Vilket djur är du?

När jag öppnar sociala media, ser jag ofta en inbjudan att ta reda på till exempel vilket djur jag är, eller vilket djur jag skulle vilja vara. Det kan ju lika väl vara fråga om i vilket land borde jag leva eller vilket träd som motsvarar mitt inre jag.

Tämä kirjoitus löytyy suomeksi kotisivuiltamme.

Men vilket djur… ja, hur borde jag tänka nu? Vilka egenskaper har jag– eller vilka skulle jag vilja äga? Är jag stark? Är jag trofast? Är det bra om andra är rädda för mig? Aldrig i livet skulle jag vilja vara en mygga eller en kackerlacka! En elefant är stor och stark, men samtidigt klumpig. Den har ett bra minne, men är den tillräckligt klok? Ett lejon – visst – djungelns konung – men ganska lat. En hund eller en katt? Ett vilt djur eller ett husdjur? Stort eller litet? Hur ska jag välja? Var och en har några egenskaper som jag skulle vilja äga. Även kackerlackor – man brukar säga att de skulle kunna överleva en atombombsexplosion.

För många år sedan köpte jag en liten andaktsbok, Fläckiga pantern, drottningens katt och 30 andra korta andakter (av Lars Collmar). Fläckiga pantern har en identitetskris. Den börjar tänka på att den borde vara fläckfri. Eller kanske borde den inte ens vara en panter, utan ett lejon. Lejonet skulle vara så mycket bättre än den fläckiga pantern. Det måste ha skett ett misstag, tänker pantern, han borde ha varit ett lejon helt från början, det är han säker på. Så pantern börjar be till Gud, gång på gång, om att förvandlas till ett lejon.

Hur ofta tänker inte jag, att jag borde vara något annat än vad jag är. Jag har en dröm om hurdan borde jag vara, och jag märker att jag inte alls är sådan. Jag har inte tillräckligt med tålamod. Jag är inte vacker. Jag kan inte ens laga mat. Det verkar som om alla andra kan sådant – och har det som jag inte har. Så orättvist! Ännu värre blir det när jag läser Bibeln och lär mig att jag borde bli lik Jesus. Det måste ha skett ett misstag – inte kan jag väl bli lik honom?

Och jag försöker jobba hårt för att bli sådan, som jag tror att Gud vill att jag ska vara. Ju mer jag jobbar, desto mer känner jag mig misslyckad. Hur kan Gud vara så grym och kräva allt detta? Det skulle vara så mycket enklare om jag skulle vara någon annan.

I andakten blir pantern trött på att anstränga sig och ger upp. Den ligger flämtande på marken. Då kommer Gud och visar pantern att den är just sådan som Gud vill att den ska vara. En panter. Just sådan som Gud har skapat den. Vi har också blivit skapade just så som vi skall vara. Ingen av oss är ett misstag.

Att bli lik Jesus – ja, detta är målet på helgelsens väg. Misstaget här är inte hurdan jag är, utan det är tanken om att jag skulle kunna jobba själv för att nå målet. Gud har skapat mig med en avsikt att vara just jag. Och han vill att jag skall bli den bästa versionen av mig själv. Med hans hjälp.

“Nu säger Herren, han som har skapat dig, Jakob, han som har format dig, Israel: Var inte rädd, jag har friköpt dig, jag har gett dig ditt namn, du är min.” (Jesaja 43:1)

Han har gett mig mitt namn – eller kalllat mig vid mitt namn. Jag är just det han vill att jag skall vara. Men han älskar mig för mycket för att låta mig vara bara det jag är nu. Han vill det bästa för mig. Han vill inte att jag skall bli ett lejon, eller något annat. Han vill att jag blir mitt bästa jag.

Kati Kivestö

kapten