9789151111957

Gerontologi och geriatrik Nivå 1

Eva-Lena Lindqvist

5

5.2

5.3

5.4

6

6.1

6.2

6.4

6.5

7

7.3

7.4

8

9

8.1

9.3

5.2

Måltiden och hälsan

Mat och dryck är livsnödvändigt för människan, det är därför det heter livsmedel. Att arbeta med mat och måltider är en viktig uppgift för dig som vårdpersonal. Det här kapitlet ger dig kunskap om näringsbehov, varför människor behöver mat och dryck. Du får lära dig om matcirkeln och tallriksmodellen och om kolhydrater, fett, protein, mineraler och vitaminer. Du får också lära dig om äldres svårigheter med ätandet och hur du kan underlätta för någon som behöver matas.

Syftet med kapitlet är att du lär dig hur viktig kosten och måltidssituationen är för äldres hälsa och livskvalitet. En viktig del i detta är att du även lär dig att bedöma risker och åtgärda brister i den äldres levnadsförhållanden när det gäller kost och måltid.

Centralt innehåll

Kost, näringsbehov, nutrition och måltidsmiljö vid åldrande och demens.

Abu Samer Hassan, 84 år, ligger på sidan i sängen med ansiktet vänt in mot väggen. Ute skiner solen och sommaren blomstrar. Abu Samers hustru Najma Khalili är orolig. Abu Samer äter nästan ingenting. Det är som om livsgnistan slocknat. Det har varit så här sedan de fick besked om att deras äldste son Samer omkommit i kriget.

Najma har försökt locka honom att äta, hon har frestat med hummus, tabbouleh, kibbeh och andra av hemlandets rätter. Inget fungerar, han

vill inte äta. Inte ens baklava som han annars äter med stor förtjusning. Hon har också bjudit honom jalleb, den söta drycken med rosenvatten och sirap. Det enda han dricker är kaffe och vatten.

Innan de fick beskedet om Samers död var Abu Samer frisk och rask, han hade god aptit och mådde bra och gick ofta ut på kafé för att prata med sina vänner. Men nu, nu ligger han bara där i sängen. Han har blivit svag och blek. Ingen energi och ingen livslust. Vad ska Najma göra?

reflektera

1. I fallbeskrivningen undrar Najma vad hon ska göra för att få sin man att vilja äta och dricka. Vad tycker du att hon ska göra?

2. Hur kan livslust, energi och mat höra ihop?

centrala begrepp

De här orden är viktiga för det som du nu ska lära dig. Fundera över vad orden betyder innan du börjar läsa.

måltid – Tillfälle när man äter mat, exempelvis frukost.

näring – Näringsämnen, det kroppen behöver för att leva/överleva.

nutrition – Näring, näringstillförsel.

energiberikad – Extra energirik.

mata – Hjälpa en person att få i sig mat och dryck.

5.1 Att äta för livet

Att äta är en stor del av vårt liv. Människan är beroende av att få i sig både mat och vätska.

En människa kan överleva cirka två månader utan mat. I vårt västerländska samhälle är mycket fokuserat på vad vi ska äta och vad vi inte ska äta. En stor del av befolkningen är överviktiga och några är underviktiga. Det finns massor av olika metoder för att ”äta rätt”. Men vad ska man äta?

5.1.1 Näringsbehov

En människa behöver näring och vätska för att överleva. Näringen får vi genom kosten, det vill säga genom det vi äter och det vi dricker. Alla människor behöver vätska, fett, kolhydrater, proteiner, vitaminer, spårämnen och mineraler för att kroppen ska få bästa möjliga förutsättningar för att fungera.

basal – grundläggande

Alla människor har behov av energi, även när vi vilar eller sover. Det pågår hela tiden processer i kroppen som behöver energi, exempelvis hjärtslag, tarmrörelser och andning. Detta kallas för basalt energibehov – det är den energi som kroppen behöver för att fungera i vila.

Hur mycket energi behöver vuxna?

I tabellen kan du se Livsmedelsverkets rekommendation för näringsintag (kilokalorier). Observera att värdena är ungefärliga. Det finns ingen formel för att beräkna en persons exakta energibehov. Kroppsvikten och hur den utvecklas ger en signal om ifall personen befinner sig i balans.

Kvinnor Låg

Medel Hög

18–30 år 2000 2300 2500

31–60 år  1800 2100  2400

61–74 år  1700  1900  2200

Män Låg

Medel Hög

18–30 år 2500 2800  3200

31–60 år  2300 2600  3000

61–74 år 2000 2300  2600

Källa: livsmedelsverket.se

Hur mycket näring en person behöver beror bland annat på kroppsvikten, om det är en kvinna eller man och om personen är frisk eller sjuk. En aktiv och rörlig person behöver ett större intag av energi och näringsämnen än en stillasittande eller sängliggande person.

ÄLDRE PERSONERS NÄRINGSBEHOV

Äldre personer har i stort sett samma behov av näring som andra vuxna, men behöver oftast inte lika energirik mat. Men det är individuellt. Svårigheter kan uppstå när en äldre person är sjuk och undernärd och har tappat aptiten. Då måste de livsmedel som ges vara näringstäta eftersom personen endast orkar äta små portioner.

I vissa fall kopplas dietist in för att utreda, behandla och ge individuellt anpassade kostråd.

För att behålla sin vikt behöver man få i sig lika mycket energi som man gör av med. Vid för högt energiintag drabbas man av övervikt eller fetma. Vid för litet energiintag drabbas man av undernäring. En person kan också vara felnärd, det vill säga personen kan ha för

kilokalori (kcal) –ett mått på matens energiinnehåll

näringstäta livsmedel –mycket näring i liten mängd mat

vätskerestriktion –intaget av vätska är begränsat

Vårdhandboken.se –en nationell portal från SKR, Sveriges Kommuner och Regioner. Där har man samlat kliniska riktlinjer, metoder och information för att säkerställa god och säker vård enligt de lagar som styr.

högt fett- och sockerintag men för lågt intag av vitaminer, spårämnen och mineraler. Personen kan då vara överviktig och felnärd.

ÄLDRE PERSONERS BEHOV AV VÄTSKA

Det är vanligt att äldre personer inte dricker tillräckligt. Det kan bero på olika saker, exempelvis att de inte känner sig törstiga eller att det är jobbigt att gå på toaletten. Det är viktigt att vara uppmärksam på att varje person dricker lagom mycket, behovet kan vara individuellt. Några dricker för mycket och några dricker för lite.

Det kan ibland finnas medicinska skäl till att en person inte bör dricka för mycket, exempelvis om personen har hjärtsvikt eller njursvikt och därför samlar på sig vätska. Då kan det vara viktigt att begränsa mängden vätska, vätskerestriktion.

I Vårdhandboken står det så här om behovet av vätska:

”En vuxen frisk människa har ett basbehov av vätska motsvarande cirka 30 ml/kg normal kroppsvikt och dygn, men variationen är stor. Man måste också alltid ta hänsyn till olika vätskeförluster som kräkningar och diarréer. Vid sjukdom kan behovet förändras.”

kommunicera

Förstod du?

1. Vad menas med basalt energibehov?

2. Hur kan undernäring motverkas?

Idag är du inne hos en av vårdtagarna, ni sitter och småpratar. Då säger han: ”Förr kunde jag äta hur mycket som helst nästan, men nu har jag inte alls samma aptit och lust på mat. Portionerna är för stora.”

Vad säger du till honom?

Använd exempelvis begreppen näringsbehov, kroppsvikt, basalt energibehov, energirik, näringstät.

och hälsan

5.1.2 Väl balanserad kost

Livsmedelsverket är Sveriges expertoch tillsynsmyndighet på livsmedelsområdet. De rekommenderar de båda metoderna matcirkeln och tallriksmodellen som verktyg för att sätta samman väl balanserade måltider.

MATCIRKELN

Rekommendationen är att äta något från matcirkelns sju kategorier dagligen. Då har man god chans att få i sig den näring man behöver i form av fett, kolhydrater, proteiner, mineralämnen, spårämnen och vitaminer.

Matcirkelns sju kategorier:

• Frukt och bär

• Grönsaker

• Potatis och rotfrukter

• Matfett

• Mejeri- och vegoprodukter

• Kött, fisk, ägg, nötter frön och baljväxter.

• Bröd, flingor, gryn, pasta och ris

Frukt och bär innehåller kolhydrater, C-vitaminer, fibrer och antioxidanter och kan ätas färska, frysta eller i pajer, smoothies, soppor, kräm eller som konserverad frukt. För att energiberika kan man servera grädde, gräddmjölk, yoghurt, glass eller vaniljsås till.

Grönsaker innehåller kolhydrater, fibrer, antioxidanter och vitaminer. De kan ätas färska, kokta, wokade, stuvade eller ugnsbakade. Att äta så färgrikt som möjligt ökar chansen att kroppen får i sig flera olika antioxidanter och vitaminer. För att energiberika grönsakerna kan man använda olja/dressing eller en klick smör.

Potatis och rotfrukter innehåller kolhydrater, mineraler, vitaminer och fibrer. Potatis och rotfrukter kan kokas, stekas, ugnsbakas, rostas

i ugnen, serveras som soppa, mos eller puré. För att energiberika kan man använda smör, crème fraiche, gräddfil eller grädde.

Bröd, flingor, gryn, pasta och ris innehåller kolhydrater, fibrer, järn och B-vitaminer. Servera grovt bröd med varierande pålägg. Använd smör, inte lättmargarin (om inte personen har övervikt/ fetma). Havregrynsgröt eller risgrynsgröt kan serveras med sylt, katrinplommon, banan eller kanel. För att energiberika kan en klick smör läggas på risgrynsgröten. För att energiberika pasta och ris kan olja/smör röras ned.

Matfett innehåller fettsyror, energi och de fettlösliga vitaminerna A, D, E och K. Fleromättade fettsyror är bra för blodkärlen och hjärtat och finns i oljor och mjuka margariner. Framför allt bör raps- eller olivoljor användas. Matfett såsom olja eller smör kan energiberika mat för personer med liten aptit och som endast orkar äta små portioner. Majonnäs är bland annat gjort av äggula och olja och kan med fördel användas för att energiberika mat.

Mejeri- och vegoprodukter såsom mjölk, fil, yoghurt och växtbaserade vegodrycker. Mjölk, fil och yoghurt innehåller protein, kalcium, B-vitamin och zink. Berikade mjölkprodukter innehåller också A- och D-vitamin. Livsmedelsverket rekommenderar två–fem deciliter mjölkprodukter per dag för att täcka behovet av kalcium. Används endast växtbaserade produkter så bör de vara berikade med B- och D-vitamin samt kalcium. För att energiberika maten kan man använda feta produkter, bre rikligt med smör på smörgåsen, servera grädde till efterrätten och rullade ostskivor eller dessertostar i små kuber som plockmat.

Kött, fisk, ägg, nötter, frön och baljväxter innehåller proteiner, mineraler och vitaminer. Kroppen behöver proteiner för musklernas uppbyggnad och för kroppens reparationsarbete. För personer med liten aptit ska man inte minska på proteinet.

TALLRIKSMODELLEN

Tallriksmodellen är en metod där man placerar ut måltidens ingredienser på tallriken i tre olika delar. Då blir det lättare att fördela innehållet i måltiden på ett hälsosamt sätt. Tallriksmodellen består av dessa tre delar:

• Rotfrukter och grönsaker. Denna del kan ökas på för personer med låg fysisk aktivitetsnivå, om andelen potatis, pasta, bulgur, ris och bröd samtidigt minskas.

• Potatis, pasta, bulgur, ris och bröd. Denna del kan minskas för personer med låg fysisk aktivitetsnivå, om andelen rotfrukter och grönsaker samtidigt ökas.

• Kött, fisk, ägg, nötter, frön och baljväxter. Denna del är lika stor i båda varianterna.

Tallriksmodellen. En person som äter mindre portioner kan behöva extra fett och en energirik måltidsdryck för att få i sig tillräckligt med energi och protein.

Med åldern minskar ofta aptiten, och man kan få för lite energi och protein. Då minskar muskelmassan, kroppen blir inte lika stark och läkningsförmågan blir sämre. Knepet är att äta flera små, energi- och proteinrika måltider.

Tallriksmodellen till vänster visar en hälsosam fördelning av maten vid normal aptit. Den till höger visar hur fördelningen kan anpassas för personer med nedsatt aptit. Genom att minska på grönsaker och rotfrukter, potatis, ris och pasta, behålla mängden protein från kött, fisk, ägg eller bönor och lägga till lite extra fett minskar portionens storlek samtidigt som den bidrar med lika mycket energi och protein. Även måltidsdrycken kan bidra med energi och näring utan att mätta så mycket.

Livsmedelsverkets definition av vegetarisk mat

• Veganmat består helt av vegetabilier utan något inslag från djurriket, alltså varken kött, fisk, skaldjur, mjölkprodukter, ägg eller honung.

• Lakto-vegetarisk mat innehåller vegetabilier och mjölkprodukter.

• Lakto-ovo-vegetarisk mat innehåller vegetabilier, mjölkprodukter och även ägg.

Förstod du?

1. Vad är matcirkeln?

2. Hur fungerar tallriksmodellen?

3. Vad innehåller matfett?

Sorg

Depression

Sängliggande

Äter dåligt

Minskad muskelmassa

Risk för undernäring

Abu Samer riskerar att bli undernärd

Abu Samer Hassan, som du läste om i kapitlets inledning, äter inte och han dricker bara kaffe och vatten. Han får inte i sig de viktiga näringsämnen som kroppen behöver för att överleva. Hans hustru Najma har försökt locka honom med hemlandets traditionella rätter, men inte ens det hjälper. Abu Samer har kommit in i en negativ spiral som kan leda till att

han blir undernärd. Sorgen och saknade efter sonen gör honom nedstämd och deprimerad. Depressionen gör att Abu Samer drar sig tillbaka till sängen och att han inte vill delta i livet. Varje dag som han ligger förlorar kroppen muskelmassa. Bristen på näring gör honom ännu mer trött och nedstämd. Abu Samer Hassan riskerar att bli undernärd och dö.

5.1.3 Olika livsåskådningars inställning till kost

LivsåskådningÄter

Buddism Många föredrar vegetarisk mat.

Buddhas medelväg: inget frosseri, men heller ingen strängt reglerad livsföring.

Hinduism Ägg, mjölkprodukter, vegetabilier. Lakto-ovo-vegetarisk kost är vanligt. De flesta äter vegetarisk kost, inget kött, i vissa fall inte fisk.

Islam Halalslaktat kött från idisslande och växtätande djur. Fåglar som endast äter korn och grödor. Alla vegetabilier.

Judendom Kött från idisslande och växtätande djur. Alla vegetabilier. Kosher kallas den mat som är tillåten enligt de judiska matreglerna.

Undviker

Har stor respekt för allt levande, men inga direkta förbud.

Nötkött.

Fasta

Fasta förekommer.

Fasta förekommer.

Gris och blodmat. En del äter skaldjur, bläckfisk eller ål och en del avstår, beroende på inriktning.

Gris, blodmat, skaldjur, bläckfisk och ål. Man får inte blanda kött och mjölkprodukter.

Fasta under Ramadan.

Fasta förekommer.

Kristendom Inga speciella riktlinjer. Inga matförbud. Fasta förekommer.

5.2 Måltidsmiljö och individuell anpassning

För många människor är måltiden en höjdpunkt på dagen. ”Vad får vi för mat?” är en alltid aktuell fråga både på förskolan, på kalas och på äldreboendet. Att äta står för mycket mer än bara själva näringsintaget. Att som vårdpersonal skapa en positiv miljö kring måltidssituationen och ta hänsyn till varje persons behov är därför en viktig uppgift.

5.2.1 Se till varje individs behov

Måltiden är för många något att se fram emot, men för en del är ätandet laddat med starka känslor. För en person med ätstörning eller för en person med sväljningssvårigheter, illamående, smärta, ångest och ensamhet kan måltiden vara en jobbig upplevelse. Några vill inte bli uttittade när de spiller och sölar på grund av neurologiska skador eller sjukdomar. Även kulturella och religiösa önskemål kan påverka måltidssituationen, liksom vad personen vill eller inte vill äta. Någon kan ha valt en viss kost efter sin livsstil och sin övertygelse, exempelvis vegan/vegetarian eller att inte äta produkter från gris.

Det är viktigt att du som vårdpersonal är uppmärksam på hur varje person reagerar inför och under måltiderna, för att bevara personens integritet, värdighet och delaktighet.

Alla måste inte sitta tillsammans och äta. Några mår bäst av att få äta för sig själva eller tillsammans med vårdpersonal.

kantiner – behållare

i metall för olika sorters mat

5.2.2 En måltidsmiljö som underlättar ätandet

Måltidsmiljön bör ha bra belysning, vara trivsam och hemtrevlig med dukar, blommor och servetter samt vackert porslin – för de flesta äldre. Se tips om dukning i faktarutan.

För personer med nedsatt kognitiv förmåga kan en störande miljö hindra själva ätandet. Miljön runtomkring bör därför vara lugn, utan onödiga ljud i bakgrunden såsom tv, radio eller slamrande kantiner Personens hela hjärnkapacitet behövs för det svåra samspelet mellan hand, hjärna, tallrik och mat.

Att tänka på vid dukning

Duka tydligt för att underlätta delaktighet och självständighet vid måltiden:

• Färgat porslin när det serveras ljus mat.

• Vitt porslin när det serveras färgstark mat.

• Färgat glas när det är vatten och genomskinligt glas för mjölk.

• Färgade koppar/muggar eller med ett färgat öra på koppen/muggen för att förtydliga.

• Färgad bordstablett under tallriken när det är vitt porslin.

• Enfärgad bordsduk. Dukar med blomeller fruktmönster kan förvirra den äldre personen så att han/hon försöker plocka upp det som syns på duken.

Här hade det varit bättre med en mörk tallrik i stället för en vit. Då hade grädden och det uppskurna äpplet synts tydligare.

reflektera

1. Alla på ett boende bör sitta tillsammans vid måltiderna. Hur tänker du om det påståendet?

2. Du har lärt dig att använda färgad tallrik till ljus mat. Hur skulle du göra om det bara finns vitt porslin?

5.3 Svårigheter och risker vid måltider

Som vårdpersonal behöver du vara uppmärksam på att det finns både svårigheter och risker med ätandet.

5.3.1 Svårigheter med ätandet

Att äta och dricka kan tyckas enkelt och självklart. Men själva ätandet är en komplicerad process med flera olika moment. För en äldre person med synnedsättning, muskelsvaghet, medfödd intellektuell funktionsnedsättning, kognitiv sjukdom, demenssjukdom eller neurologisk sjukdom kan det uppstå många svårigheter:

• När man känner doften av mat brukar det vattnas i munnen och man blir hungrig. Med nedsatt luktsinne och minskad salivproduktion förbereds inte munnen och magsäcken på att ta emot föda.

• Försämrad tandstatus och eventuell nedsättning av känsel i munhåla och svalg kan göra det svårt att tugga och svälja.

• Oro för att sätta i halsen kan göra att personen inte vill eller vågar äta. Försämrad motorik och muskelstyrka i händerna kan göra att personen blir darrig på handen och spiller, det kan också bli svårt att föra maten till munnen.

Att dricka ur en pipmugg minskar risken för att spilla.

Förstod du?

1. Vilka svårigheter kan finnas med ätandet för en äldre person?

2. På vilket sätt kan demenssjukdom försvåra en persons ätande?

För en person med demens eller annan kognitiv sjukdom kan det finnas ytterligare svårigheter kring ätandet:

• Tolka och förstå syn- och luktintryck.

• Tolka och förstå hunger- och mättnadskänsla.

• Förstå mängd, hur mycket mat man ska stoppa in i munnen på en gång.

• Förstå storlek, förstå om en matbit behöver delas eller kan ätas hel.

• Förstå konsistensen på maten, använda sked för soppa och gaffel för potatis.

• Känna igen vad som är mat och vad som inte ska ätas, till exempel servett, duk, blommor, fruktskal.

• Känna igen bestick och veta hur de ska användas.

• Se och känna igen tallrik och glas/kopp/mugg.

• Veta var kanten på tallriken slutar och vilka gränser glaset har.

• Veta vilken tallrik man ska äta ifrån, vilken som är den egna, grannens eller uppläggningsfaten.

• Veta i vilken ordning maten är avsedd att ätas och vad som hör ihop.

reflektera

Hur skulle du agera som vårdpersonal om en person med demenssjukdom börjar äta från de andra personernas tallrikar?

5.3.2 Risker med ätandet

Att äta är livsnödvändigt men kan också vara ett livsfarligt moment. Exempel på risker med ätandet:

• Stoppar in för mycket i munnen, fastnar i ”mata in”-rörelsen. Risk för att sätta i halsen eller kvävas.

• Äter för stora bitar, slukar maten, stoppar in en hel kotlett, smörgås eller banan. Risk för att sätta i halsen eller kvävas.

• Förstår inte vad som inte bör ätas. Riskerar att få i sig servetter, blommor, äggskal eller annat som finns på bordet.

• Äter för lite, känner inte hunger. Risk för undernäring.

• Äter för mycket, känner ingen mättnad. Risk för övervikt.

• Känner inte igen känslan av mat i munnen, vet inte hur man sväljer, spottar ut maten, samlar mat i munnen. Risk för undernäring och att sätta i halsen.

• Kan inte förstå att maten är för varm eller kall. Häller i sig det heta kaffet, med risk för brännskada. Äter all glass på en gång och riskerar irritation i matstrupen.

reflektera

Vad skulle du göra om en vårdtagare satte i halsen under måltiden?

kommunicera

Handledaren på din APL-plats har bett dig berätta för personalen om svårigheter och risker med ätande.

Vad berättar du för personalen?

Använd exempelvis begreppen salivproduktion, tandstatus, känsel i munhålan, svälja, motorik, tolka intryck, konsistens, för varm/kall mat, mättnad, undernäring.

Timbalkost är en typ av mjuk kost som är vanlig inom äldrevården. Timbaler är lämpliga för personer som har svårigheter med att tugga eller svälja.

5.4 Stöd vid måltider

När du arbetar med äldre personer och personer med demens eller annan kognitiv sjukdom är det viktigt att du ser till att de dagliga måltiderna fungerar bra för var och en. Det gör du och dina kollegor genom att planera för måltiderna, servera maten/drycken och ge stöd vid själva måltiden. Varje person ska känna att han eller hon är en del av gemenskapen. Ingen ska behöva känna sig förödmjukad eller förnedrad om han eller hon skulle råka spilla eller söla. På så vis underlättar ni för personen att behålla sin integritet och självständighet.

Gör måltiden till en trevlig och säker stund:

• Anpassa bordsplaceringen efter individens behov och önskemål. Låt de som har kvar flera förmågor sitta ihop om de vill, låt den som vill äta i sin egen lägenhet få göra det.

• Berätta vad det är för mat och dryck, flera gånger om det behövs.

• Skapa lugn och ro. Personer med demens eller annan kognitiv sjukdom behöver få möjlighet att koncentrera sig på ätandet.

• Hjälp till att lägga upp lagom mängd mat på tallriken, anpassa efter sjukdomsförlopp.

timbaler – finfördelad mat som har en mousseliknande konsistens och är lätt att äta med sked eller gaffel

• Anpassa konsistensen på maten: vanlig mat, mosad mat, passerad mat, timbaler eller plockmat, så att personen kan äta själv.

• Anpassa drycken efter personens behov, använd exempelvis förtjockningsmedel som gör drycken trögflytande och därmed lättare att svälja.

• Hjälp till att dela maten åt de som behöver det, se till att maten är lagom varm eller kall.

• Ställ bara fram det som behövs för tillfället – först gröttallrik och sked, när gröten är uppäten tas tallrik och sked bort. Sätt därefter fram smörgås och kaffe. På så vis underlättar du för personen att göra rätt och kunna behålla självkänslan.

• Hjälp till att starta upp ätandet, stötta eventuellt armen med glaset/skeden, led till rätt rörelse.

• Hjälp till att starta upp ätandet igen om personen slutat äta, ta inte för givet att personen är mätt, personen kan ha kommit av sig i ätandet.

• Sitt om möjligt mitt emot personen och ät, det ger möjlighet att härma hur man äter och stärker självkänslan.

5.4.1 Matning

En del personer med nedsatt kognitiv förmåga klarar inte längre av att äta själva, även om de får stöd och har en tydlig måltidsmiljö. Då kan det bli aktuellt att mata personen. När du matar någon kan du tänka på följande:

• Skapa lugn och ro, ägna din uppmärksamhet åt den du matar.

• Se till att både den du matar och du själv sitter bekvämt.

• Ta god tid på dig och använd långsamma rörelser så att personen inte blir rädd.

• Se till att du har kontakt med den du matar, sök ögonkontakt, avläs personens kroppsspråk.

• Låt personen göra det han eller hon kan; hålla i en sked, hålla i glaset/muggen/pipmuggen.

Stötta och putta på, mata så mycket som behövs.

Använd långsamma rörelser så att personen du matar inte blir rädd.

Förstod du?

1. Hur kan du tänka när det gäller bordsplacering vid måltiden?

2. Hur kan matens konsistens anpassas för personer som har svårigheter att svälja?

• Använd lagom stor sked, ta lagom mängd på skeden och för in den lugnt i munnen.

• Om personen inte gapar, ge en ledtråd genom att själv gapa, eller nudda vid personens läppar med skeden så kanske personen öppnar munnen. Tvinga aldrig in mat.

• Om personen är svår att mata, försök se till att några få ur personalgruppen turas om att mata personen. Prova er fram till var i munnen tuggan ska läggas för att underlätta sväljning, hur just den personen ska matas för att bli mätt och nöjd.

3. Hur kan måltidssituationen underlättas för en äldre person med demenssjukdom? kommunicera

• Använd sökreflexen, peta lite på kinden så vänder sig personen åt det hållet och öppnar munnen.

• Om personen har sugreflex kan pipmugg användas.

En praktikant på din APL-plats verkar lite osäker på hur man kan ge stöd vid måltider och du vill gärna ge några tips.

Vad säger du till praktikanten?

Använd exempelvis begreppen miljö, anpassad mat, bemötande, underlätta.

Viktigt i ditt arbete inom vård och omsorg

> Att du har kunskap om välplanerade och näringsrika måltider efter matcirkeln och tallriksmodellen.

> Att du har kunskap om en genomtänkt och välplanerad måltidsmiljö.

> Att du har kunskap om hur du kan individanpassa efter personens egen vilja och funktionsförmåga. Det vill säga anpassa portion, konsistens och temperatur på mat och dryck.

> Att du är uppmärksam på eventuella risker med ätandet och måltidssituationen.

> Att du aktivt skapar en trevlig, lugn och trygg miljö runt måltiden.

> Att du matar den som behöver det på ett empatiskt, kunnigt, lugnt, tryggt och säkert sätt.

Ord att öva på

matcirkeln – En modell av en cirkel med sju kategorier livsmedel. tallriksmodellen – En modell av en tallrik som delas in i tre olika delar för fördelning av innehållet i en måltid.

basalt energibehov – Den energi som kroppen behöver för att fungera i vila. energiberikad – Extra energirik.

livsmedel – Mat, födoämnen.

timbalkost – Finfördelad mat som har en mousseliknande konsistens och är lätt att äta med sked eller gaffel.

Näringsämnen

näring – Näringsämnen, det kroppen behöver för att leva/överleva.

nutrition – Näring, näringstillförsel.

fett – Energirikt näringsämne som är viktigt för kroppen.

kolhydrater – Stärkelse, sockerarter, kostfibrer. Viktig energikälla för bland annat hjärnan. protein – Kroppens byggstenar, behövs för att reparera och bygga upp celler, viktiga för att bilda hormoner och enzymer.

vitaminer – Livsnödvändiga ämnen för kroppen. Vattenlösliga vitaminer, B och C, och fettlösliga vitaminer, A, D, E och K.

mineraler – T.ex. fluor, fosfor, jod, järn, kalcium och zink. Viktiga ämnen för kroppen.

en dietist – En specialist som utreder, behandlar och ger anpassade kostråd för att personen ska få en bra nutrition, ett bra näringstillstånd.

Funktionsnedsättning

kognitiv förmåga – Problemlösningsförmåga, tänkande, förståelse. mata – Hjälpa en person att få i sig mat och dryck.

en pipmugg – Mugg med ett munstycke format som en pip för att underlätta för en person att dricka utan att spilla.

Sammanfattning

• Att äta är en stor del av vårt liv. Människan är beroende av att få i sig både mat och vätska.

• Näringsbehov: Näringen får vi genom kosten, det vill säga genom det vi äter och det vi dricker. En människa kan överleva cirka två månader utan mat.

• Matcirkeln innehåller sju kategorier: Frukt och bär, Grönsaker, Potatis och rotfrukter, Bröd, flingor, gryn, pasta och ris, Matfett, Mejeri- och vegoprodukter, Kött, fisk, ägg, nötter, frön och baljväxter. Äter vi från dessa sju varje dag ger vi kroppen bra förutsättningar att fungera.

• Tallriksmodellen är en metod där man delar upp innehållet i måltiden i tre olika delar på tallriken, för att se till att måltiden blir hälsosam: 1) Rotfrukter och grönsaker, 2) Potatis, pasta, bulgur, ris och bröd, 3) Kött, fisk, ägg, nötter, frön och baljväxter. Del 1 och 2 kan justeras i storlek så att måltiden passar personens aktivitetsnivå.

• Måltiden är för många något att se fram mot, men för en del är ätandet laddat med starka känslor. För en person med ätstörning eller för en person med sväljningssvårigheter, illamående, smärta, ångest eller ensamhet kan måltiden vara en jobbig upplevelse.

• Måltidsmiljön bör vara trivsam och hemtrevlig med dukar, blommor och servetter samt vackert porslin – för de flesta äldre. Miljön runtomkring bör vara lugn, utan onödiga ljud i bakgrunden.

• Ätandet är en komplicerad process med många olika moment. Hjärna, öga och hand behöver samarbeta så att man kan använda bestick, få upp lagom mängd mat på gaffel eller sked och sedan föra det till munnen. Man ska gapa för att få in maten i munnen och sedan ska maten tuggas och sväljas.

• Sjukdom, åldrande, eventuella neurologiska sjukdomar och kognitiva funktionsnedsättningar kan medföra svårigheter med ätandet.

• Ätandet kan innebära många risker: Stoppa in för mycket i munnen. Sätta i halsen. Inte förstå att det är för varmt. Äta för lite eller för mycket. Dricka för lite eller för mycket.

• Stöd vid måltider: Anpassa bordsplaceringen, se över måltidsmiljö, anpassa dukning. Utgå från personens egen vilja och funktionsförmåga.

• Matning: Ta dig god tid. Dela upp maten i lagom bitar. Låt personen göra det han eller hon kan. Ha en bra sittställning för den du matar och för dig själv. Ge ledtrådar, gapa exempelvis eller nudda med skeden lätt mot läpparna. Var uppmärksam på den du matar.

Instuderingsfrågor

1. Vad menas med näringsbehov?

2. Basalt energibehov – vad är det?

3. Vad är det för skillnad på undernärd och felnärd?

4. Vilka näringsämnen finns i grönsaker?

5. I vilka livsmedel finns det protein?

6. Hur kan maten berikas för personer som behöver energirik mat?

7. Hur kan försämrad tandstatus påverka ätandet?

8. Vad kan känselnedsättning i munhåla och svalg innebära vid ätandet?

9. Vilka risker kan finnas när en person äter?

10. Vad bör göras om en person har svårigheter med att äta, tugga och svälja?

11. Vad är viktigt att tänka på när man matar en person?

12. Hur kan miljön underlätta för ätandet?

13. Beskriv hur dukningen kan underlätta måltidssituationen.

Gerontologi och geriatrik

Nivå 1

Gerontologi och geriatrik är ett ämne som behandlar människans normala åldrande, de sjukdomar som är vanliga hos äldre och de insatser som vård och omsorg kan erbjuda.

Gerontologi och geriatrik nivå 1 tar upp frågor som:

• Hur hanterar vård och omsorg den äldre personens sjukdomar och behov av läkemedel, näring och fysisk aktivitet?

• Hur går vårdprevention till och hur kan den äldre personens funktionsförmåga bibehållas eller återfås efter en försämring?

• Vilka kunskaper om planering, genomförande, utvärdering och dokumentation av insatser för äldre behövs i yrket som vårdpersonal?

• På vilket sätt kan bemötande, kommunikation och samverkan bidra till bättre vård och livskvalitet för den äldre?

Läromedlet Gerontologi och geriatrik nivå 1 har en tydlig koppling till ämnesplanen för Gy25. Varje kapitel är uppbyggt kring ämnets syfte och en eller flera punkter av det centrala innehållet för nivå 1. I varje kapitel finns möjlighet för eleven att bli aktiv i sitt lärande med hjälp av fallbeskrivningar, centrala begrepp, ord att öva på och sammanfattningar. Kapitlen innehåller även tre olika frågetyper som får eleven att reflektera kring, fördjupa sig i och löpande stämma av sin kunskap. För att eleven ska kunna öva på att kommunicera med kollegor, vårdtagare och anhöriga finns även kommunikativa övningar i varje kapitel.

Eva-Lena Lindqvist är leg. lärare i Lysekils kommun. Hon är även leg. sjuksköterska, specialiserad inom vård av äldre, och har tidigare arbetat bland annat på medicinklinik, inom kommunal hemsjukvård och som demensvårdsutvecklare.