9789178816453

Johanna Spyri

k

la

d i e H i

VÃ¥ra ss i k e r

Johanna Spyri

Heidi Återberättad av Maria Seidemann Illustrerad av Jutta Knipping Översatt av Marie Helleday Ekwurtzel

Heidi kommer till farfar

Det var en varm dag i juni. I en liten by i Schweiz sprang en ung kvinna längs gatorna. I ena handen bar hon ett knyte och i den andra drog hon med sig en flicka. De kom från tågstationen.

– Hej Dete! Ska du hälsa på? ropade en kvinna över staketet.

3

Det var länge sedan. Är det där din dotter?

– Nej, svarade Dete. Heidi är dotter till min döda syster.

Kvinnan på andra sidan staketet tittade sorgset på flickan.

– Det är hemskt när ett barn mister sina föräldrar, sa hon. Vad snällt att du tar hand om Heidi. Då slipper hon ju bo på barnhem.

Dete stod kvar vid staketet.

– Men jag kan inte behålla Heidi, sa hon.

Jag har fått arbete i en butik i Frankfurt.

Därför ska jag lämna henne hos hennes farfar.

– Hos den gamle sure gubben? utbrast kvinnan. Det går inte! Han bor helt ensam med sina getter uppe i bergen. I en liten stuga. Det är ingen bra plats för ett litet barn.

Kvinnan skakade upprört på huvudet.

Men Dete bara log lite och skyndade vidare.

Heidi hade inte sagt ett enda 4

ord under hela resan. Men så kom de fram till en brant stig som ledde uppför berget.

Då började flickan hoppa från sten till sten.

Och prata hela tiden.

– Titta, moster Dete! sa hon. Se vad ängarna är gröna! Och hör du vad fåglarna sjunger? Och titta på bergen. Har du någonsin sett så höga berg, moster Dete?

– Ja, din lilla dumsnut, flåsade Dete.

Jag har ju vuxit upp här.

Dete började få ont i fötterna.

Till slut fick de syn på en stuga. Utanför stugan stod en äldre man. Han såg på när Dete kämpade sig uppför stigen.

– Du ville ju aldrig sätta din fot här i byn igen, sa han till Dete. Det sa du alltid till din syster. Trivs du inte i staden längre?

– Jag ska tillbaka med en gång, svarade Dete bestämt. Jag ska bara lämna flickan.

– Vad ska jag med henne till? sa mannen.

Det här är ingen plats för ett barn.

Dete släppte knytet med flickans saker på golvet i stugan.

– Jag har tagit hand om Heidi i flera år nu, sa Dete. Nu är det din tur! Du är faktiskt hennes farfar.

Så vände hon sig om och tog sig klumpigt nerför berget igen, ner mot byn.

Den gamle mannen stirrade ilsket efter henne. Då sa Heidi: – Jag är så glad att jag ska få bo hos dig.

Förut har jag bara haft moster Dete. Men 7

nu har jag en riktig farfar! Med skägg och stuga och höga granar! Det är så vackert här, farfar!

– Tycker du det? sa farfar och såg ner på flickan. Men vad ska jag göra med dig?

– Du får gärna ge mig något att äta, sa hon. Jag är hungrig. Och trött också.

Ett leende bredde ut sig över farfars skrynkliga ansikte. Utan ett ord tog han tag i Heidis hand och tog med henne till stallet.

Därinne fanns två getter, en svart och en vit.

– Den svarta heter Nalle och den vita Svana, sa han. De ger fet, god mjölk.

Så började han mjölka den vita geten.

Han gav en mugg med getmjölk till Heidi.

Hon drack upp alltihop och slickade sig om munnen.

– Mmm, det var gott, sa hon.

Farfar började nu mjölka den svarta geten. Hinken med mjölk tog han med sig in i stugan. Där ställde han fram två muggar på bordet. Han lade också fram två 8

brödbitar och en ost.

– Ät nu, sa han till Heidi.

Heidi åt och såg sig om i stugan.

– Är det där din säng, farfar? undrade hon. Var ska jag sova?

Farfar pekade in i ett hörn. Där stod en stege som ledde upp genom en lucka i taket. Heidi klättrade upp och stannade överraskad till. Hela loftet var fullt med hö. Hon bredde ut armarna och slängde sig ner i höet.

– Vad gott det doftar! sa hon glatt. Ingen i hela världen har en lika skön säng som jag!

Farfar kom upp med ett lakan och ett täcke.

– Dröm sött, sa han. Det man drömmer första natten i en främmande säng, det går i uppfyllelse.

– Det här känns inte alls främmande, sa Heidi. Hon lade sig ner och blundade.

Med en suck klättrade farfar nerför stegen igen. Många tankar for runt i hans huvud när han hade lagt sig. Han tänkte på Heidis mor och far. De hade dött i en olycka när de var unga. Heidi hade bara varit ett år gammal.

Han hade sörjt dem i många år. Då ville han varken träffa någon människa eller bli tröstad. Och nu hade han plötsligt ett barn i sin stuga.

Jag vet inte om jag kommer att kunna älska flickan, tänkte han. En vacker dag lämnar Heidi också mig. Och det gör ont att bli lämnad.

11

Heidi har allt hon behöver för att vara lycklig.

En snäll farfar, vackra berg, blommor och getter. Men så en dag måste hon följa med sin moster till den stora staden. Hon flyttar in i ett främmande hus hos människor hon aldrig har träffat förut.

I huset bor den snälla Klara, en flicka i Heidis ålder. Men också den stränga fröken Rottenmeier. Hur ska Heidi kunna trivas där?

Art nr 816453 I S B N 978-91-7881-645-3

9

789178 816453

www.hegas.se