Offentlig konst – handbok för statliga beställare by Statens konstråd

Offentlig konst Handbok för statliga beställare

Statens konstråd

Offentlig konst – handbok för statliga beställare

Förord När ska konsten in i planoch byggprocessen? Hur går konstprocessen till? Vad gör en samrådsgrupp? Vilken roll har curatorn? Dessa och andra vanliga frågor till oss på Statens konstråd försöker vi besvara i det här rikligt illustrerade metodstödet Offentlig konst – handbok för statliga beställare.

För att offentlig konst ska bli till behövs samarbete mellan många olika personer och yrkesgrupper. För att samarbeten ska fungera, behövs också kunskap om vad olika professioner gör och hur olika processer går till. Ömsesidig förståelse och respekt för varandras kompetenser är oftast en förutsättning för att resultatet av en process ska bli bra. Det är mot den bakgrunden som Offentlig konst – handbok för statliga beställare har skrivits fram. Handboken är ett resultat av regeringsuppdraget Hur bildeller formkonstnärlig gestaltning kan integreras när staten bygger (2018–2021). Den har tillkommit i nära samarbete med ett nätverk av representanter för våra samarbetsparter i uppdraget: Akademiska Hus, Fortifikationsverket, Jernhusen, Specialfastigheter, Swedavia och Trafikverket. Frågorna som handboken försöker besvara kommer från dem, men också från andra projektledare, arkitekter, drifts- och underhållsansvariga, planerare, ledningsrepresentanter och brukare. Den rymmer frågor

som vi ofta möter i våra samarbeten om offentlig konst i olika format: permanent konst, tillfällig konst och konst i stadsutveckling. Utomhus och inomhus, och i projekt över hela landet. Som framgår av titeln, vänder sig handboken i första hand till statliga beställare. Vi hoppas också att den kan inspirera kommuner, regioner och andra aktörer som vill arbeta eller redan arbetar med offentlig konst. Särskilt som den offentliga konsten i samband med riksdagens antagande av Politik för gestaltad livsmiljö 2018 fått en mer framträdande roll vid planering, byggande och gestaltning av våra gemensamma miljöer. Regeringsuppdraget Hur bildeller formkonstnärlig gestaltning kan integreras när staten bygger tillkom som ett led i arbetet med implementeringen av den nya politiken, vilken har tydliga kopplingar till bland annat FN:s globala hållbarhetsarbete inom ramen för Agenda 2030. Publiceringen av handboken ingår också i Statens konstråds uppdrag att utveckla och sprida kunskap om offentlig konst och gestaltning av gemensamma miljöer. Vi vill passa på att tacka våra samarbetsparter i uppdraget för inspiration, uppmuntran och konstruktiv kritisk läsning av handbokens texter. Vi vill också tacka våra samverkansmyndigheter och kollegor i arbets- och styrgrupperna för Gestaltad livsmiljö – Boverket, Riksantikvarieämbetet och ArkDes – för värdefulla inspel och faktagranskning. Statens konstråds viktigaste uppdrag är att verka för att konsten blir ett betydelsefullt inslag i samhällsmiljön. Det är inte möjligt utan nära samverkan med konstnärer och beställare: Fler behöver som sagt hjälpas åt.

Förhoppningsvis kan handboken bidra till att göra den offentliga konstprocessen mer begriplig för den som inte till vardags arbetar med offentlig konst, och väcka nyfikenhet så att fler vågar och vill verka för konstens plats i våra gemensamma rum. Väl mött framöver! Patrick Amsellem, direktör Lena From, chef för konstenheten och uppdragsansvarig Hur bildeller formkonstnärlig gestaltning kan integreras när staten bygger

Innehåll Tio argument för offentlig konst

Så kan offentlig konst göra skillnad

Exempel: Samverkan skapade innovation

Konst och Gestaltad livsmiljö

Offentlig konst – så finansieras den

Enprocentsregeln utanför Sverige

Upphandling av konst

Arbetsprocesser inom offentlig konst

Processkarta: Konst i planoch byggprocessen

Att arbeta i samrådsgrupp

Att arbeta med konstprogram

Process för permanent konst

105

Process för tillfällig konst

117

Process för konst i stadsutveckling

129

Frågor och svar om curatorns roll och kompetens i arbetet med offentlig konst

140

Fastighetsägarens ansvar för drift och underhåll

145

Exempel: bLINK – metodutveckling genom konst

153

Tio argument för offentlig konst Varför behövs offentlig konst i våra gemensamma rum? Här följer tio argument som svarar på varför offentlig konst är viktig i samhället:

Offentlig konst gör nytta. På en rad olika sätt. Undersökningar i USA har till exempel bekräftat att tillgången till konst kan avgöra vilka miljöer som besökare, invånare, medarbetare och kunder väljer att hyra, bo eller vistas i. Kontorshus i omedelbar närhet av offentliga konstverk har större uthyrningsprocent än andra kontorsfastigheter (Reston, Virginia). Turister som söker upp offentliga konstverk kan öka omsättningen för det lokala näringslivet. Det mest kända exemplet är Sauk County, Wisconsin, USA där omsättningen ökade med 300 procent. För drygt hälften av den så kallade millenniegenerationen avgör tillgången till konst var de vill studera och arbeta någonstans. Sju av tio amerikaner anser att offentlig konst stärker grannskapets identitet och bidrar till en mer positiv inställning till lokalområdet också hos andra. Gestaltning ligger tre-i-topp som avgörande faktor då amerikaner väljer bostadsområde.1 I Sverige finns ingen motsvarande undersökning, men där emot i Finland. 89 procent av näringslivet instämmer helt eller delvis att närhet till offentlig konst höjer fastighetsvärdet. 89 procent av näringslivet och 79 procent av den offentliga sektorn ser också att den offentlig konsten helt eller delvis gynnar det lokala näringslivet och ökar platsers attraktionskraft. Dessutom minskar kostnaderna för drift och underhåll, och offentlig konst bidrar till ökad trygghet genom nya målpunkter, rörelsemönster och flöden.2 1 Why Public Art Matters, Americans for the Arts (Washington DC 2018)

2 Handbok om enprocentsprincipen i Finland: För beställare av konst, Taike (Helsingfors 2015)

Sch, tyst, lyssna (2016), Ebba Matz. Kungliga musikhögskolan, Stockholm

Konst stärker konkurrenskraften

Arbetet med offentlig konst bidrar till samhällsutvecklingen redan genom själva konstprocessen – också då den kanske inte leder till ett konstverk eller till någonting helt annat än vad som från början var tänkt. Konst och konstnärliga processer är viktiga för att stimulera ett kreativt innovationsklimat, vilket är en av anledningarna till att forskare och produktutvecklare idag arbetar med konstnärer som partners. På samma sätt bidrar konstnärliga perspektiv och arbetsprocesser till innovation i det framtidsprojekt som ett samhällsbygge är. Av offentliga och privata fastighetsaktörer i Finland instämmer 67 procent helt eller delvis i påståendet att samarbete med konstnärer skapat nya, kreativa lösningar för plan-och byggprocessen som helhet.³ De konstnärliga metoderna kan både skapa lokalt engagemang och synliggöra frågor och kvaliteter på en plats. De kan också lyfta fram möjligheter som andra inte ser och därmed aktivt bidra till modeller för ökad samverkan och problemlösning.

3 Handbok om enprocentsprincipen i Finland: För beställare av konst, Taike (Helsingfors 2015)

Kepsen (2020), MYCKET. Bostadsområdet Råslätt, Jönköping.

Konstprocessen bidrar till innovationskraft

Det finns en stor och viktig skillnad mellan konstnärers och andra yrkesgruppers roller i arbetet med offentlig konst, oavsett om det handlar om konst i stadsutveckling, permanent konst eller tillfälliga verk. I kraft av sin profession kan konstnärer friare än andra hantera och förhålla sig till förutbestämda regler och förväntningar. De kan därför på andra sätt tänja ett uppdrags gränser och tillföra alternativa perspektiv. På så sätt ökar möjligheten att hitta innovativa lösningar i processen, även för andra. Det konstnärliga arbetssättet tillför möjligheter som annars kan förbises och som kan stärka våra gemensamma livsmiljöer över hela landet.

Lichen (2020), Ingrid Elsa Maria Ogenstedt. Luleå tekniska universitet. Foto: Olle Arbman.

Konstprocessen tillför nya perspektiv

Att få möta konst är en mänsklig rättighet. FN framhåller i artikel 27 i sin deklaration om de mänskliga rättigheterna att ”Var och en har rätt att fritt delta i samhällets kulturella liv, att njuta av konst samt att få ta del av vetenskapens framsteg och dess förmåner.”4 Idag har bland annat forskningsprojektet Den kreativa hjärnan vid Karolinska Institutets Centrum för kultur, kognition och hälsa, påvisat konstens och kulturens påverkan på människors såväl psykiska som fysiska välmående. Samtal inför konstverk kan till exempel väcka glömda minnen och verbaliseringsförmågor till liv hos demenssjuka. Utövande av konst kan ge tillgång till uttryck och känslor som inte kan fångas genom språk som skrift eller berättande.5 En amerikansk återkommande undersökning har även den belagt att konst och kultur påverkar folkhälsan positivt: Tillgången till offentlig konst minskar stress, väcker förundran, ger energi och förenar människor oavsett ålder, förutsättningar och bakgrund.6

4 FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna finns att läsa i sin helhet här: https://www.un.org/en/about-us/universal-declaration-of-human-rights 5 Mer om forskningsprojektet Den kulturella hjärnan finns att läsa här: http://www.kulturellahjarnan.se

6 Why Public Art Matters, Americans for the Arts (Washington DC 2018)

Råby Planet Festival (2018), Michael Beutler. Bostadsområdet Råby, Västerås.

Tillgång till konst – en mänsklig rättighet som stärker hälsan

Konsten tillför det specifika och kan ge platser och miljöer karaktär och identitet. Det är en stor kvalitet, oavsett om det handlar om storskaliga boendemiljöer eller om detaljer, som till exempel en konstnärlig utformning av ett dörrhandtag till en förskola. Konstnärer utgår i sitt arbete från det specifika sammanhanget. I arbetet tar de ofta in platsens historia och de befintliga sociala, fysiska och kulturella värden som finns där idag. Genom konsten tillförs nya värden samtidigt som befintliga värden tillvaratas. När konsten integreras i människors närmiljö skapar den möjlighet till meningsfulla upplevelser i vardagen vilket kan bidra till ökad livskvalitet. Konsten har genom historien ofta varit ett sätt att markera värde, att visa på betydelsen av en plats. Det gäller också idag.

Glänta (2013), Thomas Nordström. Anstalten och Häktet i Österåker.

Konst tillför det unika

Mirakel och The Repetition (2016), Santiago Mostyn. Malmö.

Politiker och planerare vill ofta veta vad invånare önskar och vill, när de planerar förändring av miljöer runt om i landet. Men hur kan frågor ställas som gör att många röster får höras? Vems röst ska sedan lyssnas på? Konstnärer har de senaste åren i sitt arbete utforskat hur invånarperspektiv kan stärkas och genom konstprojekt skapat metoder som ger invånare större möjlighet att påverka planoch byggprocesser. På så sätt kan arbete med konst bidra till att lokala perspektiv och människors specifika kunskaper om sin närmiljö tillvaratas. Genom att bredda möjligheterna att lyssna till fler, på olika sätt, kan konsten bidra till att skapa delaktighet och tillhörighet.

Mirakel (2017), Santiago Mostyn. Bostadsområdet Gärdeåsen, Ljusdal.

Konst bidrar till att göra fler röster hörda

Konst och konstprocesser kan skapa utrymme för att konflikter och meningsskiljaktigheter kommer upp till ytan. Det kan skapa en arena där de kan tas omhand, där olika åsikter respekteras och får komma till uttryck. Frågor om konst förmår ofta locka människor som annars inte möts till samma bord. Då kan fastighetsägares och myndigheters verksamheter och identiteter diskuteras förutsättningslöst och ibland förändras. Genom att ta sig friheten att pröva gränserna för vad som anses möjligt lyfter både konstnärerna och de konstnärliga verken också de stora frågorna. Frågor som kan rubba hela tillvaron och ifrågasätta grundvalarna för vår existens, de viktiga tankar som vi inte hinner med i vardagen, när vi är upptagna av alla praktiska saker och måsten. Konsten ger oss möjlighet att reflektera över frågor som varför vi finns här och varför vi gör det vi gör. Meningsskapande och sammanhangssökande frågor som gör oss till människor, och som har stor betydelse för ett långsiktigt hållbart demokratiskt samhälle.

Djungeln vaknar (1946), Gunnar Nylund. Sveriges lantbruksuniversitet, Ulltuna.

Konsten erbjuder en arena för debatt

Till den offentliga konstens största kvaliteter hör att den kan tilltala oss ordlöst och direkt. Det går också att säga att konst talar genom tid och rum. Det gör att vi idag, på 2000-talet, kan känna och leva oss in i våra förfäders liv då vi till exempel ser en 40 000 år gammal grottmålning. Konsten är intimt förknippad med vad det innebär att vara människa. Den spelar en viktig roll för hur vi förstår vår tillvaro och historia, och hjälper oss att reflektera kring hur människor tänkt före oss. Ny konst tillför möjligheter att möta oss själva och varandra här och nu, och kommer i framtiden att berätta något om vår samtid för framtida generationer. De samtal som konsten bidrar till kan öka vår förståelse för varandra, och vår respekt för andras åsikter. Den offentliga konsten är därför en hörnpelare i ett demokratiskt samhälle.

Guektien bïegkese – Guovtte biggii – Two Directions (2020), Outi Pieski. Nordiska museet, Stockholm.

Offentlig konst skapar möten och sammanhang

Konst av hög kvalitet ska finnas i alla människors vardag. Det var ett självklart mål redan när det svenska välfärdssamhället växte fram på 1930-talet: ”Den moderna demokratiska staten har att inträda i de funktioner som utövades av furstar, aristokrater och kyrkan i de gamla tiderna”, skrev museimannen Axel Romdahl i en tidningsartikel 1933.⁷ I texten väcker han för första gången idén om enprocentsregeln som metod för att göra detta möjligt. ”Samhället skall hjälpa konstnärerna att finna vägen ut till folket (folket taget ej i bemärkelsen blott av kroppsarbetarna utan av alla medborgarklasser)”. Fyra år senare (1937) antog riksdagen en finansieringsprincip baserad på Romdahls idéer. Konst skulle ingå då nya bostadsområden och gemensamma livsmiljöer skapades. Dåvarande kulturministern (ecklesiastikminister) Arthur Engberg skrev: ”Konsten är på väg att bliva allas egendom. Såväl i offentliga byggnader och samlingslokaler som på arbetsplatserna, i fabrikerna och på kontoren”.8 På 1930-talet tog sig samhället aktivt råd att göra omfattande satsningar på offentlig konst för att bidra till ökad livskvalitet för befolkningen. Den allmänna uppfattningen var att ett samhälle utan konst helt enkelt är ett fattigare samhälle. Denna hållning präglar även dagens kulturpolitiska mål för Sverige och Politik för gestaltad livsmiljö.

7 Axel L. Romdahl: ”Nutidskonsten och samhället”, Svenska Dagbladet den 26 februari 1933, s. 6.

8 Proposition Nr 157: Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående beredande av vidgade arbetsuppgifter för svenska konstnärer; given Stockholms slott den 19 februari 1937 (Stockholm 1937), s. 2.

Fijfere Vanás Geađgi/Vril Båt Sten (2018), Joar Nango och Anders Rimpi. Giella förskola, Jokkmokk.

Offentlig konst – en tradition att värna om

Konst är en demokratisk rättighet. Detta framgår tydligt av de kulturpolitiska mål för Sverige som har antagits av riksdagen.9 De framhåller att kulturen ska vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft med yttrandefriheten som grund, att alla ska ha möjlighet att delta i kulturlivet och att kreativitet, mångfald och konstnärlig kvalitet ska prägla samhällets utveckling. För att uppnå de kulturpolitiska målen ska det offentliga bland annat främja kvalitet och konstnärlig förnyelse. Vårt kulturarv ska också bevaras, användas och utvecklas.

9 https://www.regeringen.se/regeringens-politik/kultur/mal-for-kultur/

The Blue Orange (2012), Katharina Grosse. Vara stationshus. Foto: Carolina Jonsson

Offentlig konst – en demokratisk rättighet

Sveriges mål för kultur Målen för kulturpolitiken är att kulturen ska vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft med yttrandefriheten som grund, att alla ska ha möjlighet att delta i kulturlivet och att kreativitet, mångfald och konstnärlig kvalitet ska prägla samhällets utveckling.

• Främja allas möjlighet till kulturupplevelser, bildning och till att utveckla sina skapande förmågor, • Främja kvalitet och konstnärlig förnyelse, • Främja ett levande kulturarv som bevaras, används och utvecklas, • Främja internationellt och interkulturellt utbyte och samverkan, • Särskilt uppmärksamma barns och ungas rätt till kultur.

Workshop vid Kepsen (2020) av MYCKET. Bostadsområdet Råslätt, Jönköping.

För att uppnå de kulturpolitiska målen ska kulturpolitiken:

Glänta (2013), Thomas Nordström. Anstalten och Häktet i Österåker.

Så kan offentlig konst göra skillnad Konsten liknar kärleken – den uppfyller djupt mänskliga behov som pengar, mat och kläder inte kan tillgodose. Konst talar till alla delar av människan, även de som inte är mätbara och rationella. Det är några av förklaringarna till varför konst kan göra skillnad i vår vardag, och få oss att reflektera över vilka vi är. Konst behövs i vardagen för att den öppnar rum inom oss där vi – genom konstverken – vågar möta livets allra svåraste frågor; tankar och känslor som sorg, vrede, förundran, lycka, kanske bottenlös förtvivlan. Konst kan – mitt i vardagen – ge oss existentiella upplevelser som ligger bortom vardagen. Den offentliga konstens styrka är att den kan möta oss direkt och omedelbart, var som helst och när vi minst anar det. Plötsligt ser vi någonting oväntat på torget, i parken, i skolan eller på jobbet som kan påverka hur vi upplever vår miljö och får våra tankar att gå i nya banor. Något kanske skrämmande eller fantastiskt som vi inte kan förklara och inte sätta ord på, men som vi ändå förstår genom att konstverken talar direkt till oss på sitt eget sätt. Offentlig konst kan skapa mervärden för samhället och bidra till ökad livskvalitet.

Vad är offentlig konst Den offentliga konsten tar sig idag an alla möjliga uttryck och material – lika varierat och kritiskt som den konst som skapas för utställningar på museer, i konstgallerier eller på konstbiennaler.

Flyer (2014), Heinrich Müllner. Helikopterflottiljen Malmen, Linköping. Foto: Peter Hagdahl

Performanceverket Emergency Routine (2019), Public Movement. Stockholm.

Offentlig konst kan vara en skulptur på ett torg. Men den kan också vara ett helhetsintegrerat mönster i markbeläggningen på ett torg, eller ett ljusspel som förändrar stämningen i ett rum. Offentlig konst integreras idag allt oftare tidigt i urbana utvecklingsprocesser, där konsten ges storskaligt utrymme att påverka hela miljöer, som till exempel järnvägsstationer eller campusområden. Den kan vara ögonblicklig och tillfällig, till exempel en rörelse genom staden som inte är möjlig utan att publiken som deltagare blir en del av verket och är med och skapar det. Den offentliga konsten kan också vara en långsam process utan slut, som när ett stycke skog tas ur produktion för att dess värden ska säkras för oändlig tid. Ett odlingsexperiment, eller kanske en ljudinstallation som under några veckor överraskar där du sitter i parken. Sammanfattingsvis: Den offentliga konsten återspeglar och utvecklar, idag liksom tidigare, sin egen tid.

Exempel:

Hela fasaden på Humanistiska teatern i Uppsala är ett konstverk. Under arbetet med fasaden utvecklades flera nya tekniker. Projektet var möjligt tack vare ett nära samarbete mellan konstnären Ann Lislegaard, Statens konstråd, White arkitekter, Akademiska Hus, totalentreprenören NCC och brukaren Uppsala universitet. Ann Lislegaards abstrakta blommönster är utstansat i plåtfasaden på Humanistiska teatern i Uppsala. Frysta bildsekvenser som ökar rörelsen i byggnadens redan expanderande formspråk. Under dygnets mörka timmar är perforeringarna dessutom dramatiskt belysta bakifrån. Lislegaards konstnärliga gestaltning är frukten av ett nära samarbete mellan konstnären, Statens konstråds curator Peter Hagdahl, arkitekten Jacob Melin på White arkitekter, beställarens och fastighetsägarens projektledare Anders Pohl på Akademiska Hus, totalentreprenören NCC och brukaren Uppsala universitet. Alla parterna kunde i en samverkansentreprenad vara med och påverka processen på vägen. Samtliga lovordar också samarbetet, som krävde stor lyhördhet gentemot varandras kompetenser och arbetssätt, och är överens om att resultatet blev mycket lyckat. Att projektet initierades tidigt i byggprocessen framhålls som en helt avgörande faktor. Statens konstråd och konstnären kom in redan på planeringsstadiet och inte när huset stod färdigt. På så sätt kunde Ann Lislegaards konstverk integreras i byggnaden och inte bara bli ett smyckande tillägg.

Blomman från Weena, en tidsresa (H. G. Wells) (2017), Ann Lislegaard. Humanistiska teatern, Uppsala universitet.

Samverkan skapade innovation

Bakgrunden till bygget av Humanistiska teatern var att Uppsala universitet tänkte sig något utöver det vanliga. De önskade en ”märkesbyggnad” som utmärkte sig både till form och material. Visionen var att teatern – bokstavligen – skulle vara en lykta som lyser upp kvarteret, som annars mest består av putsade byggnader som är nedsläckta på natten. Även interiört ligger byggnaden i framkant med sitt avancerade ljudsystem och en förfinad akustik som gör att samtal kan föras utan mikrofoner. Arkitekten kom tidigt med idén att klä in fasaden med metallplattor som skulle bära på någon sorts mönstrad bild. Här väcktes samtidigt tanken på att bjuda in en konstnär i samverkan med Statens konstråd. Ann Lislegaard direktupphandlades för uppdraget. Hennes reflekterande och framtidsinriktade arbetssätt skulle passa väl in i den forskande miljön, konstaterade samarbetsgruppen. Det som avgjorde konstnärsvalet var, förutom Lislegaards tidigare erfarenhet av offentliga uppdrag, att hon hade stor kunnighet i att arbeta med datorgrafik och därmed en praktisk förståelse för förloppet att överföra bilderna till plåten. Projektets stora tekniska utmaning bestod just i att omvandla Ann Lislegaards grafiska blommönster till åttkantiga hål i aluminiumplåten. För det krävdes ett specialgjort designsystem som togs fram av Jonas Runberger och Frans Magnusson på Whites forskande avdelning Dsearch. De utarbetade ett underlag till Lislegaard där hela bildytan var utvikt. Som om fasaden var platt, fast byggnaden i själva verket är konisk och bredare upptill än vid marken. Detta gjorde beräkningen av hålens placering och storlek betydligt mer komplicerad. För att mönsterbilden skulle stämma och se rätt ut på håll behövde alla plattor räknas ut var för sig och med en parametrisk förskjutning. Varje enskild del av plåten består av en sorts unikt deformerad triangel och hela fasaden av tusentals perforeringar med noggrann finish. Arbetet utfördes av RMIG, ett företag specialiserat på metallperforering. Man kan säga att Ann Lislegaards bildunderlag genomgick något liknande en gammaldags rastreringsprocess – fast

möjliggjord med uppdaterad programmeringsteknik. Uppdragets tydliga och speciella förutsättningar inspirerade Ann Lislegaard. Inte minst Humanistiska teaterns placering mitt i Uppsalas vetenskapliga historia utgjorde en lockelse för henne. Sedan tidigare var hon intresserad av Carl von Linné och besökte inledningsvis Linnés trädgård liksom Carolina Rediviva och Gustavianum med den anatomiska teatern. Universitetet ville också uttryckligen att Lislegaards konstnärliga gestaltning skulle förankra byggnaden till platsen och den omgivande miljön. Teatern ligger i det som idag är humanisternas kvarter, men som vid förra sekelskiftet tillhörde naturvetenskaperna. Här fanns alltså en bred kunskapshistoria att ta hänsyn till. Lislegaard kallar sitt konstverk för Blomman från Weena, en tidsresa (H. G. Wells), efter sciencefictionförfattaren Wells berättelse Tidsmaskinen från 1895. I romanen figurerar ett par blommor, tidigare okända på jorden. De har kommit med tillbaka och är det enda beviset för att resan överhuvudtaget ägt rum – och för att framtiden existerar. På samma sätt ser Lislegaard på Humanistiska teatern som en sorts tipskapsel där nya tankar utvecklar sig. Och liksom blommorna i Wells bok fastnade på tidsmaskinens yta har hennes bildsekvenser slagit rot i fasaden. En fascinerande vision, genomförd genom ett innovativt samarbete. Magnus Bons

Marmorlinjen (2019), Anna Högberg och Johan Tirén. Bostadsområdet Gamlegården, Kristianstad.

Konst och Gestaltad livsmiljö ”Arkitektur, form och design ska bidra till ett hållbart, jämlikt och mindre segregerat samhälle med omsorgsfullt gestaltade livsmiljöer, där alla ges goda förutsättningar att påverka utvecklingen av den gemensamma miljön.” Det är det övergripande syftet med politikområdet Gestaltad livsmiljö, som enhälligt antogs av Sveriges riksdag 2018. Nytt är att konst och kulturmiljö lyfts som självklara för att en bra helhet ska kunna uppnås. Konsten ges en framträdande roll i politiken för Gestaltad livsmiljö, som är styrande för staten och vägledande för regioner och kommuner. Staten ska vara ett föredöme som aktör och verka för att syftet uppnås genom att: •

hållbarhet och kvalitet inte underställs kortsiktiga ekonomiska överväganden

•

kunskap om arkitektur, form och design utvecklas och sprids

•

det offentliga agerar förebildligt

•

estetiska, konstnärliga och kulturhistoriska värden tas till vara och utvecklas

•

miljöer gestaltas för att vara tillgängliga för alla

•

samarbete och samverkan utvecklas, inom landet och internationellt.

konstnärers perspektiv både kan förstärka befintliga och bidra till nya värden på andra sätt än andra gestaltande professioner förmår eller är utbildade för. Det gäller såväl estetiska och kulturella som sociala värden. Arbete med konst och konstverk visar på omsorg och en vilja att investera i den lokala miljön, inte bara ekonomiskt. Det kan bidra till en gestaltad livsmiljö som tar hänsyn till och visar respekt för dem som vistas där. Konst verkar ofta inkluderande på andra sätt än till exempel parkbänkar, lekredskap och cykelbanor genom sin förmåga att väcka liv i våra tankar och känslor. Arbetet med konst och konstnärliga processer kan också bidra till att invånares perspektiv och specifika kunskaper kan lyftas in och ges möjlighet att påverka. Framförallt tillför den offentliga konsten något som är specifikt: Ett konstnärligt uttryck som tillkommit för just den här platsen eller situationen. Den offentliga konsten har en särskild förmåga att skapa nya sammanhang och förändra upplevelsen av en plats i grunden. När konst ges plats i de gemensamma rummen görs konsten också tillgänglig för fler än dem som själva söker sig till exempelvis konstmuseer eller gallerier. Politikområdets föregångare Framtidsformer uppmärksammade arkitektur-, form- och designområdenas betydelse för en långsiktigt hållbar utveckling. Gestaltad livsmiljö understryker också konstens och kulturarvets betydelse. Politikområdet lyfter både värdet av den fysiska utformningen i våra gemensamma miljöer och de sociala värdenas betydelse för samhällets hållbarhet. Enkelt uttryckt kan också sägas att Gestaltad livsmiljö både handlar om fysisk gestaltning och om att anlägga ett större helhetsperspektiv när offentliga miljöer planeras och utformas.

Konstens betydelse för ett mer hållbart samhälle I politiken för Gestaltad livsmiljö lyfts den offentliga konstens roll för ett mer hållbart samhällsbygge bland annat för att konsten och

Samverkan en förutsättning Riksdagen framhåller att konst, arkitektur, form, design och kulturarv – som kompetensområden och fysisk gestaltning – måste samverka för att målet för Gestaltad livsmiljö ska kunna uppnås. För att ta tillvara den potential som gestaltning av gemensamma miljöer har i samhällsbygget, krävs förmåga att anlägga tvärsektoriella perspektiv och att se till helheten. Olika kompetenser måste samarbeta. Boverket har regeringens uppdrag att ta ett samlat ansvar för samordning, kompetensstöd och främjande insatser till offentliga aktörer. Detta arbete ska ske i samverkan med Riksantikvarieämbetet, ArkDes och Statens konstråd. Centralt i samarbetet är en helhetssyn på gestaltning och hållbarhet. Som det uttrycks i propositionen:

”Väl gestaltade och funktionella livsmiljöer, med framträdande estetiska och konstnärliga värden och beständiga material, ökar trivseln och därmed män niskors livskvalitet. Livsmiljön har en grundläggande betydelse för människors hälsa och välbefinnande. En gestaltning av hög kvalitet är en investering i alla hållbarhetens dimensioner. Om kortsiktiga ekonomiska aspekter överordnas andra hänsyn riskeras grundläggande värden i människors liv.”

Politik för gestaltad livsmiljö – del i en större helhet Målet för Gestaltad livsmiljö kompletterar flera andra nationella mål som berör våra livsmiljöer. I propositionen framhålls särskilt de för Sverige uppsatta målen för miljöpolitiken, kulturpolitiken, kulturmiljöpolitiken, samhällsbyggandet, hållbara städer, transportpolitiken, folkhälsopolitiken och funktionshinderpolitiken samt det klimatpolitiska ramverket. Kopplingar görs också till New Urban Agenda (FN: s 20-års strategi för bostäder och hållbar stadsutveckling) och till de globala hållbarhetsmålen i Agenda 2030 som ytterst syftar till att avskaffa extrem fattigdom, minska ojämlikheter och orättvisor i världen, att främja fred och rättvisa och att lösa klimatkrisen. Efter 2020 relateras Politik för gestaltad livsmiljö också till EU-kommissionens initiativ att skapa ett nytt europeiskt Bauhaus (New European Bauhaus) där gestaltningens, konstens och kulturens betydelse för skapande av ett grönt och hållbart samhälle lyfts in. Initiativet är en del i förverkligandet av den europeiska strategiagendan Green New Deal och vill bidra till en samhällsutveckling byggd på inkludering, mångfald, tillgänglighet, hållbarhet, kreativitet och innovation.

Loggbok (2012), Sofia Sundberg, Karl Tuikkanen och Ingo Vetter. Gruvstadsparken, Kiruna.

Offentlig konst – så finansieras den Finansiering av offentlig konst görs på många olika sätt. I Sverige är det vanligast att bekosta offentlig konst genom enprocentsregeln, en finansieringsmodell som innebär att cirka en procent av budgeten avsätts för konstnärlig gestaltning vid ny-, om- och tillbyggnad. I politiken för Gestaltad livsmiljö – som är styrande för staten och vägledande för regioner och kommuner – framhålls särskilt att statliga aktörer ska agera förebildligt. Bland annat genom att tillämpa enprocentsregeln när staten bygger om, till och nytt. En procent av den totala projektkostnaden för konst vid planering och byggande är i praktiken ett riktmärke för finansieringen. Både för regioner och kommuner, och för statliga aktörer. I små, avgränsade projekt, till exempel tillgänglighetsanpassning, kan en procent av projektbudgeten vara för lite för att arbete med konstnärlig gestaltning ska bli möjligt. Då måste budgeten förstärkas med andra medel. I stora infrastrukturprojekt eller projekt som av andra skäl kostar särskilt mycket att anlägga (marksanering, pålning etc.), kan en procent vara orimligt mycket att avsätta för konstnärlig gestaltning. Då får en avvägning göras av vilket belopp som är rimligt, sett ur det specifika projektets behov. För permanent konst i Sverige används enprocentsmedlen i huvudsak för att finansiera konstnärernas arvoden och produktion av konstverken. Kostnader för till exempel eldragning, anläggning och montering tillkommer för beställaren, och finansieras då genom den ordinarie projektbudgeten.

Offentlig konst i samarbete med Statens konstråd När Statens konstråd ingår avtal med ett statligt bolag eller en statlig myndighet reglerar avtalet både hur arbetet med konsten ska gå till och hur finansieringen av konsten ska göras. Vissa aktörer, till exempel Akademiska Hus, har valt att avsätta upp till en procent av bolagets totala investeringsbudget för konstnärligt gestaltningsarbete i samband med planering och byggande. Statliga fastighetsaktörer som inte ingått något sådant avtal kan kontakta Statens konstråd för konsultation om vilken budget som, givet den specifika platsen och situationen, kan vara rimlig för konstnärligt gestaltningsarbete. Trafikverket, som arbetar med stora infrastrukturprojekt, avsätter idag vad som anses vara en skälig budget för konsten från fall till fall, i relation till det specifika projektets behov. Andra statliga aktörer, som Specialfastigheter, finansierar konsten genom att avsätta upp till en procent av budgeten för konst i vissa utvalda projekt.

Enprocentsregeln och rutiner för arbete med offentlig konst Den statliga myndigheten Konstnärsnämnden har i flera rapporter visat att kommunerna och regionerna i Sverige tagit täten i arbetet med den offentliga konsten och idag är större beställare av offentlig konst än vad staten är. 41 procent av Sveriges 290 kommuner och i 55 procent av de 21 regionerna tillämpar enprocentsregeln. Kommunala och regionala fastighetsaktörer ligger också steget före med tillämpningen av rutiner som gör att offentlig konst tidigt kopplas in i planoch byggprocessen och inte kommer som ett tillägg i slutet. Detta ses som en sporre av riksdagen som med politiken för Gestaltad livsmiljö understryker att också staten ska vara en förebildlig beställare. Detta är särskilt viktigt eftersom vi idag vet att samarbeten mellan konstnärer, beställare och brukare leder till högre kvalitet

i gestaltningen, både för det fysiska resultatet och för konst- och byggprocessen på vägen dit. Det ger möjligheter för fler att påverka och är kostnadseffektivt i både anläggnings- och driftsskede.

Regel eller rekommendation? Den viktigaste förklaringen till kommunernas och regionernas ”försprång” är lokalpolitiska beslut om att tillämpa enprocentsregeln just som en regel. Staten har historiskt sett i stället valt att tillämpa enprocentsregeln som en rekommendation för finansieringen av offentlig konst, tillsammans med särskilt riktade anslag och uppdrag till Statens konstråd. Ett exempel på detta är att Statens konstråd, som ett led i implementeringen av Gestaltad livsmiljö har haft uppdraget att i samarbete med statliga fastighetsförvaltare utarbeta metodstöd för hur upp till en procent av budgeten för ett byggprojekt, vid ny-, om- eller tillbyggnad, kan avsättas till bildeller formkonstnärlig gestaltning när staten bygger. Ett resultat av uppdraget var att Akademiska Hus 2019 var först ut med att teckna samarbetsavtal med Statens konstråd för arbetet med den offentliga konsten. Jernhusen, Fortifikationsverket och Statens fastighetsverk har följt efter.

Det här är enprocentsregeln Enprocentsregeln är en ekonomisk princip som innebär att ca en procent av den totala budgeten avsätts för konstnärlig gestaltning vid ny-, om- och tillbyggnad. Enprocentsregeln bygger inte på EN given arbetsmodell, och det har aldrig funnits någon sådan. Därför finns stora variationer i hur regeln tillämpas och beräknas. Både mellan stat, region och kommun och mellan kommuner och regioner.

Vill du läsa mer? Mer om staten och enprocentsregeln finns att läsa på Statens konstråds hemsida: www.statenskonstrad.se. Konstnärsnämndens rapporter om enprocentsregeln är nedladdningsbar från Konstnärsnämndens hemsida: www.konstnarsnamnden.se. Den senaste heter 1% för konstnärlig gestaltning av offentlig miljö: En komparativ studie av enprocentsregeln i kommuner och regioner 2012 och 2018 (2020).

Doprum. Ljusbrytning (1940), Alf Munthe. Karolinska sjukhuset, Solna. Foto: Michael Perlmutter.

Statens insatser i punktform Sverige införde enprocentsregeln 1937. Statens konstråd bildades samma år för att administrera arbetet med den offentliga konsten. Från 1947 och framåt har statens finansiering av konst skett genom särskilda anslag och uppdrag till Statens konstråd. När politiken för Gestaltad livsmiljö antogs av riksdagen 2018 blev enprocentsregeln på nytt aktuell. I politiken framhålls tydligt att staten ska föregå som exempel och avsätta upp till en procent för konst när staten planerar och bygger. Här följer några av statens insatser för den offentliga konsten i punktform:

1937 Enprocentsregeln beslutas av riksdagen på förslag av utredningen SOU 1936:50: Betänkande och förslag angående beredande av vidgande arbetsuppgifter för svenska konstnärer: avgivet den 1 december 1936. Statens konstråd bildas. Uppdrag: Att arbeta med konst i miljöer med statlig verksamhet, samt att köpa konst för utplacering på statliga myndigheter.

1937–1947 Enprocentsregeln tillämpas av Statens konstråd.

1947– Statens konstråd tilldelas ett årligt anslag för arbetet med offentlig konst.

Foto: Mailis Stensman

DNA-Molekyl (1977), Bror Marklund, färdigställd av Kerstin Möller-Nielsen. Uppsala universitet.

Var är du Jacques Bernis? (2001), Silja Rantanen. Arlanda flygplats.

Foto: Åke E:son Lindman

Utan titel (1970), Elli Hemberg. Riksarkivet, Stockholm.

Norra skenet (1969), Ernst Nordin. Umeå universitet. Fotograf: Okänd

1976– Statligt stöd till konst i folkparker och Folkets hus.

1997–2009 Statens konstråd har ett vidgat uppdrag för att arbeta med konst i icke-statliga miljöer.

1998 Riksdagen beslutar om Sveriges första arkitekturpolitik: Framtidsformer: Förslag till handlingsprogram för arkitektur & formgivning.

2010–2013 Statens konstråd har i särskilt uppdrag att tillsammans med Boverket, Riksantikvarieämbetet och nuvarande ArkDes samverka om gestaltning av offentliga miljöer.

Foto: Gerry Johansson

Kulturpropositionerna 1974:28, 1975:20 och 1975/76:135 grundlägger kulturpolitiken som ett självständigt politikområde i Sverige.

Foto: Gerry Johansson

1974

The Heart of Bobo (1996), Katarina Norling. Sveriges lantbruksuniversitet, Alnarp.

Statligt stöd till konst i bostadsområden.

Mellan skymning och gryning (1999), Ebba Matz. Henry Dunkers plats, Helsingborg.

1962–1996

For Karlstad (2005), Jenny Holzer. Stora torget, Karlstad. Foto: Andreas Eliazon Windshield (2004), Carsten Höller. Östra hamnen, Västerås. Foto: Christer Hallgren

2016–2018 Statens konstråd har i särskilt uppdrag att genom regeringssatsningen Konst händer arbeta med konst på initiativ av civilsamhället i miljonprogrammets bostadsområden.

2018 Riksdagen beslutar om Politik för gestaltad livsmiljö och framhåller vikten av att statliga aktörer tillämpar enprocentsregeln vid planering och byggande.

2018–2020 Statens konstråd har i särskilt uppdrag att utveckla och sprida kunskap om offentlig konst.

2018–2020 Statens konstråd har i särskilt uppdrag att i samarbete med statliga fastighetsförvaltare, utarbeta metodstöd för hur upp till en procent av budgeten för ett byggprojekt, vid nybyggnation, om- eller tillbyggnad, kan avsättas till bildeller formkonstnärlig gestaltning när staten bygger.

2021 Regeringen anslår 25 miljoner kronor till Statens konstråd för att öka statens inköp av konst. Satsningen görs för att stötta det svenska konstlivet under coronakrisen.

Ingen titel (2016), Milena Bonifacini, Copenhagen Plant Science Centre, Københavns Universitet. Foto: Erling Lykke Jeppesen

Enprocentsregeln utanför Sverige I Sverige har enprocentsregeln i staten oftast tillämpats som en rekommendation. I delar av västvärlden är enprocentsregeln för offentlig konst däremot en regel – utan undantag. Sverige införde enprocentsregeln genom riksdagsbeslut på 1930-talet. Då hade liknande satsningar redan gjorts i länder som Belgien, Frankrike, Tyskland, USA och Österrike. Ett viktigt skäl var att ge konstnärer möjlighet till försörjning under depressionen, den djupa ekonomiska kris som drabbade många länder hårt efter den stora börskraschen i USA 1929. Ett annat skäl var att konsten sågs som en viktig del av det demokratiska samhällsbygget och därför skulle göras tillgänglig för fler, på gator och torg, i skolor, posthus och stadshus. Tillgänglighet och konstnärernas livsvillkor är i grunden fortfarande de viktigaste skälen till att konst finansieras genom offentliga medel. Sedan 1930-talet har enprocentsregeln som finansieringsprincip i västvärlden fått förstärkta regelverk under framförallt tre perioder. Först på 1950- och 1960-talen, då offentlig konst gavs självklar plats i samband med återuppbyggnaden av städer och samhällen efter andra världskrigets bombningar. Därefter på 1980- och 1990-talen, då stora tidigare industriområden tömdes på verksamheter och blev möjliga att omvandla till stadsdelar med bostäder och kontor – och offentlig konst. Än idag är enprocentsregeln den vanligaste finansieringsformen av den offentliga konsten som från 2010-talet uppmärksammats med förnyad kraft. Inte minst för sin förmåga att genom tankeväckande verk bidra till platsers identitet, kvalitet och attraktionskraft. Beatrice Oroug

Uten tittel (2008), Astrid Løvaas og Kirsten Marie Wagle. Den Norske Opera & Ballett, Oslo, Norge. Foto: Jiri Vondrous

Här följer ett axplock av hur enprocentsregeln tillämpas i olika länder:

Danmark Cirkulære om kunstnerisk udsmykning af statsligt byggeri m.v. (Kunstcirkulæret) gäller allt statligt byggande. Minst en och en halv procent av byggprojektkostnaderna ska avsättas för konstnärlig gestaltning när byggnaden är statlig eller byggd för att användas av institutioner som får mer än 50 procent i driftbidrag från staten.

Norge Kunstordningen är en förordning som föreskriver att en halv till en och en halv procent av budgeten för nya statliga byggprojekt avsätts för konst.

Den Norske Opera & Ballett (2008), Oslo, Norge. Foto: imageBROKER/Hans-Peter Marschal

Island Bildkonstlagen – Myndlistarlög – stadgar att minst en procent av den totala byggkostnaden när det offentliga bygger ska avsättas för konstnärlig gestaltning.

Finland Enprocentsprincipen anger att cirka en procent av byggprojektkostnaderna avsätts för konstnärlig gestaltning då det offentliga planerar och bygger. Principen tillämpas som en regel i statliga byggprojekt.

Flamingo (1074), Alexander Calder. Utanför Kluczynski Federal Building, Chicago, USA. Foto: Mariana Ianovska

USA På federal nivå anslås sedan 1963 en halv procent av byggnadskostnaderna för konstnärlig gestaltning genom General Services Administration (GSA) program Art in Architecture. Delstater och städer har egna regelverk och avsätter ofta två procent för konst i samband med offentligt byggande.

Frankrike En procent av produktionskostnaderna vid offentligt byggande ska avsättas för konstnärlig gestaltning.

Tyskland Den federala lagen Kunst am Bau innebär att minst en procent av kostnaden för offentliga byggnader avsätts för konstnärlig gestaltning kopplad till arkitektur. I flera förbundsländer och lokala stadsmyndigheter finns liknande riktlinjer. Ett exempel är München, som strävar efter att avsätta upp till två procent för konstnärlig gestaltning vid offentlig byggverksamhet.

Nederländerna Medel för konst ska alltid avsättas när staten planerar och bygger då totalkostnaden är högre än 1 000 000 Euro.

Estland En procent av kostnaderna avsätts enligt lag för konstnärlig gestaltning, vid nybyggnad eller renovering av statliga och offentliga byggnader.

Upphandling av konst I Sverige gäller upphandlingslagstiftningen också för offentlig konst. De kulturpolitiska målens vision om att kulturen ska vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft och att kreativitet, mångfald och konstnärlig kvalitet ska prägla samhällets utveckling måste därför alltid balanseras mot upphandlingslagstiftningens grundläggande principer Inom konstvärlden finns en etablerad samsyn om att varje konstnärskap är unikt – inga leverantörer är lika. Upphandlingslagstiftningen uppfattar emellertid inte konstnärer som leverantörer av unika värden eller konstverk, utan som leverantörer av varor eller tjänster. Ett undantag finns: 6 kap. 14 § punkt 1 LOU. Detta upphandlingsförfarande kallas ”förhandlat förfarande utan föregående annonsering” och kan användas om den upphandlande parten kan leda i bevis att endast en viss leverantör är möjlig därför att: •

Syftet med upphandlingen är att skapa eller förvärva ett unikt konstverk eller en unik konstnärlig prestation.

Generellt kan sägas att alla möjligheter till offentliga uppdrag ska annonseras och vägledas av de fem grundläggande principer som genomsyrar all upphandlingslagstiftning: Icke-diskriminering, likabehandling, proportionalitet, öppenhet och ömsesidigt erkännande. Principerna gäller oavsett om en aktör omfattas av lagen om offentlig upphandling (LOU), lagen om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster (LUF) eller om avsikten

är att upphandla en koncession enligt lagen om upphandling av koncessioner (LUK).

Tröskelvärden med mera Vilka tröskelvärden och annonseringsregler som gäller för olika upphandlingsformat revideras emellanåt. Aktuell information ska alltid finnas hos Upphandlingsmyndigheten. Upphandlingsmyndigheten har när detta skrivs regeringens uppdrag att ta fram ett metodstöd för hur kvalitetsfrågorna kan stärkas vid offentlig upphandling, med specifik inriktning på arkitektur (inte på konst). Slutrapportering till regeringen sker i december 2022. Upphandlingsmyndigheten har också uppdraget att tillsammans med Boverket ta fram ett stöd till offentliga beställare av arkitektur och gestaltad livsmiljö. Också här är stödet inriktat specifikt på arkitektur (inte på konst). Metodstöden kommer att publiceras på Upphandlingsmyndighetens hemsida.

Mer om upphandling Fördjupad information om vilka upphandlingsformat som medges inom offentlig upphandling finns på myndigheternas Upphandlingsmyndighetens respektive Konkurrensverkets hemsidor. Upphandlingsmyndigheten: www.upphandlingsmyndigheten.se Konkurrensverket: www.konkurrensverket.se

Gravitational Ripples (2018), minnesvård efter flodvågskatastrofen 2004, Lea Porsager. Kungl. Djurgården, Stockholm

Arbetsprocesser inom offentlig konst Det finns många olika arbetsprocesser för arbetet med offentlig konst – nästan lika många som det finns konstprojekt och sammanhang. Vad som kan göras, och när, påverkas till exempel av om det går att sätta igång konstprojektet på självständigt initiativ, eller om konstarbetet måste anpassas till en redan påbörjad byggprocess. Det påverkas också av om konsten exempelvis ska ha tillfällig karaktär, vara permanent eller vara del i en lång stadsbyggnadsprocess.

Innan konstnären börjar arbeta Många gånger är det bra med en väl tilltagen uppstart. Om ett konstprojekt förbereds ordentligt, ges konstnärerna bättre förutsättningar för sitt arbete. Under förberedelsefasen kan en curator anlitas och en samrådsgrupp med rätt kompetens sättas samman. Då ökar möjligheterna att bedöma förutsättningarna för konstnärlig gestaltning, som kan sammanfattas i till exempel ett konstprogram. Då finns också tid att välja rätt upphandlingsform för det konstnärliga projektet, och säkerställa hur framtida driftoch underhåll ska hanteras.

När konstnärerna börjar arbeta När konstnär valts för det konstnärliga arbetet inleds konstnärens idéarbete eller skissperiod: Tiden som konstnären har på sig för att utifrån sitt konstnärskap och projektets förutsättningar föreslå en

konstnärlig gestaltning. När idén eller skissen blivit godkänd, börjar konstprojektets produktionsfas. Nu ska idén utföras och bli verklighet. När arbetet är klart finns en ny konstnärlig gestaltning. Vid tillfälliga konstprojekt kan konstverken ge publiken upplevelser för livet. Är gestaltningen permanent kan både samtida och framtida generationer skapa en relation till konsten.

Uppstart och förberedelser Alla projekt har större chans att lyckas om de förbereds ordentligt. Det gäller även konstprojekt. En bra förberedelse bidrar till att ge konstnärerna bättre förutsättningar att utföra sitt arbete.

Anlita konstkompetens från början Allt fler framhåller idag konstens och konstnärernas betydelse för våra gemensamma miljöer. Därför är det också viktigt att konstkompetens involveras tidigt i gestaltningsprocessen, både vid planering och ny-, om- och tillbyggnad. Både konstnärer och curatorer kan bidra med sin specialistkompetens när förstudier görs då platser eller områden ska förändras. I samarbete med till exempel arkitekter och antikvarier kan de olika kompetenserna tillsammans få syn på andra saker än då de arbetar var och en för sig, och uppmärksamma befintliga värden på andra sätt. Att tidigt involvera konstkompetens i till exempel utredningsarbete kan därför bidra till att höja kvaliteten på hela det planerade projektet, på gestaltningsarbetet som helhet och påverka såväl platsval som riktning för kommande konstprojekt.

Säkerställ projektets förutsättningar När beslut har fattats om ett konstprojekt bör en curator kan anlitas och så snart som möjligt, som i samråd med projektets beställare kan sätta samman en samrådsgrupp med rätt kompetens för det

konstnärliga gestaltningsuppdraget. Andra frågor att tänka igenom tidigt är till exempel: Vilken kompetens har vi inom vår egen organisation? Behöver vi anlita annan kompetens för projektet? Vilka inom organisationen har mandat att fatta beslut om ekonomi, säkerhet och teknikfrågor? Vad har vi för budget? Vem har framtida driftoch underhållsansvar för konsten? Hur säkras finansiering för detta? Allt detta är bra att prata igenom under förberedelsefasen, eftersom det kan spara tid och pengar i slutet. Till exempel kan intressekonflikter inom den egna organisationen, eller som berör den tänkta platsen för projektet, komma i dagen och redas ut. Det kan till exempel röra krav från tillståndsgivande myndigheter för byggprojekt (Riksantikvarieämbetet, länsstyrelsen, kommunens stadsbyggnadskontor eller trafikkontor…) och därmed även frågor som säkerhet, barnsäkerhet, hållbarhet, underhållsbehov och framkomlighet med mera. Om arbetet påbörjas i god tid finns goda förutsättningar för en curator att tillsammans med den statliga fastighetsaktören engagera en samrådsgrupp med bredd, djup och beslutsmandat. Då ökar möjligheterna att bedöma förutsättningarna för konstnärlig gestaltning och den konstnärliga kvaliteten vid viktiga vägval redan från början i processen. Väl förberedda projekt ökar förutsättningarna för kontinuitet och långsiktig hållbarhet både för den konstnärliga gestaltningen och för projektet i stort.

Att tänka på i början av konstprojekt • Överväg att anlita konstnärer i förstudie- och utredningsarbete • Formulera konstprojektets syfte • Säkra tillräcklig budget • Utse konstprocessledare • Tillsätt en samrådsgrupp • Bestäm vem som ska besluta om vad • Rekrytera kompletterande kompetens om den behövs • Utred interna intressekonflikter • Säkra ansvar och pengar för framtida drift och underhåll • Identifiera och engagera andra berörda aktörer (boenden, brukare, samarbetsparter med flera)

Konst i planoch byggprocessen Uppstart och förberedelser: Involvera Statens konstråd

i arbete med vision, program och förstudier. Statens konstråd ansvarar sedan för konstnärlig kvalitetssäkring och processledning genom hela den följande processen ●

Vision

I komplexa projekt godkänns konstprogrammet här. Det

innehåller konstnärlig vision, förslag på platser för konst, budget (enprocentsregeln) och om konstnärer ska anlitas för fördjupande förstudier. Konstprogrammet kan kompletteras/ revideras om behov uppstår under den kommande processen ●

I små konstprojekt, t.ex. konstnärlig gestaltning i mindre komplexa byggnader, inleds arbetet med konstprogram senast här. I mer komplexa projekt inleds konstnärernas skissarbete här ●

Absolut senast här bjuds konstnärer in att skissa fram förslag på permanent konstnärlig gestaltning. Eventuella begränsningar ur teknik- och driftssynpunkt måste vara tydliga. Beslut tas om skissen ska utföras i ett eller flera, fördjupande steg. Skisserna redovisas i modell, med materialprover, budgetkalkyl och skriftlig beskrivning av gestaltningen ●

Ett eller flera mitt-i-skiss-möten kan ske där samrådsgrupp och konstnär får möjlighet att träffas och reda ut frågor som uppkommer under skissprocessen ●

Godkännande av skiss/er för genomförande. Perspektiven

konst, teknik och drift ingår i bedömningen. Statens konstråd tar ansvar för den konstnärliga bedömningen. Beställaren/byggherren ansvarar för bedömning av teknik och drift. Produktion av konstverket inleds.

En nära dialog mellan konstnär, beställare/byggherre och Statens konstråd under hela genomförandefasen är en förutsättning för ett lyckat projekt ●

Förstudie g erin

Plan

Genomf

örande Drift

● Senast här tillsätter Statens konstråd curator för framtagning av konstprogram/konstnärlig vision. Samrådsgrupp bildas. Beslut tas om konstnärer ska involveras i framtagning av konstprogram.

Vad gör en curator? Statens konstråds curatorer är experter både på nutida konst och på konstnärlig gestaltning i offentliga rum. De kan processleda arbete med tillfällig konst, permanent konst och konst i stadsutvecklingsprocesser. Läs mer på s. 140.

Plan- & byggprocessen

● Slutbesiktning av konstverket. Drifts- och underhållsplan för konstverket ingår i underlaget. Efter slutbesiktning tillhör konstverket fastighetsägaren.

Konstprocessen Drift & underhåll

Vad är ett konstprogram? Konstprogrammet tar fram en övergripande vision för det konstnärliga arbetet, föreslår möjliga platser för konst, klargör budget (enprocentsregeln) och andra praktiska förutsättningar för arbete med konst i byggnaden eller på platsen. Mer om arbete med konstprogram på s. 97.

Vad gör en samrådsgrupp? Samrådsgruppens viktigaste uppdrag är att vara en kompetensresurs för konstprojektet. Gruppens kunskap om planoch byggprocessen för det specifika projektet är nödvändig för att arbetet med konsten ska kunna göras. I samrådsgruppen ingår t.ex. beställarens ansvariga projektledare, arkitekt och brukarrepresentanter. Arbetet i samrådsgruppen leds av Statens konstråds curator. Läs mer på s. 87.

Vem fattar besluten? Vem som har beslutsmandat, och i vilka frågor, finns avtalat, eller ska avtalas, mellan beställaren och Statens konstråd på ledningsnivå. Generellt tar Statens konstråd beslut i frågor som rör den konstnärliga gestaltningen medan beställaren/fastighetsägaren har beslutsansvar för teknik och drift .

Att arbeta i samrådsgrupp

Performanceverket Walk, Hands, Eyes (Malmö) (2016), Myriam Lefkowitz. Malmö.

Samrådsgrupp, styrgrupp eller arbetsgrupp? Att arbeta tillsammans i grupp kan ha många olika namn. Men den gemensamma nämnaren är att olika kompetenser som möts tillsammans blir något större än de enskilda delarna. Curatorer och konstnärer arbetar i så gott som samtliga offentliga konstprojekt tillsammans med samrådsgrupper som består av representanter för olika intressenter i projektet. Till exempel beställare, arkitekter och brukare. Samrådsgrupperna kan också innehålla specialister inom till exempel kulturmiljö eller drift och underhåll, eller vid behov adjungera för konstprojektet nödvändiga specialister till sina möten. Samrådsgruppen sätts vanligtvis samman av ansvarig curator i samarbete med ansvarig plan- eller byggprojektledare. När en samrådsgrupp komponeras är det alltid bra att tänka på vilka kompetenser som, utöver professionell konstkompetens, är relevanta att ha med i gruppen. Men även vilka mandat för beslut som finns inom en grupp. Detta är inte minst viktigt i projekt där samrådsgruppen inte är så stor.

Samrådsgruppens uppdrag Ett viktigt uppdrag för samrådsgruppen är alltså att genom hela processen vara en resurs för konstprojektet, att i tid informera om förändringar som kan påverka det konstnärliga gestaltningsarbetet och att vara tydlig med ekonomiska och tekniska förutsättningar. Ett centralt uppdrag för samrådsgruppen är också att fungera som bollplank för curatorn när grundidén eller konstprogrammet för ett

projekt ska formuleras och vid valet av hur konstnärerna i projektet ska bjudas in. Om konsten kommer in sent i en process har det avgörande betydelse både för curatorns arbete med konstprogrammet och för konstnärernas arbete att samrådsgruppens olika specialister delar med sig av viktiga underlag som kanske redan finns, och som behövs för att arbetet ska kunna utföras med kvalitet. Det kan exempelvis handla om förstudier, olika programhandlingar och ritningar. Är representationen bred kan tekniska utmaningar och behov mötas tidigt i processen och åtgärdas utan stora merkostnader. Genom en bred representation finns goda förutsättningar att både identifiera och hantera olika intressen. Att tidigt kunna erkänna olika drivkrafter och tillsammans diskutera igenom hur och vilka intressekonflikter som behöver lösas för att arbetet ska kunna tas vidare, ger också möjlighet att definiera vem som på bästa

sätt kan tillföra vad i den kommande processen. Det leder både till högre kvalitet i slutresultatet och till ett mer robust projekt som klarar att möta utmaningar på vägen. Om projekten är stora och komplexa är det vanligt att samrådsgrupperna delas upp i en kombination av styrgrupper – som fattar avgörande ekonomiska och strategiska beslut för processen – och arbetsgrupper, som praktiskt stöttar konstnären eller konstnärerna under arbetet.

Beslut på konstnärlig grund Det är avgörande för det konstnärliga resultatet att de beslut som tas i frågor som rör den konstnärliga gestaltningen fattas på konstnärlig grund. Detta gäller oavsett om valet är att arbeta genom en

The Orchard of Resistance (2019), Meriç Algün. Humanisten, Göteborgs universitet. Foto: Kalle Sanner

samrådsgrupp, som tar alla beslut, eller genom en kombination av styrgrupp och arbetsgrupp. Därför är det också viktigt att tidigt i processen klargöra vilka personer i samrådsgruppen som har ansvar respektive beslutsmandat i olika frågor. Om beslut som berör den konstnärliga arbetsprocessen och arbetet med konsten inte fattas på konstnärlig grund, finns risk för kompromisser som kanske låser processen för tidigt, inte ger tillräcklig frihet för konstnärer att utveckla sina idéer och som därmed oavsiktligt slår projektets konstnärliga och andra långsiktigt hållbara kvaliteter ur spel. Därför är det också centralt att det i samrådsgruppen alltid finns en curator som ansvarar för den konstnärliga kvaliteten genom hela projektet.

Hur ofta träffas en samrådsgrupp Hur ofta träffas en samrådsgrupp? Här finns olika svar, beroende på om det till exempel är fråga om ett stort eller litet projekt, om det konstnärliga gestaltningsarbetet ingår i en stor stadsomvandling eller kanske rör gestaltningen av glaspartierna i en entrédörr. Processen inleds nästan alltid med ett uppstartsmöte där curatorn och projektansvarig träffas för att diskutera projektförutsättningar och vilka berörda kompetenser som ska ingå i samrådsgruppen. Om konsten kommer in i ett senare skede av en process, där arkitekter eller landskapsarkitekter kanske redan har ritat fram färdiga förslag, kan de vara med på uppstartsmötet så att satta begränsningar och kvarvarande möjligheter för ett konstnärligt gestaltningsarbete kan diskuteras.

Inledningsfas Under projektets inledningsfas, då konstprogrammet ska tas fram, kan det i större projekt behövas möten ungefär en gång i månaden under ett halvårs tid, i början kanske fler, eftersom den här fasen i

många fall också innebär arbete med att välja konstnär eller konstnärer till projektet. I mindre projekt kan det räcka med ett par möten under denna fas.

Skissprocess Inför och under konstnärens skissprocess träffas samrådsgruppen för ett startmöte där konstnären får all nödvändig bakgrundsinformation om projektet. Senare träffas gruppen för en eller flera mitt-i-skissen-presentationer tillsammans med ansvarig curator och konstnären, beroende på om idéutvecklingen sker i ett eller flera steg och genom skissarbete eller förstudier. Samrådsgruppens olika specialistkompetenser, inte minst arkitekterna och experter på drift och underhåll, är ofta engagerade som bollplank för konstnären och curatorn. Andra kompetenser kan adjungeras vid behov, till exempel hållbarhetsspecialister eller antikvarier. Detta gäller både under framtagandet av förslagen till konstnärlig gestaltning och då produktionen av verket sätter igång.

Godkännande av skiss Samrådsgruppens sista möte sker oftast när konstnärens skiss ska godkännas. I några fall kan fler möten behövas också under produktionstiden, sedan genomförandekontrakt ingåtts med konstnären. Samrådsgruppens träffas förhoppningsvis också i samband med invigningen av konstverket.

Vad gör en samrådsgrupp? • Fungerar som stöd för konstprocessen • Förankrar projektet i sin organisation • Medverkar vid val av konstnär/er • Bidrar med underlag till det konstnärliga gestaltningsarbetet • Bereder strategiska inriktningsbeslut • Bereder strategiska beslut om budget • Medverkar vid så kallade mitt-i-skiss-möten • Medverkar vid beslut om godkännande av skiss

Sch, tyst, lyssna och There is no such thing as silence (2016), Ebba Matz. Kungliga musikhögskolan, Stockholm.

Att arbeta med konstprogram Den konstnärliga visionen för ett projekt kan sammanfattas kort eller långt. Oavsett vilket formulerar den som är ansvarig curator tankarna i ett konstprogram i samråd med samrådsgruppen. Ett bra konstprogram kan skapa ett tydligt ramverk för konsten, stärka dess plats i en planoch byggprocess och bidra till att utveckla initiativtagarens ursprungliga idé. Ett konstprogram innehåller ofta en curatoriell vision, som pekar ut särskilda riktningar eller teman för konsten. Konstprogrammet sätter ramarna för konstprojektet. Det är ett skriftligt stöddokument för projektet som ofta blir vägledande genom hela den kommande processen. Här sammanfattas projektets förutsättningar, här lyfts de fakta som man måste ta hänsyn till i det kommande arbetet, och här målas visionen för det framtida uppdraget upp. Ett bra konstprogram fungerar som ett stabilt stöd för den kreativa processen, där konstnärerna inom ramarna för programmet fritt kan ta konsten vart den vill i form av innehåll och uttryck, media och material, val av platser och format. Konstprogrammet kan formuleras som en avsiktsförklaring från projektets intressenter som finns företrädda i samrådsgruppen, och vid behov också innehålla till exempel ritningar, sektioner, kulturhistoriska utredningar med mera. Väl formulerat kan konstprogrammet användas som underlag när andra texter tas fram, till exempel annonser för intresseanmälningar från konstnärer, skissinbjudningar och tävlingsprogram. Konstpro-

grammet kan ofta fungera också som ett underlag, en brief, eller en vägledning för konstnären eller konstnärerna i projektet. Konstprogrammet kan därför också ses som ett levande arbetsdokument.

Konstprogrammets syfte Konstprogrammets viktigaste syfte är att ange en riktning och/eller formulera en övergripande konstnärlig vision för det konstnärliga arbetet, föreslå möjliga platser för konst och att klargöra de praktiska förutsättningarna för arbetet med konst i det specifika sammanhanget. Konstprogrammet tas fram i dialog med projektets beställare och representanter för byggnadens brukare. Därmed blir det möjligt att ta ett konstnärligt helhetsgrepp i förhållande till byggnadens arkitektur, den omgivande platsen, människorna som påverkas av resultatet av arbetet och som i framtiden kommer att verka i miljön. Konstprogrammet analyserar och förhåller sig alltså till de ekonomiska, tekniska, sociala och kulturhistoriska möjligheter och begränsningar som finns för det konstnärliga gestaltningsarbetet och väger in möjligheterna till framtida driftoch underhåll. I konstprogrammet kartläggs också ev. redan befintlig offentlig konst på plats.

Analys av konstens förutsättningar Arbetet med konstprogrammet börjar med att ansvarig curator, i dialog med projektets samrådsgrupp, gör en grundlig analys av vilka förutsättningar som finns för ett konstnärligt gestaltningsarbete. Hur ser sammanhanget och området, platsen eller byggnaden ut? Vilka bor och lever här? Vilka kommer att finnas här i framtiden? Har historien lämnat spår i människors minnen, i bebyggelsen och landskapet? Vilken budget finns för projektet? Hur ser tidsplanen ut? Vilka avgränsningar gäller? Vilken kompetens finns i samrådsgruppen? Och så vidare. Analysen kan leda till slutsatsen att det inte finns tillräckligt bra förutsättningar för att motivera ett konstnärligt

gestaltningsarbete, men det händer sällan. Oftast finns goda möjligheter att ta arbetet vidare.

Övergripande konstnärlig vision Leder analysen till slutsatsen att det finns tillräckligt bra förutsättningar för att starta ett konstnärligt gestaltningsarbete gäller det för curatorn att – mot bakgrund av analysen – ta ställning till och föreslå hur arbetet ska tas vidare. Att föreslå vilka aspekter som är särskilt viktiga att ta hänsyn till på just den här platsen, vid just det här tillfället och utifrån just de här förutsättningarna. Det här är en kritisk fas i arbetet där professionell konstnärlig kompetens är avgörande för att projektet ska kunna tas vidare med kvalitet. Konstnärer och curatorer är resurser som är särskilt tränade i att kunna tänka kritiskt och vidöppet på en och samma gång: Ett viktigt angreppssätt för att kunna lyssna av uttalade och outtalade behov, och utifrån dem finna fler möjligheter i projektet.

Konstnärliga format och upphandlingsform I konstprogrammets övergripande vision kan curatorn, efter dialog med samrådsgruppen, ange ett eller flera möjliga teman för gestaltningsarbetet. Konstprogrammet kan också föreslå platser för gestaltningen eller, som när konstnärer engageras i riktigt tidiga plan- eller byggskeden, be konstnärerna att i sitt arbete med till exempel förstudier eller konceptskisser själva komma med förslag på teman och platser för konsten. I konstprogrammet görs också vägval för vilka slags konstnärliga format som kan vara aktuella för projektet: Konst som en del av en stadsutvecklingsprocess, permanent konst, tillfällig konst eller en kombination av dessa. Även olika former för hur konstnärerna kan eller ska bjudas in till samarbete (upphandlas) diskuteras, liksom vilka konstnärskap – konstnärer och konstnärliga uttryck – som kan vara aktuella.

101

Detta kan ett konstprogram innehålla Konstprogrammet bör tydligt innehålla och beskriva: •

Bakgrund

•

Syfte

•

Tidsplan

•

Budget

•

Ansvarsfördelning mellan curator, samrådsgrupp, konstnär och projektägare/beställare

•

ska tillkomma) Sammanhang (en kartläggning och analys av bland andra sociala och kulturella värden som finns eller saknas i området. Det kan också handla om utmaningar och aktuella frågeställningar som curatorn identifierar) •

Andra särskilda förutsättningar (t.ex. ritningar om sådana finns, särskilda säkerhetskrav, hållbarhetskrav, leksäkerhetskrav m.m.)

•

Tematisk inriktning

•

Konst i stadsutveckling

•

Permanent konst

•

Tillfällig konst

•

Fysisk eller immateriell konst

•

Konst där samarbete med boende och civilsamhälle är central

Plats (vilka byggnader och landskap som redan finns eller

•

Konstprogrammet kan göras mer specifikt genom att särskilt peka ut till exempel:

Curatoriell vision eller riktning för det kommande arbetet med konsten

103

•

Att fler konstnärer ska samarbeta

Svindelpunkter (2017), Karin Ohlin. KTH, Kungliga tekniska högskolan, Stockholm.

Process för permanent konst Permanent konst skapas idag alltid specifikt för sin plats och kan vara allt från en mosaik i en vägg till en skulptur på ett torg, ljus-, och videokonstverk. Vägen från initiativ till färdigt konstverk kan se ut på många olika sätt och ibland motivera att konstnärer engageras i flera delar av byggprocessen. Därför är det viktigt att en curator engageras, som är väl insatt i konstnärers olika uttryck och arbetsmetoder. Permanent konst kallas vid Statens konstråd för byggnadsanknuten konst. Byggprojektledare som arbetat med offentlig konst i kommun eller region kan ha stött på de där vanligare uttrycken ”fastighetsbunden” eller ”helhetsintegrerad” konst. Att konsten är permanent betyder att den är en del av sin byggnad eller fastighet. Det gäller oavsett om det är fråga om en skulptur på ett i mark förankrat podium, eller om konstverket är så integrerat i sin miljö att det omöjligen kan frigöras från sin plats utan att både konsten och platsen förändras. Permanent konst har oftast skapats specifikt för sin plats. Då är den unik, och kanske också någonting helt annat idag än vad vi har vant oss vid att konst ska vara under senare delen av 1900-talet. Konsten kan till exempel vara markbeläggningen på ett torg, en skulptur som klättrar genom flera våningsplan, en film eller ett ljudverk som inte ens syns.

105

Permanent konst – kort om en lång historia Konstnärer har – ofta i samarbete med arkitekter och andra gestaltande kompetenser – arbetat med permanent, byggnadsanknuten konst i århundraden. Det har resulterat i några av Sveriges och världens viktigaste kulturarv. De tidigaste exemplen på gestaltningar som inte går att skilja från sin miljö är 44 000 år gamla grottmålningar, som utfördes långt innan dagens konst- och arkitekturbegrepp fanns. Historien har lett fram till hävdvunna, traditionsburna metoder som även idag är en del av Statens konstråds olika arbetsprocesser. De används också i olika former i många av Sveriges kommuner och regioner runt om i landet.

Många metoder är möjliga Arbetsprocessen måste ses som ett tema med variationer – inte som en fix modell. Beroende på till exempel konstprojektets storlek, komplexitet, tidsplan, förväntningar med mera, anpassas, utvecklas och fördjupas arbetsprocessen efter varje projekts specifika förutsättningar. I sin allra enklaste form kan arbetsprocessen vid permanent konst beskrivas som att den inleds med en förberedelsefas. Därefter utses en curator som i samråd med ansvarig beställarrepresentant, oftast projektledaren, tillsätter en samrådsgrupp och formulerar ett konstprogram för projektet. När preliminär budget har fastställts ska en eller flera konstnärer bjudas in för skissuppdrag. Konstnärer kan bjudas in direkt eller på andra sätt, till exempel genom olika former av annonserade ansökningsförfaranden, inbjudna tävlingar eller öppna tävlingar (mer om detta under avsnittet Upphandling av konst, s. 74). För att konstnären ska få tid att sätta sig in i projektet, och hämta in eventuella försprång som framförallt beställare och arkitekter har, bör skissperioden inte vara kortare än tre månader.

106

Efter avslutad skissperiod utvärderas skissen och beslut tas om konstverket ska produceras eller inte. Om skissen godkänns tecknas genomförandeavtal för den konstnärliga gestaltningen med konstnären som färdigställer arbetet i nära samarbete med curatorn och beställaren. Avslutningsvis slutbesiktigas verket och invigning sker.

Fördjupad arbetsprocess i flera steg Idag är det vanligt att konstnärliga gestaltningsprojekt utvecklas successivt i flera steg genom att en eller flera faser i processen fördjupas. Konstnärens eller konstnärernas arbete kan till exempel inledas genom en förstudiefas som följs av en eller flera fördjupande förstudiefaser. Skissprocessen kan delas upp i flera steg av idéutveckling, skissuppdrag och fördjupande skissuppdrag. Fördelar med detta är att processen kan hållas öppen längre, och inte vingklipps för tidigt. Om konstprogrammet till exempel ger en idé om platser för det konstnärliga gestaltningsarbetet, kan de preciseras ytterligare om konstnären som ska utföra gestaltningarna också kan vara med och påverka. En öppen process ökar också möjligheten för konstnären att utveckla sitt eget konstnärskap i en ny riktning, vilket på konstruktiva sätt kan leda hela projektet på nya vägar som inte var tänkta från början. Avstämningspunkterna blir fler och tar kanske tid i början, men tiden de tar sparas i bästa fall in på slutet och projektet kan som helhet uppnå högre kvalitet och längre hållbarhet. Även med avseende på vård och förvaltning av konsten.

En dynamisk process I stället för att se processen som linjär kan det vara fruktbart att se den som ett dynamiskt och interaktivt flöde där de konstnärliga idéerna, löpande och lyhört för ändrade förutsättningar, kan prövas och utvecklas på olika sätt. Det ökar möjligheten för konstnärer

109

och andra yrkesgrupper att, med bibehållen respekt för varandras specialistkompetenser, utveckla projektet i dialog. Detta i sin tur ökar möjligheterna för att konstnärlig gestaltning, arkitektur och landskapsarkitektur med sina inneboende kulturhistoriska värden tillsammans kan uppnå en väl gestaltad livsmiljö där befintliga sociala och kulturella värden tillvaratas och nya skapas.

Framgångsfaktorer för arbetet med permanent offentlig konst • Utgå från konstprogrammet • Lås inte processen för tidigt

Håll dörren öppen för överraskningar Till det roligaste och mest spännande i arbetet med offentlig konst hör att ingen från början vet exakt vad slutresultatet kommer att bli. Inte beställaren, inte samrådsgruppen, inte curatorn eller ens konstnären. Det är en självklar följd av arbetet med offentlig konst, som när den är färdigställd blir unik – den har aldrig skapats förut. Det alla däremot vet då arbetet inleds är att resultatet av ansträngningarna kommer att resultera i en konstnärlig gestaltning, som aldrig kommer att kunna utföras på samma sätt igen. Ett unikt värde som bara finns bara just här – ingen annanstans i världen.

• Håll öppet för det oförutsedda • Lita på konstnärens kreativa process • Håll diskussionen levande hela vägen • Förankra processen med alla inblandade parter • Diskutera drift och förvaltning tidigt i processen • Hantera konflikter när de kommer – om de kommer • Tålamod och is i magen betalar sig • Tillit och öppet sinne leder långt • Tänk igenom hur konstprojektet ska kommuniceras: Internt, externt och strategiskt

110

111

Rörelse (2019), Mette Winckelmann. Linköpings universitet.

Fijfere Vanás Geađgi/Vril Båt Sten (2018), Joar Nango och Anders Rimpi. Giella förskola, Jokkmokk.

Twirl (2013), Gabriel Lester. Stockholms universitet. Foto: Sasaki Gouwei Yang

Performanceverket Emergency Routine (2019), Public Movement. Stockholm.

Process för tillfällig konst Tillfällig konst är verk som pågår under en begränsad tid och som har en tillfällig plats, funktion eller publik. Det kan till exempel handla om en konsthändelse, en utställning i stadsrummet eller en skulptur som placeras tillfälligt under en kortare eller längre period (då den ofta kallas halvpermanent, eller semipermanent konst). Ofta berör projekten frågor som relaterar till aktuella samhällsfrågor inom politik, religion, språk, kultur eller tillhörighet. Därför kan tillfällig offentlig konst möta nya publiker och bjuda in till en aktiv och medskapande roll på andra sätt än permanent konst. Arbetsprocesser för tillfällig konst skiljer sig från arbetsprocessen för permanent konst och konst i stadsutveckling på flera sätt. Enkelt uttryckt: Permanent konst tillkommer alltid i förhållande till ett sammanhang – en byggnad, en plats, en social situation, en framtidsvision – som redan existerar. Den curatoriella/konstnärliga idén står i arbetet med tillfällig konst i stället i direkt relation till en specifik fråga, eller speciellt ett område som valts för att det är särskilt intressant att utforska ur ett konstnärligt perspektiv. Konstnärer och curatorer som arbetar med tillfälliga konstprojekt har därför större möjlighet att koncentrera sig helt på det konstnärliga och kan på ett öppnare och friare sätt testa nya arbetsmetoder. Detta kan bidra både till att utveckla vad offentlig konst kan vara, och till hur olika

117

publiker kan möta samtidskonst i sin vardag. Annorlunda uttryckt: Arbetet med tillfällig konst bidrar aktivt till att uppfylla kulturpolitikens mål att främja allas möjlighet till kulturupplevelser, kvalitet och konstnärlig förnyelse, och internationellt och interkulturellt utbyte.

Med det specifika i fokus Arbetet med tillfälliga projekt är intimt beroende av vilka specifika frågor som ska undersökas och i vilket sammanhang. Det gör det svårt att generellt beskriva en arbetsprocess – arbetsprocessen är i högsta grad varierande från projekt till projekt. Det enda som förenar arbetsprocessen för olika tillfälliga konstprojekt är, grovt förenklat, att processen rymmer början, mitt och slut: Projektet startar med en inledande idéfas, den följs av en fördjupande utrednings- och planeringsfas och till slut produceras konstverket i en avslutande genomförandefas. Alla faserna behöver tid, tillit och öppenhet för att välkomna det oförutsedda och för att kunna utvecklas och leda till ett bra resultat.

Statens konstråds process för tillfällig konst När Statens konstråd på eget initiativ och med egna medel inleder arbete med tillfälliga projekt utgår arbetet både från konstnärers egen praktik eller ett specifikt, curatoriellt tema. Processen inleds med en researchfas där curatorn och konstnären arbetar utifrån den frågeställning de vill undersöka. När researchfasen är klar följer idéfasen där projektets idé utformas, testas och utvecklas. Därefter tas en produktionsplan fram, i nära dialog mellan curator och konstnär. När den har godkänts vid Statens konstråd börjar produktionen. Erfarenheterna från detta arbete används som en grund för samarbeten om tillfällig konst också med statliga fastighetsaktörer.

118

Dialogen i fokus Under produktionsfasen tas hela tiden höjd för att mycket kan hända på vägen, och att de konstnärliga förslagen kan behöva utvecklas och förändras beroende på de möjligheter och oförutsedda utmaningar som uppstår. Därför arbetar konstnären i nära dialog med curatorn – och i förekommande fall samrådsgruppen – hela vägen från idé till färdigt verk. Förslag och gestaltningsidéer presenteras och utvecklas fortlöpande genom hela processen, och viktiga vägval diskuteras med alla samarbetsparter involverade i processen. Parallellt förs diskussioner om till exempel var och hur konsten kan visas, vilka publikgrupper konstnären och curatorn vill nå, hur publikerna på bästa sätt kan få information om konstprojektet, om program och konstnärssamtal ska arrangeras i samband med visningen av verken, vilken övrig information som behövs och hur den sprids på bästa sätt, vilka markupplåtelser och andra tillstånd som behövs för att få visa verken, och så vidare.

Ny roll för publiken – och ny publik När konsten inte behöver vara fysiskt permanent – annars finns nästan alltid fysiska krav på till exempel materiell, långsiktig hållbarhet då offentlig konst blir till – ges konstnärerna möjlighet att arbeta på andra sätt. Det kan också innebära en ny roll för publiken som aktiva medskapare och deltagare i den konstnärliga processen. Tillfällig konst kan därför, på andra sätt än den permanenta konsten, bidra till oväntade möten och möjligheter att kritiskt reflektera, enskilt och tillsammans, mitt i vardagen. Tillfällig konst har på så sätt ett egenvärde i kraft av att kunna verka självständigt, precis som den är, i våra gemensamma rum. Samtidigt kan de nya arbetsmetoder som experimenteras i tillfällig konst leda vidare till och initiera både stadsutvecklingsprojekt och permanenta, konstnärliga gestaltningar.

120

Och så det praktiska … Att arbeta med tillfälliga konstprojekt förutsätter en process med tid och tillit. Även flexibilitet och utrymme för projekten att växa är nyckelfaktorer. Detta gäller oavsett om projekten kommer till på initiativ av en organisation, konstnär eller annan fri konstaktör. Tid behövs inte minst för att få allt som måste fungera praktiskt på plats, innan konsten installeras eller äger rum. De tillfälliga verken behöver tillgång till en plats, där de ska kunna finnas under kortare eller längre perioder. Ibland behövs dragningar av el och vatten till verken. Kanske behöver de stängslas av nattetid, så att de inte riskerar att skada någon, eller att gå sönder. Om det är fråga om till exempel performanceverk, kan konstnärerna behöva tillgång till ett rum där de medverkande kan byta om och vila. Polistillstånd och försäkringar kan behövas. En stor utmaning är också att ta fram och etablera en fungerande kommunikation, såväl internt som externt, så att konsten får möjlighet att nå sin publik.

Att utgå från konstnärsburna initiativ De praktiska utmaningarna för den tillfälliga konsten kan belasta konstnärsdrivna initiativ särskilt hårt. En privat eller offentlig fastighetsägare med full rådighet över en plats, kan lättare än enskilda konstnärer lösa byråkratiska och tekniska svårigheter och ofta till en lägre kostnad. Här kan såväl offentliga institutioner som privata aktörer ta en aktiv roll i att stötta konstnärers arbete. Att möjligheterna att verka professionellt i hela landet som konstnär behöver förbättras var 2018 en av den konstnärspolitiska utredningens viktigaste slutsatser.

121

Att tänka på i arbetet med tillfällig konst • Fastställa en tydlig plan med bra tidsmarginaler för varje fas • Lita på konstnären och den kreativa processen • Håll dialogen levande hela vägen • Arbeta flexibelt med öppenhet för förändring • Kartlägg vilka samarbeten som behövs • Skaffa alla nödvändiga tillstånd i tid • Ge konstnärer som vill möjlighet att medverka vid visningen av verken • Planera kommunikationen och förmedlingen av projektet från början

123

Lichen (2020), Ingrid Elsa Maria Ogenstedt. Luleå tekniska universitet. Foto: Olle Arbman.

Vi förändrar varandra (2019/2020), Shilpa Gupta. Polishuset i Rinkeby, Stockholm.

Råby Planet Festival (2018), Michael Beutler. Bostadsområdet Råby i Västerås.

Paviljong (2020), Map 13 Barcelona. Bostadsområdet Hageby i Norrköping

Process för konst i stadsutveckling När stad och land förändras kan konstnärer bidra med viktig kompetens. Tillsammans med arkitekter, planerare, antikvarier, civilsamhälle, kommun och invånare kan konstnärer utveckla nya metoder för samarbete, lyfta upp perspektiv som riskerar att försvinna och skapa innovativa helhetsgestaltningar. Konstnärer kan i sitt arbete lyfta viktiga frågor på andra sätt – och vid andra tillfällen – än dem som medges i vanliga plansamråd. Konstnärer kan bidra till att gestalta och tänka konstnärligt vid planering av allt från stora infrastrukturprojekt till en specifik liten lekplats. Konstnärliga metoder kan också ta vara på de sociala och kulturhistoriska värden som finns på en plats, lyfta invånares perspektiv och integrera deras kunskap när platser ska förändras. Det gäller i såväl tätbefolkade tillväxtområden som avfolkningsområden i glesbygd. Att konst ska vara en självklar del vid planering och utformning av våra gemensamma rum är idag uttalat i politiken för Gestaltad livsmiljö.

Mångfald av konstnärliga uttryck och metoder Arbete med konst i stadsutveckling betyder inte arbete med någon specifik typ av konst. Inom stadsutveckling finns tvärtom ofta möjligheter att skapa både tid och utrymme för att arbeta både djupt och brett med en mångfald av metoder, konstnärliga uttryck och format. Konst i stadsutveckling kan öppna för storskaliga konstnärliga gestaltningar, men också rikta in sig på sociala frågor:

129

Det finns idag en rad konstnärliga praktiker som särskilt intresserar sig för sociala sammanhang, olika deltagarbaserade processer, för att undersöka specifika situationer och för att kommentera samhället på olika sätt. Dessa konstnärskap är för de flesta lätta att tänka sig i en stadsutvecklingsprocess, men det finns även andra, som utan kunskap om konst, inte är så enkla att förstå i ett sådant sammanhang. Under professionell curatoriell ledning kan dessa olika konstnärliga uttryck och praktiker ges utrymme och bidra med kvaliteter.

Vad konstnärers perspektiv kan bidra med I stadsutvecklingsprojekt kommer konsten och konstnärerna in i en annan situation, än de mer vedertagna uppdragen att till exempel utveckla ett tillfälligt verk eller föreslå en konstnärlig gestaltning för en given plats i en bestämd byggnad. Inom ramen för stadsutvecklingsprojekt kan de konstnärliga perspektiven tillföra kvaliteter i flera olika skeden av processen. Några exempel: I programarbeten kan konstnärliga praktiker och processer bidra till att kartlägga och undersöka olika behov. De kan också synliggöra möjligheter som en specifik situation rymmer. Slutsatserna av detta arbete kan lyftas in i diskussionerna under till exempel detaljplanearbetet. I detaljplanen kan de bidra till både utformningen av den fysiska miljön och till att de sociala värden som finns på en plats bättre tas tillvara. Konstnären kan också identifiera befintliga konstnärliga värden och utreda möjligheter för offentliga konstgestaltningar i det planlagda området.

Situationen gör korskopplingar möjlig I en planprocess finns möjlighet till många olika slags samarbeten mellan konstnärer och andra kompetenser. Det gäller de som genom regleringar självklart ingår i en planprocess (planerare, arkitekter,

130

antikvarier med flera). Dessutom kan samarbete skapas med andra kompetenser, som kanske inte är lika givna i stadsutvecklingsprocesser men som kan vara lika viktiga. Både för en fördjupad planprocess och för konstnärligt utvecklingsarbete. Till exempel boende, civilsamhälle, olika verksamhetsföreträdare, arkeologer, sociologer, etnologer, forskare inom olika discipliner. Inom stadsutveckling finns möjligheter till korskopplingar. Det finns idag en rad exempel på projekt som börjar som tillfälliga projekt på en plats och senare permanentas på en annan. Exempel finns också på samarbeten mellan konstnärer, antikvarier och planerare som leder både till bevarande av kulturarvet och ny konstnärlig gestaltning. Konstnärliga initiativ från civilsamhället har i samarbete med konstnärer många gånger påverkat en tänkt planering och att ursprungliga detaljplaneförslag lagts åt sidan, till förmån för nya förslag som t.ex. lyfter befintliga värden på plats.

Tiden öppnar utrymme för fler och parallella arbetsprocesser Det är framförallt tidsaspekten som skiljer arbetsprocessen för konst i stadsutveckling från arbetsprocesserna för permanent och tillfällig konst. Stadsutvecklingsprocesser pågår ofta under många år, ibland flera årtionden, vilket påverkar arbetet med konsten. Konstprocessen ska kunna haka i, samspela med och bidra till att skapa utrymme för konstnärligt arbete inom en lagstyrd planoch byggprocess. Därför kommer en rad olika processer att pågå parallellt och måste samordnas. Detta gäller inte minst de konstnärliga processerna, eftersom konstnärligt arbete kan vara aktuellt i flera olika skeden av planoch byggprocessen. Pågående konstnärligt arbete kan också ha inletts i en tidigare fas. Att identifiera möjliga kopplingar mellan planeringsarbetet och den konstnärliga processen är en utmaning som, om den organiseras på ett medvetet sätt, har en stor potential att sätta avtryck och göra skillnad.

132

Tillsätt curator/ konstprojektledare när projektet börjar Arbetet med konst i stadsutveckling kan börja i mycket tidiga skeden. Så tidiga, att de föregår arbetet med att ta fram specifika konstprogram. För att arbetet med konst i planering och stadsutveckling ska kunna leda till meningsfullt resultat är det viktigt att, internt eller på annat sätt, så tidigt som möjligt tillsätta en curator för det konstnärliga arbetet. Denna kompetens bör ingå i, eller på andra sätt löpande anlitas av, den ordinarie projektledningen. När curator och/eller konstnärer anlitas tidigt i konceptskeden och planprocesser kan de lyfta konstnärliga perspektiv i diskussionerna som bidrar till att skapa större helhet i planeringen. Ju tidigare i processen som curatorskompetens anlitas, desto mer realistiska är också förutsättningarna att organisera, strukturera och samordna arbetet med konsten under de år som ligger mellan planarbetets initiala idéer och fysiskt genomfört resultat. Då ges curatorn också realistiska förutsättningar att bedöma när och hur olika former av konstnärliga samarbeten kan initieras, om och när konstprogram behöver formuleras och hur resultat av de konstnärliga processerna kan lotsas vidare. Både i det konkreta planoch byggarbetet och till konstnärliga tillfälliga eller permanenta gestaltningsprojekt.

Lyckas med konst i stadsutveckling • Anlita curator tidigt • Ge plats för konstkompetensen i projektledningen • Tillsätt en projektgrupp med beslutsmandat att förankra konstprojektet • Lyft driftoch förvaltningsfrågor tidigt • Gör en avsiktsförklaring mellan projektets olika intressenter • Låt konstkompetensen avgöra när eventuellt konstprogram behövs • Låt konstkompetensen avgöra när i processen konstnärer ska anlitas • Tänk igenom hur konstprojektet ska kommuniceras: Internt, externt och strategiskt • Håll öppet för det oförutsedda • Våga låta konstprocessen visa vägen

134

135

Plats för tänkare (2019) och Landskap från Havets mitt (Verktyg för att se) (2020), Pia Sandström. Linnéuniversitetet i Kalmar

Şaneşîn (2020), Aghili/Karlsson. Hässelby, Stockholm.

Frågor och svar om curatorns roll och kompetens i arbetet med offentlig konst Vilken är curatorns viktigaste uppgift i arbetet med offentlig konst? Curatorns viktigaste uppgift är att balansera planoch byggprocessens behov av rationell effektivitet och den konstnärliga processens behov av lyhördhet, prövande, omtag och eftertanke för att säkra resultatets konstnärliga kvalitet. Det är också den svåraste uppgiften.

Vad gör en curator i offentlig konst? Curatorn är konstnärlig ledare och projekt- och processledare för arbetet med den offentliga konsten och fungerar som spindeln i nätet för de många olika yrkesroller och kompetenser som möts i arbete med konst i en planoch byggprocess. Det innebär bland annat att introducera vad konst är och kan vara för samrådsgrupper och projektledare som eventuellt inte har så mycket erfarenhet av konst sedan tidigare, att översätta och brygga över språkbarriärer mellan olika inblandade professioner och att uppmärksamma och bidra till att lösa eventuella konflikter, om sådana uppstår under projektets gång. Curatorn är den som sätter samman konstprojektets samrådsgrupp och den som i dialog med samrådsgruppen tar fram en curatoriell vision – en konstnärlig vision – för projektet i samband med att konstprogrammet skrivs fram. Curatorn har en nyckelroll i arbetet med att föreslå och välja konstnärer. Inte minst är curatorn konstnärens viktigaste stöd och bollplank i arbetet, och den som

140

ansvarar för konstnärlig kvalitetsgranskning av alla moment som rör konsten under hela processen.

Varför behövs curatorer i arbetet med konst i planoch byggprocessen? Curatorerna – men också konstnärerna – behövs för att de tillför planoch byggprocessen konstkunskap och konstnärliga perspektiv som andra involverade yrkesgrupper inte har. Curatorerna behövs också för att de har särskilt fokus på att bevaka och skapa utrymme för konstprojektets och konstnärernas behov under processen, så att konsten inte kommer i kläm mellan planoch byggprocessens många andra trängande moment och behov. Kompetensen behövs för att resultatet – kvaliteten – ska bli så bra som möjligt. Både för konsten i sig och för helheten, alltså hur konsten integreras med arkitekturen, platsen och andra förutsättningar. Curatorer inom offentlig konst bör därför vara specialister just på offentlig konst. De bör ha specialistkunskap om både nutida konst och konsthistoria generellt och om nationell och internationell offentlig konst, ha goda kunskaper om planoch byggprocessen och vara väl insatta i den aktuella diskussionen om gestaltning av gemensamma miljöer i ett brett perspektiv, som också ger utrymme för sociala hållbarhetsaspekter. På Statens konstråd är alla curatorer specialiserade på arbete med offentlig konst: Utomhus och inomhus, och på såväl tillfällig och permanent konst som konst i stadsutvecklingsprocesser. Genom tidigare arbete med samrådsgrupper har de också gedigen erfarenhet av att inkludera olika brukargruppers önskemål och behov i konst-, planoch byggprocessen.

Vem blir curator? Det finns många olika vägar att bli curator, en yrkestitel som i konstvärlden har en rad olika inriktningar. Curatorer som har specialiserat

141

sig på offentlig konst är fortfarande förhållandevis ovanligt. Curatorer som arbetar med programverksamhet och utställningar på gallerier och museer är betydligt vanligare. Det finns särskilda curatorsutbildningar för den som vill bli curator, såväl i Sverige som internationellt. Inom offentlig konst har många curatorer också gått den praktiska vägen från en egen praktik som till exempel konstnär eller arkitekt.

När ska curatorer anlitas för arbete med konst i planoch byggprocessen? Det enkla svaret är: Så tidigt som möjligt. Det är inget självändamål med att alltid arbeta med konstnärlig gestaltning i alla planoch byggprojekt, men anlitas curatorer tidigt i processen – gärna redan i visions- och programarbete – kan en professionell bedömning göras av om, när, var och hur det är möjligt att arbeta med konst i planoch byggprocessen. Ju tidigare ett eventuellt arbete med konst kommer igång, desto större är möjligheterna för samordningsvinster mellan konst och bygge, och för att skapa engagemang hos berörda brukare. Kort sagt ökar förutsättningarna för både materiell och social hållbarhet. För fastighetsägare som har avtal med Statens konstråd, finns rutiner för när och hur curatorer ska kopplas in för arbete med konsten.

142

Kort-kort om olika konstbegrepp Konstkompetens Konstkompetens har en person med goda kunskaper om dagens aktuella konstscen och konstens historia. En konstkompetent person inom offentlig konst har också kunskap om den offentliga konstens historia och nuläge nationellt och internationellt. En konstkompetent person har förståelse för konstnärers behov, kan freda och förklara konstprocessens behov och vet vilka förutsättningar som behövs för att arbete med konst ska vara möjligt i en planoch byggprocess.

Konstnärlig kompetens Konstnärlig kompetens innebär förmågan att gestalta konstnärligt. Många konstnärer är både kunniga och högutbildade inom teoretiska områden, men förmågan att gestalta konstnärligt är framförallt en praktikbaserad, erfarenhetsburen kunskap som efter ofta mångårig konstnärlig utbildning utvecklas och fördjupas med tid och erfarenhet. Det finns många professioner som arbetar med gestaltning, men kompetens i specifikt konstnärlig gestaltning tillskrivs fortfarande framförallt just konstnärer eller på andra sätt konstnärligt verkande professioner inom till exempel konst, dans, litteratur och musik. Även arkitekter, som i Sverige utbildas vid de tekniska högskolorna och oftast arbetar med fysisk arkitektonisk gestaltning, arbetar ibland mer konstnärligt.

143

Annorstädes (2010), Tania Ruiz Gutiérrez. Malmö Centralstation. Foto: Charlotte T Strömwall

Fastighetsägarens ansvar för drift och underhåll Den offentliga konsten återspeglar konstens, platsens och ibland också Sveriges historia där den – tillgänglig för alla – finns i våra gemensamma miljöer. Den finns som en självklar del på universitet, tågstationer och bostadsområden som skapats i en viss tid och med åren blivit en del av kulturmiljön. Ansvarig för drift och underhåll är oftast ägaren av marken eller byggnaden för vilken konsten skapats. Vad fastighetsägaren får göra med konsten regleras bland annat av upphovsrätten. Många offentliga konstverk är så kallad ”byggnadsanknuten konst”. Det innebär att konsten är en permanent, helt integrerad del av en offentlig miljö eller byggnad: Ingendera kan ändras utan att båda påverkas. Ibland kan också konst som är integrerad med en fastighet i juridisk mening, alltså konst som förankrad i mark, kallas byggnadsanknuten. Det kan till exempel handla om en i marken förankrad skulptur eller konst som är en del av en markbeläggning. Den byggnadsanknutna konsten ska som en del av samhällets kulturarv behandlas med stor varsamhet.

Fastighetsägaren äger konsten Äganderätten av byggnadsanknuten konst följer med ägandet av fastigheten. Ingen annan än fastighetsägaren har därmed rätt att

145

göra något som påverkar konstverkets utseende eller placering. Vad detta innebär konkret är inte glasklart och ofta en fall-till-fall-fråga. Lagskyddet är idag svagt för den offentliga konsten, men skyddsbestämmelser eller varsamhetskrav kan finnas som hindrar till exempel rivning eller ovarsam renovering av värdefulla byggnader eller miljöer där konst ingår som en integrerad del. Riksantikvarieämbetet och Statens konstråd har på regeringens uppdrag arbetat med en rad utredningar som syftar till att stärka skyddet för den offentliga konsten som del av kulturmiljön.10 Ofta behöver fastighetsägaren som ansvarig ägare bygga upp en egen kunskap om vad som gäller för konstverket i en specifik byggnad eller speciellt sammanhang.

Hur vet jag om ett konstverk är byggnadsanknutet? Det finns inget nationellt register över den byggnadsanknutna konsten i Sverige. Statens konstråd har ett register över de cirka 2 000 byggnadsanknutna konstverk som myndigheten har producerat i samverkan med statliga, regionala, kommunala och privata fastighetsägare. Regioner och kommuner har ofta liknande register. Ibland kan ett visst utredningsarbete krävas för att fastställa att ett konstverk är byggnadsanknutet. I detta arbete kan det vara nödvändigt att söka fram information om konstverket i arkivhandlingar för den aktuella byggnaden eller i arkiv för offentlig konst. Sådana arkiv finns på Statens konstråd, Skissernas museum, vissa stadsmuseer, konst- och kulturförvaltningar.

10 Ett metodstöd med förslag till förhållningssätt för hur byggnadsanknuten offentlig konst kan värderas utifrån kulturhistoriska och estetiska aspekter publiceras hösten 2021. Se också rapporten Byggnadsanknuten offentlig konst: Kunskaps höjande insatser för förvaltning av den offentliga konsten som del av kulturmiljön, Statens konstråd 2019-05-31 (Dnr 1.1.1/2018:87)

146

Utred före förändring Om detaljplan finns framgår av den vilket eventuellt skydd ett byggnadsanknutet konstverk omfattas av i enlighet med PBL:s bestämmelser eller undantagsvis av skyddsbestämmelser för det enskilda byggnadsminnet enligt Kulturmiljölagen (1988:950). Planoch bygglagen (2010:900) skyddar konstnärliga värden i en befintlig miljö, vare sig det är värden som finns i en byggnad, på en privat tomt eller en allmän plats såsom en park eller ett torg. Sådana särskilda värden får inte förvanskas, vilket innebär att ändringar ska utföras varsamt med hänsyn till de konstnärliga värdena. Konstnärliga värden kan också omfattas av en byggnadsminnesförklaring enligt Kulturmiljölagen (1988:950). Oavsett förekomsten av skydd rekommenderas fastighetsägare som ska förändra en miljö eller byggnad på ett sätt som påverkar ett byggnadsanknutet konstverk att genomföra en antikvarisk utredning av konst- och kulturhistoriska värden. Sådana utredningar har många gånger visat sig ha en avgörande betydelse som planerings- och beslutsunderlag för att kunna nå långsiktigt hållbara lösningar inför renoveringar, ombyggnader och eventuella rivningar av kulturhistoriska miljöer både med och utan byggnadsanknuten konst.

Upphovsrättsliga frågor Att fastighetsägaren genom äganderätten har rätt att genomföra till exempel planerings- och byggarbete som kan påverka konsten, betyder inte att konsten får behandlas hur som helst. Hänsyn måste tas till upphovsrättsliga lagar och regler. Genom den så kallade ideella rätten har konstnären rätt att bli namngiven i samband med sitt verk (namngivningsrätten). Därför bör det alltid finnas en skylt vid konstverket som anger konstnär, verktitel och tillkomstår. Den ideella rätten ger konstnären rätt att också motsätta sig att verket ändras eller kommuniceras i sådan form eller sådant sammanhang att upphovspersonens konstnärliga anseende och egenart kränkes

147

(respekträtten). Till exempel får konsten inte flyttas till en ny plats eller platsen förändras så att konstverket påverkas utan samråd med konstnären. Mer konkret kan det till exempel betyda att ett byggnadsanknutet konstverk som skapats för och är integrerad i en specifik byggnad, inte kan flyttas till en annan plats utan att konstnären rådfrågas. Eller att nya öppningar inte kan tas upp i väggar som också är byggnadsanknutna konstverk utan diskussion med konstnären. Konstnären ska alltid kontaktas om en ny placering av konsten önskas, eller förändringsarbeten är aktuella av en plats eller byggnad. Är konstnären avliden, ska den som ärvt eller förvärvat upphovsrätten konsulteras innan någon förändring av konstverket eller platsen för konstverket sker.

Praktisk drift och planerat underhåll Eftersom vård av byggnadsanknutna konstverk är fastighetsägarens ansvar är det också fastighetsägaren som bekostar underhållet. Förr eller senare blir det ju nödvändigt att rengöra konsten och/ eller reparera slitage och skador. Hos många offentliga aktörer sker detta inom ramen för fastighetsägarens årliga budget för planerat underhåll och utförs antingen som periodiskt underhåll eller som mer omfattande insatser av till exempel förvaltare, konservatorer eller konstnären själv. För äldre konst saknas tyvärr ofta uppgifter om hur konstnären avsett att drift och underhåll ska hanteras. Då kan det vara en bra idé att kontakta en konservator för rådgivning. Konservatorer är specialister på att vårda och restaurera konst. Offentliga konstaktörer idag gör alltid driftoch skötselanvisningar som berättar hur och när konstverket ska rengöras, hur verket är tillverkat och monterat och var till exempel färg eller utbytesdelar kan anskaffas.

148

Att tänka på vid drift och underhåll •

underhållas när sådana finns

Lagar och förordningar som på ett eller annat sätt kan reglera byggnadsanknuten offentlig konst är:

Saknas konstnärens anvisningar

•

Jordabalken (1970:994)

•

Kulturmiljölagen (1988:950)

•

Förordningen (2013:558) om

Följ konstnärens anvisningar för hur verket ska driftas och

•

Lagar och förordningar

för hur ett konstverk ska driftas och underhållas, rådfråga en konservator som är specialist på

statliga byggnadsminnen

vård och underhåll av konst •

Integrera gärna drifts- och

•

av statens konst

underhållskostnader för konsten i budgeten för planerat underhåll och drift •

Integrera gärna löpande drift och underhåll av konst i arbetet

Förordningen (1990:195) om vård

•

Plan- och bygglagen (2010:900)

•

Miljöbalken (1998:808)

•

Upphovsrättslagen (1960:729)

med planerat underhåll och drift eller motsvarande rutiner för fastigheten •

Om önskemål eller behov finns av att förändra konstverket eller platsen för konstverket, initiera (före projekteringen) gärna en antikvarisk utredning av konst- och kulturhistoriska värden samt klargör i förväg eventuellt lagskydd för konstverket

•

Kontakta alltid upphovsrättsinnehavaren – konstnären om hen är i livet – innan några förändringar av konstverk görs

150

Mer om dessa finns att läsa i rapporten Byggnadsanknuten offentlig konst: Kunskapshöjande insatser för förvaltning av den offentliga konsten som del av kulturmiljön, Statens konstråd 2019-05-31 (Dnr 1.1.1/2018:87), sid. 70-87. Rapporten finns att ladda ned på www.statenskonstrad.se

Exempel:

bLINK, Katharina Grosse, Västlänken i Göteborg. Visualisering: ArtEngineering (2020).

bLINK – metodutveckling genom konst bLINK är en tre våningar hög, 25 ton tung, rosa skulptur som år 2023/2024 monteras på en ny järnvägsbro i infrastrukturområdet Olskroken i Göteborg. Personal från drift och underhåll kopplades tidigt in i processen för att säkra tillgänglighet och säkerhet vid framtida underhåll av konstverket. Nyfikenhet, nytänk och innovation har präglat arbetet, som förutsatt mod att våga pröva nya vägar. Konstprojektet bLINK visar på både konsekvenserna och betydelsen av att ta tillvara många olika erfarenheter av gestaltning i våra gemensamma miljöer. Projektet, som rör planering och placering av ett permanent konstverk, har krävt mod och förmåga till nytänkande och engagemang från en rad olika yrkeskompetenser. Konstverkets slutliga utformning och konstruktion utvecklas av konstnären Katharina Grosse och hennes konstnärliga medarbetare, den tyske ingenjören Herwig Bretis, Statens konstråd och personal inom Trafikverket tillsammans. Erfarenheterna visar tydligt att processen runt ett konstverk kan ge så mycket mer än förverkligandet av själva objektet i sig. – Vi håller på att göra något väldigt unikt. I den här processen har vi haft ett konstnärligt uttryck att ta hänsyn till och bända in i den ordinarie verksamheten med hängslen och livrem på. Vi har behövt uppfinna hjulet på nytt och det händer aldrig annars, berättar Carl Maechel, biträdande projekteringssamordnare E02

153

Centralen med särskilt ansvar för konst och arkitektur, Trafikverket. – Det är ovanligt att olika intressenter och kompetenser kokar ner ett konstobjekt till en genomförbar konstruktion som ska kunna underhållas och vara säker. Vi har släppt in en ny annorlunda komponent – ett konstverk – i Västlänken. Här kommer det konstnärliga uttrycket först, konstaterar han. – Det kommer att synas och det är superroligt. Vi tar helt andra vägar i detta projekt. Här finns ingen färdig teknisk lösning. Här finns bLINK. Det är den vi är intresserade av.

Att definiera konstverket Konstnären Katharina Grosses arbete med storskaliga installationer är banbrytande ur flera perspektiv. Hennes avsikt med bLINK är att ge betraktaren intrycket av att en fiktiv gigantisk spotlight i rymden sänder rosa ljus till jorden. De ytor som träffas av ljuskäglan färgas knallrosa (magenta på fackspråk). Mitt i ljuset tycks en jättelik meteorit ha landat ovanpå den nya bron vid Olskroken, som till form och skala medvetet förhåller sig till den för Göteborgs historia viktiga Skansen Lejonet som tydligt syns från bron. Men bLINK kan också definieras genom andra perspektiv. – För att Trafikverket ska kunna ta hand om konstverket behöver det även klassas som en klump placerad excentriskt på bron. En konstruktion, en arbetsplats och en last som är del av brokonstruktionen där tunga tåg långsamt deformerar bron. Konstverket måste klara det, förklarar Lennart Askling, senior specialist byggnadsverk, Trafikverket. Trafikverket har under arbetet haft en ovanlig roll i att hjälpa till med att formulera de kravställningar för underhåll och säkerhet som leverantören, när Trafikverket är beställare, vanligen själv ansvarar för. Här har Trafikverket tvingats ta en mellanposition, som översättare mellan konstverk, konstruktion och arbetsmiljö för kommande driftoch underhållsarbete

154

– Jag är inte van vid den här typen av förlopp. Först tänkte jag; Vad ger vi oss in i? Men det har funnits tid att smälta den första upplevelsen och lösa frågor kring gestaltningen i relation till underhåll. Vi har fört samman kunskap på ett nytt och intressant sätt. När arbetsmiljöspecialisten Erika Mark, konsult för Trafikverket från Perbellum Ingenjörsbyrå, kom in i projektet var det angeläget att utreda behov av bland annat värme, belysning, dränering, trappor, stegar och räcken inuti konstverket. Dessutom krävdes en lucka för in- och utförsel av en bårbredd på 50 cm, nödvändig vid eventuell olycka inuti bLINK. Allt för att konstverket ska kunna underhållas inifrån. – Eftersom bLINK inte liknar något annat som byggts tidigare var det en utmaning att förhålla sig till regelverk och säkerhetskrav. Vi valde att hantera situationen på ett annorlunda vis. De frågor och risker jag mötte kan liknas vid ett stort trassel där flera nystan trasslat ihop sig till en trollboll. Vi trasslade ur, sorterade ansvarsområden och faser, med det övergripande målet att höja blicken och se helheten. Nu har vi löst det mesta och kan säga: Tänk på det här nästa gång, konstaterar hon och ser att medarbetares kreativitet gynnats av processen.

155

– Min erfarenhet är att det som motiverar människor, och får något att utvecklas, är när det går att frigöra sig inom en struktur och nå fram till kreativa lösningar. Kanske kan vi också se det som att vi alla är del av en konstnärlig process? Är det en medveten strategi från Katharina Grosse? Har hon tänkt ut det här i förväg? Är hon medveten om vad hon satt igång? Det är annorlunda och lite som att vara med och skriva historia.

Objektets behov Anders Berntsson, projektledare för mottagningsprocessen & järnväg i Västlänken, Trafikverket, drar liknande slutsatser. – Inom Trafikverket är vi vana att arbeta efter säkerhetsprinciper och en fast styrning. Därför är det viktigt att dra lärdom av detta konstprojekt för att skapa nya ramverk och bli bättre på att ta med oss erfarenheter in i framtida utvecklingsarbete. Ur underhållssynpunkt är vi väldigt tacksamma för att vara inne tidigt i processen i Västlänken. Vi har andra erfarenheter där underhåll kopplats in för sent. Det har skapat problem runt teknik, organisations- och avtalsfrågor. Vi är inga konstexperter inom underhåll på Trafikverket. Om vi inte definierar behovet av underhåll och besiktningar är risken att ingen tar hand om bLINK och att intresset för underhåll falnar efter invigningen, berättar han och fortsätter: – Jag har passerat många konstverk i mitt liv men inte tidigare funderat särskilt mycket på vilka konsekvenser tillkomsten eller den fysiska placeringen av konstverken för med sig. Det mesta av konsten i våra anläggningar ingår i stationsmiljön. bLINK är en del av vår järnvägsanläggning. Det är mycket ovanligare, och här, sett ur detta perspektiv, behöver vi identifiera vad det medför för att säkerställa genomförandet och det fortsatta underhållet av konstverket. Vi har hela tiden haft ett tydligt fokus; det konstnärliga ska bibehållas. Konstverket ska vara en del av vår järnvägsanläggning i minst 50 år. Ann Magnusson

157

FÖRDJUPNING Konstverkets genomförande som metodutveckling Den amerikanske sociologen Eric Klinenberg problematiserar begreppet social infrastruktur och menar att vi idag alltför lätt söker oss till likasinnade och undviker möten med idéer, sammanhang och människor vi inte kan känna igen oss i.11 Arbetet med bLINK som konstnärlig gestaltning är ett exempel på motsatsen. I arbetsprocessen möts olika slags företeelser, individer och grupper som i vanliga fall inte rör sig i samma kretsar. När beslutet togs 2017 att genomföra konstnären Katharina Grosses förslag till konstverk var det inte lätt att föreställa sig vilka konsekvenser det skulle medföra. Konstverket är placerat i ett infrastrukturlandskap där många människor passerar och där det råder både fysiska och immateriella kopplingar mellan trafik, rörelse och innerstad. Utmaningarna var så komplexa att de inte gick att lösa med hjälp av gamla facit och standardiserade metoder. Nya tillvägagångssätt har formats och tagits i anspråk genom samarbete mellan många olika kompetenser och personer. bLINK har visat hur arbetet med ett konstverk kan leda till kreativitet, nytänkande och metodutveckling inom flera yrkeskategorier långt innan verket är monterat på plats och möter sin publik.

FÖRDJUPNING Intra-aktion mellan människa och objekt Under hela arbetsprocessen med bLINK har vikten av samarbete mellan olika yrkeskompetenser, för att utveckla problemlösning, strategier och alternativa kommunikationsformer, blivit tydlig. Inte bara mellan olika typer av människor, utan även mellan människor och objekt. Om konstverket ses som aktivt, kan vi flytta fokus och lyssna till vad detta vill säga oss. Den amerikanska fysikern och feministen Karen Barad använder begreppet intra-aktion för att beskriva relationen mellan ting och människor.12 Hon betonar vikten av att vi kan se ting och material som aktiva medaktörer, som samverkar och samhandlar med människan. I intra-aktion uppstår samspelet, samhandlingen, inom en helhet där alla delar är beroende av varandra – inte mellan självständiga enheter. Liksom människor formulerar tankar, känslor och avsikter när vi kommunicerar med varandra, talar även objekten genom sin utformning till oss. Objekten meddelar så att säga användarna om sina funktioner och erbjuder oss fler sätt att se på världen.

11 Klinenberg, Eric. (2018) Palaces for the people: How social infrastructure can help fight inequality, polarization, and the decline of civic life. 12 Barad, Karen. (2007). Meeting the Universe Halfway

158

159

Redaktörer:

Anna Lindholm och Lena From

Bildredaktör:

Ricard Estay

Texter där inget annat anges:

Lena From och Anna Lindholm

Fotograf där inget annat anges:

Ricard Estay

Formgivning:

Stefan Engblom

Korrekturläsning:

Astrid Trotzig och kollegor på Statens konstråd

Munken Sans av Laurenz Brunner och Selina Bernet Typografi: LL Bradford av Laurenz Brunner LL Circular Mono av Laurenz Brunner

Tryckt av Göteborgstryckeriet i Sverige, 2021 ISBN: 978-91-987471-2-6 Konstverk i denna trycksak är upphovsrättsskyddade. Konstverk av konstnärer som representeras av Bildupphovsrätt är återgivna med tillstånd av dem. © Statens konstråd, respektive författare, konstnärer, illustratörer och fotografer. Eventuella felaktigheter är oavsiktliga. Statens konstråd är en myndighet som producerar permanenta och tillfälliga konstprojekt i offentliga miljöer, engagerar konstnärer i stadsutvecklingsprojekt och sprider kunskap och erfarenheter om offentlig konst i och utanför Sverige.