Det var en gång, bakom spegeln i en värld fylld av magi och faror, två bröder av vilka den ene gick iväg för att rädda den andre. Skynda dig, Jakob Reckless, stenen växer fort.
Den internationellt framgångsrika författaren Cornelia Funke leder med Reckless in i en ny värld där sagorna är verklighet.
OPAL
Reckless-omslag.indd 1
OPAL
ISBN: 978-91-7299-397-6
OPAL
10-07-14 15.01.41
Cornelia Funke
Reckless Översättare: Gunilla Borén
Opal
Reckless-inlaga.indd 1
10-07-14 14.49.18
Läs också: Bläckhjärta Bläckmagi Bläckdöd
www.opal.se www.berghsopal.se
Originalets titel: RECKLESS © Text: Cornelia Funke och Lionel Wigram, 2010 © Illustrationer: Cornelia Funke, 2010 Översättare: Gunilla Borén Bokförlaget Opal AB, Bromma Tryckt hos ScandBook, Falun, 2010 ISBN: 978-91-7299-397-6
Reckless-inlaga.indd 2
10-07-14 14.49.19
Till Lionel, som hittade
dörren till berättelsen och som ofta visste mer om den än jag gjorde, vän och idéfinnare, ovärderlig på båda sidor om spegeln.
Och till Oliver,
som om och om igen sydde engelska kläder till berättelsen så att engelsmannen och tyskan kunde berätta den tillsammans.
Reckless-inlaga.indd 3
10-07-14 14.49.20
Kapitel: 1. Det var en gång 2. Tolv år senare 3. Goyler 4. På andra sidan 5. Schwanstein 6. En förälskad dåre 7. Häxans hus 8. Clara 9. Skräddaren 10. Päls och hud 11. Hentzau 12. Hans egen sort 13. Nyttan med döttrar 14. Törnslottet 15. Mjukt skinn 16. Aldrig 17. En vägvisare till feerna 18. Talande sten 19. Valiant 20. För mycket 21. Sin brors beskyddare 22. Drömmar 23. I fällan 24. Jägarna 25. Lockbetet 26. Den röda fen 27. Så långt bort 28. Bara en ros 29. I hjärtat 30. En svepning av röda kroppar 31. Mörkt glas 32. Floden
Reckless-inlaga.indd 4
7 12 17 24 27 34 40 48 51 56 61 64 70 75 81 85 87 91 94 101 104 107 112 116 118 125 132 135 138 142 148 151
10-07-14 14.49.20
33. Så trött 160 34. Lärkvatten 162 35. I jordens sköte 170 36. Fel namn 178 37. Den mörka fens fönster 181 38. Hittad och förlorad 185 39. Uppvaknad 191 40. Dvärgarnas styrka 195 41. Vingar 202 42. Två vägar 206 43. Hund och varg 210 44. Kejsarinnan 220 45. Gångna tider 224 46. Den mörka systern 229 47. Kejsarinnans skattkammare 236 48. Bröllopsplaner 242 49. En av dem 245 50. Skönheten och odjuret 249 51. För honom till mig 258 52. Och är de inte döda, så lever de väl än 266
Reckless-inlaga.indd 5
10-07-14 14.49.20
Reckless-inlaga.indd 6
10-07-14 14.49.21
1. Det var en gång
Natten andades i våningen som ett mörkt djur. En klockas tickande. Knarrandet i trägolvet, när han smög ut ur rummet. Allt försvann i tystnaden. Men Jakob älskade natten. Han kände dess mörker som ett löfte i huden. Som en mantel, vävd av frihet och fara. Utanför bleknade stjärnorna i de starka ljusen från staden och den stora våningen kändes kvävande av deras mors sorgsenhet. Hon vaknade inte när han smög in i hennes rum och drog ut lådan i nattduksbordet. Nyckeln låg alldeles bredvid pillren som hon tog för att sova. Jakobs hand slöt sig om den svala metallen, när han gick ut i den mörka hallen igen. I hans brors rum lyste det alltid – Will var mörkrädd – och Jakob förvissade sig om att han sov djupt, innan han låste upp dörren till sin fars arbetsrum. Deras mor hade inte gått in i rummet sedan deras far försvann, men det var inte första
7
Reckless-inlaga.indd 7
10-07-14 14.49.21
gången som Jakob smög sig dit för att leta efter svaret som hon inte ville ge honom. Det såg fortfarande ut som om John Reckless varit där för en timme sedan och inte för mer än ett år sedan. Över skrivbordsstolen hängde den stickade tröjan, som han ofta haft på sig, och en använd tepåse torkade på ett fat bredvid almanackan, som fortfarande visade förra året. Kom tillbaka! Jakob skrev det med fingret på det immiga fönstret, på det dammiga skrivbordet och på rutorna i glasskåpet, där de gamla pistolerna, som hans far hade samlat på, fortfarande låg. Men rummet var tyst och tomt. Han var tolv och hade ingen far. Jakob sparkade på skrivbordslådorna, som han redan så många nätter förgäves letat igenom, drog i stum vrede ut böcker och tidskrifter ur hyllorna, rev ner modellflygplanen som hängde över skrivbordet och skämdes för den stolthet han hade känt, när han en gång hade fått måla dem med röd lackfärg. Kom tillbaka! Han ville ropa det längs gatorna, genom de sju våningar djupa ljusschakten mellan husblocken och mot de tusentals fönstren som kastade ut lysande kvadrater i natten. Pappersarket föll ut ur en bok om flygplansbygge och Jakob lyfte upp det eftersom han tyckte att han kände igen sin fars handstil. Men han insåg snart sitt misstag. Symboler och ekvationer, skisser på en påfågel, en sol, två månar. Inget av det gav någon mening. Utom en mening, som han hittade på papprets baksida. Spegeln öppnar sig bara för den som inte ser sig själv. Jakob vände sig om och såg sin spegelbild besvara hans blick. Spegeln. Han mindes mycket väl den dagen, då hans far hängde upp den. Som ett glänsande öga hängde den mellan bokhyllorna. En avgrund av glas som förvrängt speglade allt som John Reckless
8
Reckless-inlaga.indd 8
10-07-14 14.49.22
hade lämnat efter sig: hans skrivbord, de gamla pistolerna, hans böcker – och hans äldste son. Glaset var så ojämnt att man knappt kände igen sitt ansikte i det och mörkare än andra speglar, men rosenrankorna som slingrade sig över silverramen såg så äkta ut att de i nästa ögonblick kunde börja vissna. Jakob slöt ögonen. Han vände ryggen mot spegeln. Trevade bakom ramen efter något lås eller regel. Och såg fortfarande bara sin egen spegelbild i ögonen. Det dröjde en lång stund innan Jakob förstod. Spegeln öppnar sig bara för den som inte ser sig själv. Hans händer var knappt stora nog för att täcka över den förvrängda bilden av hans ansikte, men glaset tryckte sig mot hans fingrar som om det hade väntat på dem och plötsligt var rummet, som han såg bakom sig i spegeln, inte längre hans fars rum. Han vände sig om. Genom två smala fönster föll månskenet på grå murar och hans nakna fötter stod på golvbräder i trä, som var täckta med ekollonskal och avgnagda fågelben. Rummet var knappt större än hans fars rum, men Jakob såg spindelväv hänga som slöjor från bjälkarna i taket. Var var han? Månskenet föll i fläckar på hans hud, när han gick fram till fönstret. På den grova fönsterbrädan klibbade blodiga fågelfjädrar och djupt under sig såg han förbrända murar och svarta berg, där några ödsliga ljus glimmade. Han var i ett torn. Havet av hus och de upplysta gatorna därhemma var försvunna. Allt välbekant var borta. Och bland stjärnorna var två månar, av vilka den ena var röd som ett rostigt mynt. Jakob vände sig om mot spegeln och såg rädslan i det egna an-
9
Reckless-inlaga.indd 9
10-07-14 14.49.22
siktet. Men rädsla var en känsla, som han alltid hade tyckt om. Den lockade till mörka ställen, genom förbjudna dörrar och långt bort från honom själv. Den fick till och med längtan efter hans far att utplånas. Det fanns ingen dörr i de grå murarna, bara en lucka i golvet. När Jakob lyfte på den såg han resterna av en förkolnad trappa som ledde ner i mörkret, och ett ögonblick tyckte han att han såg en pytteliten man klättra uppför stenarna. Men ett krafsande fick honom att sno runt. Spindelväv föll ner på honom och någonting hoppade med ett hest morrande i nacken på honom. Det lät som ett djur, men det förvridna ansiktet, som visade tänderna mot hans strupe, var blekt och rynkigt som på en gammal man. Varelsen var mycket mindre än Jakob och mager som en fågelskrämma. Kläderna verkade vara gjorda av spindelväv och det grå håret hängde ner på höfterna. Jakob grep tag om den torra halsen, men de gula tänderna grävde sig djupt ner i hans hand. Med ett skrik knuffade han bort angriparen från sin axel och snubblade mot spegeln. Spindelmannen kom på fötter igen och sprang efter honom medan han slickade Jakobs blod från läpparna, men innan han nådde fram tryckte Jakob redan sin oskadda hand över sitt skrämda ansikte i spegeln. Den skinntorra varelsen försvann liksom de grå murarna och bakom sig såg han sin fars skrivbord igen. ”Jakob?” Hans brors röst trängde knappt igenom hans hjärtklappning. Jakob drog efter andan och backade från spegeln. ”Jakob, är du där?” Han drog ner ärmen över sin bitna hand och öppnade dörren. Wills ögon var uppspärrade av rädsla. Han hade haft mardrömmar igen. Lillebror. Will följde honom som en hundvalp och Jakob
10
Reckless-inlaga.indd 10
10-07-14 14.49.22
skyddade honom på skolgården och i parken. Och förlät honom ibland till och med för att deras mor älskade honom mest. ”Mamma säger att vi inte får gå in i det här rummet.” ”Sen när gör jag vad mamma säger? Om du skvallrar på mig tar jag inte med dig till parken nån mer gång.” Jakob trodde sig känna spegelns glas i nacken som is. Will kikade förbi honom, men sänkte huvudet när Jakob drog igen dörren efter sig. Will var försiktig när Jakob var lättsinnig, snäll när Jakob hade kort stubin, lugn när Jakob var otålig. När Will tog Jakob i handen märkte han, att det var blod på hans fingrar och såg frågande på honom. Men Jakob ledde honom bara tillbaka till hans rum utan ett ord. Det som spegeln hade visat honom, tillhörde honom. Bara honom.
11
Reckless-inlaga.indd 11
10-07-14 14.49.22
Det var en gång, bakom spegeln i en värld fylld av magi och faror, två bröder av vilka den ene gick iväg för att rädda den andre. Skynda dig, Jakob Reckless, stenen växer fort.
Den internationellt framgångsrika författaren Cornelia Funke leder med Reckless in i en ny värld där sagorna är verklighet.
OPAL
Reckless-omslag.indd 1
OPAL
ISBN: 978-91-7299-397-6
OPAL
10-07-14 15.01.41