Agni Tzanakis
Alexoch Alma från Arboga förberedelser
En vanligfamilji en bok Tredje
Alex ochAlma från Arboga
äntligen på väg
Tredje boken
Detta är mintredjebok om Alex ochAlmaoch deras tvåbarn, Matheusoch Irma.Enlättsam vardagshistoria från VästmanlandtillKreta.
Hurhar detta gåtttill. Jagbörjade denna resa 2019 ochbeslötmig föratt detta vill jag genomföra.För migsjälv.Såroligtatt följasina infall somuppstårpåvägeni själva skrivandet. Förmig kommerendel somöverraskningar.
Berättelsen innefattarnaturligtvis en delavmig ochhändelsersom utvecklatsi takt medtidens gång.
Böckernaskulle härmedfåett slut mendet kan jagintesedåderas livfortsättermed Kretasom andrahem.
Agni Tzanakis
Alex
ochAlma
Matheusoch Irma
En vanlig familji en Bok
©2024 AgniTzanakis
Illustration: Foto: Agni Tzanakis
Korrekturläsning:Evangelos Tzanakis
Förlag: BoD ∙ BooksonDemand, Östermalmstorg 1, 114 42 Stockholm, bod@bod.se
Tryck: LibriPlureos GmbH,Friedensallee273, 22763 Hamburg, Tyskland
ISBN: 978-91-8080-016-7
Är en ynnest attkunna göra detta.Jag harsvårt
attfokusera på detjag håller på med och detgör attjag inte hardisciplin på mitt skrivande.Har många tankar ihuvudet och villskrivadygnet runt. Och detska detbli framåt.Kan intelämna dessa människoroch ska börjapåfjärdedelen.
Tack förtiden som är min.
Söndag
Planet landade iAtenpåutsatttid.Venizelos var en stor flygplats. Hann barasätta miginnanvi landade kändes detsom.Kvinnansom suttit vid fönstret väntade ivrigt på attgåav. Detvar tomt på platsenmellanoss. Jagreste migsåhon kunde passera.Jag hade ingenbrådska.Jag hade inte pratat över huvudtagetmed kvinnan. Förmig var det ettbesynnerligt sammanträffandedåjag fått samma sittplats på återresan. Jagletadeupp första bästa cafe´bord. Togencappuccino och satte migmed datorn.Jag hade god tidpåmig. Samlade ihop detjag hadeomBergströms. Det varjuSofia, Tomas, Claes ochnågon påmin mors sida. Fler komjag inte ihåg idenna stund.Sen var det halssmycketi tredelar.Det somsattrunt halsenpåSofia, somjag inte hadesettmen visste om.Irinis´ halssmycke somJohanhadetagit från väskan. Jagtroratt Violahadehaftett sånt någon dag menjag minnsinteriktigt.Hennekundejag fråga, mendeandrasom inte vari livet. Detlåter
somden värsta deckar-romanen.Nej jagtroratt det betydde något helt annat.Kanske en present från en ochsamma person till de treflickorna. De varjukusiner.Men vemvar Sofia?Hon varsyster till Tomas. Vilkavar hennes föräldrar. Bergström varintenågot annorlundanamn. Ganska vanligt svenskt efternamn.Viola ochIrini hade vissa likheter menSofiavar inte lik någon iden familjen jagnuträffat.Jag skrev ner mina tankar och sparade på skrivbordet:BERGSTRÖMS
Slog en signal till Alma,ingetsvar. Sträcktepåmig en stund, vändeupp blickenoch lutade migtillbaka.Mycketfolkhade samlatsför transfer. Sågenledigbänkoch drog migdit. Skulle ätainnan planetgickmen klockanvar bara runt tio. Jaglutade migtillbakaoch koppladeav lite, kundenästanpåstå attjag somnadetill. Det varenskönbänk/soffa medatt braryggstöd.
Försökte attsluta atttänkapåBergström,det ordnar sig. Detkommeratt visa vaddespelar för roll. Förr ellersenare.Min mage sa attdet började närma siglunchdags. Detblevensalladsbar.Såg fintutmed många matnyttiga sallader.Beställde en grön salladmed avokadooch lite bröd ochen blandjuice.
Letadeefternågonstansatt sittamen detvar upptagnabordöverallt. Fick ögonenpåett bord förfyradär det satt endast en person. Jagtänkte fråga om jagkunde slåmig nerdär.En mansattmed ryggen motmig.Jag böjdemig
försiktigt fram ochskulle fråga då han vändesig om ochjag tappade salladeni golvet.
"Men Alex,ärduhär,vad hände medsalladen. Jaghjälper digatt ta uppden förden kanduju inte äta."
"Tomas,vad iall sindagar.Dig vill jaginteträffa, du har inte uppförtdig somsig bör."
"Va, jagtroratt det är missförstånd."
Hanreste sigi meningenför attgåoch köpa en salladåtmig.
”Jag flyger omtre timmarmed samma plan somdu, ellerhur?"
"Jaförmodligen."
Tomasgickoch jagjag kändeenenorm känsla av obehag.Vem vardenna spelevinkeller harjag fått allt om bakfoten.
DrackliteavjuicentillsTomas komtillbakamed minsallad.
"Tack, menTomas,det harvarit lite mycketnupå sistone. Harsvårt atttro på dina kommande förklaringar ochjag kommerhasvårt atttadig på allvar."
"Låt migi alla fall en få en chans."
"Okey, menjag ställerfrågorna. Vilkavar de tre mänsom nu togViola från fiketvisattpå häromdagen.Hon skickade ettsms medfotopå de treoch en fjärde somjag troddevar William,en somjag känner igen.Vad är hansefternamn?"
"Han är ju en Bergström."
"Ja, naturligtvis.Vet jagdet ellerhar jagglömt.
"Vadå, och, han är ju en tredjekusin på din
farmors sida, sa vi ju."
"Men vadheter hanspappa:"
"Vad har det meddet här attgöra?"
"Men nu vill jagvetadet?"
"Han hette Eliott ochhan hardött."
"Efternamn, tack."
"Dum fråga, Bergström, naturligtvis.
Därvar en till somjag glömt. William.Men då måsteAlmavaraenBergström.
Jaghar litesvårt attkomma ihåg alla Bergström.
Jagvisstedet menville höradet från Tomas.
"Vad vetdudåomAlma, minfru?"
"Intemycket,kan jagsäga. Harväl inte träffat henne någon gångvad jagkan minnas"
"Vad vetduomWilliam,då?"
"WilliamärEliotts äldste sonoch hanblev ensamståendemed sonen då Eliottsfru stackav någonanledning. Detfick jaghöraavdin far Andreas."
"Umgicks du medhonom på något sätt?"
"Nja,intedirektmen träffade honom vidnågon släktträffför kanske tjugo år sedan."
"Vad hade han medBergströmsatt göra?"
"Som jaghar hörtsåhar det varitensläktfejd sompågåttlångttillbakai tiden.Påvåra farföräldrarstid.Någotmed Bofakis, Matheusfar, somhade sålt en tomt till någon Bergströmsom bodde på Kreta. Ochi sammavevablevdet en kärlekshistoriamellanBofakis ochBergström och somslutade ienförskräcklig tragedi."
"Har aldrig hörttalas om.Vad händeoch när?"
"Alltså jagkan inte heladetta komplicerade fall menjag tror migvetaatt kärleksparet blev mördade. En annanvariant av det helaäratt de kördeavvägen någonstansdär de blevfunna efternågra dygn. Mendufår pratamed någon annan också.Jag har hört detta från dinfar."
"Men när träffade du honom,Han försvann för mignär jagvar femår, så hur träffade du honom.?"
"Han träffade minmamma ochdepolade ett tag."
Jagtrodde attjag skulleslitahåret av mig, blev inte klok på detta.Vihadeätit, druckitkaffe och nu vardet drygtentimme kvartillsflyget skullegå motStockholm. Idet ögonblicketkom det fram två polismänsom jagsettgåttrunt mellanborden och pratat medlunchgästerna. En hade en lapp i handen ochfrågade,påknagglig engelska,vem av osssom hetteTomas Bergström. Tomasblevlitesnopen menbekräftadeatt han varTomas.Degickframtillhonom ochbad honom ställa sigupp,vilket han under stor förvåning gjorde. De toghonom under armenoch sa atthan skulle följamed till polisstationen. De hadeenorder på honom.
Hansamed oroi blicken.
"Alex, vadärdet somhänder, hjälp."
"Tomas,jag vetintemen jagska försökatareda på vadsom hänt."
Hantittade på medoro iblicken. Detvar svårt atttro på Tomas.
Fördet första så vardet hans utseende.Han hade halvlångt hår somvar blektpåfel ställen. Somatt han blektdet själv. Hanhadeenschabbigstil. Kläderna sågaldrigfräschaut. Ständigt okammad ochliteskitunder naglarna.Han luktade aldrig illa. Menhan kanske hadeett fräschtinre, vilket han aldrig visatför mig. Däremotvar ju en riktig charmöroch hade aldrig problemmed attfå kvinnorintresserade.
Jagsatillpolisen atthan hade ettplanatt passa om drygtentimme.Desvarade vänligtatt de bara lydde order ochkundeintegenågra beslut. De gav migett visitkortsåjag kunde kontakta stationen när jagville.
De togmed sigTomas somsåg helt chockadut.
Jagtrodde han skulle svimma.Devar snartborta ur minsynvinkel och jagsattsom förstenad. Vad är det sompågår.
Satt kvarpåmin stol ochvar allmänt iett risigt tillstånd. Jagletade uppenbekvämare platsatt vila på. Detbörjade närma sigboardingoch ingen Tomasi sikte. Tittade på klockanvarje 10:eminut tills de sistahadepasseratför boarding.Tog mig medhasandestegtill gaten.Det varnästantomt försista utropet hadevarit.Jag loggadeinmed mobilenoch gick nerför trappan och in ibussen.
Hördekommentarersom:´en delkan inte passa tiden´. Låtsades somjag inte hörde. Jagväntade tills alla gåttavbusseninnanjag självstegav.
Gick saktaupp förtrappan då detfortfarandevar kö.
Hittade minytterplats så jagbehövde inte störa någon. Ladeinväskanjag hade ibagagehyllan mitt handbagage åkte in understolenframför.Jag varklarför minresadåhögtalarenslogpåoch meddelade attviskulleavgåomendryg halvtimme.Där fick dom,tänkte jag. De somvarit så stressade.
Jagtog fram mindator ochgickigenom fotonsom jagladdat ner häromkvällen.
Satt heltkoncentreraddåjag kändeenhandpå minaxel. Vände migomoch där stod Tomas. Isamma ögonblickropadesteward ut att avfärd vari antågande,säkerhetsbältenpåoch detblev dagsför avgång. Detvar alltså så attviväntatpå attTomas skulle stigaombord. Hanslogsig ner ett par rader framförmig.Blevväldigt nyfikenpåvad somhänt mendet fick vänta. Funderade över om det vardärförplanetvar försenat. På grund av ett polisärende.
Jagfortsatte mitt jobb medatt ta fram fotonsom jagskulle kunna använda vidkommande utställning.
Jaghittade fototjag tagitpåEwy ochnuvisste jagvem honvar efteratt vi sågs iChania.Det var ju också ettsamman-träffande.
Nu varjag på väghem.Det hade varittvå långa veckormed mycketsom hänt menjustnukändes det somatt jagkom igår.Mycketintryck attsmälta. Skulle bliskönt attkomma hem ochvarai en lugnaretillvaro. AttträffaMatheus ochIrma och Alma.Ja, ochsåsvärmorförstås.
Vi hadelyftoch lampan `bältet` slocknade. Tomas restesig ochkom emot mig.
"Hej,Alex. De hade gjortfel tror dom. Jaghar lämnat alla uppgiftertillpolisen så de kankontakta migomdet är någotoklart."
"Sådet vardig vi väntadepå."
"Ja, jagtroratt de ringdeoch baddem attvänta.
Detärjufantastiskt.Skönt attvarapåväg.Jag ska sätta migoch sova en stund. Vi synsnär vi landar,okey"
"Ja, sovgott, vi sessen."
Jaghade ettungtpar vidmin sida somsattnästan på ettsätesådet kändes inte så trångt.
Funderade förfemtielfte gången om hela situationen.
Johan,som jagträffat på flygplatseni Aten då Irini hadedött. Atthan hade haftenrelationmed Viola somjag mötte på hotelleti Chania.Som bodde på samma hotellsom Tomas. Jagtycker detverkar förmångaunderligasammanträffande.När vi kom till det hotelletsåmärktes ingetavatt Tomas kände Viola. Kände TomastillJohansen innan. Jagbeställdeenkaffe,ägnademig åt mina tankar en stund tills jagblevserverad.
Efterdet lutade jagmig tillbakai stolen och somnade bort. Vaknadeavatt någonvillegåförbi mig. Oj,det varkillen bredvid. Så jagreste på mig föratt sträcka på benenmedanhan gick på WC. Närhan komtillbakavar dettjejens tur. Jagstod kvartills honkom tillbakaoch sattemig igen. Lutade migtillbakamen kunde inte somna.
Slängde en blickpåtelefonenoch detvar snart dags förlandning. Kändes somjag nyss gåttpåi Aten. Landningen varbehagligoch utevar det lite halvmulet.Reste migför mina med-passagerare ochsattsen kvartills de flestastigitav.
Tomasväntadepåmig ochvigickmot utcheck. Vi sa inte så mycket.
Iväntan på väskornafrågadeTomas vart jag skulle ochvibestämdeatt delataxitill Centralen. Lite lyxigt men. Jaggickföregenom tullen och Tomaskom straxefter.
Vände migomnär jagpasseratmen såginte Tomas. Tittade migomkring ochsåg hansväska på bandet.Hoppsan, tänkte jag, hur skullejag nu göra. Bestämde migför attslå en signal.Inget svar. Ringde igen mensamma sak.
Jagsökte uppnärmastesittplats ochbestämde migför attväntaenstund,gehonom lite tid.
Ringde upp Alma somsvarade.
"Hej älskade Alex,ärduframme."
"Ja, Alma minfina tjej,jag är på Arlanda och fikarenstund. Tomas, somjag berättade om är medmen har fastnat itullen. Så jaginväntar honom en stund.Hur mårni?"
"Vimår braoch vi väntar på dig. Hurvar resan."
"Den varlugn.Hadeett par jämtemig,lugna. Jagsov liteoch det kändes somenkortresa. Men nu är jagtrött ochvillbarakomma iväg,men jag ger Tomasenhalvtimme ochsen åker jagomhan inte kommitut. Harringt mentelefonen är avstängd."
"OkeyAlex, vi sesimorgon,ska bliunderbart, längtar ihjälmig.Pusso kram.."
"Pusso Kram Alma,jag längtarockså."
Studerade människornasom komutfrån terminalen.
Helt plötsligtsåg jagett bekant ansikte,Viola.Hur iall sindagar kundedet vara möjligt.Jag slängde en blickpåtavlanangående ankomster.Landat från Iraklionför 20 minsedan. Bestämde migför attgöramig osynlig, restemig ochgickinpåWC. Hade hennes mobilnummer.
Kikade ut ihallenoch hon varborta.Däremot stod Tomasvid utgången ochsökte medblicken. Jag ropade till mighonom ochvigickuttill taxi-kön.
Vi togden somstodförst ivår väg. Detvar sju rader medtaxibilar, olikaföretag. Orkade inte köpslå medchaufförer just nu.Vihoppadebådain ibaksätetefteratt bagagethamnat ibakluckan.
"Tackför attduväntade på mig."
"Det togintesålång tid. Jaghar bokat hotell och åker till Arboga tidigt imorgon bitti.Hur gick det i tullen."
"Jo, detgickbra.Verkarsom attdetroddeatt jaghade nåt.Som attdehaftkontaktmed polisen iAten. Mendet verkar välliteväl långsökt. Mennu är vi på väg. Känns bra."
"Ja, verkligen. Menvartåkerduikväll?"
"Jag har en polarei stan somjag skasovahos inattoch senimorgon ellerövermorgon så åker jagtill minmor iSundsvall .
"Okey, menvikan välhöras på mobilen."
Min tredje bok om Alexoch Alma och
En vanlig familj ienovanlig vardag.
Deras liv går vidare men Bergströms ligger forfarande som en skugga över
deras vardag. längesedan.
Alma reser själv till Kreta för att se huset och planeravissa ändringar.Hon dras in i en relation hon dragit sig ur för
Williamoch Jens finns på plats på Kreta.
Det blir någraspånnande dagarför Alma
på plats.
Alexjobbar på hemma med utställning
och lokaltidning.
Mormor finns till hands om tiden inte deras två barn Matheus och Irma
räcker till