respekterad på grund av att de hade ett annat funktionssätt än normen. Personer som gav dem stöd och behandlingsinsatser försökte bestämma över vad de borde göra och hur de borde vara, och det fanns stora förbättringsutrymmen för att använda det man sammanfattade som »energibesparande åtgärder«, och då avsågs bland annat anpassningar i kommunikation och miljö. En vanlig upplevelse var också att inte få vara med och ge sitt eget perspektiv i förändring av situationer och beteenden.
Rätten att få vara den man är, att inte bli omgjord och »tränad« till att vara någon man inte vill vara, eller att göra saker på sätt som man inte trivs med, var en huvudfråga. Kort sagt: att vilja bli sedd som en individ och inte som ett föremål för insatser. Subjekt, inte ett objekt.
Större öron och mindre mun
KARIN HAR AUTISM och adhd, och hennes boendestödjare går mycket raskt fram i förändringsarbetet. Karins lägenhet är full av porslin hon ärvt av sin mamma och sin moster. Karins mamma och moster var medan de levde de enda personer Karin hade en relation till. Efter deras bortgång är hon väldigt
ensam. Att ha deras saker omkring sig påminner Karin om fina minnen, assietter de hade på midsommar, koppar som användes på födelsedagar med mera.
För Karin har dessa serviser en viktig funktion, de är minnen av de viktigaste personerna och de bästa stunderna i hennes liv. Karins boendestödjare Barbro tycker att hon har alldeles för många tallrikar och koppar, att det blir svårstädat och stökigt. Hon ger därför Karin råd och uppmaningar om att kasta bort de flesta av dem, råd som Karin inte själv efterfrågat. Barbro vill göra ett bra jobb och hjälpa Karin att få ett mer lättstädat och välorganiserat hem. Men hon missar att stanna upp och lyssna in. Hon förstår inte vilken funktion och betydelse det ärvda porslinet har för Karin och ger råd och information utan att först utforska och lyssna till Karins perspektiv.
Det är viktigt att vi som ger stöd förstår vilken funktion ett beteende eller en situation har för personen. När vi möter en människa som har ett annat sätt att uppleva saker på än vi, behöver vi noga ta reda på mer om personens perspektiv innan vi går vidare med förslag, stöd eller behandlingsinsatser. Vi behöver således ha »större öron och mindre mun« och utforska vad som är personens eget perspektiv i en situation och vilken funktion ett beteende har. Vi behöver ta hänsyn till ett annorlunda funktionssätt än vårt eget och förstå vad som är huvudpersonens behov.
Det är ju inte för vår skull, utan för personens skull, som en eventuell förändring behöver göras. Ett enkelt tankestöd för empowerment i praktiken lånar vi från tjuren Ferdinands mamma i julaftons Disneykavalkad. Hon ville att han skulle vara med de andra tjurarna och leka och stångas, men när hon förstod att han hellre ville sitta under sin korkek och lukta på blommorna lät hon honom göra det. Hon förstod att det hon önskade inte var vad han ville och mådde bra av.
Samtidigt finns det en risk att bli missriktat snäll eller passiv. Om Ferdinand fick mer stöd – skulle han då vilja leka med en av tjurarna? Kanske finns det andra tjurar som delar hans intresse att lukta på blommor? Skulle Ferdinand vilja dela sitt intresse med andra om han kände till möj
ligheten? Skulle hans förmåga och uthållighet i att djupt fokusera på blommor och ett bra luktsinne kunna vara hjälpsamma styrkor i arbetslivet för Ferdinand?
Det är en delikat balansgång att pendla mellan en inlyssnande och en informerande samtalsstil, att både lyssna in personens behov och ge förslag och strategier för hur situationer och sammanhang kan fungera bättre – om personen vill. Som samtalsledare kan vi ha idéer om hur personen kan förändra en situation eller ett beteende. Med ett empowermentperspektiv behöver vi dock först utforska och försöka förstå personens perspektiv, önskningar och behov, och alltid respektera personens autonomi.
Att hjälpa någon att våga pröva nytt
Många personer i denna målgrupp bär på tunga erfarenhetsryggsäckar av misslyckanden de har upplevt genom livet. Då blir självkänslan ofta låg, och det kan vara svårt både att se egna styrkor och känna motivation att våga pröva något nytt. Som samtalsledare i förändringssamtal behöver du därför ha förståelse för hur svårt det kan vara för personen att våga testa något nytt, hur liten förändringen än må vara. Det krävs att du tränar dig i att hitta sätt att hjälpa personen att uppmärksamma hur hen konkret kan använda sig av sina styrkor i vardagen. För den som bär på många misslyckanden är det svårt att se och våga tro sig om att besitta styrkor. Att hjälpa personen att se sina egna styrkor är därför en mycket viktig del i ett förändringssamtal. Det är också viktigt att du i mötet med den som har många misslyckanden bakom sig stöttar personen ifråga att lyckas med förändringar. Ett sätt att göra detta är att dela upp förändringsarbetet i små, hållbara steg.
Ett steg i taget
Som samtalsledare vill du förstås alltid personen väl; ibland kan det leda till att du vill hjälpa personen att genomföra flera förändringsområden parallellt. Men du bör vara mycket försiktig med att arbeta med många förändringsområden samtidigt. Att vara ett stöd för personen när det gäller att prioritera vad som är mest angeläget att börja förändra kan vara ett mycket viktigt första steg.
Om du i rollen som samtalsledare går för snabbt fram, kan det leda till att du lägger på personen en känsla av krav som påminner om tidigare misslyckanden. Om du märker att du har gått för fort fram, och det finns en risk att personen kommer att känna sig misslyckad, kan du backa och använda dig av »förlåtmetoden«. Du ber helt enkelt om ursäkt och tar ansvar för att för många förändringsområden har lagts fram för tidigt.
Det är inte rimligt att genomföra många förändringar parallellt, och beroende på personens livssituation kan du ofta behöva arbeta med mycket små förändringssteg, det vill säga gå mycket sakta framåt. Att du på detta sätt ber om ursäkt och tar ansvar för att ha haft för bråttom kan förebygga att personen känner sig misslyckad. Kom ihåg att små steg är hållbara steg.
Se styrkorna
Som samtalsledare är det viktigt att du hjälper personen att få en upplevelse av sina egna styrkor samt att du fungerar som en samtalslots som bidrar till att personen kan komma på hur hen kan använda sig mer av dem.
Många personer kan vara kreativa, empatiska, ansvarstagande, uthålliga, envisa, humoristiska, ärliga, lojala och nytänkande – ha en mängd styrkor som de själva har svårt att uppfatta och kunna använda sig av. Att du hjälper personen att se sig själv med positiva ögon är angeläget.
Det kan vara bra att göra en karta, där du med hjälp av text och bild beskriver olika styrkor. Tillsammans kan ni fundera över vilka styrkor personen har och hur dessa kan vara till hjälp i vardagslivet.
För personer med många misslyckanden bakom sig blir det än svårare att se sig själv i ett positivt ljus och tro sig om att ha styrkor. Därför är det viktigt att du som samtalsledare tränar dig i att aktivt lyssna efter och uppmärksamma en styrka, att du beskriver den och tillsammans med personen placerar den i ett sammanhang där konsekvenserna har varit positiva.
Ett par exempel: Du hör att personen är bra på att memorera detaljer.
Hur har den styrkan tidigare använts med ett positivt utfall? I vilka sammanhang? Du hör att personen är kreativ och idérik. Hur har den styrkan använts med positivt utfall tidigare? I vilket/vilka sammanhang?
Hur kan den användas i andra sammanhang som är viktiga för personen?
För att ni båda ska se styrkorna behöver du sammanfattningsvis:
® lyssna uppmärksamt efter styrkor
® uppmärksamma personen på hens styrkor
® utforska hur dessa har använts tidigare – och hur de kan användas nu.
Bygg vidare på personens egna strategier
Ett sätt att med sitt bemötande visa respekt för personens autonomi och livsval är att ta hänsyn till strategier som personen använder, även om de kan upplevas som udda.
Många personer har utvecklat strategier för att hantera olika svårigheter i vardagen som är logiska för dem själva, men som upplevs som egendomliga av omgivningen. Många personer kan exempelvis lyssna bättre på vad andra säger om de inte har ögonkontakt medan de lyssnar. De kan titta åt ett annat håll under samtalet, undvika att se samtalsleda
ren i ögonen och istället titta på hårfästet, munnen eller liknande. En del personer kan också koncentrera sig bättre när de lyssnar genom att samtidigt ägna sig åt att sticka, tugga tuggummi, spela spel på mobilen eller liknande.
Strategier som människor har valt att använda sig av har i regel en viktig funktion för dem själva. Om personen har hittat egna strategier som hen anser fungerar bra och trivs med under mötena, men som du som samtalsledare tycker är märkliga, då är det du som äger problemet. I en sådan situation är det inte personen som ska ändra sig, utan du som ska ändra ditt sätt att förhålla dig till personens strategier.
Däremot kan du behöva uppmärksamma personen på hur dessa strategier uppfattas av omgivningen, till exempel att det kan tolkas som ointresse. Det är inte alls säkert att personen vet hur hen uppfattas av andra.
Då kan personen ha nytta av att lära sig en kort fras som förklarar strategin och ökar omgivningens förståelse, exempelvis: »Jag spelar spel på min mobil för att det hjälper mig att hålla fokus på att lyssna på vad du säger.« Här kan du hjälpa till genom att exempelvis skriva sociala manus (se s. 80), som ger tips på vad personen kan säga och göra i sådana situationer.
Stöd rätten att få vara sig själv
Samtidigt som du behöver fungera som ett stöd för personen i att tillvarata sina styrkor och hitta strategier för ojämna förmågor ska du naturligtvis inte förändra hen som person. Du behöver visa att du respekterar hens autonomi och livsval. Det är viktigt att du kan skilja på vad som är dina egna värderingar och personens värderingar. Hen ska känna sig lyssnad på, trodd i sin upplevelse, respekterad och bemött som en jämlike.
Kom ihåg att du inte ska ändra vem personen är. Du ska ge stöd i vad hen gör. Personen behöver tycka att det finns fördelar med att börja göra något på ett annorlunda sätt och se ett syfte med att göra något på ett
nytt sätt. Rätten att bestämma i sitt eget liv och rätten att få vara annorlunda – den äger alltid personen själv.
Vi avslutar detta kapitel med en dikt som så fint fångar vikten av att få vara sig själv. Anna PG (Planting Gyllenbåga) har egen erfarenhet av att leva med både autism och adhd. Hon beskriver (2013) rätten att få vara annorlunda och att få vara sig själv så här:
Som en vit liten strumpa
I en klädhög med rött
Känner jag mig udda
Och ibland utstött
Riskerar att färgas
Att helt byta om
Bara för att vara
Precis som dom
Men jag vill att dom röda
Ska se att jag är vit
Att dom ska se och känna
Att jag också hör hit
För jag ser på världen
På mitt egna sätt
Och ingen ska säga
Att det är fel eller rätt
För hur ska mitt rätta jag
Komma fram och ta form
Om det alltid ska styras
Av det som är norm?
Så låt mig få vara
Precis den jag är
Det är inte mycket
Och det är allt jag begär
Detta är en oumbärlig guide för dig som i ditt arbete
träffar personer med autism och adhd. Genom att kombinera motiverande samtal, MI, med visuellt stöd visar den hur du kan stärka personens egen röst och motivation.
Författarna förklarar hur autism och adhd påverkar samspel och kommunikation, och hur du med konkreta verktyg kan anpassa samtalet till personens behov. Här finns tips på hur du kan använda visuellt stöd i olika situationer, och hur du via MI kan engagera personen, hitta relevanta mål, framkalla motivation och planera för förändring. Många praktiska exempel och dialoger ger förståelse och inspiration.
Denna nya utgåva är uppdaterad enligt den senaste versionen av MI och har ett ännu starkare fokus på empowerment – personens rätt att själv bestämma vad hen vill utveckla och förändra, och att kunna använda sina styrkor och resurser för att påverka sitt liv.
Oavsett om du är en ny eller erfaren samtalsledare, får du verktyg för att på ett autonomistödjande, omtänksamt och engagerande sätt guida personer med autism och adhd i förändring och utveckling.