Lekens plats i en antropocen offentlighet. Om Vril Båt Sten/Fijfere Vanás Geađgi av Joar Nango och Anders Rimpi
// Charlotte Bydler Vi befinner oss på förskolan Giella i Jokkmokk, eller Jåhkåmåhkke som är dess lokala lulesamiska namn. Här på denna plats finns idag det offentliga konstverket Vril Båt Sten/Fijfere Vanás Geađgi skapat av Joar Nango och Anders Rimpi. Några barn klättrar omkring och klänger på en sten, vänder om och smyger försiktigt in och ut under en båt. Den står vänd upp-och-ned över ett stenparti, stödd mot en grupp av björkstammar kapade så att de bildar en sluttande form och barnen lyssnar till något därinne: en röst som talar lulesamiska till kluckande vatten.1 Sedan kliver de varsamt uppför en trappstege—en stock med inhuggna trappsteg och ledstänger—som leder till en njallas dörröppning. Njallan är ett samiskt timrat förråd där man förvarar skinn, kläder, mat och andra värdesaker som man vill hindra djur från att förstöra. Därav dess placering på en slät trädstam som gör den svåråtkomlig. Inne i njallan ligger en så kallad vril fastskruvad i botten. Vrilen är egentligen en missbildning som man kan hitta på träd, en knöl bildad av kvistar vars fibrer växer i alla riktningar, rhizomatiskt, utan början och slut. I denna text kommer jag att utforska det offentliga konstverket Vril Båt Sten/Fijfere Vanás Geađgi, som alltså är ett offentligt konstverk och samtidigt en lekinstallation av de båda samiska multikonstnärerna Joar Nango och Anders Rimpi. Syftet är att diskutera verket med utgångspunkt från samisk historia och även tidslighet under antropocen. Verket beställdes år 2017 av Statens konstråd, som ett ”permanent” verk och stod klart för barnen att leka i året därpå. Det faktum att Statens konstråd stod som beställare aktualiserar den historiska och samtida problematiken som rör relationen mellan majoritetsbefolkningen som talar svenska och samerna som har status som Europas enda urfolk. 23 januari 2020 vann Girjas sameby ett fall i Högsta domstolen som stipulerade att de har rätt till upplåtelse av all jakt och fiske på sina marker.2
1
2
Jag vill tacka Håkan Nilsson, Dan Karlholm och framför allt Oscar Svanelid för ovärderlig hjälp med denna text. Fortsättningsvis kommer jag att välja nordsamiska, sámigiella, när jag skriver samiska termer. Dels av bekvämlighetsskäl, dels på grund av att det fortfarande är det största språket bland de samer som överhuvudtaget talar ett samiskt språk. Högsta domstolen, Sveriges domstolar, domslut publicerat 23/1 2020, https://www.domstol. Lekens plats i en antropocen offentlighet // Charlotte Bydler
105
