En vandring i konstens rum, Ann-Sofi Noring

EN VANDRING I KONSTENS RUM

En vandring i minnet eller en utflykt i drömmen kan vara väl så givande som vilken charterresa som helst. Ordet och bilden kan förflytta oss oanade sträckor. Det är sant, men inget går upp emot »the real thing«, den egna upplevelsen. Konstrådets årskatalog kan inte ersätta de faktiska platserna eller det verkliga mötet med konsten. Bilderna är bilder av bilder och faktaupplysningarna anger bara konturerna av ett riktigt konstverk. Med det sagt, och med den brasklappen i åtanke underhand, börjar här en fiktiv vandring i konstens offentliga rum.

Den sträcka vi har att vandra är två år lång, 1996 torn 1997, men har i flera avsnitt tagit avsevärt längre tid att förbereda. De konstverk som Konstrådet beställt, och som har blivit klara under perioden, blir här synliga. Geografiskt omfattar sträckan hela Sverige och till innehållet omfattar den flera inslag av nordisk konst. Tyngdpunkten ligger vid alla de högskolor som byggts under 90-talet och de universitet som har byggts till. Men vad vore en utflykt utan kommunikationer ?

Inledningen är följaktligen förlagd inom infrastrukturens sfär, till Banverket i Sundbyberg och Norrköpings flygplats. Nästa anhalt står i kontrast till den obegränsade rörelsen: kriminalvårdsanstalter och dömande instanser i Malmö och Stockholm. Vi dröjer sedan i huvudstaden för besök på Manillaskolan, Myntkabinettet, Räddningsverket och Kungliga Biblioteket. Vid minnesvården över Estonia slår vi oss ned en stund - om Miroslaw Balkas verk har Konstrådet gett ut en bok, för den som vill dröja kvar.

Storstadsvandringen fortsätter in i utbildningsväsendet, först i Stockholm med Kungliga Tekniska Högskolan, universitetet och Karolinska institutet, därefter universiteten i Linköping, Göteborg, Örebro och Uppsala. Så till de nya högskolorna i Sundsvall, Jönköping och Ronneby för att sedan avsluta i Skåne med Alnarp, Tandvårdshögskolan i Malmö och Lunds Universitet.

Här och var stannar vi till och berättar något mer än vad grundläggande fakta kan ge. Vandringen är uppdelad i sexton kommenterade besök, flera korta, några mer ingående. När andra röster än den som är redaktörens bryter in, finns det angivet. Om vägen tycks lång, slå upp innehållsförteckningen och välj delar. Eller leta i konstnärsförteckningen efter särskilda namn. Alla vägar är tillåtna, men den bästa är den verkliga. Använd platsregistret och gör ett besök på egen hand!

Längs en snitslad bana kan man, hur väl skyltningen än är gjord, gå vilse. Gå gärna vilse, mellan Lund och Sundsvall finns många stickspår. Från den sydliga utposten, där Johan Scotts muterade färglandskap vibrerar, går ingen rak linje till den nordliga, där Måns Wrange gjort bronsgjutningar av »den kritiska punktens« medelvärden. Att gå bort sig i det offentliga rummet kan ge nya perspektiv på tillvaron. Men vilse eller ej - missa inte årskatalogens sista avsnitt, där Peter Cornell skriver om osynlighet, en ibland undanträngd aspekt av offentlighetens rum. Eller »Gemensamma rum«, som också är titeln på den bok han nyligen har skrivit tillsammans med Sivert Lindblom. Läs den!

Ann-Sofi Noring Statens konstråd

10

Beställd konst 1996-97