Flickan och kriget
Flickanoch kriget av
Annelie Karlsson
illustrationer av
Anna-Carin Svanå
©Annelie Karlsson, 2019,2025.Originalutgåva2019utgiven av WistoriesPublishingHouse,tryck PrintinBaltic, Litauen.
Omslag:JohannaGlembooch Anna-Carin Svanå, 2019
Sättning:Ewa Broberg,Marwa Förlag,2019
Illustrationer: Anna-Carin Svanå, 2019
Förlag:BoD BooksonDemand, Östermalmstorg 1, 114 42 Stockholm, bod@bod.se
Tryck: LibriPlureos GmbH, Friedensallee273, 22763 Hamburg, Tyskland
ISBN:978-91-8080-799-9
(TidigareISBNförstaupplaga2019: 987-91-984-0061-8)
Kapitel 1
Nu gäller det. Fyrornamot femmorna,och inga rastvakter inärheten. Från andrasidan fotbollsplanen ser Antonioenavkillarnaifemmanspringa motMajid,den nyakilleniklassen,som fårenhårdarmbågstackling isidan ochtapparbollen. Denstora killen flinarmot Majid, skakar på huvudetoch sägernågot till honom. LagkompisenNoraärsnabbtpåplats ochtar över fyrornas anfall.Nuärhon ensamframmevid mål, täcktavfleramotståndare.SåsnabbtAntoniosben bärhonom,springerhan uppåtpåvänsterkanten.
Passningen kommer iexakt rätt stund, så atthan kan ta emot bollen ifarten. En dribblingförbi motståndaren ochsåpassarhan vidare till Majidsom just har anslutit.Och sedan: MÅL! Antoniosträckerupp armarna iluften, hoppar ochtjuteravglädjeoch vänder sigmot Majid. Menhan verkar inte glad ochgör inte ensen segergest.
Motståndarna samlas förtaktiksnack ochlagledaren förfjärdeklassarna föreslår attdeska göra detsamma. Kompisarna ställersig iring, någonropar efterMajid somhar dröjtsig kvar längre bort på planen.
”Äsch, strunt ihonom”, säge
i honom”,
”Han fattar ju ändå inte vadvis tror välatt hanärZlatanbar atthan gjorde ettturmål.”
vad vi sä
väl att han är Zlatan bara för
skrattar, utom Antonio.
Han vill säga något
men vågar inte. Antonio mot sin nya vän. Den med det tjocka, kolsvartret och stora mörka ögonen.
Alla skrattar,utomAntonio Hanvillsäganågot till Majids försvar, menvågar inte.Anton tittar motsin nyavän.Den ko killen meddet tjocka,kolsvarta retoch de storamörka ögonen
Just då ringer detin. Matchenäröveroch barnen går tillbaka motskolbyggnaden.Antonio ochMajid gårsida vidsida.
sträcker ett finger för att den ska komma över till hans hand. Det kittlas när den tar sig
Majid springer ikapp nnerna. Det att han
En rödnyckelpigahar landat på Majids axel.Antonio räcker fram ettfinger föratt denska kommaövertillhanshand. Detkittlas närden snabbt tarsig över handryggen. Killen från motståndarlagetsom lade Majidspringerikapp de båda nnerna.Det syns atthan är arg, hela kroppenser spändutoch händerna är knutna.Kanskeinte så konstigt närman just harförloratmatchen,tänker Antonio. Mendet är någotannat också, någotmed blicken. Denärkallsom is.
Nyckelpiganbrederutvingarnaoch flygeriväg.
Nyckelpigan breder ut vingarna och
”Var kommer du ifrån?”frågarkillenmed isblicken ochspänner ögonen iMajid.
”Syrien”,svararMajid tyst medandefortsätteratt gå.
Etthånskratt hörs ochIsblicken härmar Majids uttal innanhan fräsande fortsätter:
”Flyttahem till ditt eget land!Dupassarintein, du kanjuinteens pratasvenska ordentligt.Såstick!”
Majidfortsätteratt tittaraktfram, somomhan inte sereller hörkillen.
Detknytersig imagen på Antoniooch han tvekar,han bordegöra något. Isblickenspottar på marken ochviker av motsittklassrum. Isamma stundstannar Majid, inna hanvändersig om oc springer bort från skolan
Det knyter sig i magen Antonio och Isblicken spottar och viker mot sitt klassrum. I samma stund stannar han vänder sig skolan.
Rusaröverfotbollsplane ochiniskogenbredv
Rusar över fotbollsplanen och in i skogen bredvi som såg vad går efter för att
En lärare somsåg vads hände, gårefter föratt hä honom.
Närskoldagen är slut skyndarsig Antonioatt ta på sig skorna.
”Hejdå fröken!” roparhan ochslänger skolväskan över axeln.
Idag skallhan gå hemtillfarmorHella efterskolan. Honbjuderalltidpånybakadekanelbullar ochdet är detgodasteAntonio vet.
Antonios lillasysterheter Livoch gårpåenförskolai närheten.Han hämtar upphenne på vägen. Förskolans inhägnadegårdärfullavbarnmed västar iolika färger. De lekerhögljutt. Isandlådan sitter en litenpojke och äter sand ochvid gungorna harnågon just trillatoch slagit iknät. Vidgrinden står Livredan ochväntar. Hon är ocksåsugen på kanelbullar.
Solenskiner. Värmen fårAntonio atttaavsig jackan. Vårenhar kommit,trädenhar blivit grönaoch blommornabörjarslå ut.Enmaskros harbrutitsig igenom asfalten itrottoarenoch serutatt sträckasig mothimlen. MenAntonio lägger knappt märketill den. Hankan inte slutatänka på Majid, ochpåSyrien. Undrar om detfinnsnyckelpigor där?
Livplockar någravitablommor somväxer utmed trottoaren.Barnenhör hurnågon klippergräsetenbit därifrån.Inteenendabil syns till på densmala vägen mellan husen, ochintehellernågra människor, förutom Antoniooch Liv. En randig katt kikarframunder en
buske. Livtar ettsnabbtklivmot katten,studsar nerpå knämed handen framsträckt, menden slinkerkvickt iväg.
”Duskrämde den”,säger Antoniotillsin syster.
”Men jagsatte migjuner!” svarar Livsurt, sätter näsan ivädretoch fortsätter attgå.
i vädret och att gå.
Närdekommerframtilldet gula huset, somdebesökt så mångagånger, sätter Livfartoch springer sistabiten till dörren. Honska då alltid kommaförst.Genom det öppnaköksfönstrethörsljudfrånradionoch skramlande porslin. Doften av farmor Hellas bakverkkänns ända ut på gatan.
Livryckerupp ytterdörren, utan attknacka, ochfår fram ettflåsande hej.
”Hej på er,minasmå älsklingar!” hojtar Hellaoch kommer ut ihallen. ”Nikommerprecisirätttid.”
Farmor Hellas riktiganamnärHelenaoch honäröver nittio år.Egentligenärhon barnensgammelfarmor, alltså mammas farmor.Men alla kallar henneför farmor Hella. Trotsatt kroppeninteärlikastark somförrär detännusamma kraftigumman, brukar honsäga.
Farmor Hellaälskarnär barnen kommer på besök. Detsäger honofta, på sitt lite lustigavis.Hella kommer från Polenoch emellanåtpratarhon på ettkonstigt sätt,tyckerbarnen. Vissagångerlåter dettilloch med så roligt attde måsteskratta närhon sägerfel ord. Men detärokej. Hellasäger attdet berorpåatt honblandar ihop svenskaoch polska ibland.
Husetärfullt medmöbleroch sakeri varjevrå.Överallt står prydnadsfigurer,skålaroch blomkrukor med småvirkade dukarunder.Pågolvenliggermjuka mattor medfärggrannamönster ochradioni köketäralltidpå. Livkännerigenlåten sombörjarspelasnär de kommer in ochtar någradansstegframför spegelni hallen.Hon råkarstöta till en vasmed enahanden, menhinner precis få tagpåden innanden faller igolvet. Hon ställertillbakaden på sinplats ochgår in till de andra ivardagsrummet.
När syskonen Antoniooch Liv berättar om sin dag för gammelfarmor sägerhon något som de aldrig kunnat föreställa sig. Idag ska de få veta allt om hennes liv innan hon kom till Sverige.
Det här är densanna berättelsen om Hella, en polsk flicka som tillfångatogs av nazister och sattes ikoncentrationsläger.
Helena ”Hella” Glowacki (senare Karlsson) överlevde förintelsen och kom till Sverige efter andra världskriget. Hon blevnittiotre år gammal (1923-2017) och berättade ofta om sina upplevelser. Den här berättelsenärskriven av Hellas barnbarnAnnelie,för att föra historien vidare och minnas detsom hände.
