©Text: Petter Lidbeck 2025
©Bild: Per Dybvig 2025
Utgiven av Rabén & Sjögren, Stockholm 2025
Tryck hos Livonia Print AB, Lettland 2025
ISBN 978-91-2974741-6
Rabén & Sjögren ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823
Mormor lagar världens godaste mat. Om hon var med i Sveriges mästerkock skulle hon vinna hundra gånger om.
– Mm, säger jag vad hon än bjuder på.
– Du är snäll du, Vilma, säger hon.
Morfar är död. Det har han varit så länge att det inte är sorgligt längre.
Det är bara jag där. Och mormor, så klart. Mamma jobbar.
– Hon är duktig, din mamma, säger mormor. Som jobbar så mycket.
Jag säger ingenting. Det är väl vad vuxna gör, jobbar alltså.
Efter maten går vi till parken. Jag gungar och klättrar, och så klappar vi kaninerna och geten. När vi är klara går vi hem igen.
Det är tråkigt hos mormor. Det finns inget att göra och ingen att leka med. Möblerna är gamla och hyllorna är fulla av prydnadssaker. Det är så tyst att man hör moraklockan ticka.
Jag går fram till den. Längst upp är själva klockan, nedanför är det som en dörr med glas. Bakom glaset svänger en pendel fram och tillbaka.
Mormor smyger upp bakom mig.
– Det är en magisk klocka, säger hon.
– Magisk? säger jag och vänder mig om. Hur då?
– Den är gjord av en speciell sorts bokträd och pendeln har en hypnotisk effekt som gör att man …
Mormors mobil ringer. Det är mamma som hälsar att hon måste jobba över. Mormor säger att det inte
gör något men jag blir ledsen. Det är sommarlov och jag vill vara med mamma. Helst på stranden. – Ska vi spela kort? frågar mormor.
Vi spelar, jag vinner.
– Du är för smart för mig, säger mormor.
– Det är bara tur, säger jag.
Vi sitter i de sköna stolarna vid det låga bordet. På
hyllan står inramade foton. Ett föreställer mamma
när hon var ung. De andra vet jag inte vilka de är.
Många bilder är svartvita.
– Vem är det? säger jag och pekar på en glad kvinna i en båt.
– Det där är moster Malin. Hon seglade jorden runt. Hennes pappa sa att kvinnor inte hade på sjön att göra. Dagen efter köpte Malin en båt och gav sig av, trots att hon aldrig hade seglat tidigare.
Mormor vänder sig om och tittar på moraklockan.
Sedan ger hon mig bilden av kvinnan i båten.
– Här, säger hon. Håll fotot med båda händerna.
När visarna på klockan pekar åt samma håll tittar du på pendeln bakom glaset. Följ den med blicken, fram och tillbaka.
– Varför då?
Mormor klappar min hand.
– Det får du se, säger hon och går ut i köket. Håll koll på tiden. Det är snart dags.
Jag hör henne vissla. Jag tittar på klockan. Den är tjugo över fyra. Visarna pekar nästan åt samma håll.
Bakom glasrutan svänger pendeln fram och tillbaka.
Jag håller fotot med båda händerna och tittar på pendeln. Fram och tillbaka, fram och tillb…
Marken skakar, är det jordbävning? Det rycker och sliter i stolen, bordet hoppar. Fotografierna som är kvar i hyllan faller omkull.
–
Mormor! skriker jag.
– Det är ingen fara. Titta på pendeln.
Taket ovanför mitt huvud slits bort av en kraftig vind. Himlen är mörk och regn piskar mot mitt ansikte. Väggarna faller åt sidan och försvinner, golvet börjar luta. En våg sköljer över mig och jag tappar balansen.
Jag är på en båt. Vågorna är enorma och båten liten. Jag kastas hit och dit. Ännu en våg slår upp
över däck och spolar mig mot relingen. Jag är på väg att falla i havet när en hand sträcks ut och griper tag om min arm. – Jag har dig.
Den starka handen drar upp mig i båten. Det är mörkt, det åskar och mullrar, vinden ryter. I ljuset från en blixt ser jag ansiktet på kvinnan som räddat mig. Det är moster Malin.
Hon kränger på mig en sele och hakar fast mig i ett rep. – Det värsta är över, säger hon. Vi är snart igenom.
Sedan blir det svart och tyst.
När jag vaknar hör jag vågor som kluckar och måsar som skriker. Morgonsolen värmer min kind. Jag sätter mig upp. Båten ligger för ankar i en vacker
vik. Vattnet är ljusgrönt, himlen blå och vid stranden växer palmer.
Min första tanke: Jag är i paradiset.
Min andra tanke: Jag är ensam! Malin är försvunnen. Hon har sköljts överbord.
Vattnet bryts bakom mig och Malin dyker upp. Hon tar av sig snorkel och cyklop och visar upp sin fångst. Hon har skjutit en fisk med harpun och
plockat musslor från havets botten.
– Mat, säger hon och ler.
Vi kokar musslorna och steker fisken. Det är supergott. När vi ätit klart snorklar vi runt i viken.
Jag ser randiga fiskar och en stor sköldpadda.
– Var är vi? säger jag när vi är tillbaka på båten och sitter och torkar i solen.
– I Stilla havet, svarar Malin.
– Det var inte så stilla igår.
– Nej, då blåste det lite.
– Lite? säger jag. Det var typ orkan!
– Storm åtminstone, men det gick ju bra.
– Tack vare dig, säger jag. Hade jag ramlat i vatt-
net skulle jag dött. Jag hade drunknat och blivit uppäten av hajar.
Malin ler.
– Jag är glad att du kom, säger hon. Det var kul att träffa dig och så fick jag sällskap. Det behövde jag.
Färgerna försvinner och allt rasar samman. Jag
sugs in i ett hål och faller genom rymden …
Med en duns landar jag i mormors sköna stol.
Jag håller fortfarande fotot av moster Malin i min hand. Lägenheten ser ut som vanligt. Jag har tak över huvudet och väggarna står som de ska. Jag tittar på klockan. Hon är fem i fem, visarna pekar åt olika håll. Jag var bara borta i en halvtimme, ändå hann jag överleva en storm och simma med sköldpaddor.
Det ringer på dörren. Jag springer ut i hallen och öppnar. – Mamma!
Jag tar fotografiet, sätter mig i stolen och tittar på klockan.
Guldpendeln svänger, fram och tillbaka, fram och tillb…
Vilmas mormor har en magisk klocka! När visarna står på ett visst sätt förflyttas man genom tid och rum och möter personer som levde för länge sen. Vilma hamnar i en storm på havet, reser till Grönland och upplever hur det var i skolan förr i tiden. Men kan hon påverka historien och rätta till det som är fel?
Petter Lidbeck har skrivit många älskade böcker för barn, unga och vuxna. 2024 tilldelades han Astrid Lindgren-priset.
Här har han slagit sig ihop med den norske illustratören
Per Dybvig och skapat ett underbart, vilt och galet äventyr.
