9789177414346

och

Moten samtal

med vårdnadshavare i förskolan

Innehåll

Inledning 5

Om begreppen i boken 6

1. Uppdrag: Samverkan 7

Samverkansuppdraget har vuxit fram 7

Varför samverka? 8

Forum för samverkan 9

Förståelse för uppdraget 9

Rollen som förskoleförälder 10

2. Förskolans kommunikationsplan över året 13

En årsplan ger struktur och stadga 13

Vilka kommunikationsformer används? 14

Fem kategorier i årsplanen 16

Behov av fördjupning och reflektion 20

3. Det börjar med introduktionen 22

Föräldrar kommer med olika förväntningar 22

Förarbetet är viktigt! 23

Konkreta förberedelser inför introduktionen 23

Visa föräldrar att deras kunskap är viktig 24

Skapa relationer som bär 25

Föräldrar reagerar olika 25

Främja tilliten i samarbetsrelationen 28

Avstånd skapar avstånd 28

Den dagliga kontakten fortsätter vid lämning och hämtning 29

Fem tips för en lyckad introduktion 31

4. Lära känna föräldrar 32

Nyfikenhet och intresse som grund 32

Varför är relationen till föräldern viktig? 33

Barn i utsatthet 33

Vårdnadshavarens ansvar 33

Skapa förutsättningar för goda relationer 35

Introducera föräldrar till rollen som förskoleförälder 36

När språkliga barriärer begränsar 37

Bygga relation med föräldrar 38

Inventera närheten i relationen till vårdnadshavarna 39

Ett gott samarbete skyddar barnen 42

5. Att prata om barnen med föräldrarna 43

Orden vi väljer har betydelse 43

Behov, beteenden och egenskaper 44

Att prata med föräldrar om barns utmanande beteenden 47

6. Utvecklingssamtal 50

Vem ansvarar för utvecklingssamtalen? 50

Utvecklingssamtalets innehåll 52

Förberedelserna är betydelsefulla 52

En möjlighet att uppmuntra föräldrars engagemang 55

Det konkreta samtalet

Varianter på upplägg

Fokus på utbildning kontra trivsel 59

Pedagoger pratar mest under utvecklingssamtalet 60

Utmanade situationer vid utvecklingssamtal 61

Det egna förhållningssättet 65

En checklista som stöd för planering och genomförande 70

Avslutningsvis – underskatta aldrig vikten av tillit 72

7. Föräldramöten 73

Att använda tiden medvetet 73

Föräldramötets olika beståndsdelar 73

En checklista som stöd för planering och genomförande 85

När intresset för föräldramöten brister 86

När stämningen på föräldramötet utmanar 88

8. Skriftlig kommunikation 90

Varierade kommunikationsformer främjar delaktighet 90

Regelbunden skriftlig kommunikation 91

Vad är viktigt vid digital och skriftlig kommunikation? 92 Att skriva om barn 93

När något allvarligt har hänt 94 Till sist 94

Inledning

Förskolans värld är speciell på så sätt att barnens barndom äger rum på pedagogernas arbetsplats. Att samarbeta med hemmet har alltid varit en uppgift som åligger pedagogerna och föräldrar har i alla tider undrat hur deras barn har det i förskolan. ”Har hon ätit idag? Har han sovit? Har hon bajsat?”

Hur ens barn har det i verksamheten är givetvis viktigt för vårdnadshavarna att känna till och samarbetet pågår varje dag som barnet är närvarande.

I samband med att förskolans uppdrag förtydligades när läroplanen infördes hamnade samverkansuppdraget med hemmet mer formellt på agendan. Samverkan är därför inte valbar, utan pedagoger behöver arbeta för att hitta ett förtroendefullt samarbete till alla föräldrar. Det här är emellanåt en utmaning, men alltså inget som förskolans personal kan välja bort.

I samband med coronapandemin ändrades de fysiska förutsättningarna för föräldrasamverkan rejält. I en studie om introduktion såg forskarna de negativa effekterna av den sociala distanseringen –”avstånd skapar avstånd” blev en betydelsefull slutsats från studien, det vill säga att det fysiska avståndet skapade en distans i samarbetet mellan pedagoger och föräldrar. Efter pandemin har pedagoger fått arbeta särskilt medvetet för att skapa tillit i relationen till vårdnadshavare. Denna relationella tillit är betydelsefull för att barnet ska få sina behov tillgodosedda på bästa sätt både i förskolan och hemma.

En del av arbetet med att skapa förtroende och tillit till alla vårdnadshavare sker under föräldramöten och utvecklingssamtal. Men att nå fram och locka alla föräldrar till delaktighet, kommunikation

och meningsutbyte är ingen enkel uppgift. För att lyckas behövs en medvetenhet bland alla pedagoger om vad som är betydelsefullt och på vilket sätt som kommunikationen med föräldrar och deras delaktighet kan lockas fram. Här är denna bok tänkt att utgöra ett stöd för alla som arbetar direkt eller indirekt med föräldrasamverkan i förskolan.

Om begreppen i boken

Den som har vårdnaden om ett barn kallas för vårdnadshavare och med det följer ett rättsligt ansvar att tillgodose och sörja för barnets behov. Det kan vara de biologiska föräldrarna men också andra vuxna som vid adoptioner, samkönat föräldraskap eller när de biologiska föräldrarna dör eller fråntas vårdnaden. Begreppet förälder har lite mindre juridisk klang och för mig en annan värme. Föräldrar kan vara vårdnadshavare men också andra vuxna som ett barn bor med varaktigt, till exempel styvföräldrar och familjehemsföräldrar. I boken har jag valt att växla mellan begreppen och i exempel kommer även mamma och pappa in.

Jag har också valt att genomgående använda begreppet pedagoger för förskollärare, barnskötare och andra professioner som möter barnen i förskolan. Även om det vilar olika ansvar på de olika professionerna belyser jag i den här boken sådant som gäller alla som möter barnen. Därför har jag landat i att begreppet pedagog blir tydligast för dig som läsare. När det föreligger ett särskilt ansvar på just förskolläraren, såsom vid utvecklingssamtal, har jag dock valt att använda begreppet förskollärare för att texten ska vara i samklang med läroplanens skrivelser.

Bygga relation med föräldrar

Alla pedagoger känner till vikten av att skapa goda relationer till de barn de arbetar med, det är helt enkelt en grundbult i uppdraget. Men som nämnts behöver goda relationer också byggas med vårdnadshavarna. En välfungerande samverkan underlättas verkligen av att det finns en god relation mellan pedagoger och föräldrar. Enligt psykologen Marilyn Price-Mitchell (2009) är ett likvärdigt partnerskap där fokus för samarbetet är barnet och dess behov mest gynnsamt för ett gott samarbete. I de vardagliga situationerna vid hämtning och lämning ges tilliten möjlighet att växa fram i samarbetet. Man kan se det som att tilliten växer fram som en biprodukt av föräldrarnas erfarenheter i mötet med pedagogerna (Drugli & Onsøien, 2021).  För att utveckla tilliten i samarbetsrelationen med föräldrarna är det centralt att

• pedagogerna är skickliga på att kommunicera och bygga relationer

• pedagogerna aktivt bjuder in föräldrarna till en samarbetsrelation

• förskolan och pedagogerna har många olika strategier för att involvera föräldrar i samarbetet

• föräldrarna känner sig bemötta med respekt och öppenhet

• det sker ett informationsutbyte mellan pedagoger och föräldrar som gagnar barnet

• pedagogerna skapar förståelse för den enskilda familjens situation och anpassar samarbetet till familjens behov

• förskolan lägger vikt vid sådant som fungerar väl för barnet i samarbetet

• föräldrarna upplever att pedagogerna förstår och bryr sig om deras barn

• föräldrarna upplever att deras eget engagemang är betydelsefullt och något de bemästrar

• samarbetet mellan hemmet och förskolan utvärderas med jämna mellanrum.

På gruppnivå fungerar samarbetet mellan förskola och hem sämre när vårdnadshavare har psykiska svårigheter, upplever belastningar i sin livssituation, har en låg socioekonomisk status och/eller tillhör ett minoritetsspråk.

När arbetet med samverkan inte upplevs fungera är det centralt att arbetslaget tar detta på allvar. Ibland räcker det att prata ihop sig kollegorna emellan för att hitta ett gemensamt fokus på att stärka relationen till en viss familj, men ibland behöver också ledningen kopplas in för att stötta pedagogerna eller ge arbetslaget tillgång till handledning.

Inventera närheten i relationen till vårdnadshavarna

Det är bra att en gång per termin inventera hur samarbetsrelationen ser ut till de olika familjerna, eftersom detta utgör grunden för ett lyckat arbete med föräldrakontakt, föräldramöten och utvecklingssamtal. Kanske finns det några familjer där man inte riktigt når fram och då kan man bestämma sig för att lägga in en högre växel för att få till samarbetet med dem.

Verktyget ”relationscirklar” kan utgöra ett stöd för att inventera hur samarbetsrelationerna ser ut till alla familjer på avdelningen.

Modellen är hämtad från Ohlsson (2022) och fokuserar ursprungligen på närheten i relationerna mellan pedagoger och barn på avdelningen. Jag har utvecklat verktyget och med framgång använt detta för att synliggöra närheten i relationerna till alla vårdnadshavare på en avdelning.

Använd cirklarna så här:

1. Fundera först en och en:

Placera dig själv i den innersta cirkeln. Gå sedan igenom alla föräldrar till barnen. Vilka har du redan en positiv och god relation till? Vilka behöver du aktivt förbättra relationen till?

2. Jämför och diskutera tillsammans:

Hur ser relationerna till föräldrarna ut i ert arbetslag? Finns det någon förälder som ingen av er har en god relation till? Vilka förändringar behöver ni göra för att säkerställa att alla föräldrar har en positiv relation till minst en av er?

Föräldrar som är långt ifrån mig. Relationen till dem känns obefintlig eller ansträngd/komplicerad.

Föräldrar som jag har en neutral relation till, ingen tydlig tillit eller kontakt.

Föräldrar som jag har en nära och positiv relation till.

Jag själv – pedagogen

3. Gå vidare:

Med utgångspunkt i hur ni upplever att det ser ut hos er blir det viktigt att ringa in om det finns familjer som arbetslaget inte når fram till. En bra insats är ofta att under en period intensifiera arbetet med att knyta kontakt med familjen i fråga, att helt enkelt boosta relationen till dem. I arbetet med att göra en plan för det intensifierade arbetet är det bra att ta utgångspunkt i följande frågor:

• Vad har ni provat?

• Hur kan ni skapa en ingång?

• Vad väcker intresse?

• Hur kan ni nå fram?

• Vad kan stärka relationen?

Utvecklingssamtalets innehåll

Det är inte alltid självklart vad utvecklingssamtalet ska fokusera på. Om man jämför med grundskolan där det är tydligt att utvecklingssamtalet ska fokusera på elevers utveckling kunskapsmässigt och socialt i förhållande till läroplanen, kursplaner och kunskapskrav, ser förskolans utvecklingssamtal annorlunda ut.

Förskolan har strävansmål och inte uppnåendemål och utvecklingssamtalet handlar inte om barnens resultat. Däremot bör fokus i utvecklingssamtal i förskolan vara att tillsammans med vårdnadshavare följa barnets utveckling och lärande.

Ledning och pedagoger ges stort utrymme att välja vad utvecklingssamtalet ska innehålla och hur det struktureras. I läroplanen är riktlinjerna få, men i Skolverkets skrift Måluppfyllelse i förskolan framhålls att

Barns utveckling och lärande ska sättas i relation till de förutsättningar som förskolan bidrar med. Utvecklingssamtalet bör vara ett samtal som bygger på en bred och nyanserad bild av barnets utveckling och lärande, om barnet trivs, har roligt och fungerar socialt och på vilket sätt verksamheten bidrar till detta. Barnets utveckling bör sättas i ett vitt pedagogiskt och socialt sammanhang utifrån samspelet med andra barn och vuxna där barnet inte jämförs med någon annan än sig själv och inte heller utifrån fastställda normer.

(sKolVERKEt, 2017, s. 26)

Förberedelserna är betydelsefulla

För att få ut mesta möjliga av utvecklingssamtalet är det bra att både pedagoger och föräldrar förbereder sig.

Ha med barn i samtalet

På en del avdelningar väljer man att ha med barn på utvecklingssamtalet. I dessa fall behöver också barnet förberedas inför samtalet. Fördelen med att ha med barnet (oftast är det förskolans äldsta barn som i så fall deltar) är att det kan göra barnet delaktigt och ge barnet inflytande. En risk med att ha med barnet under sittande samtal är dock att vissa ämnen eller frågor kanske inte kan beröras. Det kan finnas funderingar

hos föräldrarna som inte är lämpliga att lyfta när barnet är med och det finns kanske också sådant som pedagogerna vill prata med vårdnadshavarna om som inte är möjligt när barnet är närvarande. En del löser detta genom att ha med barnet i det inledande skedet av utvecklingssamtalet och därefter fortsätta med enbart vuxna närvarande.

Barnintervjuer Även om barnen inte deltar i utvecklingssamtalet är deras röst betydelsefull i förberedelsearbetet och det går ändå att göra dem delaktiga. Att arbeta med barnintervjuer eller en barnbarometer inför utvecklingssamtalet ger dig som pedagog insyn i hur barnet tänker och upplever sin vardag i förskolan (Hellberg, 2015).

UnderlAg TIll bArnInTerVJU

INTERVJU MED ÅLDER GENOMföRD AV DEN

Hur är det att komma till förskolan?

Hur är det att gå hem från förskolan?

Hur är det i hallen?

Hur är maten?

Hur är samlingen?

Vad gillar du bäst med förskolan?

Vad är inte bra med förskolan?

När känner du dig så här? 

När känner du dig så här? 

Hjälper vuxna dig när du behöver det?

Lyssnar vi vuxna på dig?

Hur är det ute?

Vad tycker du om att leka?

Hur är det när du leker med andra barn?

Vad tycker du inte om att leka?

Vad vill du lära dig?

Valfri fråga:





En barnintervju kan vara ett bra sätt att få in barnets röst i samtalet.

Genomförandet kan ske på olika sätt, men det är viktigt att den pedagog som intervjuar barnet försöker få till en lugn och trygg stund där barnet ges möjlighet att uttrycka sin åsikt utan att känna sig pressat eller att det finns något svar som är rätt. Om man arbetar utifrån en särskild mall är det betydelsefullt att anpassa frågornas utformning så att de passar det enskilda barnet.

För förskolans äldre barn är det oftast möjligt att ha ett samtal utifrån frågorna och använda både öppna frågor och frågor som man kan svara ja eller nej på. Bland de yngsta barnen kan man arbeta med bilder och smileys för att försöka få fram barnets upplevelse när den verbala kommunikationen är begränsad. Även bland äldre barn kan det vara bra att använda bilder, smileys och AKK för att i så stor utsträckning som möjligt synliggöra barnets perspektiv.

Digital presentation

I en del förskolor förbereder pedagogen en digital presentation med dokumentation i form av till exempel bilder och filmklipp. En sådan presentation kan förberedas tillsammans med barnet, i alla fall med dem som är lite äldre, och har ofta som syfte att lyfta fram barnets röst. Presentationen kompletterar den verbala kommunikationen och informationen under utvecklingssamtalet, eftersom den visar på konkreta och tydliga exempel som pedagogen vill framhäva. Presentationen kan också fungera som en struktur och karta under samtalet, den kan helt enkelt hjälpa pedagogen att hålla kursen under samtalet. Samtidigt är det viktigt att kunna pausa den förberedda presentationen om det dyker upp sådant man behöver prata mer fördjupat om.

 FUNDERA ÖVER …

• Hur arbetar ni med att synliggöra barnet och barnets röst i utvecklingssamtalet?

• Vilka fördelar och nackdelar finns med att barnet deltar i utvecklingssamtalet?

• Om barnet är med i samtalet, hur värnar ni förälderns eventuella behov av att diskutera känsliga spörsmål?

En central uppgift i förskolan är att skapa en förtroendefull och öppen relation till vårdnadshavare. Genom daglig kontakt, utvecklingssamtal och föräldramöten skapas samarbeten som stärker barns utveckling och trivsel.

Boken Möten och samtal med vårdnadshavare i förskolan är ett praktiskt stöd som ger konkreta verktyg och exempel för att lyckas med möten och samtal med fokus på att skapa tillit och främja delaktighet. Författaren beskriver hur man kan arbeta systematiskt med kommunikation under hela året och hur man hanterar utmaningar, till exempel språkliga barriärer och olika förväntningar. Med en strukturerad kommunikationsplan, tips för lyckade utvecklingssamtal och strategier för trygga samarbeten ger boken vägledning till alla som arbetar med barn och deras familjer.

Boken vänder sig till förskolepersonal, rektorer och andra yrkesverksamma som vill stärka sitt arbete med vårdnadshavare och ge barnen bästa möjliga förutsättningar för att utvecklas och må bra i förskolan.

anna hellberg björklund är leg. psykolog, specialistpsykolog i pedagogisk psykologi och författare. Anna har en bakgrund som utbildare i Traumamedveten omsorg (TMO) på Rädda Barnen, men arbetar numera framför allt mot förskolan med handledning, fortbildning, krisstöd och metodutveckling.