Generalens julhälsning

Scenen var välbekant. En gata fylld med juleljus och dekorationer, musik som spelas och massor av människor som rör sig längs gatan och noterar alla juldekorationer. Precis i slutet låg ett hus som var i relativt mörker, med bara en liten låda som innehöll en julkrubba uppsatt på gräsmattan. De flesta brydde sig inte ens om att kolla in det. De trodde helt enkelt att julskyltningen var över innan de nådde det huset. Men just där fanns en visuell representation av julens tysta hjärta. Inte en häftig display. Inte mycket ljus och ljud. Bara ett tyst fokus på den som är född att vara vår Frälsare.

Ibland undrar jag om det är lätt för oss att missa julens ”stilla hjärta”. Även när vi tittar på en del av julberättelsen kan vi missa det centrala budskapet i det hela. Var och en av evangelieförfattarna presenterar julen på olika sätt. Vissa kanske säger att bara Matteus och Lukas inkluderar julberättelsen. Men jag vill föreslå för er att vart och ett av evangelierna ger sin egen speciella betoning.

Markus – möjligen det äldsta av evangelierna – har inga födelse- eller barndomshistorier om Jesus. I stället är Markus ’jul’ inbäddad i de inledande orden, ”Här börjar glädjebudet om Jesus Kristus Guds son” (Mark 1:1). Jesus visar sig vara Guds Son från allra första början. Det är de goda nyheterna.

Johannes innehåller inte heller födelseeller barndomsberättelser, men visar julens centrum med ursprung i Guds hjärta. Ordet som blev kött bor bland oss – fullt av nåd och sanning.

Matteus inleder med en lång lista med namn i Jesu släktträd. Det är lätt att hop- pa över detta och missa dess betydelse. Inkluderade i listan är fem kvinnor som alla visade anmärkningsvärd tro, trots att samhället kan ha dömt dem hårt. Tamar – som lurade sin svärfar till graviditet; Rahab – en prostituerad som hjälpte de israelitiska spionerna; Rut – en föraktad utlänning; Bathsheba – en äktenskapsbryterska; och Maria – en ogift mor. Var och en var en del av Jesu släktträd. Om Jesus senare kommer att visa sig identifiera sig med syndare, är det för att det är ”i hans gener”. Jesus är förbunden med människor som oss som – trots syndfullhet och bräcklig mänsklighet – visar tro. Matteus gör sedan kopplingen till att Jesus är Immanuel – Gud med oss, i vår mänsklighet. Allt detta händer innan de traditionella julkaraktärerna – de vise männen – ens dyker upp. De kommer för att hitta den som är född till kung.

Lukas låter änglarna tillkännage att Jesus är Frälsaren, Kristus Herren. Detta budskap ges inte till de människor som du kanske skulle förvänta dig, utan i stället till herdar – som ofta anses vara religiöst utstötta på grund av sitt arbete. För sådana som dessa, som lever i samhällets utkanter, kommer Jesus som Frälsare.

Var och en av evangelierna presenterar en annan syn på julen. Det är lätt för oss att bli så engagerade i julberättelsen. Det kan innefatta sådant som vi har vant oss vid, som inte ens nämns i något av evangelierna. I stället kan vi ibland sakna julens stilla hjärta som det berättas i Skriften.

I år kanske vi återigen kan fokusera på vad evangelierna faktiskt berättar om Jesu ankomst. En som kommer för dem som är syndare och utstötta. En som kommer för att bli kung. En som blir Immanuel – Gud med oss. En som kommer för att bli vår Frälsare. En som har funnits från all evighet.

Med alla andra saker som händer vid denna tid på året, må vi fokusera våra hjärtan och sinnen på julens tysta hjärta: verkligheten om vem Jesus är. Guds Son. Det eviga Ordet som blev kött. Vår kung. Immanuel. Vår Frälsare. Kristus Herren.

Med psalm 115:3 (svenska ekumeniska psalmboken) säger vi: ’O kom till oss, bli hos oss kvar, Gud Son. Immanuel.’ Må Gud välsigna dig vid denna jultid och under hela det kommande året.

Lyndon Buckingham
General
Frälsningsarméns internationella ledare

Photo: Csar-Fotografie