DEN SKRÄMMANDE FÄRDEN
Katten Sigge, vattenfolkets ledare Vattshima, Duvjägaren Jei-Lo och Spindlagus, ledaren i Landet Mittemellan, stod och tittade på när Musse och Helium nervöst stapplade efter Den Levande Kartan ombord på den stora och kusliga farkosten Även om alla visste att farkosten tillhörde Spindlagus, att det var hans magiska portal som skulle ta Musse och Helium vidare ut på deras livs viktigaste äventyr, så kändes det läskigt Men den känslan fick de för tillfället lägga åt sidan Fokuset just nu låg på Flakongen, ett av de fyra elementen som Musse och Helium måste hitta för att rädda universum Den Levande Kartan hade också visat dem en bild på Spegellandet, där mössens föräldrar senast sågs försvinna in genom en portal Så nu skulle Musse och Helium först ta sig tillbaka till
Människovärlden för att där söka upp en portal som skulle leda dem till Spegellandet Det var minst sagt bråttom
Det blixtrade och dånade olycksbådande ovanför dem uppe i himlen Det var De Onda Andarna som försökte
ta sig in i Landet Mittemellan Innan Musse och Helium vände sig om, för att vinka hej då en sista gång, hann Sigge torka bort tårarna som rann nerför hans kattkind
Han tyckte att det kändes hemskt att behöva lämna sina vänner, men han ville inte att de skulle se honom gråta
– Allt kommer att bli bra, ropade han och blinkade med ena ögat mot dem
Musse och Helium, som också hade gråten i halsen, klarade bara av att nicka tillbaka Egentligen hade de ing-
en som helst lust att lämna Sigge, Vattshima, Jei-Lo och Spindlagus, men om de skulle ha en chans att finna sin mamma och pappa, samt försöka rädda hela universum från att gå under, så hade de inget val
När alla hade kommit ombord, började det ryka under farkosten, samtidigt som landgången sakta åkte upp från marken Det tog inte lång tid innan farkosten var helt stängd och de stod tysta i totalt mörker Musse sträckte ut sin tass i hopp om att få tag i Helium Helium hade gjort
precis samma sak, så efter en stunds famlande i mörkret
fick de tag i varandras tassar
– Jag är rädd, pep Musse
– Då är vi två, sa Helium Men det kommer nog att gå bra
– Nog? pep Musse frågande
– Ja, Spindlagus skulle inte skicka iväg oss i hans egen farkost ifall den hade varit farlig Läskig må den vara, men jag tror inte att den är farlig
– Men ska vi åka i totalt mörker? suckade Musse nervöst Jag kommer att må illa om jag inte ser någonting
Precis då tändes en lampa högst upp i taket på farkosten
Både Musse och Helium pustade ut
– Gud så skönt, sa Musse och log mot sin syster
Sedan kände han något blött som rann mellan tassarna
När Musse vände sig mot Den Levande Kartan såg han att det, likt dregel, rann vatten ur munnen på den Samtidigt
babblade den saker som de inte kunde förstå
– Nämen, nej! Snälla karta, kan inte du stänga munnen
så vi slipper stå i ditt slem, sa Musse bedjande
– Tur att det inte luktar illa i alla fall, sa Helium och småfnissade
Det verkade Den Levande Kartan förstå och den stängde genast munnen och drog ihop den till ett runt O Samtidigt lyfte den sina bergliknande ögonbryn, vilket gjorde att den såg väldigt förvånad ut
– Vaaa… försöker den säga något nu? sa Musse
– Jag har ingen aning, svarade Helium, men den har helt klart ändrat ansiktsuttryck
Strax därefter hördes ett utdraget och rätt långt trumpetliknande ljud från baksidan av boken, som avslutades med två korta … Brruuppp … Brruuppp!
–
DRIVER DU MED MIG!? KARTBOKEN FES!
gapade Musse i panik och började springa runt i farkosten för att se om han kunde hitta något fönster eller någon
annan typ av lucka som gick att öppna
– Jag måste få luft … jag kan inte andas, skrek han
Helium drog modigt in två små andetag genom nosen
för att känna om det luktade så illa som Musse antydde Konstigt nog kände hon precis ingenting
– Lugna dig, sa hon till Musse Jag tror att kartboken skämtar med oss, för trumpetfisen verkar nämligen vara helt luktfri
Musse stannade upp och tog också några korta andetag
genom nosen för att känna efter ifall det stämde Helium verkade ha rätt, det luktade faktiskt ingenting
Den Levande Kartan flinade retsamt mot Musse
– EEeee… ursäkta, såg du det där Helium? sa han irriterat och pekade på kartan
– Den försöker nog bara lätta upp den här rätt så jobbiga stämningen lite Det är väl inte så farligt?
– Inte så farligt? svarade Musse irriterat Ska jag behöva stå ut med den där resten av vår resa? Om den fortsätter att reta gallfeber på mig varje dag så kommer jag att bli knäpp!
– Bara om du själv tillåter den att reta gallfeber på dig, svarade Helium
– Vad menar du?
– Att du själv kan ta kontroll över dina tankar Du kan helt enkelt bestämma dig för att inte bli upprörd Du bestämmer över dina känslor Musse, inte Den Levande Kartan
– Mmmm… men det är lättare sagt än gjort
– Ja absolut, så börja träna på det här och nu För det vi tränar på …
– Blir vi bra på, suckade Musse
– Exakt! Och eftersom vi behöver Den Levande Kartan för att finna både mamma och pappa, samt rädda vårt
universum, så måste vi hitta ett sätt som vi kan umgås och prata med den på
Musse glodde på kartan som fortfarande mumlade obegripligheter och återigen gjorde en retsam min mot honom Musse vände genast bort blicken och tittade på
Helium istället
– Andas, Musse, andas … Du bestämmer!
Musse gjorde som hon sa och upprepade tyst för sig själv: ”JAG har kontrollen över mina känslor och mår hur bra som helst.” Efter bara några få upprepningar kände han att han blev lugnare Men han vågade inte titta åt kartans håll på ett tag, rädd för att bli arg och upprörd igen
Helium lutade sig fram mot kartan och frågade den vad som nu skulle hända? Var det något som de behövde göra
för att få farkosten att lyfta och åka iväg?
Kartan svarade genast på frågan genom att slå upp ett uppslag Till en början var båda sidorna tomma, men efter ett tag började det dyka upp text Först på den vänstra sidan …
– Vad står det? mumlade Musse nyfiket
Helium lutade sig fram och läste högt: ”Backa bakåt och luta er mot väggen”
Samtidigt som Helium läste det, började en massa streck dyka upp huller om buller på den högra sidan av boken De förstod inte vad det streckade mönstret skulle föreställa, det såg mest ut som ett trassligt spindelnät Efter att strecken upphörde att ritas, dök det upp ytterligare en uppmaning i textform: ”Backa nu”Sedan stängde kartboken ihop sig och nickade bestämt mot Musse och Helium – Det är nog bäst att vi gör som den säger, sa Helium, nu med ett uns oro i rösten
– Jag håller med
De båda backade sakta bakåt mot farkostens vägg Kartan gjorde detsamma, vilket Helium ändå tyckte kändes lite betryggande
Så fort de hade tryckt sina ryggsäckar mot väggen, svischade det till Innan de hann reagera drogs de upp en bit ovanför golvet och satt med ens fastklistrade mot väggen med hjälp av ett spindelnät, som virat sig runt deras kroppar från topp till tå Även kartan var fastsurrad Dronta, slime-mästaren som befann sig i Musses ryggsäck, verkade ha fått panik och bonkade runt
– Förlåt Dronta, men det är inte jag som trycker på, utan jag sitter fast
Lampan i taket började blinka och ett högt bullrande motorljud ökade i takt med att hela farkosten började skaka
– Åh herregud, gapade Musse Jag tror att vi är på väg att ge oss av nu!
Helium hann inte svara innan farkosten for iväg med en väldans fart, rakt upp i luften Om de inte hade varit fastsurrade i spindelnätet, så skulle de ha legat nedtryckta likt platta plättar på golvet på grund av trycket Det bullrade och bankade något förfärligt, och påminde lite om att åka igenom ett mindre bra hål i väggen till Djurriket Massor av tankar for genom deras huvuden En gemensam tanke som båda slogs av var: ”Var kommer vi att hamna?”
Efter en stund blev det helt knäpptyst De obehagliga ljuden och allt skakande upphörde samtidigt som spindelnätet släppte taget om dem Alla tre föll ner i golvet med en duns Att farkosten fortfarande var uppe i luften kunde de känna av, men var befann de sig någonstans? Musse och
Helium tittade på Den Levande Kartan i hopp om att få svar Kartan log för första gången och tittade sedan rakt
upp i taket Musse och Helium gjorde detsamma Mitt framför deras små nosar åkte två stora skivor isär och ett stort, brett fönster uppenbarade sig Efter att ha tittat ut genom det en kort stund, började Helium ana var de hade hamnat någonstans Men kunde det verkligen stämma?!
– WOW …! ropade Musse exalterat Vi har hamnat i en jätte-discokula med en massa blinkande lampor och en gigantisk stjärnhimmel
Kartan började småskratta, men det påverkade inte Musse alls för stunden Han var så förundrad över den vackra utsikten Helium tog tag om sin brors tass
– Det är ingen gigantisk discokula Musse … Vi är i rymden, sa hon och log det största leende Musse hade sett på länge
