9789177415053 by Smakprov Media AB

FÖRORD

När förlaget Gothia Kompetens bad mig skriva denna bok var jag först tveksam. Det kändes som att jag var färdig med att skriva om både rättshaveristiskt beteende och chefens utmanande samtal. Under skrivandets gång har jag dock blivit påmind om de många möten jag haft med rektorer och skolledare kring svåra samtalssituationer, och efterhand växte det fram en glädje att på det här sättet få kommunicera med er alla som valt detta lika vanskliga som fantastiska uppdrag att leda skolans arbete. Det är nog få yrken som ställer en chef inför så komplexa och utmanande samtal med så många aspekter att ta hänsyn till.

Jag hoppas att du som läsare ämnet till trots kommer att dela denna glädje och inspireras av boken.

Det är alltid fascinerande att uppleva hur samtal öppnar upp och leder framåt. Den här boken handlar om de samtal där det inte blir på det sättet, där man trots all ansträngning inte når fram till den andra. De samtalen är inte många men tar tid, ork och kraft. Ändå finns det något att förundras över i de samtal som inte blir som man tänkt sig, där missnöje och kritik inte går att rubba på något sätt och där den andra söker hantera sin egen livssituation genom att lägga all skuld på oss. De samtalen lär oss en hel del om arbetsledandets villkor och om det komplexa hos människor som vi både behöver acceptera och känna respekt inför.

Många rektorer har sagt mig att det med facit i hand har varit möten och erfarenheter de trots allt inte hade velat vara utan. Kanske för att

samtalen medger att man själv kan växa både som professionell och som människa och få anledning att reflektera över tillvarons brister och möjligheter på ett nytt sätt. Släpper man på sin rädsla finns det mycket att upptäcka också i det till synes omöjliga. Inte minst kunskap om sig själv och den egna kompetensen som alltid är större än vad man först trodde.

Min förhoppning är att denna bok ska vara dig till hjälp i mötet med medarbetare och vårdnadshavare som inte beter sig som man är van vid och att du kan bli mer trygg i de samtal de ger upphov till. Jag hoppas att du här hittar bra redskap för de allra mest utmanande samtalen.

Kanske får du också tillfälle att fundera lite djupare kring empatins och medkänslans gränser och pris och människans outgrundliga djup. Ett stort tack till chefredaktör Tobias Ludvigson och förläggare Ingela Skantze på Gothia Kompetens som fick mig att skriva denna bok. Efter all tveksamhet måste jag nog säga att det är det roligaste jag gjort på länge. Framför allt vill jag rikta ett tack till redaktör Linnéa Isheden som har hjälpt mig i det konkreta arbetet att göra boken tillgänglig för rektorer. Den hjälpen har varit ovärderlig.

Tommarp i januari 2025

Jakob Carlander

INLEDNING

För dryga tio år sedan kom jag i kontakt med ett destruktivt beteendemönster inom offentlig förvaltning, ett beteende som på ett avgörande sätt har påverkat mitt fortsatta arbete som psykoterapeut – det rättshaveristiska beteendet. Jag hade då handlett under många års tid i vård, omsorg, socialtjänst och skola. Jag föreläste även vid Institutionen för miljövetenskap (numera Centrum för miljö- och klimatvetenskap, CEC) vid Lunds universitet och hade ett rikt utbyte med djurskyddsinspektörer.

I dessa vitt skilda miljöer utkristalliserades det sätt att uppträda mot myndighetspersoner och övriga offentliganställda som jag kallar för rättshaveristiskt beteende och som kännetecknas av:

• långa och omfattande krav i samtal som aldrig riktigt vill ta slut

• juridiskt språk med anspråk på att själv alltid ha rätt

• misstänksamhet och ifrågasättande

• handlingar som begärs ut och brev som återkommer med detaljstyrda frågor och krav på snabba svar, ofta skrivna till fler adressater och ibland med versaler och utropstecken i mängd

• inspelade samtal och vilja att dokumentera med mobilkameran

• hög benägenhet att anmäla till tillsynsmyndigheter och domstolar

• flitigt bruk av sociala medier och massmedia

• en allmänt obehaglig och oempatisk ton mot yrkespersoner.

Listan med kriterier går att göra längre. Det visade sig att jag inte var ensam om denna iakttagelse. Beteendet var igenkänt inom internationell forskning och beskrivet i många länder med demokratiskt styrelseskick. Bland annat konstaterade två rättspsykiatriker i Australien att dessa personer utgör en procent av alla dem som kommer i kontakt med offentlig förvaltning men att de tenderar att konsumera upp till trettio procent av arbetets resurser.1 Där det finns offentlighetsprincip, serviceskyldighet, skollag, läroplan, hälso- och sjukvårdslag, socialtjänstlag, lag om stöd och service till vissa funktionshindrade, arbetsmiljölag och förvaltningslag – där möter vi också rättshaveristiskt beteende.

Det innebär inte att beteendet har sin grund i offentlig verksamhet. Människors privata miljöer ger också prov på samma mönster vid grannfejder, arvstvister, vårdnadstvister, oenighet inför begravningar, svartsjuka, separationer, tvister i bostadsrättföreningar och alla andra typer av föreningsliv. Där det finns mänsklig samvaro möter vi också detta beteende som har sin grund i psykisk ohälsa. Vad som dock ofta händer är att den privata rättshaverismen söker sig in i den offentliga världen eftersom den har lättare att överleva där det finns förvaltningslag, skollag och läroplan. Ett exempel:

En pappa som befinner sig i vårdnadstvist med barnets mamma anklagar en lärare för att stå på mammans sida. Han hotar med att stämma hen inför tingsrätten och säger att han även gjort en polisanmälan.

Vad som i grund och botten gör denna pappa upprörd är att relationen till barnets mamma tagit slut på ett för honom oönskat sätt. Men där kan han inte agera hur länge som helst eftersom omgivningen börjar se det som olaga förföljelse. Läraren som har skyldighet att upprätt-

1. Mullen, P. E. & Lester, G. (2006). Vexatious litigants and unusually persistent complainants and petitioners: from querulous paranoia to querulous behaviour. Behavioural Sciences and the Law, 24(3), 333–349.

hålla kontakt med barnets vårdnadshavare blir då måltavla för pappans hela frustration.

Det händer ibland att människor med detta beteende ringer upp mig och hotfullt vill tala mig till rätta. ”Du måste hålla med om en sak”, säger de, ”om Sverige vore fullkomligt rättssäkert skulle det inte finnas något rättshaveristiskt beteende.” De blir inte särskilt nöjda när jag ger dem fel och säger emot. Det är ju tvärtom – det är det rättssäkra samhället som ger dessa människor rätt och möjlighet till sitt agerande.

Hur många rektorer har inte drömt om att totalförbjuda och porta vissa vårdnadshavare från att både vistas i och ha kontakt med skolan och hur många lärare har inte försökt argumentera för det omöjliga att ha just den här eleven med sina påstridiga vårdnadshavare kvar i klassen? Ändå vet vi att vi måste söka andra lösningar som innebär att kontakten fortsätter men på ett sätt som gör minsta möjliga skada. Mötet med detta beteende gjorde att jag tillsammans med kollegan och psykologen Andreas Wedeen skrev ett flertal böcker i ämnet. Mitt arbete som handledare och föreläsare kom därmed att kretsa alltmer kring detta beteende och jag har under ett drygt decennium gjort ett slags odyssé genom Förvaltningssverige där jag mött kommuner, regioner, myndigheter, kanslier, domstolar, tillsynsmyndigheter, regeringskansli och därmed naturligtvis åtskilliga förskolor, grundskolor, gymnasier, högskolor och universitet. Alla drabbade av samma beteende, av personer som på ett oproportionerligt och obehagligt sätt gör bruk av sina rättigheter för att driva ärenden in absurdum. Rättshaveristiskt beteende har blivit en arbetsmiljöfråga.

SKOLAN – EN KOMPLICERAD MILJÖ

Efter dessa år på denna ”roadtrip” kan jag konstatera att förskolor, grundskolor och i viss mån även gymnasier är de miljöer som är mest sårbara för detta beteende och som kanske drabbas svårare än andra institutioner i samhället. Detta gäller självklart även friskolor. Skolan

Inledning 11

är en komplex miljö med så många olika intressenter och där samhället ständigt ökar sina förväntningar kring vad skolan ska representera och leverera. Den pedagogiska uppgiften trängs med andra uppgifter som åläggs skolan. Just nu, i skrivandets stund, förs debatten om undervisning kring psykisk hälsa som en del av skolschemat. Ett krav jag själv ställer mig tveksam till om det verkligen gynnar barns psykiska hälsa. Som den danske psykologen Svend Brinkmann skriver: ”Livet är ingen sjukdom.”2

Vårdnadshavare

Vad som ytterligare komplicerar skolans miljö är vårdnadshavares rätt att ställa krav på delaktighet och inflytande. I de flesta fall är vårdnadshavares inflytande något eftersträvansvärt, en positiv möjlighet som kan underlätta barnens skoltid. Men vad gör man som rektor när det finns en diskrepans mellan barnets miljö och välbefinnande och vårdnadshavarens uppfattning och kravställning om densamma? En rektor visade mig en lapp som en elev stuckit till rektorn på skolgården. På lappen stod det: ”Jag tycker om att gå i skolan, men säg inget till pappa.” Pappans långa och aggressiva kamp mot skolan och rektorn med återkommande brev, kränkningsanmälningar och klagomål hade uppenbart ingen relationell koppling till barnets egen upplevelse av att vistas i skolan. Allt verkade finnas i pappans eget huvud.

Det är lätt att se de problem som uppstår i ljuset av skollagens portalparagraf, 1 kap. 4 §, att skolan ”i samarbete med hemmen [ska] främja barns och elevers allsidiga personliga utveckling”, och 4 kap. 12 §, att ”vårdnadshavare för barn i förskolan och för elever i förskoleklassen, grundskolan, anpassad grundskola, specialskolan, sameskolan och fritidshemmet ska erbjudas möjlighet till inflytande över utbildningen” liksom Lgr 22 avsnitt 2.4 att ”skolans och vårdnadshavarnas

2. Brinkmann, S. (2024, 6 februari). Nietzsche hade fel: det som inte dödar dig gör dig svagare. Altinget. altinget.se/artikel/nietzsche-hade-fel-det-som-inte-dodar-diggor-dig-svagare

12 Inledning

gemensamma ansvar för elevens skolgång ska skapa de bästa möjliga förutsättningarna för barns och ungdomars utveckling och lärande”.3

Hur når vi dit när vårdnadshavarens kamp för sitt barn snarare ger rektorn anledning att göra en orosanmälan än att föra dialog och tillmötesgå? Skollagens och läroplanernas krav bygger i grund och botten på ömsesidighet och tillit mellan skola och vårdnadshavare. Men vad gör man när den tilliten inte existerar, oavsett vad man gör för att skapa grund för den? Att långvarigt stanna kvar i denna situation och desperat leta efter möjlighet till samförstånd, kompromiss och nöjdhet hos den andra kan leda till en allvarlig arbetsmiljöproblematik. En rektor berättar:

Skolan har försökt vara tillmötesgående och mött vissa av familjens krav. Alla insatser som vi provar får kritik och är inte tillräckligt ”perfekta”. Vårdnadshavarna har synpunkter på hur lektioner ska läggas upp, vilka som ska vara lärare, innehåll, plats för lektionerna, vilka andra elever som ska vara med och så vidare. Skolan och förvaltningen möts gång på gång av skriftliga påhopp med nedsättande kommentarer. Under årens lopp har många av de medarbetare som mött familjen slutat eller brutit ihop och sjukskrivit sig på grund av den behandling de fått utstå.

Den komplexa miljön där rektorn står inför komplexa situationer och ytterst utmanande samtal gör att jag upplever förskola och skola som särskilt sårbara för rättshaveristiskt beteende.

Men det slutar inte där.

3. SFS 2010:800. Skollag. Utbildningsdepartementet; Skolverket (2022). Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet: Lgr 22. Skolverket.

Inledning 13

Medarbetare

När den första boken om rättshaveristiskt kommit ut i sin tredje upplaga4 var det många chefer, arbetsledare och även rektorer som hörde av sig till både mig och förlaget med en angelägen fråga: ”Vårdnadshavare i all ära, men vad gör jag när medarbetare får drag av detta beteende?”

För så är det ju. Eftersom rättshaveristiskt beteende är ett utslag av psykisk ohälsa måste man också vara beredd på att skolans medarbetare kan få drag av samma beteendemönster med djup misstänksamhet, orimliga krav, hot om anmälan och ändlösa diskussioner, inspelade samtal, möten och brev med otaliga frågor och beskyllningar. Här blir rektorn ett mer direkt fokus för den andras missnöje. För den rektor som har försökt uppnå samförstånd med denna kollega blir det snart tydligt att det är lika svårt, för att inte säga omöjligt, som det är att bli enig med vårdnadshavare som bär på rättshaveristiskt beteende. Här finns det ytterligare en lag som rektorn måste kunna och följa – arbetsmiljölagen (AML).

Amir är musiklärare vid en högstadieskola. Vid avslutningen inför jullovet har han ansvar för programmet i aulan. Då något går fel med ljudet tappar han och övriga lärare kontrollen över avslutningen. Några elever buar och ropar hånfulla ord. Amir upplever att övriga kollegor sviker honom i denna situation. Han vänder sig till rektorn men tycker att rektorn bagatelliserar händelsen. Han har svårt att släppa det inträffade under juluppehållet. Då kollegor och rektor knappt vill kännas vid händelsen längre upplever sig Amir som hjälplös och utelämnad. Han blir självkritisk för att han tog på sig uppdraget att leda avslutningen och börjar dra sig undan kollegorna.

4. Carlander, J. & Wedeen, A. (2018). Möta människor med rättshaveristiskt beteende: handbok för yrkesverksamma (3 uppl.). Gothia Kompetens.

Amir återkommer ofta med klagomål på schema, arbetsmiljö och rektorns förmåga att leda arbetet. Han kan skicka långa mejl, ofta under helgerna, där han kritiserar verksamheten och rektorns beslut. Inte sällan återkommer han till händelsen vid julavslutningen där berättelsen får alltmer orimliga proportioner. Vid personalmöten är han misstänksam och kritisk mot det mesta rektorn tar beslut om eller vill genomföra. När så Amir inte får lönen höjd vid lärarlyftet ökar hans bitterhet ytterligare. Han gör en anmälan mot rektorn om kränkande särbehandling. Samtidigt växer ett tilltagande missnöje bland elever och vårdnadshavare kring hur Amir bedriver sin undervisning på musiklektionerna.

När lärare får drag av detta beteende bottnar det ofta i egen svårighet att hantera sitt arbete. Det kan handla om en stökig klass, omorganisation, digitalisering eller förändringar i privatlivet. Men i stället för att kommunicera sina svårigheter och brister med rektorn anklagar man rektorn för hens brister och lägger skulden där. Rättshaveristiskt beteende på arbetsplatsen får därmed ofta drag av ett känslomässigt undvikande.

Den japanska tecknade serien ”Aggretsuko” beskriver detta på ett tragikomiskt sätt. Serien handlar om en kvinnlig chef som ska arbetsleda en man på företaget med många egna svårigheter. Ju mer hon engagerar sig för mannen, desto mer kränkt blir han. När hon försöker motivera honom att ta telefonsamtal känner han sig kränkt. När hon då backar och säger att ”jag själv kan ta samtalen” blir han kränkt på nytt och menar att hon berövar honom hans arbetsuppgifter. Att vara kränkt tycks vara hans starkaste kort mot chefen. Han skickar långa mejl till henne på natten där han beskriver

Inledning 15

hur kränkt han är och anklagar chefen för att förtrycka honom samtidigt som hon ser mellan fingrarna på sina egna brister. Chefens nedlåtande attityd tvingar honom att försvara sig, skriver han. Han ställer krav på skriftliga svar. På arbetet konfronterar han på nytt sin chef i arkivrummet. Chefen söker medla och hitta lösningar och säger att hon nu accepterar att kommunicera som mannen vill. ”Det är för sent”, säger han aggressivt, ”jag gav dig en deadline.” Det är som att han på alla sätt försöker hålla konflikten vid liv. Han skriker hotfullt på sin chef som börjar gråta samtidigt som han själv säger att han måste försvara sig mot henne och att det är hans rättighet att göra så. Han kommer hädanefter att spela in alla samtal han har med sin chef och även involvera hennes chef i sin kritik.

Det är inte ovanligt att detta beteende på en skola som arbetsplats slutar med att personen anmäler rektorn för kränkande särbehandling. Den här boken ska ta upp sådana situationer tillsammans med allt det andra som kan inträffa i rektorns samtal. Även denna rättshaveristiska relation mellan chef och medarbetare har jag skrivit om tidigare, fast då för chefer i allmänhet.5 I den här boken är jag helt fokuserad på dig som rektor. Det är få arbetsledare som står inför så komplexa arbetsuppgifter.

Både när det gäller vårdnadshavare och medarbetare med detta beteende är det lätt att inledningsvis fastna i en form av toxisk positivism (också det ett begrepp vi ska återkomma till). ”Det finns inga omöjliga situationer och personer” är en hurtfrisk replik som har en tendens att dyka upp i dessa sammanhang, särskilt bland dem som står ett stycke ifrån själva situationen. Min egen bild är mer realistisk. Såväl

5. Carlander, J. (2022). Utmanande samtal: handbok för chefer (2 uppl.). Gothia Kompetens.

Inledning

vårdnadshavare som medarbetare har fastnat i ett beteende som till den grad präglas av narcissism, paranoida föreställningar och tvångsmässighet att deras egen förmåga att lämna beteendet bakom sig i det närmaste är obefintlig.

Mötet med dessa personer går att hantera, det är vad denna bok handlar om, men inte på ett sådant sätt att man kan förändra den andra personen. I Aggretsuko slutar allt lyckligt. När mannen, medarbetaren, blir uppmärksammad och får en viktig uppgift tilldelad sig förändras han och blir en vänlig person. Sådant händer aldrig, eller i varje fall ytterst sällan, i det verkliga livet. Personen kommer att ha kvar sitt beteende. Det handlar snarare om gränssättning och en klok förmåga att inte elda på beteendet genom att gå det till mötes. Principen ”less is more” gäller här samtidigt som det är viktigt att göra allt på ett korrekt sätt. Mer om detta längre fram.

Det är inte lätt att förhålla sig gränssättande och lugn, särskilt inte i situationer som inte bara är obehagliga utan också potentiellt hotfulla. När jag handleder rektorer som befinner sig mitt i ett sådant här personalärende säger de ofta lite generat: ”Jag gjorde nog fel från första början.” Det betyder att rektorn inledningsvis hade alltför stora förhoppningar att nå fram till konsensus och tillsammans med den andra finna en för alla parter godtagbar lösning. Med den förhoppningen förstärktes personens beteende och där sitter vi nu ett halvår senare i en handledning där vi ska hitta tillbaka till en stram men ändå korrekt hållning. Vi har ett utmanande arbete framför oss men det brukar ändå bli bra, eller i varje fall betydligt bättre.

Men det slutar inte här.

Övrig offentlig verksamhet

Runt omkring vårdnadshavaren eller medarbetaren med rättshaveristiskt beteende finns en värld och ett sammanhang som också gör anspråk på delaktighet i dessa situationer eller snarare som den andra personen tar i anspråk för sin upprördhet och kritik över rektorns

Inledning 17

När till exempel Amir gör en anmälan mot rektorn om kränkande särbehandling blir hr ett sådant ofrivilligt ombud som ska utreda om en kränkning har begåtts av rektorn och hur den ska bedömas. På samma sätt kan tillsynsmyndigheter på ett ofrivilligt sätt dras in i den rättshaveristiska kampen när vårdnadshavaren gör anmälan till Skolinspektionen, DO, JO eller BO. En rektor berättar:

Vårdnadshavare uppfattar sitt barn som kränkt och informerar skolan om situationen. När skolan arbetar med informationen enligt gängse rutiner (utredning av misstänkt kränkning) har vårdnadshavaren åsikter om rutiner, förfarande och sedermera åtgärder och dömer ut skolan i alla sammanhang hen kan. Kontakt tas med min chef och min chefs chef och även dessa döms ut som inkompetenta i olika mejlväxlingar till berörda – Skolinspektionen, individ och familjeomsorgen, barnrehabiliteringen samt polisen. Vårdnadshavaren tar upp ljud från alla samtal och använder sedan utsagor och citat i nya sammanhang för att belägga sin sak. I process med Skolinspektionen där huvudmannen yttrat sig utifrån inspektionens frågor nagelfars yttrandena och kommenteras i meterlånga uppsatser där vårdnadshavaren återkommande ändrar sin berättelse genom att lägga till och dra ifrån efter eget tycke och smak. Varpå vi på nytt måste yttra oss om vårdnadshavarens kommentarer som ger upphov till nya kommentarer och krav på nytt yttrande från oss. Det tar aldrig slut …

Plötsligt är det inte bara en dialog mellan vårdnadshavare och rektor. Vårdnadshavaren ser till att engagera utbildningschefen, socialtjänsten, barnrehabiliteringen, polisen och Skolinspektionen. Vill det sig illa måste rektorn ha dialog med alla dessa parter också. I detta fall har

18 Inledning agerande. Ibland talar vi om rättshaveristiskt beteende by proxy liksom stalkning by proxy. Det innebär att personen med detta beteende skaffar sig ombud för att på så sätt förstärka sin position i konflikten med rektorn.

Skolinspektionen på ett i mitt tycke naivt och aningslöst sätt klivit in i vårdnadshavarens kamp genom att ständigt begära in nya yttranden från rektorn som vårdnadshavaren sedan nagelfar, kritiserar och lägger till varpå rektorn tvingas skriva nya yttranden. Likt ett ekorrhjul som aldrig vill sluta rulla. Skolinspektionen har därmed tillåtit sig att bli rättshaveristens ofrivilliga ombud. Det händer tyvärr alltför ofta. När det blir på det sättet är ett generellt råd att svara en gång med ett yttrande och sedan hänvisa till det om ordväxlingen fortgår.

På samma sätt kan vi se hur massmedia, särskilt lokalpress, kan lockas in i ett liknande ombudsmannaskap med onyanserade artiklar. Unga oerfarna journalister har en tendens att förstärka påståenden och kränkta upplevelser utan att problematisera och nyansera. En billig och lättköpt journalistik som erfarna journalister klokt lagt bakom sig, ofta med egna smärtsamma erfarenheter av vad det innebär att bli rättshaveristens ombud.

Politik, ledning och styrning

Även den övriga organisationen som rektorn befinner sig i kan dras in i rättshaveristiskt beteende by proxy. Politiker i kommunen eller styrelseledamöter i friskolekoncernen kan också trassla in sig mer eller mindre medvetet i vad de håller på med. Låt oss säga att Amir bor granne med en politiker i utbildningsnämnden och plötsligt kan rektorn uppleva sig attackerad från ett helt nytt håll. Rättshaveristiskt beteende, antingen det kommer från en vårdnadshavare eller en medarbetare, kan få en rektor att känna sig så oändligt ensam.

Det händer också att vårdnadshavare eller medarbetare med detta beteende på ett mer medvetet sätt skaffar sig egna ombud som försvårar situationen. När jag föreläste på en grundskola i en stadsdelsförvaltning i Stockholm med resursstarka vårdnadshavare berättade rektorn för mig hur vissa vårdnadshavare kunde ta med sig husjuristen eller företagets jurist till utvecklingssamtal för att på så sätt förstärka sina krav på rätt betyg för barnet eller ifrågasätta andra barns närvaro i klassen.

Inledning 19

Klokt nog skyddade rektorn sina lärare från dessa samtal genom att själv ta dem. Men vem skyddar rektorn? Även hr och kommunens jurister kan ibland få drag av ”by proxy” när de själva känner sig otrygga och osäkra inför detta beteende och därmed förfäktar lösningar där man för säkerhets skull går den andra till mötes. Något rektorn själv ofta vet är en dyrköpt och ytterst kortsiktig lösning.

OM BOKEN

Det här är en bok som alltså vill belysa rektorns svåraste samtal utifrån dessa fyra aspekter:

1. Kontakt med vårdnadshavare som bär på starka känslor och missnöje.

2. Kontakt med medarbetare med samma beteende som å ena sidan har brister i sitt arbetssätt men som lägger problematiken utanför sig själva och kritiserar kollegor, elever och främst sin arbetsledning.

3. Kommunikation med den övriga offentliga verksamheten som socialtjänst, barn- och ungdomspsykiatri, barnrehabilitering och tillsynsmyndigheter och möten med deras förväntningar och kritik som ibland kan ha drag av aningslöshet.

4. Relationen till politiken, ledning och styrning. En miljö med stora förväntningar på rektorn men som också sätter ramar för verksamheten.

För rektorn gäller det att vara lyhörd och skapa goda relationer samtidigt som uppdraget står i centrum. Vart och ett av dessa fyra områden har sina utmaningar och innehåller alla starka förväntningar på skolan och då specifikt på rektorns ledning av skolan. Det kan leda till olika konflikter där intressen och krav kan formuleras på olika sätt. Det här är inte en bok om rättshaveristiskt beteende. Snarare är det en bok som vill beskriva hur rektorn kan möta detta beteende,

20 Inledning

direkt och indirekt, framför allt i utmanande samtal. Det rektorn har framför sig i dessa samtal är en fastlåst hållning bland en liten grupp av vårdnadshavare och medarbetare. De är inte många men ack så tidskrävande.

Boken är fokuserad på själva samtalet med den person som ställer rektorn inför dessa utmaningar. Jag tror som sagt inte på några snabba och enkla lösningar. Det utmanande samtalet äger rum i en miljö som redan har stora krav och förväntningar. När Susanne Lundholm och Mats Alvesson söker beskriva rektorns arbetssituation är texten fylld av metaforer för att beskriva rektorns alla uppdrag och förväntningar: maskinist, flipperkula, målsökande missil, centrifug, tidstjuvar, få korken att flyta, korstryck …6 Alla dessa metaforer beskriver dels det kaos som tycks omge en rektors vardag, dels alla de förväntningar som ställs på rektorn från skolans medarbetare, elever, vårdnadshavare, skolchef, vårdgrannar, politiker och tillsynsmyndigheter.

I boken kommer jag genomgående att använda begreppet vårdnadshavare men åsyftar också föräldrar i de fall det skiljer sig åt. En del barn kan ha åtskilda vårdnadshavare och föräldrar. Rektorn har skyldighet att upprätthålla kontakt med dem båda: ”Att ett barn omhändertas för samhällsvård av socialnämnden innebär inte att barnets föräldrar blir utan del i vårdnaden när det gäller de frågor som behandlas här. Föräldrarna har fortfarande sin principiella rätt till insyn i barnets skolförhållanden utan hinder av sekretess.”7 På samma sätt benämner jag dig rektor även om tjänsterna kan se olika ut – rektor, biträdande rektor, sektionschef, skolledare, gruppledare och även förstelärare.

Min förhoppning med boken är att den ska skapa lite mer trygghet i utmanande samtal där du ställs inför krav som varken är möjliga eller ens lämpliga att tillmötesgå men där kravet för den skull inte upphör.

6. Lundholm, S. & Alvesson, M. (2023). Skolans ledarskap och mål: rektor som maskinist, flipperkula och målsökande missil. Studentlitteratur.

7. Hellstadius, M., Clevesköld, L., Söderlöf, G. & Nitzelius, T. (2023).

Skolledarpraktikan: vad varje rektor måste veta om skolans regler och hur de hanteras till vardags. Norstedts Juridik, s. 179.

Inledning 21

Det är bara en droppe i rektorns oändliga hav. Men, som Moder Teresa sa, ”havet skulle vara mindre utan den droppen”.

Jag önskar att den här boken ska vara enkel att ta till sig och att den kan väcka diskussion och eftertanke med möjlighet till egna slutsatser om vad som passar just dig. Själv vill jag inte se den som en handbok, gör si och gör så. Mer hoppas jag att den ska vara ett förtroligt samtal med dig där jag delar med mig av mina erfarenheter, iakttagelser och reflektioner och låter dig komma fram till dina slutsatser. Lite som att prata mellan ”skål och vägg”. Det gör det lättare att vara djärv och säga sådant som man vanligtvis inte vågar säga alltför offentligt men som ändå ligger där och gnager som en iakttagelse. Som att det faktiskt finns omöjliga samtal, att Skolinspektionen alltför ofta går den rättshaveristiska vårdnadshavarens ärenden och att det finns hr-personal och kommunjurister som fegar ur inför mötet med medarbetaren med samma beteende och lämnar rektorn ensam.

Jag vill inte att du ska känna dig ensam.

22 Inledning

Att vara rektor innebär att navigera i en komplex miljö fylld av krav från såväl vårdnadshavare som medarbetare. Som kartläsare ska rektorn få andra att hålla sig rätt i farleden. I denna bok ger Jakob Carlander en inblick i de svåraste samtal och möten en rektor kan ställas inför, nämligen de som präglas av rättshaveristiskt beteende med omfattande kritik, starka känslor och konstant missnöje som tycks omöjligt att övervinna.

Med fokus på skolledarens vardag och konkreta samtalssituationer får du ta del av strategier för att hantera vårdnadshavare och medarbetare som inte beter sig som förväntat – och undvika fällor som leder till att beteendet eskalerar. Här finns praktiska råd om hur du kan sätta gränser, bibehålla professionalitet och skydda din egen arbetsmiljö samtidigt som du lever upp till de krav och förväntningar som ditt uppdrag ställer på dig.

Genom ett ledarskap som präglas av lugn, struktur och tydlighet kan du bli mer trygg i att hantera de mest utmanande samtalen och bemöta de personer som tar tid, energi och tålamod i anspråk.

JAKOB CARLANDER är leg. psykoterapeut och arbetar vid egen mottagning. Han är även föreläsare och har skrivit ett flertal böcker om bemötande, bland annat Rättshaveristiskt beteende – bemötande i praktiken (med Andreas Wedeen, Gothia Kompetens 2022), Utmanande samtal – handbok för chefer (Gothia Kompetens 2022) och Stalkning och olaga förföljelse i yrkeslivet – förebygga, bedöma, hantera (med Benjamin Carlander, Gothia Kompetens 2023).

9789177415053

REKTORNS REKTORNS SVÅRASTE SAMTAL

MED

VÅRDNADSHAVARE & MEDARBETARE

REKTORNS SVÅRASTE SAMTAL

MED

INNEHÅLL