HANDLEDNING I socialtjänsten FÖR ÖKAD
KOMPETENS OCH HÅLLBARHET
INNEHÅLL
3.
4. känslor
Trygg bas och säker hamn – att förstå sina grundläggande behov
5. att arbeta mentalIserIngsbefrämjande
– en bakgrund
kärna – skapa möjlighet för mentalisering
6. Intern handlednIng – för dIg som arbetsledare
betydelse för utveckling
– anpassa ditt ledarskap till situationen
känslor som drivkrafter
effektivt – i Toleransfönstret
Fånga det diffusa – Vad finns under Molnet?
7. Intern handlednIng – handled dIg själV eller dIn kollega
betydelse för utveckling
som informationsbärare
Inledning
Yrkesverksamma inom socialtjänsten möter varje dag individer och familjer som frivilligt eller av tvång har kontakt med socialtjänsten.
Vi står dagligen inför möten där man behöver planera en utredning, en behandlingsinsats, förbereda för svåra samtal och beslut.
Arbetsdagen varierar ständigt eftersom den handlar om människor i olika livssituationer eller kriser som påverkar deras mående och kapacitet. Behov ändras och kan snabbt bli akuta. Vi och människorna vi möter lever i en värld som också förändras hela tiden. Utmaningarna i samhället som skapar rubriker blir, liksom oron för framtiden och de politiska diskussionerna, påtagliga och på riktigt i väntrummet på socialkontoret och i besöksstolen framför oss. Att vara socialsekreterare inom socialtjänsten är att befinna sig i en ständigt föränderlig tillvaro och, inte att förglömma, ofta i konsekvenserna av en resursbrist: i samhället, i familjen, hos individen.
Många av oss yrkesverksamma upplever i dag en ökad problematik hos de individer vi möter och en större komplexitet i familjernas behov av stöd. Utöver denna ökande svårighetsgrad beskriver många socialarbetare att tiden för förberedelse och reflektion inte alltid räcker till, vilket leder till en känsla av otillfredsställelse i arbetet. Det kan även väcka frågor kring hur rättssäkerhet kan garanteras i bemötande och beslutsfattande.
Den här boken beskriver handledningens betydelse för det sociala arbetet. Vi som skriver har under många år haft uppdrag som externa handledare inom socialtjänsten. Vi har också, som socionom (Emma) och psykolog (Lotta), själva arbetat med utredning och behandling inom flera av socialtjänstens verksamhetsområden. Tillsammans utbil-
dar vi inom socialtjänst och skola i ämnen som anknytningsteori och trauma samt inom metodutveckling med områden som umgängesfrågor och handledning av familjehem. Tidigare har vi skrivit böckerna liten handbok om anknytning och En liten handbok om anknytning och trauma – till familjehem och andra viktiga vuxna. Den röda tråden i vårt arbete är att vi vill förmedla teoretiska begrepp och modeller på ett sätt som gör dem direkt användbara i det sociala arbetet.
Med denna bok vill vi väcka nyfikenhet kring socialarbetarens förutsättningar att kunna behålla sin empati, vakenhet och möjlighet att skapa sig utrymme för reflektion. Hur kan vi göra mötet med människor ännu mer lyhört? Hur låter vi svåra beslut föregås av en process i oss själva och tillsammans med kollegor?
Som handledare kan vi bidra till att skapa dessa betydelsefulla platser för reflektion, där möjlighet att utforska skapas samt där känslor som väckts i möten med klienter och deras livssituationer lyfts och respekteras. Hur kan jag som handledare skapa detta utrymme för den yrkesverksamma? Och vad gör det för skillnad för klienten om jag får kraft att stanna upp och reflektera?
Boken riktar sig till dig som är yrkesverksam inom socialtjänsten, till dig som är arbetsledare samt till dig som liksom vi har uppdrag som extern handledare inom socialtjänsten. En stor del av boken handlar om att öka förståelsen för oss själva och dem vi möter på ett djupare plan. Vi hoppas att boken ska vara till nytta när du som yrkesverksam behöver handleda andra eller dig själv samt att du som arbetsledare ska ha stöd av bokens modeller och perspektiv i din ärendehandledning.
Vår syn på handledning
Som begrepp ligger handledning mer eller mindre nära områden som utbildning och terapi. Enligt vårt synsätt kan det finnas utbildande inslag i handledning, men då direkt kopplade till det dilemma, den upplevelse eller svårighet som den yrkesverksamma sitter med i sin arbetsvardag. Detsamma gäller begreppet terapi där handledning ibland kan innehålla terapeutiska inslag, både för individen och gruppen, men alltid med fokus på den yrkesverksamma i sin yrkesroll.
Under handledning kan vi få hjälp att hitta balansen mellan å ena sidan empati och engagemang, å andra sidan insikten att handlingsutrymmet är snävare än man önskar eller att man måste sätta gränser för sig själv eller andra.
Handledningen är också ett tillfälle att skaffa ny kunskap eller påminnas om den man glömt att man hade. Kunskapen kan förmedlas både av handledare och kollegor i gruppen. Ibland genereras till och med ny kunskap under handledningstillfället. Genom att lära sig något kopplat till sitt ärende eller sitt dilemma blir kunskapen lättare att ta till sig, kan generaliseras till andra personer eller situationer och bidrar till ökad kunskap och kompetens i hela handledningsgruppen. Denna implementering av teorier, forskning eller metoder bidrar till en ökad kvalitet på behandlingsarbete, bedömningar och beslut. Det är tillfredsställande att lära sig nya saker, att få nya perspektiv som kan liva upp och skapa nyfikenhet för att exempelvis arbeta vidare på ett nytt sätt.
Handledningen kan alltså förhoppningsvis bidra till utvecklad kompetens men också till att bli ännu mer redo att be om hjälp när det behövs.
Vi lär oss saker om oss själva i en relation med andra människor, så även vid ett handledningstillfälle. Därför är relationen mellan handledaren och dem som handleds något som är viktigt att arbeta med, så att vi tillsammans kan skapa en tillitsfull miljö i rummet. I tre av bokens kapitel beskrivs det vi som handledare lutar oss mot i handledningsrummet.
För oss handlar det om att:
• skapa trygghet som bas för utveckling
• låta känslor finnas med som informationsbärare
• verka för att graden av mentalisering kan höjas.
Handledning inom socialtjänsten förekommer oftast som handledning i grupp, och därför handlar boken främst om grupphandledning. När boken fortfarande endast var på ett idéstadium tillfrågades några av våra handledningsgrupper om de ville hjälpa oss som referenspersoner och svara på öppna frågor kopplade till handledning. På så sätt fick vi ta del av röster från olika delar av socialtjänsten som arbetar med både myndighetsutövning och behandling. Deras svar inspirerade oss under arbetet och några av dem finns med som citat för att illustrera det vi skriver om.
Alla citat och exempel i boken, även de som kommer från våra egna erfarenheter, är dock omskrivna så att ingen ska kunna kännas igen.
Helsingborg och Malmö, januari 2025
Emma Fager, socionom och Lotta Forsberg, psykolog
Varför är handledning inom
socialtjänsten viktigt?
I detta kapitel kommer du att få ta del av tankar kring handledningens betydelse för att öka kvaliteten på det arbete som utförs och att den därför kan ses som ett slags kvalitetssäkring. Det handlar också om handledningens bidrag till hållbarhet inom yrket, hur vi genom handledning kan utvecklas i vår yrkesroll samt hitta nyfikenheten och en hållbar energi trots de utmaningar vi stöter på. Men vi tar avstamp i socialsekreterarens yrkesvardag och handledningens plats där.
Arbetet inom socialtjänsten är fyllt av möten med vuxna och barn i kris som har psykisk ohälsa, är kriminella, blivit utsatta eller utsätter andra för våldsamheter ibland bortom ens fantasi, som kanske samtidigt är föräldrar till barn där oro väckts för deras säkerhet och trygghet. Ibland måste tuffa beslut tas, en del gånger mot individens vilja men med förhoppningen om att detta ska bidra till en positiv förändring även om hen inte ser det så just nu. Ibland möter vi motstånd, blir påhoppade, hotade, misstänkliggjorda eller hånade. En socialarbetares arbete innebär också berättelser som är positiva, vi har fina möten och samtal, och bidrar till en förändring, ibland liten, ibland stor. Glädjen delar vi med dem vi möter och vi har förmånen att veta att det vi valt att ägna vårt yrkesliv åt är något som kan vara mycket meningsfullt.
Det finns utmaningar inbyggt i det arbete som ska utföras. Det gäller både i mötet med individen och i det föränderliga samhället, där kollegor ibland upplever att socialtjänsten inte hinner anpassa sig eller saknar tillräckligt med kunskap och resurser för att bemöta nya problem som samhället står inför. Dessutom beskriver många att det finns hårda krav på besparingar och effektivisering och att det inte finns tid att hinna reflektera. Stressen känns ofta, om inte alltid, påtaglig. Många av oss har också kollegor som har sjukskrivit sig eller sökt sig bort från arbetsplatsen eller socialtjänsten.
» Jag tror att handledningen har bidragit till att jag i klientarbetet ’saktat ner’ lite. Många gånger i socialtjänstens stressade värld jobbar vi i en rasande fart och det får inte bli någon ’löpande-band-princip’. Jag tror att handledning regelbundet i mitt arbete bidrar till att jag på ett än bättre sätt kan stanna upp och reflektera. «
Arbetet inom socialtjänsten innebär möjligheter att vara med och förändra människors liv men också begränsningar i att kunna göra det. En anställning inom socialtjänsten innebär för många att de får makt att kunna påverka beslut som går stick i stäv med individens önskan. Med stöd av chefer, lagstiftning, kunskap och erfarenhet ges vi möjlighet att ta beslut som vi bedömer är för individens bästa och som ibland genomförs med tvång. Men hur kan vi veta att vi tar rätt beslut när vi ska bedöma kring individers eller familjers bästa? Hur kan vi säkerställa att vi har gjort alla nödvändiga överväganden?
Socialsekreterarens förutsättningar för detta skiljer sig åt mellan olika kommuner men det finns ett återkommande tema: det uttrycks att det finns för lite tid för reflektion för att dela tankar med kollegor och ta in fler perspektiv på grund av den höga arbetsbelastning som många upplever. Det är som att reflektion inte blir lika prioriterat på arbetsplatsen jämfört med att exempelvis avsluta utredningar i tid. Det är ofta omöjligt att hinna med de arbetsuppgifter som läggs på den enskilda socialsekreteraren och samtidigt få tid för reflektion i det enskilda ärendet.
På många platser har socialtjänsten krav på nedskärningar i budget. För en socialsekreterare kan det innebära frustration när nedskärningarna ska kombineras med ett rättssäkert arbete samtidigt som tiden för reflektion blir än mindre, resurserna som skulle kunna hjälpa individer eller familjer blir färre och köerna till insatser blir längre. Tiden för diskussioner med kollegor minskar i takt med den ökade arbetsbelastningen, det blir fler stängda dörrar i korridoren och mer jobbprat på lunchen.
Allt detta har den yrkesverksamma med sig in i handledningsrummet och ibland är arbetsgrupper påtagligt påverkade av sin pressade arbetssituation. Kalendern är full men ytterligare saker behöver planeras in när kollegor inte orkar. Finns det dessutom en bristande tillit till ledningen och organisationen är det svårt att hitta tid för att förbereda sig inför handledning. Gruppen kan komma till handledningen utan att veta vad de vill prata om, uppe i varv och stressade, med mobilen framför sig för att de känner att de behöver vara tillgängliga. Det som gruppen hamnar i är behovet av att prata med varandra om hur de har det, hur de upplever sin situation, stress, ilska och ledsenhet eftersom de inte har tid med det annars. Behovet av att få dela med de andra är påträngande och annat blir åsidosatt.
Hos de flesta yrkesverksamma finns en längtan efter att få fördjupa och förkovra sig, få nya perspektiv tillsammans med handledaren och med kollegor kring de individer som man arbetar med. Det finns en önskan om att utveckla sin kompetens och förståelse för andra och sig själv. Trots det kan det vara mycket svårt att få gruppen att hamna där, då de är väldigt påverkade av de yttre omständigheterna. Vi som handledare vill samma sak men kan mötas av trötta, uppgivna, arga, ledsna kollegor som inte alls är i form för att reflektera.
I tiden som vi lever i har eftertanke och reflektion blivit en bristvara.
Det är så lätt att numera byta okunskap mot kunskap genom några snabba klick i stället för att diskutera med andra. Vi har vant oss vid direkta stimuli via telefon och dator. Eftersom den mänskliga interaktionen är långsammare kan det under ett handledningstillfälle vara svårt för oss att fokusera och lyssna på en kollega utan att bli rastlösa.
De flesta av oss gör till vardags mer än en sak samtidigt, vilket lett till att vår kropp och hjärna inte längre är vana vid att vara stilla en längre stund och lyssna och reflektera över vad någon annan säger. I många yrkesverksamma kan det börja krypa i kroppen och man vill gärna ta fram telefonen. Detta gäller förstås inte bara oss socialarbetare utan människor överlag. Men det kan bli extra utmanande under ett handledningstillfälle, där det behövs ett aktivt lyssnande och där det finns ett krav på att hålla fokus och intresse uppe.
Handledning för klientens skull – kvalitetssäkring på utförarnivå
Hur kommer handledning av yrkesverksamma våra klienter till nytta? Människan är komplex och det är förstås svårt att ringa in hur just handledningen påverkar den yrkesverksamma och i förlängningen mötet med enskilda klienter, eller bedömningar som görs kring beslut och insatser. Men – en socialarbetare möter, utreder, behandlar och stöttar människor under deras kanske mest sårbara eller sköra tid i livet. Det kräver att man är i så bra form som möjligt och har förmåga att skaffa sig förståelse för klienten och vad som skulle kunna leda till en positiv förändring i hens liv. Det ställer krav på förmågan att kunna dels skapa relation med någon som är stressad och kanske har dålig erfarenhet av relationer, dels fatta välgrundade beslut i komplicerade ärenden. Handledning inom socialtjänsten kan rusta den yrkesverksamma för dessa utmaningar.
» Handledningen ger mig ett ökat välmående i min yrkesroll, gör mig mer trygg med mina kollegor, ger mig en ökad kunskapsbas och en ökad förmåga till reflektion. Jag tror det i förlängningen når klienten både i stort som smått. Hur vi genomför telefonsamtal, hur mötet mellan mig och klienten blir, hur dokumentationen sker, hur jag formulerar de bedömningar jag gör och så vidare … Förhoppningsvis har detta en positiv inverkan på klienten.«
Bemötande och relationsskapande
En vanlig dag för oss på jobbet kan vara något helt annat för klienten vi möter. Kanske har hen bävat i veckor för samtalet vi ska ha, kanske är mötet bara ett i en lång rad där förväntan på att bli förstådd har blivit mindre och mindre. Kanske möts vi av någon som är så rädd att hen blåst upp sig och blir hotfull, eller så rädd att hen tappat kontakten med sig själv och mest svarar ”jag vet inte” på våra frågor. Så här kanske en klient skulle kunna uppleva väntetiden före ett samtal:
Klockan är tjugo i och bara jag är i väntrummet med de fula stolarna.
Kollar igen om anteckningsblocket ligger i väskan. Om jag har det i knäet kanske det går att titta på det ibland? Inte på bordet, då ser hon ju det, hur orden hamnat huller om buller och pappret blivit fläckat.
Suck. Kommer ändå inte hitta dem, orden, när frågorna kommer, när hela jag fastnar och försvinner. Så mycket står på spel, så mycket kan förloras. De kräver att jag litar på dem men när jag gått hem är jag själv igen.
De flesta av oss har erfarenhet av att själva någon gång varit i en utsatt situation – att vara sårbar och i händerna på någon annans välvilja och förmåga att förstå. Hur vi påverkas av detta, vilka känslor och vilka tankar som kommer till oss är beroende av flera faktorer. Yttre faktorer som kan förvärra situationen är exempelvis att leva med hög generell stress, psykisk ohälsa eller att sakna ett stöttande nätverk. Inre faktorer kan vara vilka erfarenheter vi bär med oss av tidigare, liknande situationer. Det är stor skillnad mellan att möta en sårbar situation med hundratals goda erfarenheter i ryggen av att det mesta löser sig samt att tryggheten oftast är nära, och att göra det med skrämmande minnen av att saker snabbt kan förvärras och bli farliga eller obegripliga.
Att inte ha blivit empatiskt bemött i sårbara situationer skapar svårigheter i tilliten till andra. Många socialsekreterare får därför slita med att förmedla att de vill sina klienter väl men att de ändå blir be-
mötta med tvivel och tillitsproblem. I det sociala arbetet ställs höga krav på yrkesverksamma att vara sina bästa jag när en allians ska skapas och med den möjlighet till förändring. Om vi inte får kontakt med klienten innebär det att information som behövs för bedömning och beslut inte förmedlas och att utredningen blir undermålig. Om en behandlare inte når fram drabbar det klienten och hens eventuella barn när vi inte kan medverka i någon förändring för individen eller familjen.
Efter förra handledningen bestämde vi oss för att göra helt annorlunda när vi träffade mamman nästa gång. Som utredare behöver vi information men vi förstod efter handledningen att mamman var rädd i mötena vilket hindrade kontakten. Vi var för ivriga att ställa frågor och när vi inte fick svar utan bara bemöttes med ilska skapades en enorm frustration hos oss. Det är ju barn som far illa här och vi har också lite bråttom! I handledningen fick vi hjälp att sortera i våra känslor och hjälp att sätta oss in i mammas skor. Plötsligt blev hennes beteende helt begripligt. Så vi ”kastade alla papper”, bytte till ett annat rum med soffa, bjöd på kaffe och jobbade med att sätta ord på den rädsla vi hade en idé om att hon hade och arbetade medvetet med att trygga henne. Det blev ett jättebra samtal!
I exemplet ovan hade deltagarna i handledningsgruppen upplevt att de inte nådde fram till en mamma som oftast var arg. Hon pratade mest om de orättvisor hon utsatts för och om socialtjänstens tillkortakommande. I samtalen hamnade man därför mest i försvarspositioner. Som ett första steg i handledningen utforskades vilka känslor som uppkommit i mötet. Det fanns en hel del ilska – mot klienten som satte upp hinder för ett relationsskapande samt ilska och besvikelse kopplat till den egna upplevda oförmågan. Skam över dessa uppkomna känslor kom sedan som en följd av ilskan och vanmakt.
Deltagarna kunde avlastas i sina skam- och skuldkänslor när handledare frågade kollegor om detta var en situation och en reaktion fler kunde känna igen sig i. Vid nästa steg i handledningen blev det möjligt
att byta skor med klienten och försöka förstå hennes perspektiv. Nyfikenheten spirade och man kände sig påfylld och ”taggad” inför nästa samtal.
När vi får hjälp att utforska vilka känslor som väcks hos oss när vi inte når fram, där vi blir rädda eller tappar oss och agerar – som vi upplever det – oprofessionellt, skapas utrymme för att kunna förstå och bättre förutsättningar att kunna ”parkera” de egna känslorna. Hur behöver just jag närma mig just denna individ? Ibland har vi fastnat i ett samspel som inte är gynnsamt och där kan handledningen vara början på ett omtag i relationen.
Fördjupat beslutsunderlag inför bedömningar och beslut
Arbetsvardagen för en socialarbetare präglas många gånger av att det man arbetar med pågår dygnet runt, 24/7. En del yrkesverksamma arbetar bokstavligen dygnet runt när man går på schema på en institution, men de flesta andra känner också av och påverkas av att det är så. Nya saker kan ha hänt i klientens liv när man kommer till jobbet på morgonen, man bävar för hur helgen ska avlöpa eller för vad som hänt i ens ärenden när man kommer tillbaka efter semestern. Närstående hör av sig, frustrerade och otåliga, man väntar och är beroende av andra instansers beslut och bedömningar som dröjer, och där hänger det på en själv att hålla ut och stötta klienter att göra detsamma.
I detta myller av liv och oförutsedda händelser ställs samtidigt krav på den yrkesverksamma att ta välgrundade beslut i ärenden som många gånger kan vara mycket komplexa.
» Om jag inte haft handledning hade jag gjort snabbare och inte lika grundade bedömningar av barn.«
Handledning är ett sätt att kvalitetssäkra verksamheten, något som från början är inbyggt i systemet därför att det är nödvändigt. Handledningstillfället blir en plats som mutas in i tid och rum; som är fri från andra intryck för ett par timmar och där vi kan stanna upp och titta på det vi deltar i. Välgrundade beslut kräver mycket av den enskilda yrkesverksamma. Man behöver kunna bolla mellan olika perspektiv, kanske
orka tänka om när ny information dyker upp, undvika att gå för mycket på rutin och slentrian, vara öppen för ny kunskap som strider mot det man trodde sig veta eller erfarit själv. Man behöver ha utrymme för att inse vilka ens egna vita fläckar är samt förstå de egna känslornas påverkan och betydelse för hur man tolkar och agerar. När handledning fungerar som bäst ökar förutsättningarna för att kunna göra allt detta.
När möjlighet till kontinuerlig handledning prioriteras och uppmuntras av ledningen får man som handledare ytterligare möjlighet att bidra med kvalitetssäkring eftersom nivån av psykologisk trygghet höjs (se kapitel 3, Trygghetens betydelse för utveckling). Det är bara gruppmedlemmar i grupper som nått högre nivåer av psykologisk trygghet som vågar be om input och blotta sig, ställa frågor eller rentav ifrågasätta beslut. Allt detta är väsentliga inslag i en verksamhet som vill minska risken för dåliga beslut eller bristfälliga bedömningar.
» När handledningen fungerar som bäst kan vi bidra med våra tankar och känslor till den som lyft en fråga och hen kan ta emot och lägga dessa nya tankar och perspektiv till sina egna.
När man som handledare hör: ’Alltså, nu kastar jag bara ur mig en tanke …’ eller ’Nu provtänker jag lite här …’ så är det glädjande. Då har vi tillsammans skapat ett klimat för gemensamt tänkande och kännande. «
Det som blir formulerat under ett handledningstillfälle kan påverka ett ärendes riktning och vilka beslut som tas framåt. En handledare bör därför påminna sig om att hens uppgift framför allt är att skapa möjlighet för dem som driver ärendet att reflektera, kanske bredda sitt perspektiv eller fördjupa vissa delar, inte komma fram till en viss slutsats.
En person ur vår referensgrupp fick frågan om det finns risker förknippade med att lyfta något i handledning. Hen svarade att en sådan risk är om man bara arbetar efter handledarens råd och tips utan att tänka själv. Som socialarbetare måste man alltid ta hand om eventuella följder, positivt som negativt. Handledarens tips och råd behöver man själv ta ställning till om de passar en.
Kontinuerlig kompetensutveckling
I socialtjänstens värld, liksom i samhället i stort, finns det trender som kommer och går vad gäller metoder och teorier. En föreläsare blir tongivande och de teser hen förespråkar präglar perspektiven under en längre tid. Någon eller några går en utbildning, blir inspirerade och vill använda det man lärt sig men stöter kanske på problem när inte alla har samma kunskap eller tidsbrist uppstår. Hållbar kompetensutveckling kräver sin planering och kan liknas vid att försöka styra ett stort tankfartyg; det går långsamt men framåt och ska riktningen ändras behövs det många genomtänkta insatser över tid för att styra rätt. Om fler inslag i verksamheten samverkar går det snabbare, när till exempel rutiner och förhållningssätt följer samma linje som fortbildning och det finns en plan för hur ett synsätt ska genomsyra arbetet i alla led. Handledning kan vara en väsentlig komponent i detta arbete och valet av handledare blir då viktigt. Vad behövs det för handledning just nu? Är ambitionen att handledaren ska kunna fördjupa kunskapen kring en viss metod eller teoretisk ansats och vara med i processen där erhållen kunskap får mogna till kompetens, så att den kunskap som redan finns också kan tillämpas i skarpt läge?
» Handledningen har påverkat våra bedömningar genom att koppla samman teoretisk kunskap, erfarenhet och praktisk tillämpning för att lämna välgrundade förslag till domstolen, vilket i slutändan gynnar barnet. «
En handledare kan också medverka till att olika perspektiv får ställas mot varandra, vilket minskar risken för en alltför långtgående likriktning. I handledningsrummet möts yrkesverksamma med olika bakgrund och utbildning och med olika preferenser för hur människan och hennes beteende ska tolkas. När till exempel bara en teoretisk inriktning får råda kan andra väsentliga och i det enskilda fallet kanske mer hjälpsamma aspekter missas.
Vi jämför med den gamla indiska berättelsen om fem blinda män som får i uppdrag att beskriva vad det är för något framför dem. De under-
söker djuret noga och bråkar sedan om vad det är för något de har mött. En är övertygad om att det är ett blad, en annan beskriver en orm, en tredje tror att han känt ett spjut i sin hand medan de två andra männen påstår att det är ett rep eller ett träd. Ingen av dem förstår att det är en elefant de stött på och att de bara uppfattat en del av något mycket större. Vad vi redan tror oss veta styr vilken information vi tar in eller ratar. Det gäller också handledare som har sina specifika erfarenheter, intresse- eller expertisområden vilket påverkar hur man griper sig an handledningen, vad som väcks i en och vilka perspektiv man använder sig av.
En bra teori eller modell som är inarbetad är som ett par bra glasögon. Med dem på näsan ser vi saker vi inte sett annars som hjälper oss vidare i arbetet. Men ibland måste vi också kunna ta av glasögonen och byta till andra, som blir mer hjälpsamma för att kunna förstå och komma vidare.
Handledning för medarbetarnas skull –för ett hållbart yrkesliv
Att kontinuerligt möta lidande, människor som far illa på grund av sin egen oförmåga eller på grund av hur andra beter sig som de är beroende av, är ofta kännetecknande för socialt arbete. Och det gör något med dem som ägnar sig åt det. Man möts av brister i tillit eller förmågor och behöver ständigt vara den som i mötet tar ansvar för att överbrygga distans och skapa kontakt. Då behöver det också finnas platser och stunder där motsatsen får råda. Där den som håller andra själv blir hållen, den som lyssnar blir hörd och den som försöker förstå också känner sig förstådd. Att bara ge ut till andra riskerar att dränera en och som motkraft till detta behöver man bli påfylld.
» Handledningen ger mig större möjlighet att hantera de svåra livsöden jag många gånger möter i min yrkesroll. Den ger mig en stabilare grund att stå på för att över tid orka vara socialarbetare.«
Citatet kommer från en referensperson som reflekterar över handledningens betydelse för hennes hållbarhet inom yrket. Handledning är en del i det som kan skapa motståndskraft i yrkesutövandet, kraft att stå emot utmattningssyndrom, ställföreträdande traumatisering eller medkänsleutmattning. Begreppen är många för det man riskerar att drabbas av och som blir en bister realitet för dem som får sjukskriva sig, går in i väggen eller känner sig tvungna att byta yrke. Ett lidande för den enskilda socialarbetaren och med negativa följder också på organisationsnivå, inte minst när en ond cirkel uppstår där de som blir kvar belastas ytterligare av personalbrist eller hög personalomsättning.
Gruppen som en buffert mot stress och utmattning
Att inte känna sig ensam är en betydande skyddsfaktor när det kommer till psykiska påfrestningar. Risken för bestående emotionell stress minskar när man kan vända sig till varandra och till en grupp med människor som delar samma situation. Människan är designad för att göra det. När vi delar tankar och känslor med människor som vi känner oss trygga med ökar nivån av oxytocin, hormonet som sänker både blodtryck, puls och stress i kroppen.
» I handledning finns tiden att stanna upp och reflektera över egna ärenden. Att ta sig tid att vända och vrida på ett uppdrag som är svårt samt att höra reflektioner från kollegor, att höra att man själv är på rätt väg. Att inte vara ensam utan när man delar ett ärende i handledning blir man flera, det känns lättare efter att delgett ett ärende. «
Många av våra referenspersoner beskriver hur handledningen bidragit positivt till gruppdynamiken. Handledningsgruppen är ju också många gånger en arbetsgrupp som lever vidare utanför handledningsrummet. När någon delar med sig av sina känslor och det tas emot av gruppen händer något särskilt, inte bara med individen utan med hela gruppen. Man upplever att det är tillåtet att dela viktiga tankar och känslor, att man blir väl mottagen och bekräftad.
Någon formulerade det som att handledning gör att arbetsgruppen ”blir ett tillsammans”.
Läs mer på s. 41 om begreppet psykologisk trygghet – ett gruppklimat som visat sig kunna skydda mot stress- och utmattningsproblematik och som handledning kan bidra till att utveckla.
Att kalibrera empatikompassen
Inom det sociala arbetet är förmåga att känna empati en mycket viktig resurs att slå vakt om eftersom den behöver finnas där för att man ska kunna utföra ett gott arbete. Men samma förmåga riskerar också att leda till överbelastning när behoven är oändliga hos dem man möter. Som socialarbetare behöver man vara öppen för andra människors känslor och smärta för att kunna förstå, men också hitta ett sätt att sätta gränser som leder till en hållbarhet i det egna engagemanget. En hjälp i detta kan vara bilden av ett blixtlås på en tröja. Blixtlåset skyddar det inre men kan också dras ner för att möta den andre och då låta sig beröras. Om blixtlåset alltid står öppet finns inget skydd och man riskerar att överväldigas eller bli så involverad att det leder till gränslöshet eller utmattning. Väljer man i stället att alltid ha blixtlåset uppdraget upp till hakan hamnar man i ett läge där man inte känner av eller kanske förminskar klientens behov. Det leder dessutom till en mer diffus och omedveten påverkan eftersom affektsmitta ändå sker.
Att i handledning öva sig i att dra upp eller ner det där blixtlåset kan hjälpa en att navigera i sitt uppdrag och se hur just de egna resurserna bäst ska användas här och nu. Vilka är mina möjligheter? Hur kan jag fördela mitt och andras ansvar? Vad är en rimlig arbetsbelastning för mig? Vad kan jag ha inflytande över och vad kan jag inte påverka?
Slutord
Vi hoppas att du genom att läsa denna bok fått fördjupade och eventuellt nya perspektiv på handledningens betydelse för dig som är yrkesverksam inom socialtjänsten. Kanske finns det någon del du fastnade extra för och som kan motivera dig att fortsätta efterfråga handledning och använda de tillfällen som erbjuds. Ett syfte med handledning är just att man som yrkesverksam ska utvecklas i sin yrkesroll, både på ett kunskapsmässigt och ett personligt plan. Det personliga handlar om att hitta sätt att utöva sina arbetsuppgifter på utifrån givna ramar och förutsättningar och på ett tillräckligt tillfredsställande sätt. Att bli medveten om sina resurser och sina utmaningar är en hjälp i det sociala arbetet och hindrar de mest kritiska tankarna om sig själv. Det ökar också möjligheten att be om hjälp när man står inför dilemman som är extra utmanande. I förlängningen motverkar det utmattning eller att man drabbas av känslor av meningslöshet.
Du som är i en arbetsledande position hoppas vi har fått med dig ord och formuleringar som stöd i argumentationen för handledningens plats och betydelse inom socialtjänsten. Det handlar om såväl medarbetarnas arbetsglädje och hållbarhet inom yrket som om den kvalitetssäkring handledning kan bidra till – inför vägval, dilemman och beslut som den enskilda står inför. Vår förhoppning är att du har sett din ibland avgörande betydelse för medarbetare gällande dessa områden. Inte bara i det direkta mötet med medarbetare, utan också när du skapar förutsättningar för gruppen och för individer att få tillgång till handledning – och när du uppmuntrar dem att prioritera den trots en stressad arbetsvardag.
I handledningsrummet kan alla olika sorters dilemman och känslor få plats och dessutom delas med kollegor. Då kan empati växa fram, för oss själva och för dem vi möter. Vi blir nyfikna på nytt.
HANDLEDNING ÄR EN OVÄRDERLIG RESURS för yrkesverksamma inom socialtjänsten där varje dag innebär möten med individer och familjer i utsatta livssituationer. Boken Handledning i socialtjänsten förmedlar på ett konkret och användbart sätt hur handledning – både extern och intern – kan stärka socialarbetarnas förmåga att möta dessa utmaningar. Genom att skapa rum för reflektion, känslohantering och mentalisering bidrar handledningen till ökad kvalitet i arbetet, hållbarhet i yrkeslivet och ett förbättrat bemötande gentemot klienter.
Författarna delar med sig av sina samlade erfarenheter som externa handledare inom socialtjänsten. De beskriver hur psykologisk trygghet kan utvecklas i arbetsgrupper och hur mentalisering kan stärkas för att förstå och bemöta klienter bättre. Boken innehåller praktiska modeller och konkreta exempel från handledningssituationer, både i grupper och för enskilda, samt handledning för arbetsledare och självhandledning, vilket gör innehållet lätt att omsätta i praktiken.
EMMA FAGER , socionom, och LOTTA FORSBERG , psykolog, har lång erfarenhet av att möta arbetsgrupper inom socialtjänsten för utbildning, handledning och metodutveckling. De är också verksamma som leg. psykoterapeuter i Helsingborg respektive Malmö.
ISBN 9789177414162 9 78917 74 14162