När mörkret slår till Johan Falk
Samhället faller snabbare än du tror
Närmörkret slår till
Samhälletfallersnabbare än du tror
Varför jagskrev dennabok
Jagheter JohanFalk, ochunder fleraårhar jagägnat migåt attspridakunskap om hemberedskap ochgrannsamverkani kris.Tidigarehar jagskrivit treböckersom fokuseratpå insikter kringhemberedskap, hurman kanbygga uppsin egen krisberedskapoch hurvitillsammans kanstärkavåra bostadsrättsföreningar genomgrannsamverkan.
Menjumer jagarbetat medämnet,desto tydligarehar det blivit attenviktigdel saknas iden offentliga diskussionen om krisberedskap. Vi fårhöraatt vi skaklara osssjälvai minstsju dygn,enligtmyndigheternaskrav. Menhur serdessa sjudygn egentligen ut?
Hurpåverkasenheltoförbereddpersonavatt elen ochvattnet plötsligtförsvinner?
Hurhanterarenpersonmed viss beredskapsin situationoch närbörjarävenden förberedde kännasig pressad?
Vilkablirdestörsta utmaningarna?Ärdet bristenpåmat och vatten,eller är detden mentalapåfrestningen av ovisshet, ensamhet ochstress?
Denhär bokenärmittförsökatt ge en merrealistisk bild av hur en krissituationfaktisktkan te sig, timmeför timme, dag fördag.I ställetför attbarageråd om vadduborde ha hemma, vill jagtadig medini berättelseromtre olika människor –allapåolika nivåer av krisberedskap.
Lisa, somärheltoförbereddoch tror attsamhället snabbt kommer lösa allt åt henne.
Johan, somhar en viss beredskapmen inseratt denär otillräcklig.
Kerstin, somhar följtmyndigheternasriktlinjermen fårett uppvaknandenär honser hursamhälletomkring henne bryts ner.
Vadhändermed demnär detförstadygnetövergår iett andra? Närpaniken spridersig?När kylantränger sigpå? Närmaten börjar ta slut?
Denhär bokenärinteentraditionellguidebok, utan en berättelse somger digendjupare förståelse förvad en verklig kris innebär.
Måletäratt väckanya insikter
Förvikan prataomhemberedskaphur mycket somhelst,men detärförst närvisätteross själva idessa människors skor som vi verkligenförstår vaddet innebäratt vara oförberedd,delvis förbereddeller helt förberedd. Ochden störstafrågandu behöverställadig efteratt ha läst denna bokär:
Vemavdessa trepersonerärdu?
Ochkanskeännuviktigare…
Vemvillduvaranär krisen kommer?
JohanFalk
HemmaBeredskapscoach
Närmörkret slår till
Samhälletfallersnabbare än du tror
JohanFalk
Tidigare böcker iserien
Närkrisenknackar på –Vem taransvarnär samhälletinte räcker till?
Barnensguide till hemberedskap –Hjältarna i bostadsområdet,när barn ledervägen
Vemvillduvaranär nästakriskommer? –Dittval idag avgör dintryggheti morgon
©2025 JohanFalk– HemmaBeredskap
Illustration:Johan Falk
Förlag:BoD ·Books on Demand,Östermalmstorg1, 11442Stockholm,Sverige,bod@bod.se
Tryck: LibriPlureos GmbH,Friedensallee 273, 22763Hamburg,Tyskland
ISBN: 978-91-8080-788-3
Närmörkret slår till Samhälletfallersnabbareändutror
Vi leveri en tryggbubbla. En världdär vatten rinner ur kranen närvivriderpåden,där kylskåpethållermaten fräsch ochdär vi kantända en lampai mörkretutanatt enstänka på det. Vi tardet förgivet –tills detendag tarslut. Närelenförsvinner ochvattnet slutar rinnabörjarnedräkningen. Hurlänge klarar du dig?
Mångatroratt hjälpenärrunthörnet, attkommunen, staten ellernågon annankommerlösaproblemet åt dem. Menden brutalasanningen är attingen kommer,åtminstoneintepå fleradagar,kanskeveckor.
Du är ensam. Ochensam är svag
Samhällethar gjortoss beroende,skapatenfalsk trygghet där vi förlitar osspåatt någonannan taransvar. Mennär mörkret slår till ochkaosetsprider sig, kommer du då attvaraden som beromhjälp –eller densom andravändersig till?
Denhär bokenärinteenteori om vadsom kanhända.Det är en spegel av verkligheten.Viföljertre personer,alla på olika nivåer av beredskap, närdetvingas hanteraenkrisdär både vatten ochelslåsutsamtidigt.
Ochden viktigaste frågan är Vemärdu?
Du kanblundaför verkligheten,hoppasatt allt lösersig, fortsätta leva iillusionen om attsamhälletalltidkommeratt skydda dig. Ellersåkan du vaknaupp nu.För islutändan är detintemyndigheterna somkommeratt räddadig –det är din granne.Ellersåärdet du somärden granne somräddarnågon annan.
Menbaraomduärredo
Vi kallar detför
Grannsamverkan ikris
Prolog
Närmörkret slår till 03:17 –Explosionen somförändrar allt
Novembernattenliggertung över staden.Temperaturenhar sjunkit undernollstrecket, ochfukteni luften fårtrottoarerna attglimrasvagt iskenetfrångatlamporna.I någrafönster lyser skärmarfrånnattugglorsom ännu inte gått ochlagtsig.Andra liggervakna imörkret,stirrarpåtaket,väntarpåsömnen.
Då kommer denförstaexplosionen
BOOM
Detärett dovt,mullerliknandeljud, djuptunder marken.En stötvågrör siggenom betongen,letar sigupp genom ledningarna, fårfönsterrutoratt vibrerasvagt.Desom hördet tänker förstatt detärett avlägset åskmuller– ellerkanskeen lastbilsom tappat sinlast. Mendär nere idet underjordiska kontrollrummet är detingen sommisstar sig.
Lampor blinkarrött. Etthögtpipande larm skär genomden kallabetongen. På skärmarnaflimrar data somomsystemet kämpar föratt förstå vadsom händer.Sedan,enefter en, släcks de.
Pumpstationenärutslagen
03:18 –Vattenförsörjningen dör
Undermarkenforsarnutusentals litervattenuti ingenting. Sprängladdningenhar precisionsplaceratsför attmaximera skadan –rörledningarärskurna, ventiler är bortsprängda. Systemet haringen redundansför detta. Reservkraften
försöker starta menmisslyckas. Detbehövselför attbygga upptrycket irören,men utan el kaninget vatten pumpas ut. På ettögonblick harstadens hela vattenförsörjningupphört. Menovanför,i densovande staden,märkeringen någonting än.
03:19 –Enknapptryckning
Långtbort, iennedsläckt lagerlokal,sitterenpersonvid en laptop.I skenet från skärmenreflekteras ettansikte somförblir uttryckslöst.Den sistakommandoraden är redanskriven.Det enda somkrävs nu är en knapptryckning.Fingret vilaröver tangenten. Ingenbrådska,ingen tvekan.
ENTER
03:20– Mörkretfaller
Isamma sekund gårelenner ihelastaden. Ljuset ilägenheter ochvillorslocknar. Gatlyktordör.Transformatorstationer kopplasursom dominobrickor– en efteren, tillshela landsändan är kolsvart.Påsjukhuset gårreservkraften igång. Menden är inte byggdför atthålla iveckor. Ikontrollrummet förenergibolaget stirrarnattpersonalenpåsinaskärmar.
Alla system är nere
”Vad fanärdet somhänder?”Någon försöker ringavidare, linjen är redanupptagen.
03:21 –Tystnaden
De första minuternaärdet ingensom förståromfattningen. En kvinna vaknar ochsuckar. Sängen är kall.Enman kliver upp föratt gå på toaletten. Hantrycker på spolknappen, men ingentinghänder. En småbarnsfamilj sovervidare, ovetande om attkylen ochfrysenhar slutat fungera. Ettnattöppetcafé står plötsligtutanström.Kassapersonalen stirrarpåden svarta skärmen. En av demsträckersig instinktivtefter mobilen–menutanwififungerar ingenting.
På ettnattskift någonstans istadenförsökerenarbetaretända ficklampan imobilen. Batteriet är på 8%.Deförstaminuterna av mörker är förvillandelugna.Men detärbaralugnetföre stormen.
07:12 –Stadenvaknar
Detärden stunden då de flesta börjar förstå attnågot är fel. Människorvaknaroch sträcker sigautomatiskt eftermobilen föratt kollaklockan –men fleraenheter harredan laddat ur under natten.Enkvinnakliverupp, huttrartilloch rynkar pannan.Elementen är kalla. Honsuckar, gåruti köketoch tryckerpåkaffebryggaren. Ingentinghänder. ”Ett strömavbrott”,tänkerhon.”Detgår nogöversnart.” Hongår vidare till badrummet, vrider på kranen.Inteendroppevatten kommer ut.Hon stirrarpåvasken, väntar,vriderpåkranen igen,ingenting.
Denförstarädslan kryper in ihenneskropp.Hon gåruti trapphuset,där honmöter singranne. ”Har ni vatten?” Grannenskakarpåhuvudet.”Nej. Ochingen el heller.” På gatanbörjarmänniskor samlas.Flera står ochfumlarmed sina bilnycklar –garagen harelektroniskaportaroch gårinteatt öppna. På en närbutik någrakvarter bort stirrarenanställdpå kassasystemet,skärmen är svart. Kunderna börjar bankapå rutan. ”Hur längevarar dethär?” frågar någon. ”Ingen aning,” svarar en annan. Någonförsökerlogga in på kommunens hemsidaför information– meninget laddar.Andra ringer 112, menfår beskedet attdebarahanterarakuta ärenden. Den första timmen av ovisshet fyllsavenförlamandeväntan. Men snartförvandlasväntantillpanik.
Närinsiktenslårtill
Ihelastadensittertusentals människoroch stirrarpåtomma skärmaroch tystakök.Ingen information. Ingenel. Inget vatten.Och detvärstaavallt– ingenlösning isikte.Deflesta tänker fortfarandeatt dethär är tillfälligt. Mendehar fel. Den härgångenärdet annorlunda.
07:15 –Entystkatastrof
Ienstaddär ingetlängrefungerarärdet störstaproblemet tystnaden. Detfinns ingenvarningssignal, ingetautomatiskt nödlarm, ingenrösti radion somberättarvad somhar hänt.
Fördeflestainvånarekänns detfortfarande somett ovanligt stortelavbrott,något somkommunensäkertjobbarpåatt lösa.Det är ju detviärvanavid –att någonalltidhar en plan. Meni stadshuset är planen fortfarandeoklar.
07:25 –Krisennår kommunhuset
Denförstatjänstemannen kliver in genomentrédörrarna till kommunhusetoch märker direkt attnågot är fel. Detärkallt. Hela byggnadenärmörk. Telefonernaliggertysta på skrivborden. ”Har vi ingetreservsystem?”frågarnågon.”Jo, menden startarinte. Förmodligen bränsleproblem i reservaggregatet.” Saktabörjarfleranlända.Enhetschefer, administratörer, personal från tekniska kontoret.Allatittarpå varandra.Vem tarbeslutnu? Ordförandeni kommunstyrelsen försöker få fram någonformavinformation.
”Ringenergibolaget”
”Deras växelliggernere”
”Vattenverketdå?”
”Ingen kontaktdär heller”
Detsom bordevaraensjälvklartsamordnad insats är istället ettvakuumavfrågor. Vemansvararför vad? Är dettaett olyckligtsammanträffande –eller sabotage?Ska vi utlysa kris ellervänta in merinformation?
Kommunenssäkerhetsansvarigeförsökerstartaupp en samordningscentral,men utan el ochfungerandenätverk finns detingasystematt använda.
”Vimåste pratamed länsstyrelsen,”säger någon. ”Funkar ens våra kommunikationsvägar?”
Tystnad 07:45 –Myndigheterna famlar imörkret
På Regionenskrisenhetbörjardeförstarapporterna komma in.”Detverkarvaraett större elavbrott.””Ochvattnet?” ”Oklart.
Vi harbarasporadisk kontaktmed kommunerna.” Ienannan delavlandet, på en av MSB:skriscentraler,sitteranalytiker ochförsökersamla information. Menutanstabila nätverkoch fungerande rapporteringssystem tarvarje minutdubbelt så lång tid.
Vemska de informeraförst?
Är detta en nationellfråga ellerenlokal händelse?Vad vet Försvarsmakten?Polisen?Energimyndigheten?Justnuvet ingennågonting –och iden förvirringen skjuts beslut på framtiden.
08:10 –Ingen informationtillallmänheten
Ihelastadenbörjarmänniskor blirastlösa. Folk gårutpå gatornaför attfåsvar, meningen vetmer än någonannan. Vidbusshållplatser står resenäreroch väntar.Ingabussar kommer.I butikerbörjarfolkfylla sina kundkorgar,men kortterminalerna fungerar inte.”Detmåste finnasinformation någonstans?” Mendet gördet inte.Den lokala radiostationen är helt tyst.
KommunensFacebooksida– nere
Nyheterna? Ingenuppdatering
De flesta väntar fortfarande. Dethär lösersig snart. Meni stadshuset harfortfarande ingentagit ettkonkret beslut.
08:45 –Den första riktigapaniken
Ambulansen kanintehämta en äldrepatient –alladigitala journalsystemliggernere. På ettäldreboende börjar personalen oroa sig– de kanintelagamat utan el.I en livsmedelsbutik harkundernabörjatskrikapåpersonalen– ”Vi måstefåhandla, vi harbarnhemma!” Kommunens trygghetscentral blir nedringd –men haringasvaratt ge.”Ska vi kalla in krisledningsgruppen?”frågarentjänsteman. ”Ja… menvihar ingenlokal attsamlasi därvikan jobba digitalt.” ”Dåfår vi ta detmanuellt.”Men ingenärbereddpåatt hantera dettamanuellt.
15:00– Medborgarnabörjaragera på egen hand
Förförstagångenbörjarmänniskor förstå attingen har kontroll.Någon iett bostadsområdeknackar på hossin granne ochfrågar”Hurhar ni det? Harnivatten?”Enbutikscheftar ettbeslut: ”Släpp in folk.Defår ta vaddebehöver ochvi noterardet manuellt.” Ettvårdboendeskickar personal ut i staden föratt försökafåtag på matoch vattentilldeäldre. Folk börjar gå från passiv väntan till attsjälvaförsöka lösa sin situation. Ochdet är härden verkligafaran börjar –inte elavbrotteti sig, utan människors reaktion på det.
Ettsamhälleutanledning
El ochvattenärborta,myndigheterna famlar imörkret,ingen informationges ut.Och mitt ialltdetta står de vanliga människorna –Lisa, Johanoch Kerstin– ochförsökerförstå vadsom händer.Några timmar hargått. Ovissheten börjar krypain. Ochför första gången inserfolkatt detkanskeinte lösersig idag.
Närmörkret slår till, förändras allt
Det moderna samhället, som vi vant oss vid att lita på, rasar samman snabbare än någon kunnat ana. På bara någratimmar försvinner elen, vattnet sinar,avloppetslutar fungeraoch all kommunikation slås ut. Tryggheten vi tagit för given blir en
minnesbild.
Idetta tänktakrisscenario fårvifölja tre människors dramatiska livsöden under en vecka, när deras tillvaro snabbt förändras och
varje dag innebär en ny kamp för överlevnad.
Lisa är helt oförberedd och försöker desperatnavigeraen verklighet där varje dag är fylld av osäkerhet. Hon inser snabbt att
hennes tidigare bekväma liv inte längre existerar. desperata behovsnabbtökar.
Johan har viss hemberedskap,men hans resurser och planering sätts på hårda provnär krisen eskalerar och omgivningens
Kerstin har följt myndigheternasrekommendationer noggrant och är beredd att klarasig isju dygn. Men när dagarna gåroch hjälpen uteblir,tvingas hon fattasvårabeslut om hur mycket hon kan och
vågar hjälpa andra.
Hurkommer våratre personers liv att fungeraeller inte fungera närallt det vi tar för givet plötsligt är borta?Varje dag innebär nya
utmaningar,nya faror och svåraval.
Hurlångt är man beredd att gå för att överleva?När samhället
krackelerar finns baraenenda sanning kvar:
ingen kommer att klarasig ensam