En vän är förstående empatisk och godhjärtad & vän med dem som saknar en vän

Mitt hjärta fylls av tacksamhet till Gud för alla de människor vilka han har välsignat mig med, som har funnits vid min sida och visat kärlek, gett uppmuntran, stöd och råd i livets olika förhållanden, så att jag inte behöver vandra ensam genom livet. Ändå finns det många i vårt samhälle som lider av ensamhet och svåra människorelationer.

Tämä kirjoitus julkaistaan suomeksi kotisivuillamme helmikuun aikana.

I Kolosserbrevet kapitel 3 uppmanas vi att iklä oss innerlig medkänsla, vänlighet. ödmjukhet, mildhet, tålamod, tacksamhet, att undervisa och vägleda varandra med all vishet, och allt detta fullkomnas av kärleken. Vi uppmanas också att ha fördrag med varandra och ha överseende om vi har någonting att förebrå en annan.

Hur vi uppför oss och hur i visar förståelse kan påverka slutresultatet, som i berättelsen om Avigajil och Naval. I 1 Samuelsboken kapitel 25 kan vi läsa om den vackra och förståndiga Avigajil vars man Naval var styvsint och elak.

Efter prästen Samuels död flyttade David ut i öknen. Där hörde han talas om en rik man som klippte sina får i Karmel, och han skickade tio unga män till platsen. Där mötte de herdar som vallade den rike Navals hjordar.

David skickade Naval sin hälsning med orden: ”Jag önskar dig all lycka och allt gott för dig och din familj och allt du äger.” Davids män kom på en festdag och frågade om Naval kunde ta emot dem och ge dem vad han kunde. Naval vägrade och skickade bort dem med förolämpningar. ”Vem är David, vem är Isais son? Nuförtiden finns det många slavar som rymmer från sina herrar. Skulle jag ta av mitt bröd och mitt vin och det som jag har slaktat för mina fårklippare och ge det åt folk som kommer från jag vet inte var.”

Männen vände tvärt och gick tillbaka till David och berättade vad som hade hänt. ”Spänn på er svärden,” sade David till dem. Men en ung man kom med bud till Avigajil, Navals hustru, och sade: ”Se, David har skickat budbärare från öknen med hälsningar till vår husbonde men han snäste av dem. De har ändå varit så hyggliga mot oss: aldrig har vi blivit ofredade, och ingenting har kommit bort för oss under den tid vi har hållit till i deras trakter. Nu måste du tänka ut vad du kan göra. Domen är säkert redan fälld över vår herre och allt hans hus. Själv är han en så ondsint människa att man inte ens kan tala med honom.”

David hade all orsak att vara förbittrad: ”Det tjänade ingenting till att jag skyddade den mannens egendom ute i öknen, så att ingenting kom bort. Han har lönat gott med ont. Gud må straffa mig nu ooch framgent om jag låter ett enda manfolk i hans hus vara vid liv när morgonen kommer.” När Naval förolämpade David handlade Avigajil raskt för att få ett slut på den hotfulla situationen. Hon samlade ihop en stor mängd livsmedel och begav sig iväg för att möta David. När Avigajil sedan mötte en ilsken David steg hon genast ner från sin åsna och hälsade honom ödmjukt genom att falla ner inför honom med ansiktet mot marken. Hon tog personligen ansvar för situationen och sin mans dåliga uppförande och sade: ”Herre, skulden är min men låt mig få säga ett ord. Bry dig inte om den eländige Naval. Han har sitt namn med all rätt. Vettlös heter han och vettlös är han. Själv träffade jag aldrig männen som du sände. Så sant Herren lever, han som har hindrat dig från att spilla blod och ta rätten i egna händer, och så sant som du själv lever, herre, må det gå dina fiender och dem som vill dig illa på samma sätt som det går Naval”.

”Ta emot de gåvor som din tjänarinna medför, herre.” Avigajil delade frikostigt med sig av vad de behövde, för att rädda sin familj. Hon ville inte heller att David skulle få någonting ont på sitt samvete. ”Jag ber dig förlåta din tjänarinna vad hon har felat. Herren skall bygga dig ett kungshus som består. Du utkämpar Herrens krig och du skall inte göra dig skyldig till något som är orätt så länge du lever. Om någon skulle förfölja dig och stå dig efter livet skall Herren bevara ditt liv som en dyrbar sten, men dina fienders liv skall han lägga i sin slunga och skjuta bort. När Herren har gett dig allt det goda han har utlovat och satt dig till furste över Israel, så skall du inte behöva förebrå dig eller gräma dig över att du har spillt oskydigt blod och tagit rätten i egna händer. Men när Herren låter det gå dig väl, tänk då på mig, din tjänarinna.”

Följande morgon när Naval hade sovit ruset av sig berättade Avigajil allting som hade hänt för sin man. Då drabbades Naval av slag och han låg där som en sten. Omkring tio dagar därefter släckte Herren hans liv. När David fick höra att Naval var död sade han: ”Prisad vare Herren för att han har straffat Naval för den skymf som jag har lidit. Herren har hindrat mig från att begå en ogärning och låtit Navals ondska gå ut över honom själv.”

I sin välmåga och självbelåtenhet tänkte Naval inte på att ta vara på sina människorelationer utan underskattade dem och glömde folks namn. Han blev självisk och misstänksam mot andra och glömde de goda gärningar som de hade välsignat honom med. Han ansåg sig för god för att hjälpa andra och fick sedan lida för sina själviska motiv. Till sist vände sig hans onda gärningar mot honom själv.

David glömde inte mötet med Avigajil. Han kände igen en Guds kvinna när han såg en, och efter Navals död tog han Avigajil till hustru åt sig. Hennes goda förstånd, problemlösningsförmåga och ödmjukhet samt hennes vishet förberedde henne för uppgiften som Davids hustru och mycket skickliga kvinnliga ledargestalt.

En vän åt någon som inte har en vän

General Brian Peddle skriver i de internationella ledarnas invigningshälsning till kadettringen Nådens budbärare: ”I en värld där man samlar politiska poäng, bär på agg i åratal, kommer ihåg oförrätter och misstag, och där man måste göra sig förtjänt av meriter och respekt, kommer ni med budskapet om en annorlunda livsstil och ett annorlunda sätt att förhålla sig till varandra, nämligen nåden.”

Enligt Förbundslöftet förbinder sig en frälsningsofficer till att ”ta hand om de fattiga, ge de hungriga mat, klä dem som inte har kläder, älska dem som sällan möter kärlek, bli vän med dem som saknar vänner”.

Christian Karlsson, frälsningssoldat Borgå kår