Tack gud för min säng!

”I begynnelsen var Ordet och Ordet var hos Gud och Ordet var Gud. I honom var liv och livet var människornas ljus.” Joh. 1:1,4

Tämä kirjoitus julkaistaan suomeksi kotisivuillamme toukokuun aikana.

De kommer på besök till min hemby, ett medelålders par. Vi kan kalla dem Olgha och Sergej. Vi är några som samlats för att be och sjunga lovsånger. Vi har samlats en gång i veckan hela terminen.

Samlingarna går på två språk, svenska och ukrainska. Redan innan mörkret föll över Europa i form av kriget, som vi alla hoppats vi inte skulle behövt uppleva, så var ukrainska näst största språket i vår annars främst svenskspråkiga by. Nu är det ingen tvekan om saken.

Jag har aldrig träffat Olgha och Sergej tidigare, för de bor i en annan by, men redan i dörren utstrålar de något speciellt. Vi sjunger till gitarrackompanjemang som vanligt och frågar sedan ifall någon har något att dela med sig av. Sergej frågar om han får låna gitarren och tar upp ett välanvänt handskrivet häfte fullt med sångtexter ur sin slitna ryggsäck. Han börjar knäppa på gitarren, först lite trevande men hittar snart stämningen och börjar sjunga med varm och fyllig röst. Olgha stämmer in med klar och ljus stämma på en andra stämma i den vemodiga men melodiska sången. Det är så berörande att tårarna börjar bränna bakom ögonlocken. När sången tystnar börjar Sergej berätta.

– Vi bodde i ett litet hus i Ukraina. Vi hade en liten gård med några djur och en liten vinodling. Av indruvorna gjorde jag nattvardsvin till min kyrka. Våren 2019 blommade vinrankorna fantastiskt och till hösten kunde jag skörda så mycket vindruvor att det inte bara räckte till nattvardsvin i min egen kyrka utan till flera andra kyrkor också. Jag var så tacksam till Gud. Jag tänkte att jag hittat mitt sätt att tjäna Honom. Följande år och året därpå slog skörden helt fel och jag frågade Gud varför han inte välsignade skörden. Gud svarade – Jag förbereder dig för något. Det är inte bara vinodlingarna du kommer att mista, du måste vara beredd på att lämna ifrån dig mera.

Det blev ingen skörd 2022 heller och mot höstkanten förstod Sergej att Gud ville att de skulle fly. De packade sin lilla slitna ryggsäck. I den lade de endast varsin Bibel och de handskrivna sånghäftena. Med gitarren i handen och den slitna, lätta ryggsäcken på ryggen lämnade Sergej och Olgha sin lilla gård, vinodlingen och allt annat de hade kärt bakom sig och begav sig ut i det okända.

Vitaliina är också här i kväll. Hon har också en fin röst och sjunger med i lovsångerna vi har gemensamt. ”O store Gud” är hennes favorit Vitaliinas man är kvar i hemlandet och äldsta sonen ute i kriget. Med sig till Finland har hon sina andra barn och några barnbarn. Till Vitaliinas hem är vi alltid välkomna. Hon bjuder på te, solroshonung och Guds ord. Vi talar också om vardagliga saker och delar sorger och glädjeämnen. Vi skrattar och gråter tillsammans. Hemma hade hon en grupp för kvinnor och det vill hon ha här i byn också. Hon har så mycket spännande att berätta från sitt liv med Gud. Ikväll berättar Vitaliina hur Gud väckte henne förra natten för att be. Idag fick hon veta att sonen varit med om ett hårt slag vid fronten men klarat sig. Hon ler och tittar mot altaret där korset hänger.

Nu sitter de här Vitaliina, Olgha och Sergej, så trygga och utstrålar ljus, frid och tacksamhet. Sergej tar upp gitarren igen och han och Olgha sjunger. De sjunger en lovsång till Gud där de tackar för allt Gud gjort för dem. Tårarna rullar ner för Sergejs kinder och för mina och de andras kinder. Vi kramar om varandra.

”Och ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det” Joh.1:5. Jag har så mycket att lära mig av mina nya vänner. Jag skall börja i kväll med att tacka för att jag ännu en natt får sova i min egen säng.

Katarina Nordström, Frälsningssoldat, Nykarleby

Foto: Katarina Nordström

Illustration: Андрій Юрченя