Generalens påskhälsning: Det sista ordet på påsken

Flera av huvudpersonerna i berättelsen om Jesu korsfästelse och uppståndelse var oense om mycket, men de var överens om en sak: berättelsen om Jesus var över.

Pontius Pilatus

Pontius Pilatus trodde att han hade sista ordet om allt som hände i hans region. Det var en orolig del av den romerska världen, men trots den svåra situationen var Pilatus van vid att ha obestridd auktoritet. Om han bestämde sig för att en oskyldig man behövde dö för att bevara freden, så blev det så. Han överlämnade Jesus till att korsfästas, och det offentliga straffet utfördes på hans order. Senare, efter att ha hört om Jesu död, gav Pilatus sina sista instruktioner till de religiösa ledarna. ”Håll vakt”, befallde Pilatus. ”Gå och gör graven så säker som ni kan” (Matteus 27:65). Det var i princip ett trippellås på Jesu grav: en stor sten rullades fram, ett officiellt sigill fungerade som en kraftfull varning och beväpnade vakter vakade för att se till att ingen kom åt graven. Pilatus var säker på att han var den slutgiltiga auktoriteten i berättelsen om Jesus.

Maria, Jesu mor

Maria, Jesu mor, upplevde våndan i att se en älskad lida. Hon såg hur motstån- det mot Jesus växte, och hon oroade sig dag efter dag för att något fruktansvärt skulle hända. Till slut gick Jesu mäktiga fiender emot honom. Efter gripandet cirkulerade förmodligen rykten om misshandeln, tortyren och den förnedring han fick utstå. Hon måste ha känt sig så hjälplös, så nedbruten om hon visste att hennes son upplevde sådan smärta. Maria skulle ha gett sitt eget liv för att rädda hans, men det var inte möjligt. Det bästa hans mor kunde göra var att stå i närheten till det bittra slutet, eftersom hon inte ville att han skulle möta de sista smärtsamma ögonblicken ensam. Hon var där, nära korset, när Jesus tog sitt sista andetag (Johannes 19:25). Fylld av förtvivlan var Maria säker på att hans plågsamma död var det sista kapitlet i berättelsen om Jesus.

Petrus

Petrus visste att hans tjänst var över, och om han skulle vara ärlig visste han att den förtjänade att vara det. När allt kommer omkring hade han förnekat Jesus, inte en gång, inte två gånger, utan tre gånger. Just när Jesus behövde honom som mest hade han misslyckats kapitalt. Efter att tuppen galit och Petrus kom ihåg Jesu ord – att innan tup- pen gal skulle Petrus förneka Jesus tre gånger – böjde han sitt huvud i nederlag och grät bittert (Matteus 26:75). Petrus hade aldrig upplevt en sådan förtvivlan. Trots att han lovade sin vän och mästare att även om andra förnekade honom så skulle han aldrig göra det, hade det bara krävts en ihärdig tjänsteflicka för att få honom att falla isär. Genom att förneka Jesus hade Petrus förlorat den tjänst som hade blivit hans liv och glädje under de senaste tre åren. Med sin väns offentliga död på korset, i kombination med hans eget upprepade förnekande av att vara en av hans lärjungar, trodde Petrus att hans del i berättelsen om Jesus nu var över.

Berättelsen om Jesus var inte över

Men berättelsen om Jesus var inte över. Var och en av dem glömde en mycket viktig sak: Gud har alltid sista ordet.

Den där första påskmorgonen, när alla antog att hela berättelsen om Jesus redan hade skrivits färdigt, skrev den Himmelske Fadern det mäktigaste kapitlet hittills. Den stora stenen rullades bort, sigillet bröts och vakterna överväldigades av fruktan (Matteus 28:2–4). Allt detta visade att inget folk eller någon makt på jorden kan hindra Gud från att få sista ordet. Jesus var uppstånden, levande igen, och på grund av denna mäktiga sanning hade allt förändrats. Pilatus och de omständigheter han dikterade hade inte slutlig auktoritet över Guds Son eller hans efterföljare. Maria fick se sin sons död, inte som slutet, utan som en del av den fortsatta berättelsen om Guds passionerade nåd för mänskligheten. Och under dagarna som följde upptäckte Petrus att hans tjänst efter förnekelsen skulle bli ännu större än han vågade hoppas eller föreställa sig (Johannes 21:15-19).

Gud kommer att få det sista ordet

Kanske står du inför utmanande situationer i ditt liv just nu. Var förvissad om detta: Gud kommer att få sista ordet, och ingen fiende eller omständighet kan stå emot vår allsmäktige Guds ord.

Kanske lider någon du älskar djupt, och du känner dig otillräcklig för att lindra deras smärta eller läka deras sår. Kom ihåg att Gud kommer att få det sista ordet, och det ordet kommer att fyllas med nåd och hopp och slutlig seger.

Kanske känner du dig, precis som Petrus, inte längre värdig att användas av Gud. Kanske har du en gång i tiden övergett honom och är övertygad om att han nu har övergett dig. Var förvissad om detta: Gud kommer att få det sista ordet, och det kommer att vara ett mäktigt ord av upprättelse och förnyelse. Och vem vet? Kanske kommer du, precis som Petrus, att upptäcka att din mest inflytelserika tjänst ännu inte har kommit.

Min bön för dig, och för hela Frälsningsarmén, är att denna påsk på nytt ska förkunna att berättelsen om Jesus inte är slut, och att Gud alltid har det sista, segerrika ordet. Det kommer att bli ett triumferande ord som påminner oss om att Gud är större än någon fiende som står emot honom. Det kommer att vara ett mäktigt ord av nåd och hopp för dem som har ett förkrossat hjärta och är sårade. Och det kommer att vara ett återställande ord som påminner oss om att ingen synd är större än hans återlösande nåd.

Gud kommer att få det sista ordet, och det kommer att bli ett segerns ord!

Glad påsk, och Gud välsigne dig.

Lyndon BuckinghamGeneralFrälsningsarméns internationella ledare

Illustration: Romolo Tavani