LaxfLUGaNS MaGI
Pelle KliPPinge
Tillägnas vännen och Emåns skyddsängel Göran Ulfsparre (1927 - 2013). Låt hans goda exempel inspirera till fortsatt framgångsrikt fiskevårdsarbete såväl i Emån som andra vatten.
Tidigare böcker av Pelle Klippinge Emån – med flugspö längs världens förnämsta havsöringsvatten, 2000 Laksehugg, 2004 Bland världens största havsöringar, 2004 Avancerat laxfiske, 2008 Laxfiske & Favoritflugor, 2011 Havsöringsguiden – Småland - Öland, 2013
© Pelle Klippinge, text & foto, 2013 Övriga foto: Jo Alfredsen: 15 Jan-Eirik Berget: 133 Claes Francke: 67 Lars Erik Johansson: 157 Peder Johansson: 42, 43 Amanda Klippinge: 111 Andreas Klippinge: 30 Per Nyqvist: 7, 37 Claes-Göran Steen: 4 Illustrationer: Sebastian Letelier / www.sebastianletelier.com Layout: Lina Wahlén Utgiven av Bokförlaget Settern, 286 92 Örkelljunga Tel 0435-804 70 info@settern.se www.settern.se Tryckt vid Italgrafmedia 2013 ISBN 978-91-7586-645-1
Innehåll
Laxflugans magi är seglivad
5
Förord av Olof Johansson
1 500 meter lax
9
Thunder & Lightning
Blänkartag
19
Steinars bruna
Succé på hittegods
31
Monkey
Vårdag vid Alsterån
41
Rapalan
Deemönster i Spey
51
Jeannie
Aprildopp i Mörrum
63
Black & Red
Under Megan Boyds dörrmatta
75
Isbergare
På vippen i Vella
85
Grey Heron
Vitsippetid
97
Mar Lodge
Lax försvunnen
107
Dyret fra Nordfjordeid
Blindlax
119
Rödtutten
Tågtjut i Stjördal
129
Mysen
På nära håll
139
Ally’s Shrimp
Från Knopflers Tyne till Gunnarshöljan
151
Cascade
Laxflugans magi
4
5
Laxflugans magi är seglivad
C
Chefen för ett bokförlag med inriktning på jakt och fiske pratade med mig om hur trög marknaden är för fiskeböcker. – I fortsättningen vågar vi bara ge ut handböcker, berättade han. En bedrövlig utveckling, tyckte jag, som under hela livet hämtat näring till mitt fiskeintresse i den gränslöst rika fiskelitteraturen. Visst är handböcker vik tiga, men de är sällan inspirerande och blir fort inaktuella, även om det finns lysande undantag till exempel Izaak Waltons den Fulländade Fiskaren, fiske litteraturens tidigaste mästerverk som fortfarande tål att läsas – flera gånger. Bra fiskeskildringar däremot är alltid roande och inspirerande och de bästa känns evigt fräscha. Fortfarande kan ett kapitel ur någon bok av exempelvis Juhani Aho, Hans Lidman eller Mikael Engström tända fiskelusten. För en stund får vi glömma vardagen och förflytta oss till laxens och öringens sköna strömmar. Inte alla berättande fiskeböcker är bra, men som tidskriften Esquires grundare och redaktör Arnold Gingrich skrev, för en fiskare är de i alla fall bättre än böcker utan fiske. Läsare av Pelle Klippinges senaste bok kommer garanterat att uppleva en både rogivande och lustfull transport till laxens älvar. Miljöerna skiftar. Vi får följa Pelle till norska storlaxälvar, till laxflugfiskets levande ursprungsmiljö i Skottland och till våra återstående svenska laxåar. Han skildrar dagar då laxen går lös på flugorna som om det inte fanns någon morgondag, lika väl som dagar då allt verkar omöjligt och först det femtioelfte flugbytet får laxen att reagera. Varje hängiven flugfiskare känner igen stämningarna; förtvivlan blixtsnabbt vänd till triumf, spänningen och berättandets njutning. Jag träffade Pelle Klippinge första gången när jag fiskade i Emån tillsammans med Jan Johansson även han en välkänd författare av böcker om lax och havs
Laxflugans magi
6
öring. Det bör ha varit någon gång i början av 1980-talet. Jag var då redaktör för Fiskejournalen och Pelle blev snabbt en uppskattad medarbetare. Lax och havsöring var oftast i fokus men Pelle skrev även initierat om fiske efter abborre, gädda och om fiskevård. Oftast i en skön mix av information och berättelse som aldrig blev torr. Laxflugfisket har utvecklats enormt under de senaste 25 åren. Det är ingen överdrift att säga att tyngdpunkten i denna utveckling ligger i Skandinavien, där hela konceptet från spö, lina och flugor till metoder och kastteknik föränd rats, i många fall grundligt och långt bort från det engelska ursprunget. Pelle har lämnat tydliga avtryck i denna utveckling, men i motsats till en del andra nyskapande fiskare, har Pelle alltid insett vikten av att bevara de immateriella värdena. Laxflugfiskets traditioner, litteratur och etik, om man så vill, är omist liga för totalupplevelsen. Förlorar man kopplingen till historien förlorar man också en del av det som gör flugfisket så fascinerande – sen må man vara hur duktig kastare, flugbindare och laxkrokare som helst. Det näst bästa, när man inte faktiskt fiskar, är att läsa om fiske. Låt Pelle ta dig med ut till de glittrande strömmar där laxen vandrar. Du får eggande läs ning, perspektiv på laxfiskets utveckling och lär dig samtidigt av andra fiskares metoder. Du får också goda tips på flugor. Med flugmönster är det ju så att alla laxfiskare säger att de inte tror att mönstret betyder något. Men de har askar med dussintals olika mönster och när de står i älven byter de fluga en gång i kvarten. Laxflugans magi är seglivad. Slutligen, sträckläs inte även om det är frestande. Det är lika förödande för upplevelsen som att stå i älven och dänga dygnet om. Goda fiskeskildringar skall njutas precis som goda fiskedagar – en i sänder.
Olof Johansson
7
Inledning
J
Jag har många favoritflugor. Alltför många kanske men hoppas att ni vill testa några av de som finns i boken. En del är väl beprövade men det finns också ett och annat som kan betraktas som nytt, exempelvis då Steinars Bruna, Röd tutten, Isbergare och någon till. Gamle vännen Steinar Christensen från Oslo har bundit upp flugorna och kommenterat bindbeskrivningarna. Ingen kunde gjort det bättre och jag hoppas att ni uppskattar hans härliga ”stuk” precis lika mycket som jag. Väl hemkommen från premiärfisket i Gaula och med nya busiga labradoren Mezzi i huset har jag påbörjat slutputsning av texten. Så till alla er som står i färd med att ta favoritpoolen i besittning, antingen det nu är i drömmen, kanske om några veckor eller rentav i morgon, önskar jag all tänkbar njutning. Detta oavsett vilket flugmönster ni knyter till tafsen.
Påskallavik i juli 2013
Laxflugans magi
8
tveksam bild
9
Ä
Är man sent ute på säsongen och vill komma i kontakt med lite grövre lax kan norska Suldalslågen i Rogaland vara ett alternativ. På sina dryga två mil från mynning och till sjön Suldalsvannet finns i alla händelser drygt 60 pooler att fresta laxen i. Mest berömd är Sandsfossen som ligger några hundra meter från mynningen. Det är här det samlas stora mängder lax i augusti och september. Innan det byggdes laxtrappa vid det mäktiga fallet var det bara de riktigt stora och starka som orkade ta sig uppför forsen och vidare uppför älven. Under några säsonger på den tiden landades mer än hälften av all lax från kastplattformarna eller från de båtar som finns där. För den som passerar Sandsfossen idag rekom menderar jag att göra ett besök i det trevliga laxakvariet man har där. Har man läst Tor Syltes fina bok om älven, Laksen og Lågen, kan man heller inte låta bli att imponeras av engelsmannen Walter E. Archer som hyrde allt fiske i älven från 1884 och i hela 40 år framåt. Tänk om man varit kompis med honom! Han var spännande på så sätt att han redan som 27-åring drog sig tillbaka och vigde sitt liv åt laxfisket i älven. Men inte bara det. Han byggde även laxtrappor, fångade in avelsfisk och kläckte fram yngel i ett eget kläckeri. Om detta skrev han sedan bland annat i berömda tidningen The Field. Vidare byggde han förstås också sitt alldeles egna norska laxslott som sig bör och som heter Rophaug, längst ner i dalen. Så gjorde även andra engelska aristokrater utmed älven, exempelvis då Montagu Sibthorp som byggde sitt Lindum ungefär mitt i älvdalen. Pampigt skulle det vara. Rent historisk är Suldalslågen eller Lågen som man säger, främst känd för sin fina stam av genuin storlax. Det bästa året var 1964 då det fångades nästan 8 ton med ett genomsnitt på 9,6 kilo. Genom årens lopp har det fångats laxar över 30 kilo på spö där klassikern i sammanhanget är den som fångades av
Thunder & Lightning
1 500 meter lax
Nykommen Gaulalax bara några timmar från havet.
Laxflugans magi
10
”Tolvan” är en klassiker för fluga i Mörrum.
engelsmannen Mr. Grieg 1913. Laxen högg vid Sandsfossen men stack rätt ut i havsfjorden. Först 12 timmar senare och efter behövlig matrast och allt, landa des laxen ute vid Einersneset och vägde hela 34 kilo. Laxen finns fotograferad i Syltes bok och torde väl ändå vara ett slags rekord i lång drillningstid. Andra grova exemplar från Lågen och Sandsfossen är Charles Bergesens 29-kiloslax från 1953 och Jørgensens 24,8-kilos från 1951. Bergesens kämpe var för övrigt hans livs andra lax på den tiden så där kan man snacka om en riktig brakstart på fiskarlivet om man vill. Idag är Lågen knappt en skugga av var den varit. Kraftverksutbyggnad, försur ning och laxodling har slagit ut det mesta av stammen men det fångas trots allt fortsatt en och annan rejäl bjässe. Största norska fluglaxen 2005 kom faktiskt från Suldalslågen och vägde hela 21,1 kilo. Även jag har fått känna på Lågenlax vid ett tillfälle då jag hade en tvådagars fiskekurs tillsammans med Karmøy Jeger og Fiskere. Arrangemanget hölls under början av september just vid Lindum och även om laxfisket inte var på topp just då hade vi väldigt trevligt. Att jag sedan hade turen att landa den i sista minuten minns jag som en mycket fin bonus och avslutning innan det var dags att flyga hem. Det hände för övrigt strax nedan för Sibthorps laxslott och alldeles utanför ”Klepperhytta” där. Flugmönstret passade för övrigt extra utmärkt efter en ruskvädernatt med inslag av åska och som säkert även lorderna själva godkänt om de varit med, en dubbelkrokad och fulldressad Thunder & Lightning vilket bidrog till att laxen landades med stil. Jag har alltid gillat mönstret och det är kanske rentav den fluga jag anlitat mest av alla genom tiderna. En säsong i början av 90-talet tror jag knappt jag skiftade mönster alls under laxsäsongen, förresten. Provade först några olika kortvatten i Orkla där mönstret i olika varianter levererade oförskämt bra. Största laxen vägde prick tio kilo. Åkte sedan över till Stjördal och landade även några laxar där med en topp på sex kilo. Sedan vidare ut till Vestlandet och Eidsälven där den förutom några smålaxar gav flera fina havsöringar. Ja, så höll det på men den episod jag minns allra bäst var då en råbock plötsligt kom simmande i den starka strömmen och jag var tvungen att snabbt få in linan för att den inte skulle fastna om halsen eller i hornen. Det hela gick fint, bocken kom väldigt nära och jag kunde riktigt se skräcken i ögonen på den. Det var också en Thunder & Lightning som satt på tafsen under den spekta kulära laxfajt som kompisen Sven Olov Fransson berättade för mig från Mör rumsån. Hör på detta; Det var en tysk som krokade på storlax nere i pool 12 och drillade efter bästa förmåga under det att han skrek ”Lachs, lachs, grosse lachs!”. Laxen var fin, visade sig i några hopp och låg säkert runt 12–13 kilo. Plötsligt kom det en rejäl älgtjur i full fart från den västra stranden och kastade sig ut i
11
Thunder & Lightning
Laxflugans magi
12
Finns knappast vackrare miljö än Rosendala i maj.
poolen. Den simmade snabbt tvärs över strömmen och det bar sig inte bättre än att tyskens fluglina fastnade i älgtjuren. Det blev naturligtvis full kaos och innan tafsen gick av drillade han således både älg och lax en liten stund. En sann bedrift naturligtvis och tänk om man hade varit där med kameran! Frågan är om han någonsin vågade berätta den smått otroliga händelsen hemma i Tyskland. Man vet ju hur det är med tyskar och älgar så, I guess not! Klassikern Thunder & Lightning är sedan urminnes tider en riktig favorit hos många flugfiskare världen över och jag har under årens lopp sett åtskilliga laxar krokas och drillas på mönstret. Och på tal om stilar är det alltid lika skojigt och spännande att titta på när någon drillar lax. Precis som när det gäller vid kast varierar också stilarna i detta moment en hel del. Jag kom plötsligt att tänka på detta efter förra sommarens fiske då jag skulle ta några bilder på danske Søren Gottfredsen när han drillade lax vid Junction pool i Gaula. Det var inte lätt. Søren var nämligen väldigt aktiv under hela fajten och rörde sig snabbt upp och ner på rullgruset och var svår att fånga på bild samtidigt som laxen plaskade i motljuset. Det var den bilden jag ville ha. Till slut gick det och motljuset gav bilderna precis den dramatik jag ville få fram. Tar jag några i min vänkrets som jag mer eller mindre regelbundet ser i dylika situationer så kan jag nämna danske Peter Terndrup som drillar ganska oberörd
om än lätt framåtböjd. Han parerar också laxens rusningar snyggt genom att luta sig lite grand åt sidan. En annan dansk, Søren Hoelgaard, står betydligt mer framåtlutad under själva fajten, när han väl håller sig på benen förstås. Under några dagars junifiske for han nämligen omkull vid två tillfällen och visade oss andra konsten att drilla junilax liggande. Det såg härligt ut och jag vet inte om jag sett den tekniken tidigare. Steinar Christensen stoppar ut tungan lite grand. Hans Olov Blom drillar precis som Jo Alfredsen och Bill Olsson med lugn och stabilitet utan några större åthärvor. I Jos fall får man förstås inkludera pointern Luna som hela tiden är med nere vid strandkanten och far fram och tillbaka. Knut Alfredsen drillar ofta med benen tätt ihop och knäböjer elegant emellanåt. Detta troligen för att hjälpa till att dämpa plötsliga rörelser från laxen. Øystein Aas drillar hårt och tufft och precis som under kastning lutar han gärna lite på huvudet. Sven Olov Fransson blir väldigt ivrig och tar gärna laxen så fort han bara får chansen. Ibland ser man honom treva i innerfickan av gammal vana efter den huggkrok han alltid hade förr men som han numera tvingas leva utan. Vi brukar skoja ganska friskt om detta och tusan vet om den inte finns med ibland, för säkerhets skull. Det är hur som helst fint med små kännetecken på gubbarna eftersom man redan på långt håll kan avgöra vem som har lax på.
13
Øystein Aas drillar hårt och tufft och precis som under kastning lutar han gärna lite på huvudet.
Knut Alfredsen drillar ofta med benen tätt ihop och knäböjer elegant emellanåt.
Laxflugans magi
14
Trekrok fungerar fint men dubbel krokar bättre.
Ibland nödgas man som bekant att följa efter laxen under fajten och det kan bli ganska ansträngande om det bär iväg. Under det senaste junifisket i Gaula på Kregnes krokade jag en lax mitt på Åsöra eller ”Ön” som vi kallar den. Direkt efter krokning kan det vara svårt att avgöra storlek och innan jag riktigt visste vad jag fått på kroken startade laxen med accelererande fart nedströms. Till slut var jag tvungen att gå efter för att sedan öka takten eftersom laxen bara simmade vidare i full fräs. När den sedan försvann i ett enda svep utför själva Brekket på ön var goda råd dyra. Efter den snabbaste vadning jag någonsin presterat genom den sidoström som skiljer ön och landbacken var det inte många varv kvar av backingen kan jag försäkra. Jag såg spolens blankpolerade innerring för första gången och sprang med hot om rulltömning i bästa sprinterstil utmed hela Båthölen. Rusade förbi Muurikkan vid Flacket och passerade Danskebrekket och Svingen medan laxen bara forcerade vidare utan minsta chans att pressa in den. Typisk mesdrill tänker säkert någon men jag kan lova att jag pressade för kung och fosterland i det läget. Svetten rann efter ryggen och pulsen dunkade långt upp i halsen då jag sprang vidare in i Melhus kommun. Jag bad Jo Alfredsen om avlösning då laxen pas serade Dyrkornssteinen innan nacken vid Storhaugen men han låtsades inget höra varför det bara var att fortsätta själv. Laxen hade ännu inte visat sig och spekulationerna blev allt vildare samtidigt som hjärtat slog dubbelslag av an strängningen. Jag hade i detta läge ett helt följe med intresserade åskådare och lyckades till slut i alla fall få stopp på laxen bland gubbarna nere vid Kregnesöra. Där kunde jag hala in en ordinär junilax runt tio kilo som var felkrokad och satt fast alldeles bakom fettfenan! Inte undra på styrkan. Samtidigt måste jag inflika att det var imponerande att den lilla japanska trekroken inte rätade sig det minsta. Antagligen rena Samurajstålet! Laxen gick fint att släppa tillbaka trots att den sannolikt åkt baklänges i strömmen under större delen av detta 1 500-meterslopp. Den borde haft det tufft att andas i det läget tycker man. Jag var i alla händelser helt slut och rejält rödmosig i ansiktet. Pustade en stund och knallade tillbaka. Drack mängder med vatten, bytte skjorta och vadade så småningom ut på ön igen. Hann inte göra så många kast innan en ny lax drog på. Jag landade den på plats och ställe. Gick sedan ner och frågade Jo om inte han skulle gå ut på ön och testa några kast han också. Skojade och sa att det står lax packade som i en sardinburk där uppe. Han knallade dit och fick på en lax han också men som tyvärr lossnade ganska omgående. Sedan var bettet över ute på Åsöra för den gången, men oj vilken spännande plats det är. En solklar favorit i Gauldalen inte bara för häftiga laxdrillar utan också för eftertanke och kontemplation över såväl liv som leverne.
15
Thunder & Lightning Fick jag bara välja en endaste fluga till laxasken skulle en hårvingad Thunder & Lightning på tub eller dubbelkrok ligga bra till. Den har magi! Har jag svårt att välja fluga vid något tillfälle blir det också vanligen denna ganska neutrala skapelse. Fungerar ypperligt i alla storlekar. Det är också det mönstret jag brukar knyta på till alla de förstagångsfiskare som jag tagit med på lax- eller havsöringsfiske under årens lopp. Finns förresten inget skojigare än att få vara med och se första jungfrudrillen och landningen. Vilken glädje som utspelar sig! Jag misstänker också att alla flugfiskare gillar den samtidigt som den är en legendarisk killer. Fråga bara Ulf Arne Jutgård som tog en 26,7-kiloslax ur Alta på mönstret. Detta så sent som 2008. En annan Altabjässe på samma mönster tog rorsmannen Ole A Mosesen 1948. Den laxen vägde inte mindre än 27,5 kilo! En av mina mest bredstjärtade laxar i förhållande till storleken är den jag landade i Lågen på knappt 9 kilo. Av mina tyngsta är det en junilax från Orkla och Unteigen på 13,8 kilo. Det var i början på 90-talet och fiskad med flytlina. Bägge dessa landades för övrigt på en Thunder & Lightning i storlek 4.
Tag:
Oval guldtinsel.
Tail:
Fire lite, guld.
Body:
Svart flossilke.
Ribs:
Oval guldtinsel.
Body hackle: Orange tupphackel. Wings:
Brun ekorre eller tempelhund.
Sides:
Jungle cock.
Front hackle: Blått. Head:
Svart.
L
Laxfiske handlar om äventyr och stora upplevelser. spelar ingen roll om det sker långt borta i Canada eller på hemmaplan. med rätt fluga på tafsen kan allt hända. Här fokuseras en del på flugans magi, det mystiska som laxen stundtals inte kan motstå. Det är då det perfekta laxhugget kommer, hårt och bestämt rakt in i ryggmärgen och så är äventyret igång. för visst har väl mönstret betydelse? Eller så är det bara vi laxfiskare som inte kan undvika att låta oss fascineras av den vackra dunkroken och ständigt försöka dyrka den hemliga koden som leder till succé. i texten presenteras ett urval fångstgivande laxflugor av Pelle Klippinge som en fortsättning på boken Laxfiske & Favoritflugor. Här finns en rad flug mönster detaljerat beskrivna, allt från renodlade klassiker som mar Lodge och Thunder & Lightning, till unika kreationer som exempelvis isbergare, mysen och Rödtutten. samtliga är givna favoriter varav något mönster till och med varit inblandat i strider med laxbjässar över 30 kilo!
ISBN: 978-91-7586-645-1
BOKfÖRLagET
SETTERN