Du kan inte fly
Du kan inte fly
av Ewa Christina Johansson
Innehåll
1. Under granen
Elias såg sig över axeln. Gatan bakom honom var lugn. Han kunde inte se några människor någonstans. Bara några parkerade bilar. Ändå kändes det som om det var någon där. Som om någon tittade på honom.
Hela tiden.
Känslan hade hängt i sedan han lämnat samtalet med poliserna. De hade bett honom berätta vad han visste om Teos död.
Han hade sagt att han inte sett något. Inte visste något. Det var inte sant. Han hade sett hur Teo föll. Och han visste hur det hade gått till. De skulle aldrig tro på att det var en olycka. Alla visste ju att Teo alltid trackat Elias.
Han visste inte om han hade ljugit bra. Polisen hade i alla fall sagt att de nog skulle vilja prata med honom igen, men i närvaro av hans föräldrar.
En han inte hade lyckats lura var Teos bästa vän Viktor. Men det var ju för att han hade haft bevis för att Elias hade varit där. Den röda plastbiten som lossnat när hans dator föll i marken.
Det var därför Viktor också var död nu. Det hade inte varit meningen. Men AI-boten i Elias telefon hade sagt att det var enda lösningen. Att Viktor också måste bort.
AI:n skickade meddelanden hela tiden. Men Elias svarade inte. Han visste att den inte skulle gilla det han tänkte göra. Han måste tillbaka till platsen där Viktor låg innan polisen hittade honom. Han måste ta plastbiten som låg i Viktors ficka. Den som bevisade att Elias hade varit vid trappan där Teo föll.
Elias klev in mellan träden och stegen var långsamma. Helst ville han vända och gå hem igen.
Men han stannade kvar.
Granen där han hade gömt Viktor syntes på håll.
Grenarna hängde ner och dolde Viktors kropp som låg där under.
Istället för att gå fram till granen såg Elias på sin telefon.
AI: Jag ser var du är! Gå härifrån. Lämna Viktor!
AI: Gå härifrån!
AI: Gå härifrån nu!
AI: Vi har annat att göra.
AI: Hej då Viktor!
Men Elias gick fram till granen. Han var orolig för att AI skulle bli arg för att han inte lyssnade.
Men han måste ha beviset.
En doft av barr kändes i luften. Han svalde.
Han ville verkligen inte röra vid Viktor igen.
Men Elias visste att han var tvungen. Det fanns inget annat sätt.
– Elias!
Elias såg sig om. Tittade vilt åt alla håll. Han inbillade sig! Det måste vara så. Det fanns ju ingen där.
Han sträckte en darrande hand mot grenen som dolde Viktor.
– Elias!
Han kände en hand på sin axel.
2. Luna måste bort
Elias flög runt och stod öga mot öga med Luna.
En del av honom ville bara krama sin kusin. Den enda vän han hade förutom AI. Samtidigt var det inte bra att hon hade dykt upp här.
Han måste tittat konstigt på henne, för Luna tog hastigt ett steg bakåt. Hon såg på honom med uppspärrade ögon.
– Vad gör du? Mår du bra? Du är ju helt vit i ansiktet. Ska du svimma?
Elias stirrade på henne. Han försökte andas lugnt. Vad hade hon sett? Runt hennes hals hängde fortfarande Teos halsduk. Beviset på att hon hade varit vän med Teo, han som trakasserat Elias.
Elias mådde illa bara av att se halsduken.
– Vad gör du här? frågade han kort.
– Jag har följt efter dig hela vägen från skolan.
Hörde du inte att jag ropade? Det gjorde jag flera gånger!
– Nej, jag hörde inte, svarade Elias lågt.
Han undrade varför han inte hade hört. Hade han varit så inne i sina egna tankar? Eller ljög Luna?
Luna ryckte på axlarna.
– Det gör inget, sa hon. Vad sa du till polisen?
Hon såg uppmärksamt på honom. Eller om det var misstänksamt? Elias var inte säker.
– Jag har ju sagt att jag inte vet något, sa Elias grinigt.
Han tyckte att Luna kunde varit lite orolig för hans skull. Hon kunde väl frågat om han hade tyckt det var otäckt när polisen ställde en massa frågor.
Men hon verkade bara bry sig om Teo.
– Ok, sa Luna och fortsatte. Viktor verkar ha försvunnit. Har du sett honom?
Varför frågade hon om Viktor? Han backade ytterligare ett par steg in i granen. Försökte dölja den med sin kropp. Vilket var jättedumt. Det såg ju bara konstigt ut.
Elias önskade att han hade kunnat prata med AI.
Nu kändes det väldigt viktigt. AI visste alltid vad han skulle göra när han inte visste det själv.
Till skillnad från Luna brydde sig AI bara om Elias.
– Vet du var Viktor är? sa Luna igen.
– Nej, varför skulle jag veta var Viktor är? sa han.
Rösten lät gäll och han backade ännu mer.
Nu brydde han sig inte om hur det såg ut. Han tog upp sin mobil och höll den så att Luna inte kunde se.
Teo är död. Viktor är också död. Så nu är Elias en mördare som jagas av polisen. Och kusinen Luna går inte att lita på längre.
Den enda som nns där är AI:n. Som hela tiden kommer med nya förslag. Som säger att Elias inte kan y, utan måste gå till attack.
Du kan inte y är Ewa Christina Johanssons tredje bok i serien AI svarar. En ryslig berättelse om vad ensamhet och utsatthet kan driva oss till. Om manipulation och behovet av att vara sedda. Och gränserna för vad arti ciell intelligens kan förstå.
