Blodslekar
av Helen Ekeroth
Innehåll
1 . Välkommen till Blackwood college
– Jag ska alltså gå på typ Hogwarts? säger Bea och suckar. Kom igen pappa, jag är inte elva längre.
Regnet trummar mot taket på den svarta taxibilen. Bea sitter med pannan lutad mot den kalla rutan.
Hon och pappa är i London. På väg till Beas nya skola. Det borde kännas spännande. Vara hennes livs äventyr. Men det är det inte.
– Du har tjurat hela resan, svarar pappa. Försök att vara trevlig när vi hälsar på rektorn. Du vet att hon gjorde mig en stor tjänst när hon fixade en plats till dig på skolan.
– Du menar att jag ska fjäska för henne? säger
Bea. Bara för att du var elev här för typ hundra år sen?
Taxin svänger in genom två järngrindar och kör fram till ett mörkt hus med torn. Det ser ut som ett gammalt slott.
Pappa betalar taxichauffören och Bea kliver
ut. Hon sliter åt sig resväskan. Blinkar ilsket bort regndroppar som fastnar i ögonfransarna. Vem fan
vill bo i ett land där det regnar hela tiden?
Väskan dunsar på varje trappsteg när hon släpar upp den mot dörren.
– Jag hade fantastiskt spännande år när jag
gick här. Du kommer också trivas om du ger det en chans, säger pappa och låter så där överdrivet hurtig som han alltid gör när han vill övertyga
Bea om något.
– Knappast, svarar hon surt.
Hon vill inte gå på den här snobbiga internatskolan. Pappa tror att hon kommer få nya vänner här. Han har fel. Hon är inte som dem. De hänger säkert på coola ställen och spelar typ tennis och polo.
Bea gillar att hänga hemma. Baka kladdkaka och kolla skräckfilm.
– Fem månader kommer gå jättesnabbt, jag lovar! försäkrar pappa.
– Varför kan jag inte bo hos dig i New York? frågar Bea.
– Vi har redan pratat om det här. Du vet att det inte går.
– Jag kunde stannat kvar i Göteborg, säger hon fast hon inte vill det heller.
Hon hatade skolan i Göteborg också.
– Det här är den bästa skolan för dig, Beatrice, säger pappa.
När pappa använder Beatrice istället för Bea vet hon att han menar allvar. Ändå säger hon buttert: – Säger du ja.
Då öppnas dörren till skolbyggnaden och en kvinna kliver ut på trappan. Hon har en kritvit blus och rutig kjol. Kvinnans röst är oväntat stark när hon säger på engelska:
– Välkommen till Blackwood college!
2. Rum nummer tretton
Blackwood college . Till och med namnet är
töntigt och gammalt, tänker Bea.
Beas pappa går fram och ger kvinnan två kindpussar.
– Det här är min dotter Beatrice, säger Beas pappa på engelska till kvinnan. Beatrice, det här
är Angie Blackwood, skolans rektor.
– Öh, hej, säger Bea och gör ifrån sig ett ljud
när Angie trycker till hennes hand lite för hårt.
Rektorns kolsvarta hår är uppsatt så där tjusigt som i gamla filmer. Hennes hud är porslinsvit och läpparna knallröda. Som på en vaxdocka.
Hon ser inte alls lika gammal ut som Beas pappa. Känner verkligen pappa henne fast det var så länge sedan han gick här? – Jag hoppas du vet vad du gör som låter din dotter börja hos oss, säger kvinnan till pappa.
Bea förstår inte vad hon menar. Det lät nästan som en varning. Kanske var det ett skämt? Men pappa verkar inte road.
– Jag förväntar mig att ni följer vårt avtal, säger pappa med sänkt röst.
– Självklart, svarar kvinnan och vänder sig mot
Bea. Du vill väl se elevhemmet där du har ditt rum.
Säkert Gryffindor, tänker Bea och försöker låta bli att himla med ögonen.
– Jag kan visa henne, säger pappa och vänder sig mot Bea. Du tillhör samma elevhem som jag gjorde.
De går längs en lång hall. Sedan upp för en stentrappa och in i en korridor med dörrar på båda sidorna. På varje dörr står ett nummer, precis som på ett hotell. Pappa stannar framför dörren med nummer tretton.
– Här har vi ditt rum, utbrister han glatt.
En ilning far igenom Bea. Rum nummer tretton.
Som om hon behöver mer otur i sitt liv.
Dörren knarrar när pappa öppnar den. Bea blir
stående på tröskeln till sitt nya rum. Där inne finns ett skrivbord, en stol och en säng. På sängen
ligger en skoluniform prydligt hopvikt med skolans märke fastsytt på bröstet. Badrum ska hon tydligen dela med andra elever. Hon hatar det.
– Allt är så gammalt. Och här är iskallt, klagar hon.
– Den här skolan är full av historia, säger pappa. Det är det som gör den så fantastisk!
Bea vill inte gå på den engelska internatskolan Blackwood college. Och snart märker hon att skolan verkar gömma mörka hemligheter. En elev försvann spårlöst förra året. Och James och hans coola gäng är på något vis i centrum för allt som händer.
Bea tycker att James är drygast på skolan. Trots det kan hon inte sluta tänka på hans isblå ögon.
Blodslekar är den första delen i Blackwoodcollege . En serie om vänskap och ung förälskelse, men också familjehemligheter och blodtörstiga begär.
