Detta verk är skyddat av lagen om upphovsrätt. Kopiering utöver lärares rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt Bonus Copyright Access, är förbjuden. Sådant avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare, t.ex. kommuner/universitet. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnares huvudman eller Bonus Copyright Access. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman/rättsinnehavare.
POLITIK
Nivå 1b
1.
2.
3. DEMOKRATISKA STATSSKICK
Nivå 2
Kommuner och regioner
Rättssystem och rättsprinciper 77 Kapitelavslutning och uppgifter ���������������������� 79
4. DEMOKRATINS UTMANINGAR
Nivå 3
EKONOMI
Nivå 1b
1.
.....................
6. NATIONALEKONOMISKA TEORIER ..........
7. FÖRDELNING OCH HÅLLBARHET
3.
Nivå 3
Nivå
9. EKONOMISKA SAMHÄLLSUTMANINGAR .. 452
KULTUR
1. SAMHÄLLE, KULTUR OCH IDENTITET
KULTUR
Nivå 2
3. VÅRA LEVNADSVILLKOR 524
Levnadsvillkoren i Sverige 525 Globala levnadsvillkor ��������������������������������� 534 Migration ����������������������������������������������� 543
Kapitelavslutning och uppgifter 548
4. SOCIAL SKIKTNING
OCH SAMMANHÅLLNING 550
Social stratifiering 551 Tillit och sammanhållning ���������������������������� 556
Kapitelavslutning och uppgifter 566
Nivå 3
5. GLOBALA UTVECKLINGSFRÅGOR 568 Situationen i världen 569
ojämlikhet och mänsklig utveckling ��������� 571 Förklaringsmodeller till socioekonomisk förändring i världen 575
584
6. SOCIOLOGINS GRUNDER ....................... 586 Vad är sociologi? ���������������������������������������
VETENSKAP
Nivå 1b
för att söka och samla in information 622 Metoder för att analysera information
667 Kapitelavslutning och uppgifter ��������������������� 668
Nivå 3
SAMHÄLLSVETENSKAP III ....................... 670 Vetenskapliga begrepp och teorier ������������������ 671
begrepp 672 Kausalitet inom samhällsvetenskapen 677 Reliabilitet och validitet ������������������������������� 679
Gränsen till det som inte är vetenskap �������������� 680 Fler analysmetoder – kvalitativ textanalys 687
Steg 5: Presentation av resultaten ������������������ 688
Kapitelavslutning och uppgifter ��������������������� 698
POLITIK Inflytande och beslutsfattande
Demokrati som samhällsidé, demokratibärande samhällsinstitutioner samt deras skydd i relation till auktoritära och totalitära styrelseskick. Sveriges totalförsvar.
Folkrättens samt utrikes- och säkerhetspolitikens roll för mellanstatliga förbindelser, däribland Natos roll.
Friheter, rättigheter och skyldigheter i demokratiska samhällen samt de mänskliga rättigheterna. Rättsprinciper och rättsstaten i demokratin.
Politiska system lokalt och nationellt i Sverige samt på EU-nivå. Ansvarsutkrävande och medborgarnas möjligheter att påverka på de olika nivåerna.
Jämförande politik, politiska system och rättsprinciper i olika länder, särskilt i förhållande till mänskliga rättigheter och mediernas roll och villkor.
Politiska ideologiers utveckling och deras koppling till samhällsbyggande och välfärdspolitik.
Olika internationella samarbeten, till exempel i fråga om utrikes- och säkerhetspolitik i Norden samt inom och utanför Europa.
Internationell politik, internationell rätt, freds- och säkerhetssträvanden samt konflikter, krig och konflikthantering.
Samhällsutmaningar kopplade till inflytande och beslutsfattande i Sverige och internationellt.
Politiska partiers historia och ideologiska skiljelinjer i svensk politik. Mediernas roll i demokratin och nyhetsvärdering i en digitaliserad värld. EKONOMI Ekonomi och resursfördelning
Samhällsekonomiska strukturer och flöden. Resursanvändning, tillväxt, konjunkturer och ekonomisk politik, till exempel frågor om välfärd, grundläggande prisbildning, försörjning, företagande, arbetsliv, hållbarhet, jämlikhet och jämställdhet.
Privatekonomiska frågor, däribland inkomster, utgifter och betalningar, olika typer av sparande, försäkringar samt lån, inklusive konsumtionskrediter. Hur privatekonomi påverkas av samhällsekonomiska förändringar.
Prisbildning, marknadsformer och olika marknader, till exempel finansmarknaden och arbetsmarknaden.
Nationalekonomiska teoriers framväxt och betydelse för ekonomisk politik.
Globalisering utifrån politiska, ekonomiska, sociala och miljömässiga perspektiv, däribland resurs-, produktions- och handelsfrågor.
Samhällsutmaningar kopplade till ekonomi och resursfördelning.
Gruppers och individers identitet, relationer och sociala livsvillkor med utgångspunkt i att människor grupperas utifrån kategorier som skapar både gemenskap och utanförskap samt människors möjligheter och utmaningar utifrån varierande levnadsvillkor, till exempel beroende på kön och socioekonomisk bakgrund.
Social stratifiering och dess påverkan på samhället, till exempel i relation till sammanhållning och tillitsfrågor.
Samhällsekonomiska system i Sverige och internationellt, däribland olika välfärdsmodeller och skattesystem, utifrån frågor om fördelning, rättvisa samt globala hållbarhetsmål. KULTUR Individer, grupper och sociala strukturer
För innehållet relevanta samhällsvetenskapliga begrepp, teorier och modeller i samband med samhällsfrågor.
För innehållet relevanta metoder för att söka, bearbeta, tolka, värdera och kritiskt granska information från olika källor och medier i digital och annan form i arbetet med komplexa samhällsfrågor. Källkritik och källtillit i samhällsvetenskapligt arbete.
Människors möjligheter och utmaningar utifrån varierande levnadsvillkor i Sverige och internationellt, till exempel i stad och på landsbygd i samband med migration eller beroende på kön och socioekonomisk bakgrund.
För innehållet relevanta samhällsvetenskapliga begrepp, teorier, modeller och metoder i samband med samhällsfrågor.
För innehållet relevanta metoder för att söka, bearbeta, tolka, värdera och kritiskt granska information från olika källor och medier i digital och annan form i arbetet med komplexa samhällsfrågor. Källkritik och källtillit i samhällsvetenskapligt arbete.
Global ojämlikhet och utvecklingsfrågor ur olika perspektiv, till exempel olika förklaringsmodeller till socioekonomisk förändring i världen.
Samhällsutmaningar kopplade till individer, grupper och sociala strukturer.
För innehållet relevanta samhällsvetenskapliga begrepp, teorier, modeller och metoder i samband med samhällsfrågor.
För innehållet relevanta metoder för att söka, bearbeta, tolka, värdera och kritiskt granska information från olika källor och medier i digital och annan form i arbetet med komplexa samhällsfrågor. Fördjupad källkritik och källtillit i samhällsvetenskapligt arbete.
Nivå 1b
Nivå 2
Nivå 3
Hur är boken upplagd?
Forum är utformad för att ge dig användbara och hållbara kunskaper i samhällskunskap. Vi har därför lagt stor vikt vid att göra innehållet både begripligt och intresseväckande. Dessutom har vi förpackat innehållet i en tydlig och tilltalande form för att göra läsningen mer givande. Vår ambition är att Forum ska vara både lärorik och rolig att läsa.
Block och kunskapsområden
Samhällskunskap är ett brett och omfattande ämne, vilket kan göra det lätt att tappa överblicken. För att skapa en tydlig struktur har vi delat in Forums innehåll i fyra block som följer ämnesplanens centrala innehåll. Varje block har fått sin egen färg för att göra det lättare att orientera sig i boken. Här är en översikt över hur de fyra blocken hänger samman med ämnesplanens fyra kunskapsområden:
■ Politik – Inflytande och beslutsfattande
■ Ekonomi – Ekonomi och resursfördelning
■ Kultur – Individer, grupper och sociala strukturer
■ Vetenskap – Samhällsvetenskapliga perspektiv och arbetsmetoder
Varje block inleds med en innehållsförteckning, som listar kapitlen på de olika nivåerna i blocket. Här får du en kort överblick över vad varje block handlar om.
Kapitel
Varje kapitel börjar med en bild och en kort text, som ska väcka intresse och fånga kapitlets kärna. Efter denna inledning följer huvudtexten, som utgör kapitlets centrala faktainnehåll. Texten är strukturerad utifrån en tydlig ”röd tråd” för att göra det lättare att följa med i innehållet. Rubriker och underrubriker fungerar som vägvisare och underlättar läsningen. Längst ner i hörnet på varje sida finns en, två eller tre små fyrkanter. Antalet fyrkanter anger nivå i ämnet och färgen anger vilket block det är. Här i sidfoten anges också kapitlets namn och nummer inom blocket – detta för att du alltid ska veta var du befinner dig i boken.
I huvudtexten möter du olika fakta, begrepp och sammanhang. De begrepp som är särskilt viktiga är markerade i fet stil och förklaras i en separat begreppslista i slutet av kapitlet. Andra begrepp är kursiverade för att visa att de är betydelsefulla för förståelsen, men de är antingen välbekanta eller förklarade tidigare i boken.
Kring huvudtexten finns figurer och bildmodeller. Dessa ger ytterligare information, förklarar svåra begrepp och reder ut komplexa sammanhang. Fotona i boken kan användas för olika syften, till exempel som ingång till texten, något att reflektera över eller för att vidga perspektiven. Det finns också funderafrågor som ska ge dig möjlighet att fundera lite extra kring aktuella samhällsfrågor som behandlas i huvudtexten, som rättvisa, demokrati eller kriminalitet.
Dessutom finns olika stickspår i form av fördjupnings- eller vetenskapsrutor. Tanken med dessa är att ge intressant bakgrundsinformation, ge möjlighet till fördjupning och att koppla innehållet till teorier och intressant forskning inom området.
Faktaruta – exempel
Så här kan en faktaruta med fördjupande information se ut.
Kapitelavslutning
Varje kapitel avslutas med en kort sammanfattning i en ruta med rubriken ”Det här har kapitlet handlat om:”. Under sammanfattningen finns en begreppslista med korta förklaringar till de viktiga begrepp, som markerats i fet stil i huvudtexten. Ett tips är att efter läsningen skriva en egen sammanfattning av kapitlet med hjälp av begreppen i listan för att kontrollera vad du lärt dig.
Uppgifter
I kapitelavslutningen finns också en sida med uppgifter som hjälper dig att bearbeta de viktigaste begreppen och sammanhangen. Uppgifterna är indelade i tre kategorier:
■ Faktafrågor – dessa fokuserar på att veta och hjälper dig att lära dig viktiga begrepp och sakförhållanden i texten.
■ Analysfrågor – dessa är inriktade på att förstå och värdera och syftar till att skapa diskussion genom att analysera och ta ställning i olika frågor.
■ Uppdrag – dessa fokuserar på att göra. Här få du söka svar på frågor med hjälp av andra källor än enbart läroboken.
Att läsa Forum – några tips
Ett tips för att använda Forum effektivt är att läsa ett särskilt avsnitt inför lektionen. Då får du en överblick och fakta om kunskapsområdet, vilket gör att du kan delta aktivt och sakligt i diskussionen på lektionen.
Börja varje kapitel med att skaffa dig en överblick över innehållet. Det kan du göra genom att utgå från kapitelingressen och sedan bläddra igenom kapitlet och läsa rubrikerna. Fundera på vad du känner igen sedan tidigare och vilka delar som verkar särskilt intressanta eller viktiga.
När du läser texten, ha gärna ett anteckningsblock bredvid där du kan skriva upp frågor och tankar som du kommer på under läsningen. Då kan du bidra med dessa under lektionerna. Stanna också upp vid funderafrågorna och reflektera över hur du själv ställer dig till frågan.
Begreppslistan i kapitelavsluten är bra att arbeta med. Du kan till exempel skriva en egen sammanfattning av ett avsnitt eller hela kapitlet, där du använder dessa begrepp. Det är också bra att själv arbeta med faktafrågorna som repetition. Analys och diskussionsfrågorna kan också användas för egen reflektion, men är ofta ännu mer givande att diskutera med andra. Likaså kan uppdragen utföras enskilt eller i grupp. Som extra material finns också självtester att göra via Övningsmästaren. För lärare finns extramaterial via Lärarstöd+, som innehåller lektionstips, fler uppgifter och material för storbildsvisning. Till sist vill vi betona att du inte behöver läsa Forum från pärm till pärm. Boken är utformat för att ge bra stöd i ditt lärande, utan att styra hur undervisningen ska gå till. Forum ger otaliga möjlighet att välja vad du vill fokusera på.
Trevlig läsning!
JÄMFÖRANDE POLITIK 7
I ett samhälle måste många olika viljor kunna samsas. Annars uppstår en situation där den starkes rätt råder. För att jämka ihop alla särintressen behövs lite ordning och reda. Det behövs ett ”maskineri” som fattar beslut i olika gemensamma frågor.
I detta kapitel kommer du att möta exempel på politiska system i olika länder och metoder för att studera dessa – det kommer att handla om jämförande politik.
Politiska system
När man inom statsvetenskapen studerar olika staters statsskick och politiska liv, kallar man det jämförande eller komparativ politik. Det man framför allt undersöker är statsorganen, deras uppgifter och förhållande till varandra, men också den politiska processen, institutioner, lagar, valsystem, politiska partier och opinionsbildning.
I kapitel 3 utgick beskrivningen av det politiska systemet från Sverige som exempel. I detta kapitel behandlas i stället generella drag i olika politiska system, sedan beskrivs några typiska exempel på olika länders statsskick och till sist presenteras några metoder för att jämföra olika politiska system.
Grundlag och konstitution
Grundlagarna, författningen eller konstitutionen är det regelverk som sätter ramarna för det politiska systemet i demokratier. Konstitutionens ställning varierar i olika länder. I USA och Tyskland har författningen traditionellt haft en stark ställning.
På senare år har det visat sig att politiska ledare i demokratiska länder ganska enkelt har kunnat ändra i konstitutionen för att stärka sin egen makt. Detta skulle tala för nödvändigheten att ha en konstitution som är stark och tar lång tid att ändra. Nackdelen är att det kan lamslå det politiska beslutsfattandet och göra det mycket svårt att göra viktiga förändringar i ett land. En bra konstitution kräver alltså både starkt skydd för demokratin och möjligheten för regeringen att föra sin politik.
De fyra statsorganen
I kapitel 3 presenterades de fyra statsorganen:
■ Statschef – monark (kung, drottning) eller president.
■ Folkrepresentation – parlament, riksdag.
■ Regering – ledd av en statsminister, premiärminister eller president.
■ Domstolar.
Inom jämförande politik har man traditionellt lagt mycket fokus på just statsorganen och maktdelningen mellan dem. Tanken är att i konstitutionen se till att makten balanseras mellan dessa statsorgan och på så sätt skydda det demokratiska systemet.
Maktdelning
I demokratins tidiga historia var man mycket bekymrad över att ett statsorgan skulle få mer makt än ett annat. Därför byggde man ett system där de olika organen hade tydliga och skilda roller, men också kontrollerade varandra.
Lagsti ande
Verkställande
Dömande
Sti a lagar
Besluta om budgeten
Denna maktdelning är en gammal tanke som reglerar förhållandet mellan de olika statliga maktorganen. I republiker med presidentstyre är ofta principen om maktdelning viktig.
Verkställa lagar
Styra landet
Döma
Tolka lagar
TVÅ STATSCHEFER I
Alexander Stubb valdes till president i Finland 2024. Här är han på statsbesök och träffar den svenske monarken. Båda är statschefer i parlamentariska system och är därför inte regeringschefer. Stubb var dock statsminister under åren 2014-15.
Statschef – monark eller president
Statschefen kan antingen vara en monark eller en president. Vi har tidigare sett att konstitutionen begränsar monarkens makt i en demokratisk stat (konstitutionell monarki). I republiker kallas statschefen vanligen president. Presidenter kan dock ha olika mycket makt. Oftast är presidentens makt kopplad till rollen som regeringschef. Exempelvis har Tysklands president begränsad makt eftersom presidenten inte är regeringschef. Regeringschefen i Tyskland är i stället förbundskanslern. Presidenten i USA har stor makt eftersom
Parlament Makt President / Regering Domstolar
presidenten både är statschef och regeringschef. Generellt kan man alltså säga att statschefen har en symbolisk betydelse, medan regeringschefen har den verkliga politiska makten, även om det finns undantag i vissa länder.
Parlamentet – folkrepresentationen
Parlamentet är en stats högsta beslutande organ. Parlamentet stiftar lagar, beslutar om statsbudgeten och kontrollerar regeringens arbete. Parlamentet kan ha olika namn i olika länder. I Sverige heter det Riksdagen, i Tyskland Förbundsdagen, i USA Kongressen och i Brasilien Nationalkongressen.
Parlamentet kan bestå av en eller två kammare. I Sverige har vi ett enkammarsystem. När man har ett tvåkammarsystem är anledningen ofta att man vill bygga in extra säkerheter i systemet. De två kamrarna har ofta en kontrollfunktion gentemot varandra.
I federala stater är det också vanligt att en av kamrarna representerar den nationella nivån och den andra delstaterna.
Enhetsstat eller federation
Ett sätt att dela in stater är att göra det efter var lagarna stiftas. I enhetsstater (till exempel
Sverige, Norge, Italien och Frankrike) stiftar det nationella parlamentet alla lagar och det finns inga delstater.
Federationer ( federala stater eller förbundsstater ), exempelvis USA, Indien och Tyskland, är i stället uppbyggda av ett antal delstater som har kommit överens om att samarbeta kring vissa frågor.
Federala stater har två lagstiftande nivåer – nationell och delstatsnivå. Ofta berör det federala samarbetet utrikespolitik, ekonomisk politik, försvar och viss lagstiftning. Ett bekant exempel är USA med sina 50 delstater. I USA har delstaterna bland annat egen polis, egna parlament och egen lagstiftning. Alla delstater har exempelvis inte dödsstraff. Men det finns också ett federalt (nationellt) parlament, en federal lagstiftning och en federal polis (FBI) som omfattar hela USA.
Enhetsstater
Federala stater
Parlament
Delstatsparlament
Parlament (andra kammare)
Parlament (första kammare)
Folket
Folket
Regeringen – den verkställande makten
Regeringen har den verkställande makten och den kan tillsättas på i huvudsak två olika sätt – presidentstyre och parlamentarism (se s. 65). Regeringen ska se till att parlamentets beslut genomförs, men man bör dock komma ihåg att regeringen kan ha mycket makt över medborgarnas liv.
Oavsett hur regeringschefen tillsätts, har regeringschefen makt över tillsättningen av ministrar som ingår i regeringen. Att vara minister i en regering är alltså inget man väljs till i allmänna val. Det är ett jobb som man får av regeringschefen.
Domstolarna – den dömande makten
Domstolarna ska döma i enlighet med de lagar som parlamentet har stiftat. Ofta innebär det att de måste tolka meningen med lagen. I stater som har en stark konstitution finns ofta en författningsdomstol som ska kontrollera att nya lagar stämmer överens med konstitutionen.
Valsystem och beslutsregler
I Politik kapitel 3 görs en grundlig genomgång av det svenska proportionella valsystemet. Det finns dock anledning att titta närmare på fördelar och nackdelar med både majoritetsval och proportionella val.
Majoritetsval
Ett vanligt valsystem är majoritetsval i enmansvalkretsar. Det innebär att ett land delas in i valkretsar där det från varje valkrets väljs in en ledamot i parlamentet. Det betyder att den kandidat som får flest röster vinner mandatet. En fördel är att detta ofta ger handlingskraftiga och starka regeringar, som inte behöver samarbeta med andra partier för att få stöd för sin politik. Majoritetsval tillämpas exempelvis i Storbritannien, USA, Indien och Kanada.
Nackdelen är att om 45 procent i en valkrets har röstat på någon annan än den som blev vald, har dessa 45 procent av befolkningen ingen som representerar deras åsikter i parlamentet. Majoritetsval gynnar de stora partierna. Eftersom de mindre partierna har svårt att få mandat leder detta ofta till ett tvåpartisystem.
Proportionella val
Fördelen med ett proportionellt system är att många som röstat på ett parti som kommit in i parlamentet har en representant att vända sig till på hemmaplan. Eftersom mindre partier har lättare att få mandat än i majoritetsvalsystem, får länder med proportionella val ofta flerpartisystem med många partier representerade i parlamentet. Detta kombineras vanligen med en partispärr på 3–5 procent (i Sverige 4 procent).
En nackdel med proportionella val är att det vara svårt att bilda regering om det många partier i parlamentet. Det är ovanligt att ett parti har egen majoritet i parlamentet, vilket leder till att regeringen behöver kompromissa med andra partier för att bilda regering. Dessa förhandlingar kan vara svåra och oenighet mellan partierna kan leda till att ett eller flera lämnar regeringen. Det kan i sin tur leda till att hela regeringen faller.
En annan nackdel är att det kan leda till svaga regeringar (minoritetsregeringar) som kan ha svårt att styra landet. Samtidigt kan det vara bra för demokratin, eftersom hänsyn då tas till fler väljares åsikter. Förutom i de nordiska länderna förekommer proportionella val i exempelvis Turkiet, Belgien och Irland.
! FUNDERA
Vilken typ av valsystem föredrar du själv? Varför?
VALSYSTEM VALMETOD MANDAT/ VALKRETS KOMMENTAR EXEMPEL
MAJORITETSVAL
PROPORTIONELLA VAL
Majoritetsval i en omgång
Majoritetsval i två omgångar
Ett
Ett
Vinnaren tar allt.
Överrepresentation av det största partiet – detta ger starka regeringar
Storbritannien, Indien, Nya Zeeland, Kanada, USA, Tyskland (delvis)
Första: Absolut majoritet = vald direkt. Andra: Relativ majoritet, 12,5 % spärr. Partier tvingas till samarbete – den med lägst röstetal drar sig tillbaka för en kandidat som företräder en snarlik politik. Frankrikes och Finlands presidentval, Iran
Listval (partival) Flera a) Stryka + lägga till. b) Fasta listor. c) Partival + val av kandidat.
Preferensval Flera Rangordning av kandidater som kan vara från olika partier. Röstkvot för att komma in i parlamentet.
Sverige, Turkiet, Belgien, Tyskland (delvis)
Irland, Malta, Australien (senaten)
Demokratiska statsskick i andra länder
Vad som är allmänt utmärkande drag i demokratiska länder, kan du läsa om i Politik kapitel 2 och 3. I det följande beskrivs några typexempel på demokratiska statsskick. På s. 156–157 finns en sammanställning i tabellform över dessa länders statsskick.
Storbritannien
– parlamentarisk, konstitutionell monarki
Storbritanniens statsskick, som även kallas Westminstermodellen, har fått bilda utgångspunkt för många andra staters. Begreppet kommer från namnet på parlamentsbyggnaden i London. Parlamentarism (att regeringen måste ha stöd i parlamentet) är en av grundprinciperna i detta statsskick.
Statschefen
Storbritannien är en konstitutionell monarki. Med det menas att statschefen är en kung eller drottning och att monarkens makt är begränsad av konstitutionen. Precis som i de skandinaviska länderna har monarken i Storbritannien ingen reell politisk makt, utan fungerar mest som en symbol.
Folkrepresentationen – parlamentet
Parlamentet består av två kammare – överhuset (House of Lords) och underhuset (House of Commons). Traditionellt har många av platserna i överhuset varit ärftliga, men sedan 1999 utses nya ledamöter av monarken eller av medlemmar i överhuset. Överhuset har endast liten politisk makt och har i stort sett bara möjlighet att fördröja underhusets beslut i upp till ett år. Den verkliga makten ligger i underhuset. I underhuset finns 650 platser och här gäller den parlamentariska principen att regeringen är ansvarig inför parlamentet, men eftersom valsystemet oftast ger majoritetsregeringar finns det sällan någon risk för att parlamentet ska avsätta regeringen.
Keir Starmer, 2024, utanför premiärministerbostaden vid 10 Downing Street i London.
Valsystem
Underhuset väljs i majoritetsval i enmansvalkretsar. De dominerande politiska partierna är de konservativa (tories) och socialdemokraterna (labour). Valsystemet gynnar de två stora partierna. Andra partier, som liberalerna och det populistiska Reform UK, har väldigt svårt att få något inflytande i parlamentet trots att de kan få 10–20 procent av rösterna i parlamentsvalen.
Parlamentet
Överhuset ca 800 st (en del på livstid)
Folket
Underhuset 650 st (5 år) Val
Regeringen Åtgärder
Parlamentarism
Palace of Westminster.
USA – federalt presidentstyre
USA:s statsskick har, liksom Storbritanniens, fått stå som förebild för många andra stater i världen. Framför allt gäller det republiker och federala stater som blivit självständiga under 1800- och 1900-talen. I USA har konstitutionen en mycket stark ställning. När de nordamerikanska kolonierna gjorde sig självständiga från Storbritannien skrev de 1789 in viktiga grundstenar i vad som är världens äldsta skrivna konstitution. Samma konstitution gäller än i dag, men med ett antal tillägg till den. En viktig princip var maktdelning, för att till varje pris undvika envälde. USA är en federal republik med 50 delstater. Delstaterna har stor makt utom när det gäller utrikespolitik, försvarspolitik och viss lagstiftning.
Statschefen och regeringen
Regeringsmakten innehas i USA av presidenten och den regering som han eller hon har utsett. Ministrarna i regeringen är bara ansvariga inför presidenten och kan inte avsättas av parlamentet. Ställningen som både stats- och regeringschef ger mycket makt. Har presidentens parti dessutom majoritet i kongressens båda kamrar blir ställningen ännu starkare. Presidenten kan utfärda presidentordrar, som är direktiv till myndigheter om hur lagar ska tolkas. Oftast används presidentordrar när presidentens parti inte har majoritet i kongressen. De är då ett sätt att kringgå kongressen. En presidentorder kan inte ändra lagar, men den kan riva upp tidigare ordrar.
Presidentens makt i utrikespolitiska och militära frågor är speciell genom två roller, både statschef och överbefälhavare, och möjligheten att själv sluta avtal med andra länder. Presidenten sitter i fyra år och kan bara återväljas en gång.
Folkrepresentationen – parlamentet
USA:s parlament – kongressen – består av två kammare: senaten och representanthuset. Senaten består av två senatorer från varje delstat. Totalt blir det 100 senatorer. Senatorerna representerar delstaterna och väljs för sex år i taget. Senatsval hålls vartannat år, och då utses en tredjedel av ledamöterna i senaten.
Representanthuset består av 435 ledamöter som sitter i två år. Eftersom antalet ledamöter är proportionellt i förhållande till antalet invånare i varje delstat har folkrika stater som Kalifornien och New York omkring 40 ledamöter, medan till exempel Alaska bara har en representant. I valen delas delstaterna in i lika många valkretsar som man har platser i representanthuset.
Verkställande
nominerar godkänner Högsta domstolen
Kongressen
Kongressens största makt ligger i lagstiftnings- och finansfrågor. Den beslutar till exempel om statens budget och stiftar lagar. Varje ledamot är fri att rösta efter sitt eget samvete vid omröstningar i kongressen och behöver alltså inte följa partiets linje. För att ett beslut ska gälla måste både senaten och representanthuset vara överens. För att bli vald till kongressen behövs ofta en dyr valkampanj, politiskt inflytande och kontakter. Det innebär att det mest är medelålders och äldre, vita män som sitter i kongressen.
Kongressledamöterna utsätts för en intensiv lobbyism av företag och organisationer som vill att ”rätt” beslut ska fattas i frågor som rör dem. Man har gjort beräkningar som säger att cirka 20 000 personer jobbar med lobbyverksamhet riktad mot kongressen och regeringen.
Valsystemet
USA:s valsystem präglas av att man väljer betydligt fler funktioner än i många andra länder. Man väljer domare, polischefer och en mängd andra offentliga tjänstemän. På federal nivå är det dock bara president och ledamöter till kongressen som väljs av folket. Under året före ett presidentval hålls primärval och konvent som till slut leder till att USA:s två stora partier – Demokraterna och Republikanerna – nominerar var sin kandidat till presidentvalet.
Senaten (6 år) Representanthuset (2 år)
President (4 år)
Delstatsparlament
(livstid)
Registrerade väljare
Lagsti ande
Val Val
Elektorer
Ej röstberättigade
Ej röstberättigade
PRESIDENTVALET I USA
Från varje delstat utses ett visst antal elektorer. Den president kandidat som får flest röster får delstatens alla elektorsröster.
Antal elektorsröster per delstat i USA
Väljarna röstar inte direkt på presidentkandidaterna utan på elektorer som i sin tur röstar på sin kandidat. Först måste dock väljarna gå och registrera sig för att bli röstberättigade.
I presidentvalet är delstaten en enda valkrets och den kandidat som vinner tar hem alla elektorsröster. Totalt finns 538 elektorsröster och antalet elektorer för varje delstat är proportionellt i förhållande till befolkningen, vilket gör att det är viktigt att vinna i de folkrika staterna för att kunna bli president.
I många stater brukar majoriteten rösta på samma parti i alla presidentval. Dessa ses som säkra stater för respektive parti. Inför presidentvalen i USA diskuteras framför allt det man kallar för vågmästarstater (swing states). Det är delstater där resultatet brukar vara väldigt jämnt och vinnande parti varierar mellan olika val. För att vinna ett presidentval behöver en kandidat vinna flera av dessa vågmästarstater för att komma upp i de totalt minst 270 elektorsröster som krävs.
Tyskland – federal stat med parlamentarism och svag presidentmakt
Tyskland är, liksom USA, en federal republik. Den består av 16 delstater eller förbundsländer som de kallas i Tyskland. Liksom i USA har delstaterna stort inflytande i frågor som rör delstaten.
Statschefen och regeringen
Statschef är förbundspresidenten som väljs för fem år i taget. Presidenten har dock ingen egentlig politisk makt. Den ligger
i stället hos regeringschefen som kallas förbundskansler och som utses av parlamentet. Förbundskanslern utser ministrar till regeringen och det är bara han eller hon som kan avsätta dem. Däremot kan förbundskanslern avsättas av parlamentet.
Folkrepresentationen – parlamentet
Det tyska parlamentet består av två kammare, förbundsdagen (Bundestag) och förbundsrådet (Bundesrat). Förbundsdagen består av 656 ledamöter och väljs direkt av folket vart fjärde år i en kombination av proportionella val och majoritetsval.
Förbundsrådet består av 68 ledamöter och utses av de olika delstatsregeringarna. Ledamöterna i förbundsrådet är bundna att rösta som delstatsregeringen vill. Ledamöter från samma delstat röstar alltså alltid på samma sätt i varje enskild fråga.
I Tyskland har författningsdomstolen en viktig roll. Den avgör i frågor när det uppstår konflikter mellan förbundsländer eller mellan förbundsregeringen och ett förbundsland.
Valsystem
Valet till förbundsdagen är en kombination av majoritetsval och proportionella val. Hälften av ledamöterna väljs i majoritetsval i 328 enmansvalkretsar (relativ majoritet) och hälften väljs i proportionella val där delstaten utgör valkretsen.
Den tyska förbundsdagen.
Icke-demokratiska statsskick
Statsorganen i länder som inte är demokratiska liknar dem som finns i demokratier. Skillnaden ligger ofta i valen, där det i realiteten inte finns någon opposition att rösta på. Andra skillnader ligger i maktbefogenheter hos olika statsorgan. Vi ska här studera två exempel, Kina och Iran.
Folkrepubliken Kina – kommunistisk enpartistat
Folkrepubliken Kina är i praktiken en enpartistat. Kinas politiska liv genomsyras helt av kommunistpartiet som har en obestridlig rätt att leda landets utveckling på alla områden. Parallellt med statsapparaten finns en nästan identisk partistruktur som har ett fast grepp om den politiska utvecklingen i alla sammanhang och på alla nivåer. Det är i det kommunistiska partiet som den verkliga makten ligger, inte i något statsorgan.
Statschefen
Kinas president väljs av Nationella folkkongressen och sitter i ett obegränsat antal mandatperioder om vardera fem år. Från att ha haft en mer symbolisk betydelse har konstitutionella förändringar från tidigt 2020-tal, gjort att presidentens makt har stärkts och kombineras med ledande positioner inom kommunistpartiet och armén.
Regeringen – Statsrådet
Premiärministern är regeringschef och nomineras av presidenten samt godkänns av Nationella folkkongressen. Regeringen godkänns av Nationella folkkongressen efter premiärministerns förslag. Ledamöterna kan sitta i maximalt tio år. Statsrådet är högsta administrativa organ. Det verkställer folkkongressens beslut och kontrollerar alla lokala och regionala folkstyrelser. Statsrådet lägger dessutom fram förslag till lagstiftning, ekonomiska planer och statsbudget. Regeringen (och premiärministern) kan vara en maktfaktor i Kina, men ytterst avgörs makten av deras ställning inom kommunistpartiet.
Folkrepresentationen – Parlamentet
Kinas parlament, Nationella folkkongressen, består av cirka 3 000 medlemmar i en kammare, som väljs indirekt vart femte år av Folkets befrielsearmé och folkkongresser ute i landet (23 provinser, 5 autonoma regioner och 4 kommuner). Nationella folkkongressen har makt att ändra och tolka grundlagen, besluta om ekonomisk planering, krig och fred samt att tillsätta och avsätta ledamöter av alla högre statsorgan, inklusive president och premiärminister. Utöver parlamentet finns ett permanent utskott på cirka 200 ledamöter som tar över folkkongressens befogenheter när den inte sammanträder. Det permanenta utskottet har också en kontrollfunktion gentemot Statsrådet, Centrala försvarskommissionen och Högsta folkdomstolen.
Valsystem
Folket kan endast välja representanter till de lägre beslutande församlingarna. I dessa val är rösträtts- och valbarhetsålder 18 år. De högre nivåerna väljs indirekt via olika politiska organ.
Masoud Pezeshkian, valdes 2024 till Irans president.
Islamiska republiken Iran – teokrati med
demokratiska inslag
Iran är en islamisk republik med en komplicerad blandning av teokrati (prästvälde) och demokrati. Landet är inte en demokrati i västerländsk mening. Grunden för styrelseskickets legitimitet ligger inte hos folket och deras vilja, utan hos den islamiska rätten, sharia. Irans författning baseras på islam och alla lagar oavsett område – ekonomi, kultur, politik och krigsmakt – måste utgå ifrån islamiska principer. Det är alltså Guds vilja såsom de rättslärda tolkar den som är den yttersta principen.
Statschefen
Statschef i Iran är den högste andlige ledaren (vilayat-i faqih) som utses på livstid av Expertförsamlingen. Tanken är att den högste andlige ledaren inte ska lägga sig det dagliga arbetet, utan vara en andlig ledare för folket och uttala fatwa (tolkningar av islamisk rätt). I själva verket ligger mycket makt i den högste andlige ledarens händer. Han står över både presidenten och parlamentet och godkänner alla kandidater till nationella politiska val. Han kontrollerar dessutom militären, alla statliga medier och rättsväsendet. Det sista är mycket logiskt eftersom landets lagstiftning baseras på islamisk lag, sharia. Kopplat till den högste andlige ledaren finns Expertförsamlingen, ett folkvalt organ bestående av 86 religiösa skriftlärda. De avgör vem som efterträder den högste ledaren, utvärderar den högste ledaren och kan i teorin avsätta honom.
Väktarrådet
Väktarrådet är en unik konstruktion som består av sex rättslärda präster och sex jurister, kunniga i islamisk lag. Rådet avgör om lagstiftningen stämmer med konstitutionen och islamisk lag. Det övervakar också alla nationella val. Väktarrådets medlemmar sitter på sex år och utses av den högste andlige ledaren och av Högsta dömande rådet (som utses av den högste andlige ledaren).
Presidenten och regeringen
Presidenten leder regeringens arbete och väljs i allmänna val på ett fyraårigt mandat. Han kan väljas om en andra mandatperiod. Vilken makt presidenten har styrs av hur goda relationer han har till den högste andlige ledaren och till Väktarrådet. Regeringen utses av presidenten, men måste ha stöd i parlamentet. Iran har alltså en blandning av presidentstyre och parlamentarism.
godkänner vissa ministrar
Regering
President
godkänner
godkänner kandidater
Folkrepresentationen – Parlamentet
Det iranska parlamentet, majlis, består av en kammare och 290 ledamöter. Ledamöterna väljs i allmänna val och sitter i 4 år. Majlis är den lagstiftande församlingen, men eftersom all lag ska bygga på sharia, måste någon se till att alla nystiftade lagar är i överensstämmelse med islamisk lag. Denna roll har Väktarrådet. Trots att parlamentet på papperet har den lagstiftande makten, är det Väktarrådet som har den egentliga makten. Kopplat till parlamentet finns Medlarrådet, som delvis är folkvalt (7 regeringsföreträdare) och delvis utsett av högste ledaren (de 6 prästerna från väktarrådet). Medlarrådet medlar mellan parlamentet och Väktarrådet om oenighet skulle uppstå.
Valsystem
Parlamentet, presidenten och expertförsamlingen väljs direkt i allmänna val. Parlamentsvalet är majoritetsval i två omgångar där endast de som fått minst 2/3 av rösterna i första omgången väljs direkt. Om ingen kandidat har fått 2/3 av rösterna i en valkrets gör de två kandidater som har fått flest röster upp i en andra valomgång. Alla iranska medborgare över 15 år har rösträtt. Kandidaterna till parlamentet måste godkännas av Väktarrådet. I praktiken betyder detta att endast islamiska partier/kandidater får verka i landet. Men även bland dessa krävs att man inte kritiserar det rådande systemet alltför kraftigt. Då riskerar man förföljelse och godtyckliga fängslanden. Det kan leda till dödsstraff att kritisera systemet.
Parlament 290 st
Högsta dömande rådet 5 st
Nationella försvarsrådet 7 st
Folket
Val Val Val
Expertförsamlingen 86 st Högste ledaren
Vad är jämförande politik?
Jämförande politik handlar om att jämföra för att upptäcka likheter och skillnader mellan olika länders politiska system. Det kan innebära att analysera hur grundlagarna är formulerade, hur regeringen fungerar, vilka mål och visioner som är framträdande i den politiska debatten eller hur den politiska processen ser ut.
Fördelar med jämförande studier
Jämförande politik är ett slags detektivarbete som består av att leta efter ledtrådar som förklarar varför länder fungerar som de gör och hur olika system påverkar människors livsvillkor. Det är ett viktigt arbete, eftersom det kan hjälpa oss att identifiera vad som fungerar och vad som behöver förbättras, samt hur det kan göras. Det är också viktigt för att förstå hur internationell politik fungerar (se Politik kapitel 9).
Inom naturvetenskapen kan man ofta göra experiment i laboratoriemiljö, men inom samhällsvetenskapen finns inte den möjligheten. Man kan därför säga att jämförande studier är samhällsvetenskapens alternativ till experiment i laboratorier, för att testa olika antaganden och förklaringar till politiska förhållanden. Jämförande politik kan hjälpa oss förstå politiska handlingar, tolka nya situationer och därmed ge oss bättre möjlighet att förutse resultaten av olika alternativ.
Nackdelar med jämförande studier
Det politiska systemet påverkas av väldigt många faktorer i samhället och vissa av dessa faktorer är svåra att mäta eller observera. Dessa svårfångade faktorer kan påverka olika länder olika mycket och ge upphov till felaktigheter vid jämförelser. Ett annat problem är att auktoritära regimer filtrerar vad de vill ska komma ut om deras länder och i vissa fall (t.ex. Nordkorea) kan vi nästan inte få någon information alls. Det här gör då att det blir väldigt svårt att jämföra dessa länder med länder som har öppna och demokratiska politiska system. Politiken är också dynamisk och under ständig förändring, så det vi undersöker i dag kanske inte gäller i morgon.
Polity, policy, politics
– tre analysdimensioner i politiska frågor
Ett sätt att avgränsa politiska frågor och göra dem möjliga att undersöka och jämföra, är att dela in det politiska området i olika delar. En vanlig sådan analysmodell skiljer mellan tre olika dimensioner som vi här ska studera närmare.
Polity
Polity är den institutionella dimensionen som utgår ifrån lagar, regler, normer och institutioner som utgör villkoren för det politiska systemet. Polity handlar alltså om hur det politiska systemet är utformat. Fokus ligger på frågor om statsskick, grundlagar, rättssystem, maktdelning, valsystem, offentlig förvaltning, partiväsende, intressegrupper och liknande.
Exempel:
■ Federala stater och enhetsstater.
■ Demokratiska och auktoritära styren.
■ Parlamentarisk demokrati, presidentstyre och semipresidentialism.
■ Politiska partiers organisationer och finansiering.
■ Valsystem.
Policy
Policy är den innehållsliga dimensionen som utgår ifrån politiska aktörers mål och intressen, samt resultatet av politiska processer i form av exempelvis planer, lagar och regler. De politiska målen kan vara formulerade av politiska partier, men också av olika intresseorganisationer, lobbyorganisationer etc. Fokus ligger på ideologiska skillnader och hur de visar sig i politiska prioriteringar.
Man bör komma ihåg att polity, de institutionella strukturerna, sätter ramarna för policies i stor utsträckning. Om man vill genomföra en förändring i policy som går utanför dessa ramar, måste förändringar samtidigt göras i det institutionella ramverket, till exempel i lagstiftning.
Exempel:
■ Ideologiska skiljelinjer i samhället och i politiska partier.
■ Hur ideologiska skillnader visar sig utformningen av politiken inom exempelvis välfärdspolitik, kriminalpolitik, säkerhetspolitik och miljöpolitik.
Politics
Politics är den processuella dimensionen som utgår ifrån det praktiska genomförandet av politiska mål och intressen. Politics handlar om hur den politiska processen kring opinionsbildning, beslutsfattande, lagstiftning och problemlösning går till, men även om maktrelationer och maktresurser, samt om hur man löser konflikter inom politiken. Fokus ligger på politiska aktörer, val, partier och maktfördelning.
Exempel:
■ Relationen mellan stat (politiken) och civilsamhälle (privatlivet).
■ Hur politiska val går till i praktiken.
■ Politisk representation och deltagande.
Till vad kan metoden användas?
Användbarheten hos denna metod ligger i att den kan hjälpa oss att välja en specifik del av hela det politiska livet att undersöka. Ofta blir vetenskapliga undersökningar bättre ju mer precisa vi är när vi avgränsar det som ska undersökas.
Det politiska kretsloppet – politikcykeln
Det politiska kretsloppet eller politikcykeln är en annan modell för beskrivning och analys av politiken. Enligt denna är politik en oändlig kedja av försök att hantera nuvarande och framtida samhällsproblem. Modellen hjälper till med att skapa kategorier som är mer precisa och göra den processen mer begriplig. Den går att använda för att fokusera på, och detaljstudera, en viss del av den politiska processen.
Politikcykeln kan beskrivas så här:
Med utgångspunkt från ett politiskt problem (fas 1), argumenterar olika politiska aktörer (partier, intresseorganisationer, medier) kring hur detta kan lösas (fas 2). Denna diskussion kring problemet, där olika åsikter lyfts fram, leder så småningom till beslut (fas 3), som sedan genomförs (fas 4). Besluten, och den konkreta utformningen av genomförandet, utvärderas av olika aktörer (fas 5) och väcker politiska reaktioner på den praktiska politiken (fas 6). Detta leder sedan till att nya problem uppstår eller identifieras. Det politiska kretsloppet är därmed fullbordat och en ny cykel följer.
Aktörer och berörda
Intressen
Tolkningar av situationer
Värderingar
Maktförhållanden
Politikcykeln
Lagar och regler
Modellen är ett analytiskt verktyg som visar en idealbild av den politiska processen. I verkligheten är det inte säkert att politiken alltid följer dessa fem faser som om det vore en naturlag. Ibland löper olika faser parallellt och överlappar varandra. Man får inte heller glömma att politik inte alltid är en process för att lösa problem som är i fokus. Ibland har politiska aktörer andra mål, till exempel att skaffa sig mer makt eller vinna nästa val.
Institutioner
Upplevelser och erfarenheter
Metoder
ELFÖRSÖRJNING
Ett tåg på väg över Öresundsbron. En bit bort i havet skymtar vindkraftsparken Lillgrund, som togs i drift 2007. Politikcykeln är ett utmärkt verktyg för att analysera t.ex. energipolitik.
1. Problem
Nytta
2. Debatt, konfrontation
5. Utvärdering och reaktioner
4. Genomförande av beslut
3. Beslut
Metoder inom jämförande politik
Som namnet antyder handlar metoderna inom jämförande politik om just jämförelser. De kallas även komparativa metoder. Jämförelser av det politiska livet i olika länder eller samhällen, brukar göras utifrån någon av följande metoder eller en kombination av båda. Dessa kan användas utifrån Polity, Policy, Politicsmodellen eller modellen av det politiska kretsloppet, för att avgränsa vad det är som ska undersökas.
Olikhetsmetoden
– Most Similar System Design
En metod för jämförelse av länder brukar kallas olikhetsmetoden eller Most Similar System Design (MSSD), där man utgår ifrån länder som är så lika varandra som möjligt i alla avseenden utom just det avseendet man vill undersöka (den beroende variabeln).
Om det är så att de länder som undersöks bara har en annan sak som skiljer dem åt, är det förmodligen den som är orsaken till att den beroende variabeln också är olika i de undersökta länderna.
Tanken är att ju mer lika länderna är, desto mer troligt är det att vi kan hitta den orsak som kan förklara olikheten i det undersökta fenomenet.
Exempel:
Säg att vi vill undersöka varför graden av konsensus kring stora och viktiga politiska beslut som försvarspolitik, pensionssystem och läroplaner varierar mellan olika länder. Vi väljer att studera land A och land B, som är väldigt olika i just detta avseende. Land A har en lång tradition av att komma fram till kompromisser i viktiga frågor, medan det i land B är betydligt vanligare med politiska strider kring viktiga policyfrågor. Länderna har dock många likheter i det politiska systemet. De är båda republiker och har parlamentariska system där den största makten ligger hos parlamentet. Båda länderna har också parlament med en kammare. Den enda skillnaden mellan länderna som kan förklara skillnaden i konsensus är att valsystemet är proportionellt i land A, medan land B har majoritetsval. Valsystemet är alltså en nyckelfaktor.
I följande tabell visas en jämförelse av ländernas politiska system och graden av konsensus.
Beroende variabel – det som ska förklaras
Oberoende variabler – möjliga orsaker till variationer i den beroende variabeln
Land Grad av konsensus Statschef Regering Parlament Valsystem
A Hög republik parlamentarism en kammare proportionella val
B Låg republik parlamentarism en kammare majoritetsval
Trots att länderna alltså är väldigt lika varandra i många avseenden, når de olika resultat när det gäller att komma överens om stora politiska beslut. Ju fler likheter vi kan hitta, desto fler oberoende variabler kan vi bortse ifrån. Om vi kan hitta en oberoende variabel som troligen kan förklara skillnaderna (exempelvis valsystemet), så är det rimligt att anta att det är orsaken till skillnaderna.
Förklaringen till skillnaden i konsensus måste inte nödvändigtvis vara just valsystemet. Då måste ytterligare försök göras att söka förklaringar antingen i skillnader i små detaljer i de olika oberoende variablerna, eller i helt andra oberoende variabler. Det kan exempelvis handla om skillnader i befolkningens sammansättning (demografi) där land A präglas av ett omfattande föreningsliv, där människor har lång erfarenhet av kompromisser, medan land B har ett mycket mindre omfattande föreningsliv (se även vetenskapsrutan på nästa uppslag).
Likhetsmetoden – Most Different System Design
Likhetsmetoden eller Most Different Systems Design (MDSD) , tar utgångspunkt i likheter i det fenomen som man vill undersöka. Här utgår man ifrån länder som är olika varandra i många avseenden, man som ändå ger ett likartat resultat i just den variabel man vill undersöka.
Om det är så att de länder som undersöks bara har en sak gemensamt, är det förmodligen det som är orsaken till att den beroende variabeln också är likadan i de undersökta länderna.
Exempel:
Utifrån MDSD väljer vi i länder som är olika varandra på många punkter, men är lika när det gäller den beroende variabeln – den variabel vi vill undersöka.
Beroende variabel
– det som ska förklaras
Om vi utgår ifrån samma variabler som i exemplet för MSSD kan vi då få följande tabellöversikt.
Oberoende variabler – möjliga orsaker till variationer i den beroende variabeln
Land Grad av konsensus Statschef Regering Parlament Valsystem
X Hög republik parlamentarism en kammare proportionella val
Y Hög konstitutionell monarki presidentstyre två kammare proportionella val
Trots skillnader i styrelseskick, regering och parlament har båda länderna proportionella valsystem. Detta kan vara den gemensamma faktorn som förklarar varför graden av konsensus är hög i båda länderna.
För- och nackdelar med metoderna
En fördel med MDSD-metoden är att man inte behöver analysera så många variabler som i MSSD-metoden. Man behöver bara identifiera den oberoende variabel som är gemensam för de undersökta länderna. Enligt MSSD-metoden behöver vi ta hänsyn till många fler variabler. En fördel med MDSDmetoden är att den kan ge ett starkare orsakssamband mellan de oberoende och beroende variablerna, eftersom det är fler variabler som behöver undersökas.
Fallstudier – tre olika typer
Fallstudier undersöker enstaka fall på djupet och försöker ofta generalisera resultaten till andra fall. Inom fallstudier kan man ha några olika utgångspunkter. I tabellen nedan kan du se tre sådana utgångspunkter, deras utmärkande drag och exempel.
Utgångspunkt
Representativa fall
Avvikande fall
Arketypiskt fall
Utmärkande drag
Typiskt för den valda kategorin (koalitionsregeringar)
Undantag från normen
Fall som är förebild för en kategori
Exempel
Sverige: förekomst av koalitionsregeringar
Indien: demokrati i ett utvecklingsland
Kina: auktoritärt styre men kraftig ekonomisk tillväxt
USA:s presidentstyre eller den brittiska parlamentarismen
Demokratiteori – vad gör ett samhälle demokratiskt?
Många statsvetare har grubblat på frågan om vad det är som gör ett samhälle demokratiskt. En av dessa är amerikanen Robert Putnam, som i en stor undersökning i Italien på 1970- och 1980-talen, försökte komma fram till varför norra Italien hade en mer fungerande demokrati än södra. Han kom efter tjugo års studier fram till att nord italienarna läser mer tidningar, är mer engagerade i föreningar, oftare är medlemmar i politiska partier än syditalienarna. Det höga deltagandet i det civila samhället som utmärkte norditalienarna, gav upphov till något som Putnam kallade socialt kapital – tillit till andra människor
Deltagande i föreningar m.m.
samt till politiska och offentliga institutioner. Putnam menade att det inte alls är rikedomar som avgör om ett samhälle blir demokratiskt eller inte. Den avgörande faktorn är det sociala kapitalet. Putnam drog slutsatsen att samverkan mellan människor skapar starka band av tillit, som i sin tur även leder till ökad tillit till politiker, partier och den offentliga sektorn (kommun, region och stat). I och med detta blir demokratin starkare och människor sätter sin tilltro till att det politiska och offentliga systemet är rättvist och rättfärdigt. Detta kan beskrivas med hjälp av nedanstående modell.
Socialt kapital (tillit till medmänniskor, politiker, institutioner m.m.)
Kausalsamband enligt Putnam.
Putnams resultat har kritiserats av andra statsvetare som menar att han i och för sig har rätt i att det sociala kapitalet är viktigt för demokrati och ekonomisk tillväxt, men att problemet ligger i att han, utan starka bevis, menar att deltagande i föreningslivet ger en stark tillit mellan människor. Detta menar vissa statsvetare, som den svenske professorn Bo Rothstein, är rent felaktigt utifrån en mängd undersökningar.
Deltagande i föreningar m.m.
Rättvisa, pålitliga o entliga institutioner (låg korruption och generell välfärdspolitik)
Ökad demokrati, ekonomisk tillväxt, låg brottslighet
Socialt kapital
(tillit till medmänniskor, politiker, institutioner m.m.)
Socialt kapital (tillit till medmänniskor, politiker, institutioner m.m.)
Rothstein framhåller att det är mer troligt att det är låg korruption och en generell välfärdspolitik som skapar ett starkt socialt kapital. Enligt honom beror människors tillit till samhället och till andra människor på hur vi blir bemötta av polis, socialtjänst, lärare och andra tjänstemän inom offentlig sektor. Om vi uppfattar dessa som hederliga, ärliga och opartiska kommer vi att ha en hög tillit till samhällets institutioner och även till varandra. Hur ett sådant samband kan se ut illustreras av nedanstående modell.
Ökad demokrati, ekonomisk tillväxt, låg brottslighet
Ökad demokrati, ekonomisk tillväxt, låg brottslighet
Rättvisa, pålitliga o entliga institutioner (låg korruption och generell välfärdspolitik)
Socialt kapital
(tillit till medmänniskor, politiker, institutioner m.m.)
Kausalsamband enligt Rothstein med flera.
Putnam och hans kritiker är alltså ofta överens om det andra ledet i resonemanget. Forskningen visar entydigt att samhällen med ett starkt socialt kapital har en bättre fungerande demokrati,
Ökad demokrati, ekonomisk tillväxt, låg brottslighet
bättre ekonomisk tillväxt och lägre brottslighet än samhällen med svagt socialt kapital. Det är den ursprungliga förklaringsfaktorn – vad som skapar socialt kapital – de är oense om.
KAPITELAVSLUTNING OCH UPPGIFTER
Det här kapitlet har handlat om:
✔ Hur politiska system är uppbyggda med olika statsorgan och hur makten mellan dessa kan fördelas och påverkas av exempelvis valsystem.
✔ Exempel på statsskick: Storbritannien, USA, Tyskland, Kina och Iran.
✔ Vad som brukar studeras inom jämförande (komparativ) politik och metoder för detta.
■ Viktiga begrepp
Jämförande eller komparativ politik – studiet av hur olika länders politiska system fungerar, hur de skiljer sig åt och vilka konsekvenser dessa skillnader får för samhället.
Maktdelning – hur makten i en stat balanseras mellan lagstiftande (parlament), verkställande (regering/ president) och dömande (domstolar).
Regeringschef – den som utser och leder regeringen.
I ett parlamentariskt system är det en stats- eller premiärminister som har den rollen. Vid presidentstyre är presidenten både stat- och regeringschef.
Relativ majoritet – en kandidat eller ett förslag får flest röster, men inte nödvändigtvis över hälften av alla röster.
Absolut majoritet – en kandidat eller ett förslag får mer än hälften av de avgivna rösterna.
Kvalificerad majoritet – ett beslut kräver mer än en enkel majoritet, till exempel två tredjedelar av rösterna, för att godkännas.
Konsensus – ett beslut fattas först när alla berörda är överens, utan att någon aktivt motsätter sig det.
Westminstermodellen – ett parlamentariskt system som kännetecknas av enpartiregeringar, detta åstadkoms av ett majoritetsvalsystem vilket bidrar till två dominerande partier som växlar mellan att inneha regeringsmakten eller vara i opposition.
Överhuset (House of Lords) – den övre kammaren i Storbritanniens parlament, bestående av särskilt utvalda personer som är valda på livstid. Deras uppgift är att granska och ge synpunkter på lagförslag från underhuset. Underhuset (House of Commons) – den direkt folkvalda kammaren i Storbritanniens parlament, som ansvarar för att stifta lagar och besluta om landets budget.
Primärval – valprocess där medlemmar i ett parti röstar för att utse sin kandidat till ett allmänt val, vanligtvis i president- eller parlamentsval.
Konvent – sammankomst där representanter från en organisation, ett parti eller en rörelse möts för att fatta viktiga beslut, exempelvis välja kandidater eller fastställa program och riktlinjer.
Elektor – person som valts för att representera sin delstat i elektorskollegiet, vilket är den grupp som formellt röstar fram USA:s president och vicepresident. Vågmästarstat – delstat i USA där stödet för Demokraterna och Republikanerna är jämnt fördelat, vilket gör den avgörande för valresultatet i presidentvalet.
Polity (den institutionella dimensionen) – syftar på de formella strukturerna och institutionerna i ett politiskt system, såsom lagar, normer, partisystem och maktfördelning. Den beskriver hur makt är organiserad och reglerad, vilket skapar de ramar inom vilka politiska processer och beslut sker.
Policy (den innehållsliga dimensionen) – de politiska mål och intressen som olika grupper har och de konkreta beslut och åtgärder som dessa leder till.
Politics (den processuella dimensionen) – den process där människor och grupper konkurrerar, förhandlar och samarbetar för att påverka hur makt och resurser ska fördelas i samhället. Omfattar allt från val och beslutsfattande till debatter och konflikter om olika intressen och idéer.
Politikcykeln (det politiska kretsloppet) – en modell som beskriver hur politiska frågor hanteras i olika steg, från att identifiera ett problem till att beslut fattas, genomförs och utvärderas.
Olikhetsmetoden (Most Similar System Design) – en jämförelsemodell där man studerar länder eller system som är lika i många avseenden, men som skiljer sig åt i en specifik faktor. Genom att utesluta så många likheter som möjligt, kan man till slut hitta den faktor som kan förklara den olikhet i utfall som man undersöker.
Likhetsmetoden (Most Different Systems Design) – en jämförelsestrategi där man studerar länder eller system som är olika på många sätt, exempelvis i kultur, men som har ett gemensamt utfall. Om man kan hitta en gemensam faktor som kan förklara den likhet i utfall som man undersöker, har man hittat en trolig förklaring till likheten.
■ Faktafrågor
1. Vad innebär jämförande politik och vilka frågor studeras inom detta område?
2. Vad är en konstitution och vilken funktion har den i en demokrati?
3. Vilka är de fyra vanligaste statsorganen och vad är deras huvudsakliga funktioner?
4. Hur skiljer sig presidentens makt i Tyskland från presidentens makt i USA?
5. Varför använder vissa länder ett tvåkammarsystem i sina parlament?
6. Vilka är de viktigaste skillnaderna mellan parlamentarism och presidentstyre?
7. Vilken är författningsdomstolens främsta uppgift, och varför är den så viktig?
8. a) Vad kännetecknar ett majoritetsval i enmansvalkretsar och vilka fördelar finns med detta? b) Vilka fördelar har proportionella val jämfört med majoritetsval?
9. Varför kallas Storbritanniens statsskick för Westminstermodellen?
10. Vad innebär principen om maktdelning och varför är den viktig i en demokrati?
11. Vad är en vågmästarstat i det amerikanska presidentvalet och varför är dessa viktiga?
12. Hur skiljer sig representation och funktion mellan de två kamrarna i USA:s kongress?
13. Hur styrs Kina av kommunistpartiet och vilken makt har andra aktörer i det politiska systemet?
14. Vad är Väktarrådets roll i Irans politiska system?
15. Vad är syftet med att studera jämförande politik?
16. Vad innebär analysmodellen Polity, Policy och Politics, och hur används den?
17. Vilken del av Polity, Policy och Politics fokuserar på det praktiska genomförandet av politiska beslut?
18. Vad beskriver politikcykeln och vilka faser ingår i den?
19. a) Vilken metod används när man jämför länder som liknar varandra, förutom på en specifik punkt? b) Vilken metod används när man jämför länder som är olika varandra, men ändå uppnår samma resultat?
■ Analysfrågor
1. Vilken betydelse har maktfördelningen mellan statschef, parlament, regering och domstolar i ett politiskt system? Jämför olika länders modeller och analysera hur de påverkar demokratins styrka och stabilitet.
2. Vilka är de främsta fördelarna och nackdelarna med parlamentarism respektive presidentstyre? Diskutera hur dessa system påverkar maktbalansen och politiskt ansvarstagande.
3. Vilka är fördelarna och begränsningarna med olikhetsmetoden (MSSD) och likhetsmetoden (MDSD) vid jämförelse av politiska system? Diskutera vilka faktorer som bör prioriteras för att säkerställa rättvisande och användbara resultat.
■ Uppdrag
1. Undersök två länder med olika politiska system.
Ta reda på:
a) Hur deras konstitution är utformad och vilken funktion den har.
b) Parlamentets struktur och hur det arbetar.
c) Hur statschefen väljs och vilken roll denne spelar. Sammanställ informationen i en tydlig tabell.
Reflektera över vilka likheter och skillnader som påverkar demokratins funktion.
2. Välj ett land med majoritetsval och ett med propor tionella val. Undersök:
a) Hur många partier som finns representerade i parlamentet.
b) Vilka möjligheter mindre partier har att påverka politiken.
c) Hur möjligheten att bilda regering ser ut och vilka konsekvenser det kan få.
Skriv en analys där ni lyfter fram för- och nackdelar med respektive system och diskuterar hur de påverkar politisk representation och stabilitet.
3. Välj ett aktuellt samhällsproblem (t.ex. klimatförändringar eller kriminalitet) och analysera det med hjälp av politikcykeln. Identifiera:
a) Vilka aktörer som är involverade i att hantera problemet.
b) Vilka lösningar som diskuterats och genomförts. Redovisa er analys och reflektera över hur väl politikcykeln beskriver beslutsprocessen.
FORUM
Samhällskunskap nivå 123
Forum 123 är skriven för gymnasieskolans samhällskunskap, nivå 1b, 2 och 3, men kan självklart även användas vid annan utbildning i ämnet.
Forum Samhällskunskap är indelad i fyra block eller ämnesområden:
■ Politik
■ Ekonomi
■ Kultur
■ Samhällsvetenskap
Blocken är indelade i de tre nivåer som boken omfattar. Varje nivå består i sin tur av ett antal kapitel.
Varje kapitel avslutas med en sammanställning över kapitlets viktigaste begrepp samt faktafrågor, analysfrågor och uppdrag.
Författare:
Krister Brolin – samhällskunskapslärare vid Östra Reals gymnasium i Stockholm, lärarutbildare och författare.
Lars Nohagen – samhällskunskapslärare, författare och lärar utbildare vid Stockholms universitet.
