Problembarn
Claes-GöranRosén
Problembarn
Självbiografi
©2024 Claes-GöranRosén
Förlag:BoD -BooksonDemand, Stockholm, Sverige
Tryck: Libris PlureosGmbH, Hamburg, Tyskland
ISBN:978-91-8080-027-3
Innehåll
Jagvillinledamin barndomsberättelse medatt presentera mina dagars upphov.
Minfar,NilsHjalmar,var född iKristianstad1903. Hans föräldrarhette Karl ochTilda.Farfarvar född Johansson, men fick namnet Roséni militären. Hanvar snickare till yrket.
Minfar värvadesig som17-åring. Menefter krigsslutet1945 tröttnadehan ochblevsymaskinsförsäljare.Det varvid denna tidminaföräldrar träffades. De hade båda varitgifta tidigare ochfar hade en sonoch en dotter idet äktenskapet. Hanfickävenenson närhan lågi beredskapeni Helsingborg 1940.
Minmor,Ellen,var född iLund1906. Hennes föräldrarhette Peroch Matilda. Morfar varbagare. Hanvar född Pålsson ochficknamnetFloréni militären.
Minmor hade tvådöttrar sentidigare. Honfickenson 1940 somdog efternågra dagar.
Farhadenio syskon,två bröder ochsju systrar.
Morhadetvå bröder ochensyster.
BÖRJANPÅLIVET
Jagkom till världentvå dagarinnan midsommarafton,1949. Detska ha varitensvårförlossning.Minaföräldrar boddedå på Jakobs Grändi Arlöv. Närjag kommit hemska minfar ha ståttoch tittat på mig.
-Nubörjarduseutsom en människa, menfan vaddusåg fördjävlig ut somnyfödd, sa han.
Jagblevdöpti Arlövs kyrka. Mitt namn hade farbestämt,för hanläste just då en roman, därhuvudpersonen hade det namnet.FrånArlöv harjag bara kortaminnesglimtar somnär jagvisadelekkamraterna en julklapp jagfått, ettlok av trä från Brio.Jag minnsockså sandlådandär vi lektemed hink ochspade.Men,som sagt,det är bara minnesglimtar.
Från ArlövflyttadevitillVellinge, jagvar tvåårdå. Mina föräldrarhadefåttjobbi betesfältenoch jagvar meddärute. Mina minnenfråndenna tidenärintemånga,men jagminns attjag fick en hund,ens.k.skånskterrier.Den döptejag efter mindåvarande idol,Snoddas.Den fick valpsjukan,såfar tog in deni köketoch stängdedörren. Jaghörde hurden gnydde ochskällde.Jag försökte ta migintillden,för jagtycktesynd om den. Menfar höll migtillbaka.
-Nej,den kanskada dig, sa han.
Efternågon timmeblevdet tyst ochfar öppnadedörren, då varhundendöd.Vigickuti trädgården ochfar grävde en grav till den, medanmor stod medhundeni famnen
Ett annatminne jaghar från denhär tidenäratt fartog in en huggkubbei köket, sengickhan ochhämtade en höna ochen yxa. Jagföljdemed in iköket ochfar stängdedörren. Sen högg hanhuvudet av hönan, menförlorade greppetsåden börjadeflyga omkringi köketutanhuvud.Det varen märkligsyn förenliten grabbpåtvå år.
EfterVellingeflyttadevitillMalmö,Jerusalemsgatan.
Därifrån harjag bara småminnen. T.ex.att morpassade farfar där, förhan hade svårtatt klarasig själv. Menfar tyckte inte om det, förhan hatade farfar.Farfarskulle ha varit mycket svår motsin familj ifarsbarndom.I fyllan hade han ofta misshandlatfru ochbarn. Så farskickadehonom till sin bror iKristianstad. Närvihälsade på därfickjag gå in till farfar ochsitta ihansknä.Han hade ettlångt vitt skäggsom jagblevintresserad av ochdrogfrejdigti.Men då blev farfar förbannadoch lade migöversinaknänoch gavmig mitt livs första kokstryk medsin käpp.Far rusade in närhan hörde mina skrikoch sattestopp förmisshandeln.Jag vartvå år då.
HÖSTENSOM ALDRIG GLÖMDES
Jagvar treårnär vi flyttade till Sallerupsvägen 5och jag minnshösten1954mycketväl.Jag var5 år ochkylan beti kinderna närjag steg ut på gården från vårtrappuppgång ochsåg bort motportgångendär minlekkamrat,Mona, bodde. Mitt på gården stod piskställningenför mattor,bakom denlåg torrdassen irad,jag minnsintehur mångadet var. Underdassenfanns tvättstuganett antaltrapporner.Längst in på gården,tillvänster,några meterfråndassenlåg pissoaren. Sidanomden stod detsoptunnor.Tillslutkom Mona ut ochjag varentusiastiskatt få visa henne vadjag lärt migdagen innan.
-Kom här, sa jag.
Jagledde henneinbakom pissoaren.
.Det är en lekdär manska kläavvarandra, sa jag.
Jagbörjade ta av hennevantarna. Mendåspranghon skrikandedärifrån. Jagblevräddoch hoppadeupp på en soptunna ochövermuren bakom, in på andragården. Där möttejag vaktmästaren somjag bugade artigt för. Jaggickut på gatanoch fram till vårportingång. Närjag steg in i lägenheten varMonaoch hennes mamma där. Minmor såg mycket ilsken ut.
-Kom hit, nu skadufåstryk så Mona serdet!
-Varfördå, mamma?Vad harjag gjort?
-Det skadusnart blivarse!
En självbiografi från Malmös
1950-60-tal. Om en besvärlig och svår uppväxt.
