Av Kent Klint Engman
Snuten på Dårön
Snuten på Dårön1
©Copyright Kent KlintEngman2025.
Bokomslag ochillustrationeravKentKlint Engman
Förlag:BoD ∙ Books on Demand, Östermalmstorg 1, 114 42 Stockholm, bod@bod.se
Tryck: LibriPlureos GmbH,Friedensallee273, 22763 Hamburg, Tyskland
ISBN:978-91-8080-7524
Författarens förord.
Denna bok är en fiktiv historia,liksomöndär dethelautspelarsig. Ingenavkaraktärernai bokenfinns på riktigt, om någon påminner till namn ellerbeskrivning om en levande person är detenren tillfällighet. Någrakända offentligapersoneroch platsernämns för attförankraberättelsen meri verkligheten.
Dialogernai bokenhar jagvaltatt skriva på dialektiden mån detgår attskrivaorden så somdelåter närdeuttalas,vilketockså harunderlättatför mig underljudboksinspelningen.
Dialekterhar alltidintresseratmig ochjag tycker detärviktigt attvåralokala gamla uttryckbevaras.Det är oftast äldrepersoner sompratarmed en bred dialekt… vadhändernär derastid är förbi? Detvoretråkigt om uttryckenglöms bort, därförhar jagvaltatt låta någraavkaraktärernaprata Hälsingemålbland annat. Vissa talarlite bredareänandraför detfinns mängdermed avarterpå dialektenberoende på vari Hälsinglandman befinnersig.
Jagbor iNordanstig sedanett antalårtillbakai närheten av där bokenutspelarsig.Men mina rötter är från Njutånger, en socken cirka4-5 mil söderomNordanstig. Mina föräldrarpratade med bred dialektijämförelsemed mångaavminaklasskamraters föräldrar. Morsan pratar fortfarande brett, menävenhennesuttryck harförmildratsoch tunnats ur eftertidenstand.
Minmamma Karins sätt attprata harvarit mig till stor hjälpi skrivandet, vilket förmodligen harpräglat mina uttaloch mitt sätt attformulera mig.Tackför detMamma.
Jagvilläventackamin fru Jessicasom hela tiden ståttvid min sida underskrivandets gång ochhjälpttillmed textkorrigering, ideér ochtips.
Dethär är 1:adelen iserienomKnujtMaxneroch de andrapå ön Gallbjäre.Hur mångadelar detblir återstår attse.
Detta är en ny upplagaavoriginaletsom släpptes 2021. Boken är densamma,med endast småjusteringari text ochutförande.
Kent KlintEngman 2025.
Kapitel1. Någradagar sedan.
En surdoft.
Tula Salmerssonsatti sininsjunkna fåtölj ochklappade Spruttan, denspräckligakattenhon haft inärmare 15 år.Kattenvar gammal, Tula vargammal, mendet somvar äldstvar nog fåtöljen.Den såg ut attvaranärmare hundraåroch någraavfjädrarna stack ut genom detslitnaplyschtyget. En gång itiden hade detnog varit rött mennuhadedet en blek rosa ton. En kudde ochenfiltfick spiralfjädrarnas hårdamönsteratt knappt kännas.
Hontittade på ”Hem till byn”,enreprishon sett förut. Men minnetvar inte likapålitligt längre, så attsesamma avsnitt en gång till kunde ju inte skada.
Tula skvätte till närSpruttanraskt hoppade ur hennesknä.
–Män va ha dä tage åt dä kattskrälle?Hadubleve alldeles kåsig?
Detvar sällankattenagerade på detsättet, detvar bara närdet kom nånsom Spruttan brukade skynda iväg föratt gömma sig.
–Inteädänån somkommernuden härtin ä. sa Tula smått irriterat.
En kall vind kom krypandesefter golvetoch hon fröstillom sina åderbrocksfylldavader.Irritationenöverkattens språng byttes ut motensmygande oroskänsla.Klockan varsnart niopåkvällen ochingenhadedåsagtatt de skulle kommaoch hälsapå. Faktum
varatt detaldrigvar nånsom hälsadepå. Detvar bara hemtjänsten somkom föratt titta till henne någradagar iveckan.
–Hallå!Ä dä nåndär?
Honfickingetsvar, allt vartyst. Eller? Hade hon inte hörten svag knäppning? Detlät somdet gör när man drar igen ytterdörren, detdär sistaknäppetpåslutetför attden skahållasstängd när låskolvenklickari hålet. Draget kringfötternaavtog. Hon funderade om hon inbillat sigalltsammansför nu vardet inte längrekallt på golvet.
Ja höllerpåå blitokig åinbillningssjuk på gamle dar tänkte Tula,men så kom hon ihåg Spruttan.
–Bådekatta åjakan välinteinbillaoss samtidigtä?mumlade hon tyst ochsänktevolymen på tv:n ochreste sinkrummakropp frånden omodernafåtöljen.
Må hända atthon inte längre kände någotgolvdrag,men hon lade märketillenunkenoch surlukt.Det luktadeungefärsom gammalfisk.
Va faraoädäfla på gång nu då?
En inre oroökade saktajunärmare farstunhon kom.För att komma till farstunmåste hon försttasig genom köket. Närhon medhasande toffelpryddafötternästantagit sigöverhela köksgolvetstannade hon tvärt. Ettannat klickljudhördesoch i samma stund blev detmörkt ifarstun. Nånmåste ha släckt lyset.
Lampan ihallenhadehemtjänstpersonalenbyttför en vecka sedansåden borde detjuintevaranågot felpå.
Dä änån somhar smuge sä in. tänktehon ochhennessnart 80årigahjärtaökade ansträngttakten.
Fisklukten tycktesmer påtaglig nu ochTulavissteintevad hon skulle göra. Honfunderade på attropa en gång till menvågade inte,hon varräddatt någon skulle svarahenne.Hon villepånåt sätt försöka övertyga sigsjälv om attalltbaravar inbillning. Hon kunde ju ha hörtfel ochlamporna nu förtiden varväl bara billigt skit somgjortsi Kina…
Hennesfunderingaravbrötsavatt Spruttan frästetill. Ljudet kom frånunderkökssoffan ochefterföljdesavett dovt morrande.
Tula ryggade ettstegbakåt ochförsöktefåenskymtavsin kära
katt, menden varväl gömd. Tula blev förbråkdelenavensekund avundsjukpåsin fyrfotade vän… hon skulle ocksåvilja ligga gömd undersoffan.
Iögonvrån hann honskymta en hastig rörelsefrån dörröppningenmot hallen,sen slocknade lampan itaket ochdet blev mörktäveni köket. Tulashjärtslag ökade medenrasande fart Dethon skymtatinnanlampansläckts varenhandsom sträckts in frånden mörkahallenoch somtrycktavströmbrytaren.Hennes synvar välkanskeinteden bästa… menhon hade tycktatt detvar en märklighand. Densåg onormalut. Färgen vargråblåoch hon varnästansäker på attden haft klor,vilketintegjordehennes rädsla mindre.
På ettögonblickspredsenpaniskskräck genom henneskropp. Honkände attdetta varslutet. Honsåg ingeti mörkretmen visste attnågon ellernågot varpåväg mothenne medsnabba steg. Spruttankunde verifieraTulas känsla förkattens fräsande och morrande ökade isamma takt somden sura doftenframträdde allt tydligare. Hontycktesig även hörasläpande andetagfrånengrov strupe.
Tänk attdäskullevasåhär manskulledö. Attman skulle bli mördad av nån jävel somlukterfisk.
Detvar densista tankensom gick genomTulaSalmerssons huvud… Menhon hann inte blimördad, hennesgamla hjärta slutadeslå av denoväntadeansträngningen ochhon vardöd redan innanhon slog idet nötta trägolvet. Nu slapphon vara medveten om vadsom sedanhände medhennesgamla kropp… vilket förmodligen bara varbra.
