Lika välfärd för alla
Landsbygdens möjligheter och utmaningar
Thomas Sjöström & Emma Sorbring (red.)
Lika välfärd för alla
Landsbygdens möjligheter och utmaningar
Thomas Sjöström & Emma Sorbring (red.)
Innehåll
Förord 6
Terese Bengard
Referenser 11
1. Inledning 12
Thomas Sjöström & Emma Sorbring
Bokens upplägg 16
Författarna 18
Referenser 22
2. Landsbygden ur ett rumsligt perspektiv 23
Thomas Sjöström, Emma Sorbring, Christoffer Hornborg & Caroline Ärleskog
Individens plats i rummet 25
En urban berättelse? 28
Referenser 30
3. Platsens betydelse för vård på avstånd 32
Thomas Sjöström
Barriärer för äldres användning av digitala vårdtjänster 36
”Hela huset har en speciell atmosfär” 38
Platskänsla och platslös vård 41
Avslutning: Att bygga platsen 45
Referenser 48
4. Biståndsbedömning av sociala behov i landsbygdskommuner 51
Michaela Ericsson
Ansvar för en rättvis och likvärdig bedömning 54
Det byråkratiska rummet – mellan det offentliga och det privata 55
Utrymme för eget omdöme och beslutsfattande 57
Ett samspel mellan profession och organisation 58
”Vi fattar inte beslut beroende på var personen bor” 61
Kreativitet och flexibilitet 63
Avslutning: Olika villkor för landsbygdens äldre 66
Referenser 68
5. Att arbeta med hållbarhet på landsbygden 71
Caroline Ärleskog
Utmaningar för den hållbara Allmännyttan 73
Platsens betydelse i den dagliga verksamheten 77
Ledningens hållbarhetsstrategier – var och vem? 77
Hållbarhetsarbete i fastighetsskötares dagliga arbete 81
Avslutning: Hållbar välfärd på landsbygden 84
Referenser 87
6. Att arbeta med barns och ungas inflytande 90
Lisa Hedman
Att organisera barns och ungas inflytande 92
Att dela erfarenheter och kunskap i arbetet 96
Ungas inflytande – ett arbete med spänningar 98
Att ta del av andras erfarenheter 101
Avslutning: Att planera för dialog 104
Referenser 105
7. Landsbygdsförskolan som integrationsarena 108
Charlotte Löthman
Platsens betydelse för integration 111
Från ”de andra” till ”vi” 112
Från oreflekterade förväntningar till kulturell medvetenhet 114
Från konflikträdsla till dialog 116
Möjligheter och utmaningar på vägen mot integration 119
Avslutning: Landsbygden som integrationsarena 121
Referenser 124
8. Organisering av socialt stöd till barn på landsbygden 127
Emma Ottosson
Landsbygd som plats för skolsocialt arbete 129
Barns agens 131
Uppsökande och relationsskapande arbetssätt 133
Gränsöverskridande arbete 134
Avslutning: Samverkan på landsbygden kan ge fler barn stöd 138
Referenser 141
9. Platsens betydelse för ungdomars framtidsorientering 143
Christoffer Hornborg
Ungdomar på landsbygden 145
Går ungdomars föreställningar om yrken att skilja från plats? 146
Att vilja stanna kvar på landsbygden 148
Att vilja flytta ifrån landsbygden 154
Avslutning: Mot ett platsbaserat yrkesval 158
Referenser 159
10. Flytta eller stanna? Högre utbildning som ett livsval för landsbygdens unga 161
Klara Björkum & Goran Basic
Högre utbildning – ett livsval 163
Det geografiska avståndet 166
Relationen till akademin 168
Familjens och vänners utbildningsbakgrund 170
Avslutning: Utbildning åt folket 173
Referenser 176
Avslutning 178
Emma Sorbring & Thomas Sjöström
Referenser 182
Register 183
Förord
Terese Bengard
Jag undrade lite smått varför de valt mig att få äran att skriva ett förord till denna antologi. Men efter att jag läst den förstod jag. Definitivt. Så klart ska jag göra det. Med tanke på att inledningsraden är ”Att hela Sverige ska leva” så landade det ju helt rätt. Det ÄR ju detta jag jobbar med och har så gjort de senaste 20 åren. På senare tid som verksamhetschef för riksorganisationen Hela Sverige ska leva. Nu får jag kommentera det inom formatet av en forskningssamling. Och just det är så viktigt och intressant. Jag slurpar i mig alla texter som en god soppa. Matar in materialet kapitel efter kapitel. Tänker aha, ja, precis, detta ska jag lägga på minnet, detta är ett bra argument och så vidare. För till skillnad från forskning, som ska vara neutral och undersökande, är jag ständigt på jakt efter kunskap att underbygga argumenten för den rörelse jag är del av, som vill se en samhällsförändring. I en sådan rörelse är samlad kunskap en mycket viktig pusselbit. Denna antologi hamnar i toppen av listan av ”bra samlad kunskap”. Låt mig förklara varför.
Antologin innehåller ett tvärsnitt av de frågor som samhällsförändringen berör. Det är frågor och ämnen som engagerar och som diskuteras i alla sammanhang där jag deltar. Där säger ju titeln
Lika välfärd för alla en del. Men jag skulle säga att den inte täcker in allt som antologin berör. Jag ser snarare hur samhällsbyggande frågor finns med i kapitlen på alla plan. De ger små ledtrådar till den rätta stigen, och ser du mönstret förstår du vad som behöver göras. Antologin speglar också de svårigheter som politiken i dag har att tampas med och som man ännu inte hittat nyckeln till. Hur får vi ”hela Sverige att leva” att bli mer än just bara en retorisk oneliner
man tar till? En vision för det nya hållbara samhällsbygget behöver inkludera alla delar av landet.
Jag har ofta samhällets behovstrappa som förklaringsmodell när jag föreläser eller pratar med politiker. Och även här är den applicerbar, där det första trappsteget handlar om infrastruktur, det andra om trygghet och service, det tredje om gemenskap, det fjärde om självkänsla och det femte om självförverkligande. Detta i kontexten vad ett samhälle behöver ha för att fungera.
I antologin finns infrastrukturfrågan med. Det inkluderar grundläggande infrastruktur som gör det möjligt att kunna bo på en plats. Tänk er vägar, hus, kommunikationer etc. Utan den går det inte att befolka en plats – och det är också därför det blir en viktig fråga. Det är allt från bostäder till kommunikationer, mobilitet och tillgänglighet. Att det finns bra uppkoppling eller, som i kapitel 6 som handlar om barns och ungas delaktighet och inflytande, tillgång till parkeringsplatser blir oerhört viktiga frågor. Det är kanske inte det man tänker på först när det gäller vad unga ska ”kämpa för”, men kapitlet visar att även de unga behöver se att grundläggande infrastruktur på den plats de befinner sig fungerar. För att få livet att funka. Eller som i kapitel 5, om bostäder och hållbarhet, med citatet ”hur fan ska vi kunna tanka då?” med anledning av övergång till HVO som inte finns att tillgå i kommunens landsbygdsområden. Eller som så tydligt beskrivs i exemplet där platsens infrastruktur bärs upp av fastighetsskötaren som gör så mycket mer än vad han egentligen skulle behöva för att han är engagerad i platsen. Eller i kapitel 3 om e-hälsa. Hur ska det funka utan bra uppkoppling?
Antologin har enligt mig två tyngdpunkter, varav den ena är välfärdens organisering, utformning och tillgänglighet. Det handlar om trygghet och service. Det är så intressant och hög igenkänning i kommunarbetarens vardag. Kapitlen om biståndsbedömning, bostäder, integration och organisering av socialt stöd belyser lands-
bygdskommunernas utmaningar. Jag måste här få inflika att det genom hela antologin inte finns någonstans där du kan utröna vilken specifik plats man varit på, men i min värld känner jag igen varje frågeställning och den inställning som råder, så det säger en hel del om att det finns liknande strukturer och utmaningar inom alla landsbygdsområdena oavsett var i Sverige man befinner sig. Det är därmed inte en norr–söder-fråga utan mer en fråga om centrum–periferi eller stad–land.
Det handlar om kampen att hitta likvärdiga lösningar i hela Sverige, men med det sagt inte LIKA lösningar som i urbana områden utan att kvaliteten och/eller tillgängligheten ska vara likvärdig. Målbilden av vad som ska utföras men inte alltid hur det ska göras. Jag läser med ett leende på läpparna om de kreativa och flexibla lösningar som ofta uppstår när man måste lösa det själv. Att våga lita på det egna omdömet och hitta smarta sätt att ge hemvård, integrera nyanlända eller fixa bostadsområdets utemiljöer. I detta kan jag också känna igen det där suget efter mer kunskap men framför allt möjligheter till utbyte. Ofta är de kommunala utbildningarna, konferenserna eller riktlinjerna utformade efter urbana förhållanden som inte alls eller väldigt dåligt passar de landsbygdsutmaningar som finns. Där finns ett jobb att göra, och att öka kunskapen som denna antologi gör, måla en levande bild av vardagen, kan göra skillnad, om det används på rätt sätt. Hoppas jag. Om rätt personer läser och förstår. De som sitter på makten att förändra skulle kunna använda detta som inspiration och instruktion för vad man ska och inte ska göra. I kapitlet om platsens betydelse för vård på avstånd blir bilden så tydlig. Det handlar egentligen inte om kunskapsglapp kring digitala tjänster, utan om en lågintensiv motståndsrörelse mot centralisering. Jag vill besöka vårdcentralen eller sjukhuset för att den fysiska platsen är viktig. Och blir allt digitalt försvinner den. Jag känner det så djupt. Jag är så glad när ambulanshelikoptern dund-
rar förbi mitt hustak för jag vet att hjälpen kommer snabbt. Jag är
tacksam att ha nära till en hälsocentral och tandläkare. Jag är skitförbannad över att de lägger ner BB i närområdet eller minskar på akutsjukhusplatserna. Vård engagerar. Inte bara mig utan många.
Och det visar den opinionsundersökning som riksorganisationen
Hela Sverige ska leva gjort via Indikator opinion där man frågade landsbygdsbor: ”Vilken är den viktigaste frågan för er?” Svaren blev följande. Nummer ett: vård. Nummer två: skola och barnomsorg. Nummer tre: infrastruktur och resande. Långt ifrån vad man ibland kan tro är ”viktiga landsbygdsfrågor” i mediala sammanhang: varg, gårdsförsäljning av vin och strandskydd …
Det tredje trappsteget i samhällets behovstrappa är gemenskap. Möjlighet att träffas, mötespunkter, attraktiv närmiljö, fritidssysselsättning och kultur. I många av kapitlen finns det med som en oerhört viktig fråga. Där förutsättningarna för att skapa mötesplatser, dialog och utbyte är A och O. Oavsett om vi pratar förskola, vård, äldrevård, unga, utbildning eller bostadsområden. Jag tycker att man också tydligt kan se att där man kunnat skapa detta har det gjort skillnad. Men att finansiering och organisering för det skiljer sig åt. Som att fastighetsbolaget fixar mötesplatser eller att vårdcentralen också är en trygg plats att kunna träffas på. Men jag ser även mönstret att för att förbättra hälsa eller skapa mer attraktivitet är detta något man ska satsa på. Forskning visar det. Så det är något för politiken att tänka på. Och då tänker jag att jag ”slänger in” den kanske viktigaste slutsatsen man kan dra av antologin: att finansieringen av välfärd och infrastruktur måste förbättras och att dessa landsbygdsområden ges möjligheter att skapa likvärdiga förutsättningar. Ja, det kommer troligen kosta lite mer (per capita) – men samhällsekonomiskt på lång sikt är det en vinst. Om man inte prompt vill att halva Sverige ska dö.
Nu kommer vi in på fjärde trappsteget som är självkänsla. Det handlar om inflytande, känsla av att ha makt över sitt eget liv och
platsen, om demokrati, delaktighet men också om den urbana normen och vad det gör med självkänslan och känslan för en plats. Och detta är den andra tyngdpunkten i antologin. Jag ska inte upprepa allt som ni snart kommer få ta del av men jag går i gång på det sätt som platsens betydelse beskrivs. På att man på ett utmärkt sätt tar upp urban norm i nästan alla kapitel som berör ämnet. Därför är antologins namn lite missvisande, för detta är nog en av de viktigaste slutsatserna man kan dra. Att det handlar inte bara om lika välfärd – utan om ett likvärdigt samhälle för alla. Där man måste vara uppmärksam på de normer och värderingar som styr oss. De förutfattade meningar som råder och de stereotyper som reproduceras men också bristande kunskap om rådande förhållanden.
I antologin framträder även den paradox som ofta finns att vi vill göra rätt exempelvis när det gäller hållbarhet men att de fysiska förutsättningarna inte finns på plats och att det då också renderar i platsshaming, trots att det inte är de som bor där som kan göra något åt det. Platsshaming innebär att en plats, utifrån rådande normer och förutfattade meningar om vad som är bra och attraktivt, skambeläggs för att vara ful, dålig eller oattraktiv. Jag uppskattar särskilt det fokus man lagt på ungas och unga vuxnas perspektiv och förutsättningar för att kunna bo i hela Sverige. Där framträder också denna dubbla bild som finns. Mycket intressant läsning.
Sista trappsteget är självförverkligande och det handlar om kreativitet, innovation och att kunna lösa problem, vilket också framgår tydligt i många av kapitlen. Man hittar sätt. Utan att kanske ha rätt resurser eller förutsättningar löser man det. Och det är också ett utmärkande drag för landsbygdsområden. I Landsbygdsbarometern som jag tidigare nämnt säger 77 procent att de själva har ett ansvar för att utveckla platsen de bor på och 85 procent instämmer i påståendet att ”man ska engagera sig i lokala organisationer”. Dessutom känner 74 procent helt eller delvis framtidstro på platsen där de bor. Samtidigt anser bara 7 procent av respondenterna att
nationella beslutsfattare tar hänsyn till landsbygdsbor, 14 procent tycker att resurser fördelas rättvist mellan landsbygder och städer och 76 procent tycker att staten har övergivit landsbygderna.
Spåren av detta syns så tydligt i antologin. Avsaknaden av förtroende för politiken och resurser. Men också en kärlek till platser, en vilja att vara med och lösa saker med kreativitet och innovation. Och en förhoppning om framtiden.
Det är tyvärr fortfarande så att jag i många rum måste fungera som någon slags ”hästviskare”, jag måste förklara ”våra förutsättningar” och folk blir förvånade eller fascinerade – av det som jag tar för givet. Här tycker jag att antologins ansats och sammansättning ger mig förtroende för det som skrivs och jag applåderar urval, avsaknad av urban norm (som snarare belyses) och det platsperspektiv som genomsyrar skriften. Tänk om fler hade det. Vilket också nämns att detta ofta saknas i forskningen. Mer – vi vill ha mer av detta.
En stor eloge till detta fina arbete och ett stort tack för att jag fick skriva förordet.
Referenser
Hela Sverige (2015). Samhällets behovstrappa. https://www.helasverige.se/ kunskap-och-media/samhalletsbehovstrappa/ (Hämtad 2024-09-02). Landsbygdsbarometern (2024). https://www.helasverige.se/kunskap-och-media/landsbygdsbarometern-2024/ (Hämtad 2024-09-02). Mondial reportage (2024). Världens mittpunkt. https://mondial.se/bok/ varldens-mittpunkt/ (Hämtad 2024-09-02).
1. Inledning
Thomas Sjöström & Emma Sorbring
Det finns många utmaningar att förhålla sig till när ”lika välfärd för alla” diskuteras.
Antologin gör nedslag i några av dessa diskussioner med exempel från aktuell forskning.
Att ”hela Sverige ska leva” har blivit en återkommande paroll i samhällsdebatten för att betona att landsbygden är en viktig del av Sverige. Oavsett landsände ska förutsättningarna och möjligheterna till utveckling och välfärd vara likvärdiga. Emellertid visar forskningen att den svenska välfärden, trots goda föresatser, är ojämnt fördelad. Tillgången till olika typer av välfärdstjänster, såsom äldreomsorg och utbildning, är lägre i landsbygdsområden jämfört med i städer, samtidigt som kvaliteten på tjänsterna ibland är sämre i landsbygdsområden (Myndigheten för vård och omsorgsanalys, 2021; SOU 2020:46).
Denna antologi har skapats i förvissningen att det behövs nya kunskaper om landsbygden, om såväl hinder som möjligheter, för att ge goda förutsättningar och välfärd för dem som lever och verkar i landsbygdsområden. En sådan välfärd behöver motsvara dagens behov men också visa en väg till långsiktigt hållbara samhällen. Med exempel från aktuell forskning ger antologin flera perspektiv på utveckling och livsvillkor på landsbygden. Denna bredd ger boken flera olika användningsområden. Samtliga författare är verksamma inom forskningsmiljön Välfärd, social innovation och hållbarhet på landsbygden vid Campus Västervik, som har som mål att tillsammans med svenska lärosäten producera forskning med hög relevans för hållbarhet på landsbygden.
En av antologins utgångspunkter är att det inte finns en landsbygd utan flera. Det innebär att antologins ”landsbygd” beskriver en heterogenitet och pluralitet av underförstådda landsbygder, områden som inte nödvändigtvis är av samma karaktär. Landsbygd är ett mångtydigt begrepp med ett flertal olika definitioner. Beroende på vilken definition som används bor allt från 13 till 70 procent av Sveriges befolkning på landsbygden (Hela Sverige ska leva, u.å.). De många definitionerna innebär att egenskaperna hos ett landsbygdsområde kan variera utifrån vem som talar och vad denne hänvisar till. Dessutom är det inte ovanligt med sammanblandningar av landsbygd och glesbygd. Att landsbygden är mångfacetterad visar sig även i forskningen. I en kunskapsöversyn genomförd av Nationella institutet för forskning om äldre och åldrande framträder en motstridig bild av den svenska landsbygden (Elmqvist, 2014). I vissa fall beskrivs en landsbygd med stor utflyttning av yngre invånare, övergivna hus, förfallna bygdegårdar och stagnerande ekonomier. De äldre som blir kvar, ensamma i sina gårdar, får allt längre avstånd till samhällsservice och har allt färre kontakter med yngre generationer. Det finns också en motbild som säger att landsbygden är en plats med starka sociala nätverk och en närhet mellan människor som gör ålderdomen tryggare: att på landsbygden må det finnas fysiska avstånd men också social närhet. På så sätt har landsbygden förknippats med kulturell identitet, känslan av att tillhöra en grupp som uppför sig på samma sätt och talar samma språk, med gemensam värdegrund, ett gemensamt förflutet och gemensamma traditioner (Usborne & Sablonniere, 2014). En annan landsbygdsbild är den idealiserade bilden om öppna landskap, grusade vägar och gårdar med röda knutar, en blick mot en plats där det är som förr (se antologins omslagsbild som exempel). Det är alltså inte bara definitionerna som skapar en fragmenterad bild av landsbygden, utan även vilka värderingar och föreställningar som begreppet fylls med.
Vad ”är” då landsbygd? I den här antologin används Jordbruksverkets definition som säger att Sveriges kommuner kan delas in i sex kategorier: Mycket glesa landsbygdskommuner, Glesa landsbygdskommuner, Tätortsnära landsbygdskommuner, Glesa blandade kommuner samt de två stadskategorierna Täta blandade kommuner och Storstadskommuner. Samtliga empiriska exempel i antologin är genomförda i kategorin Gles, blandad kommun, det vill säga i landsbygdskommuner som innehåller både landsbygdsområden och stadsområden. Denna definition säger dock inget om landsbygden som forskningsområde eller vad det egentligen är som studeras. Westholm och Waldenström (2008) beskriver att landsbygdens ”särskildhet” består av två komponenter: det fysiska landskapet och de glesa strukturerna. Det fysiska landskapet består av det brukade landskapet, den byggda miljön och naturresurserna. ”Landsbygden” är ett resultat av hur den mänskliga aktiviteten är organiserad i detta landskap. Forskning inom detta område kan till exempel beröra livsmedelsproduktion, miljöfrågor, naturresurser och turism. Den andra komponenten, de glesa strukturerna, handlar bland annat om att befolkningsunderlaget ofta är litet och att kostnaderna för att organisera olika samhällsfunktioner blir större ju glesare miljön är. Större avstånd, utspridda produktionsresurser och sämre tillgänglighet påverkar såväl sociala relationer som näringsliv. Glesheten ger också sämre tillgång till infrastruktur då höga investeringskostnader ska delas på få hushåll. Forskning inom detta område kan till exempel beröra demografiska utmaningar, kompetensförsörjning, hållbarhet, landsbygdsutveckling, tillgång till samhällsservice och digitalisering.
Om antologins första utgångspunkt var deskriptiv, i meningen att den förklarar vad som egentligen avses med ”landsbygd”, är den andra utgångspunkten oförställt normativ. Den säger att landsbygden är viktig. Inte sällan framställs Sveriges storstadsregioner som
motorer för tillväxt (jfr Boverket, 2012). I en sådan dramaturgi kan landsbygden lätt glömmas bort. Men författarnas övertygelse är att för en långsiktigt hållbar tillväxt och utveckling i hela Sverige behöver alla delar av landet bidra. Då är det avgörande att människor vill och kan bo och leva i Sveriges landsbygder samt att företag kan verka där och skapa lokala arbetstillfällen. I de mindre kommunerna, kanske inte till ytan men sett till befolkningsstorlek, spelar sysselsättningsgraden stor roll för att kunna erbjuda välfärdstjänster. Om många människor varken arbetar, studerar eller deltar i samhällslivet kommer klyftorna mellan grupper i samhället och mellan olika delar av landet att öka, vilket hämmar utvecklingen både nationellt och regionalt. Det blir, kort sagt, inte en lika – eller i varje fall likvärdig – välfärd för alla. Ytterst kan en utveckling med växande kunskaps- och utbildningsklyftor utgöra ett hot mot både välfärd och demokrati, saker vi ofta tar för givet. Därför är landsbygdens väl även Sveriges väl som helhet.
Landsbygden har under åren varit föremål för flera offentliga utredningar. År 2015 tillsatte riksdagen den så kallade parlamentariska landsbygdskommittén som hade till uppgift att finna en ny politik som skulle skapa tillväxt, företagande, sysselsättning och boende på en attraktiv landsbygd (SOU 2017:1). Utredningen pekade på en rad utmaningar för den svenska landsbygden. Det gällde inte minst tillgången till service- och välfärdstjänster, till exempel förskolor, skolor, dagligvaruhandel, bensinstationer och postombud. Konsekvenserna av förlorade service- och välfärdstjänster kan vara större på landsbygden än i tätort. Exempelvis erbjuder en dagligvaruhandel på landsbygden ofta fler tjänster än endast dagligvaror. Dagligvaruhandeln kan också, efter apoteksreformen i slutet av 00-talet samt nedläggningen av många post- och bankkontor, vara ombud för post, apotek och olika betaltjänster. Inte sällan upprätthålls dagligvaruhandeln av ideella verksamheter på landsbygden, vilket innebär att den ideella sektorn behöver sam-
verka med såväl privata som offentliga aktörer, något som kan vara en utmaning i sig. En annan utmaning rör kompetensförsörjningen. Det är inte alltid lätt för landsbygdssamhällen att få tillgång till rätt kompetens och arbetskraft för att möta de utmaningar och möjligheter som finns i närmiljön. Inom exempelvis primärvård på landsbygden har det under lång tid rapporterats om svårigheter att rekrytera och bibehålla personal (Myndigheten för vård och omsorgsanalys, 2021). Det finns, kort sagt, många utmaningar att förhålla sig till när ”lika välfärd för alla” diskuteras. Denna antologi gör nedslag i några av dessa diskussioner med exempel från aktuell forskning.
Bokens upplägg
Antologin består av en inledning och avslutning samt nio kapitel som alla berör landsbygdsområden men ur olika perspektiv. Exempel ges från arbetsvetenskap, barn- och ungdomsvetenskap, hälsovetenskap och socialt arbete. Samtliga kapitel avslutas med reflektionsfrågor som kan användas som fördjupning i arbetsgrupper och studier.
Kapitel två ger en översikt över rumslig forskning i Sverige och internationellt. Rumslig teori spänner över flera discipliner och forskningsfält. I akademin har rumslig teori använts för att till exempel visa hur regionalpolitik formuleras och utövas, hur vissa rum har makt över andra och hur rumsliga identiteter skapas och förändras.
Kapitel tre behandlar digitala vårdtjänster i primärvård på landsbygden. Digitala vårdtjänster, eller e-hälsa, har beskrivits ha särskilt stor potential för landsbygden, där det dels finns avstånd att överbrygga, dels en patientgrupp med ett stort vårdbehov – äldre invånare. Kapitlet visar emellertid på många utmaningar med e-hälsa på landsbygden.
Kapitel fyra diskuterar biståndsbedömning av sociala behov i landsbygdskommuner. Det skildrar hur biståndshandläggare upplever landsbygdskommuners specifika villkor för biståndsbedömning av sociala behov. Kapitlet visar att det finns en utbredd strukturell ojämlikhet mellan kommuner, men också inom kommuner.
Kapitel fem beskriver hur platsen kan ha betydelse för organisation och arbete. Kapitlet ger ett exempel på hur landsbygdens förutsättningar påverkar ett kommunalt bostadsbolag när det ska engagera sig i hållbarhetsfrågor. Skillnader mellan olika platser diskuteras och exempel ges på hur medarbetare skapar och formar platsen i sitt vardagliga arbete.
Kapitel sex belyser hur tjänstemän och politiker delar och utvecklar kunskap i arbetet med barns och ungas inflytande i en landsbygdskommun. Unga i landsbygd beskriver ofta att de har lågt förtroende för offentliga aktörer och hur dessa sköter sina uppdrag, medan unga i städer ofta upplever sig ha bättre livsvillkor än unga på landsbygden.
Kapitel sju beskriver landsbygdsförskolors roll som integrationsarena. Mottagandet av nyanlända familjer har under lång tid varit koncentrerat till storstadsområden. Sedan 2015 har dock fler nyanlända barn tagits emot av landsbygdskommuner. I kapitlet diskuteras hur integration åstadkoms och utmanas på landsbygden.
Kapitel åtta berättar om möjligheter och utmaningar när socialt stöd organiseras för barn och unga på landsbygden. Till exempel kan elevhälsan på landsbygdsskolor få en extra viktig roll då den ofta är den enda aktören i närområdet som kan erbjuda barn och unga socialt stöd.
Kapitel nio visar hur landsbygden och dess villkor aktualiseras i ungdomars orientering mot framtida yrkesval. Här diskuteras högstadieungdomars livsvillkor på landsbygden samt hur ett platsper-
spektiv behöver tas i beaktande i förståelsen av ungdomars föreställningar om yrken och framtida sysselsättning.
Kapitel tio beskriver hur blivande studenter i landsbygdskommuner ser på sina förutsättningar för framtida högre studier. Kapitlet innehåller studenternas egna framställningar av hur de ser på tillgång till och intresse för högre utbildning samt en analys av hur dessa förutsättningar påverkar studentens val.
Antologin avslutas med ett avrundande kapitel.
Författarna
Thomas Sjöström är doktorand i arbetsintegrerat lärande vid Högskolan Väst och verksam vid Campus Västerviks forskningsmiljö. Hans forskningsintresse rör digitala vårdtjänster i primärvården och landsbygdens förutsättningar när kommunikationen mellan patient och vårdgivare digitaliseras. Våren 2023 publicerade han licentiatmonografin Platsens betydelse för lärande i primärvård på landsbygden: Digital vård och sociala rum, som visar de komplexa villkor som gäller för vårdprofessioner på landsbygden när digitala vårdtjänster ska komma till användning. Thomas har en magisterexamen i vetenskapsjournalistik och har arbetat som journalist och kommunikatör, bland annat i kommunal förvaltning och i hälso- och sjukvården.
Emma Sorbring är professor i barn- och ungdomsvetenskap och har rollen som vetenskaplig ledare vid Campus Västervik samt som lärare och forskare vid Högskolan Väst. Hennes forsknings- och undervisningsintressen finns inom områdena föräldraskap, barns och ungas agens, utveckling och livsvillkor samt samverkansforskning vid förändring. Emma har stor erfarenhet av samverkansforskning tillsammans med verksamheter för barn och unga, såsom skola och socialtjänst. Hon är medredaktör till böckerna
Samverkansforskning (2019), Barn- och ungdomsvetenskap (2018), Socialt arbete och internet (2016), Att förstå ungdomars identitetsskapande (2014) och Unga föräldrar (2012), samtliga utgivna av Liber.
Goran Basic är docent i sociologi och universitetslektor i pedagogik vid Institutionen för pedagogik och lärande, Linnéuniversitetet. Som forskare har han studerat sociala och pedagogiska processer samt samverkan mellan olika aktörer i skola, universitet, ungdomsvård, socialt arbete, polis och kustbevakning. I skolkontexten har hans analyser fokuserat på utsatta kategorier av elever såsom nyanlända elever och elever som brukar alkohol och narkotika. Särskilt fokus i Basics forskning ligger på kontextens funktioner och dess påverkan på den icke-professionella aktören i relationen (barn, ungdom, elev, student, klient, brukare, förälder, resenär, misstänkt, civil, flykting).
Klara Björkum är forsknings- och utvecklingskoordinator vid Campus Västervik och har medverkat i flera forsknings- och utvecklingsprojekt, alla med fokus på att skapa ny och användbar kunskap utefter lokala verksamheters behov. Hennes forskningsintresse är inom området hållbar landsbygdsutveckling med särskilt fokus på välfärdsfrågor. Klara har en grundexamen i socialt arbete med inriktning socialpedagogik genom Högskolan Väst och läser masterprogrammet i sociologi vid Linnéuniversitetet. Tidigare har hon arbetat inom socialt arbete som socialsekreterare och boendestödjare.
Michaela Ericsson är licentiand i socialt arbete vid Linnéuniversitetet och verksam vid Campus Västerviks forskningsmiljö. Hennes forskningsintresse rör biståndsbedömning, sociala behov och handlingsutrymme i landsbygdskommuner. Licentiatavhandlingen beräknas vara färdig under våren 2025. Michaela har en ma-
Register
A
absolut perspektiv 180
absorptionsförmåga 102
Agenda 2030 74 agens 131
akademisk miljö 169
Allmännyttan 74
assimilatoriskt förhållningssätt 111, 114
B
barnkonventionen 91
barns agens 131 barns behov 136 barns och ungas inflytande 90 beslutsfattare 90 biståndshandläggning 52, 55 bostad 73
byråkratiska villkor 57 byråkratiskt arbete 55
C
Campus Västervik 179 centralort 78 centrum 25 co-evolution 46
D
demografiska villkor 71, 80 demokrati 15
dialog 103, 116 dialogforum 93 dialogiskt förhållningssätt 114, 118, 120
digitala vårdtjänster 32
digitalisering 27
digital litteracitet 37 diskretion 54, 57 distansutbildning 164 domesticering 37
E
e-hälsa 32, 34 ekonomiska förutsättningar 77 ekonomisk risk 80
F fastighetsskötare 82 flytt från landsbygden 166 forskningsanknytning 169 fritidsgård 132 fritidsledare 127 fysisk lärande- och studiemiljö 168 fysiskt landskap 14
G
gemenskap 9 geografisk kontext 148 geografisk rörlighet 174 gles struktur 14 gränsöverskridande arbete 134
H
hyresrätt 74 hållbara samhällen 12 hållbarhetsarbete 72, 81 hållbarhetsstrategier 77 hållbar välfärd 71, 77, 82, 85 hälsa 33 hälsolitteracitet 36 hälso- och sjukvård 32 högre utbildning 161
I identitet 145 inflytande 90 infrastruktur 7, 14 inkomstkrav 75 integration 108, 110
K klassposition 144 kommunala bostadsbolag 73, 74 kommunikation 103 kompetensförsörjning 16 konfliktundvikande hållning 117
kontinuitet 152 kulturblindhet 115 kulturell medvetenhet 115 kunskapsutveckling 97 kurator 129 kvarboendeprincipen 56 kön 24
L landsbygd 144 landsbygd, definition 13 landsbygdsförskolan 108 landsbygdskommun 71 likhetsprincipen 51 litteraciteter 36 lärandeprocesser 92 lönsamhet 76
M maktrelationer 24 N normalitet 115 normer 97, 98 nyanlända 108
184
Ppendling 166 periferi 25 personcentrerad vård 35 platsen för utbildning 163 platsens identitet 181 platsidentitet 26, 43, 150 platskänsla 26, 82 platsoberoende 35 platsshaming 10 platsskapande 27, 82 platstillhörighet 26 platstrygghet 28 polarisering 150
R
relationellt perspektiv 180 relationsskapande arbete 133 relativt perspektiv 180 resurser 131 rumsliga villkor 53, 62 rumslig forskning 23 rural identitet 29 ruralisering 86
S
samverkan 84, 130, 135 samverkansforskning 179 service- och välfärdstjänster 15 skolkurator 127, 129 skolsocialt arbete 128 slumlord 75 sociala behov 52 sociala nätverk 146 social hållbarhet 74 social hälsa 41 social identitet 150 social konstruktion 24 social rörlighet 174
socialt stöd 128 stödstrategi 135
T
tematisk fokus- och arbetsgrupp 94
tillgänglighet 135 tillitsbaserad kommunikation 119
tredje platser 43 trygghet och service 7 trygghetsbostäder 79 träffpunktsverksamhet 79
U unga på landsbygden 91 ungdomsfullmäktige 93 ungdomsråd 93 universitetsutbildning 162 urban norm 29 urbant tolkningsföreträde 28 utbildningsbakgrund, familjens och vänners 170 utbildningsval 165
V välfärd 12
Y yrkesval 144
Ä äldre 34
Lika välfärd för alla
ISBN 978-91-47-15422-7
© 2025 Författarna och Liber AB. Text- och datautvinning ej tillåten.
Förläggare: Helena Ekholm
Projektledare: Stefanie Holmsved Thott
Redaktör: Camilla Nevby
Produktionsspecialist: Helene Ågren
Omslag och grafisk formgivning: Fredrik Elvander
Omslagsbild: Shutterstock
Första upplagan 1
Repro: Integra Software Services, Indien
Tryck: People Printing, Kina 2025
Framtagen med stöd av:
Kopieringsförbud
Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och elevers begränsade rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-avtal, är förbjuden. BONUS-avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare, t.ex. kommuner och universitet.
Intrång i upphovsmannens rättigheter enligt upphovsrättslagen kan medföra straff (böter eller fängelse), skadestånd och beslag/förstöring av olovligt framställt material. Såväl analog som digital kopiering regleras i BONUS-avtalet. Läs mer på www.bonuscopyright.se.
Liber AB, 113 98 Stockholm
Kundservice tfn 08-690 90 00 kundservice.liber@liber.se www.liber.se
Vill du förstå de unika utmaningarna och möjligheterna för människor och företag på Sveriges landsbygd? Lika välfärd för alla erbjuder en spännande och aktuell inblick i de villkor som nns och hur vi kan skapa bättre förutsättningar för att leva och verka på landsbygden.
En hållbar utveckling i hela Sverige förutsätter att alla delar av landet bidrar. Genom denna antologi får du ny kunskap och insikter som är avgörande för en långsiktig och rättvis tillväxt i hela landet.
Med bidrag från forskning inom arbetsvetenskap, barn- och ungdomsvetenskap, hälsovetenskap och socialt arbete, ger denna bok ett brett och djupt perspektiv på livet på landsbygden. Här presenteras konkreta exempel och lösningar som kan omvandlas till handling, och varje kapitel avslutas med tankeväckande re ektionsfrågor, perfekta för vidare diskussioner i arbetsgrupper och studier.
Boken bygger på forskning vid Campus Västervik, en unik nod för innovativ välfärdsforskning med fokus på social hållbarhet på landsbygden.
Genom att läsa denna antologi tar du del av insikter som kan förändra ditt sätt att tänka om landsbygdens roll i samhällets utveckling.
Ur förordet av Terese Bengard, verksamhetschef för organisationen
Hela Sverige ska leva:
”Jag är ständigt på jakt efter kunskap att underbygga argumenten för den rörelse jag är del av, som vill se en samhällsförändring.
Denna antologi hamnar i toppen av listan av ’bra samlad kunskap’.”
Om författarna
Thomas Sjöström, doktorand i arbetsintegrerat lärande, och Emma Sorbring, professor i barn- och ungdomsvetenskap, är huvudredaktörer för boken. Medförfattare är: Goran Basic, Klara Björkum, Michaela Ericsson, Lisa Hedman, Christo er Hornborg, Charlotte Löthman, Emma Ottosson och Caroline Ärleskog. Både redaktörer och medförfattare är kopplade till såväl Campus Västervik som Högskolan Väst, Göteborgs universitet, Linnéuniversitetet och Linköpings universitet.