Förord, Staffan Cullberg

FÖRORD

»Inget land är litet som öppnar sig mot havet«, säger Estlands president Lennart Meri i ett tal till den franske presidenten under sitt statsbesök i Paris. Med en vacker och sinnrik metafor uttrycker han den nya nationens självkänsla och vilja till kommunikation med omvärlden, och de närvarande i Élycéepalatset börjar plötsligt lyssna.

Kanske kan man kalla Meris tal ett stycke »offentlig konst«. Där finns integritet och skärpa, och samtidigt ett oväntat personligt tonfall mitt inne i det diplomatiska formuläret. Inte så sällan blir det offentliga konstverket stående alltför nära sitt uppdrag, dvs i rollen att »representera» eller betyda det som förväntas, illustrerande. Men verkets väl och ve beror på något som vi kan kalla konstnärlig gestaltning. Det handlar om uttryck förankrat i form. Om förtätning, skalan i förhållande till det omgivande rummet, där den mycket stora skulpturen kan bli obetydlig och den decimeterhöga monumental. Om dubbelmeningen, provokationen, det oväntat synliggjorda som ett konstverk behöver för att vakna till liv.

När vi nu skickar ut vår årskatalog över Konstrådets beställda konstverk från åren 1996-1997, ser vi många uttryck blandas. Katarina Norlings Bobos hjärta landar som ett ufo på den stenlagda stallplanen framför lantbrukshögskolan i Alnarp. Vad har den där att göra, undrade somliga när den korn. Men idag går den inte att tänka bort. På Kari Mjåtveits makligt rullande grå dörrmatta uppe på entréväggen i Hovrätten i Malmö ser vi pedagogiskt stiliserade danssteg, kryssande i turer mellan fruktskal och annat vackert skräp. På Djurgården vilar Miroslaw Balkas Estonia-minnesvård. Alla dagar finns här tända ljus och människor som stilla letar bland namnen på murarna.

Statens konstråd har i uppdrag att »förvärva god samtidskonst till statens byggnader och andra lokaler för statlig verksamhet». Under de två år som årskatalogen omfattar köptes 2112 verk in för att placeras inom statliga arbetsplatser, och 49 beställda, byggnadsanknutna verk fullbordades. Sedan 1997 kan Konstrådet också samverka med kommuner, landsting och företag för förny-

else av helt andra slag av offentliga miljöer där behovet är stort. Det kan gälla tätorter i förvandling, nya och äldre bostadsområden, skolgårdar, trafikmiljöer. Ibland handlar det om att ge stöd åt ovana beställare. Det offentliga konstverket blir en del av vår vardag. För uppdragsgivaren är det ett ansvar att ta på allvar.

Kan man då avgöra vad som är god kvalitet när det gäller sam- tidskonst, den som kommer till nu ? Absolut, men det är inte många som har den kompetensen, påstår författaren Stig Larsson i ett tv-samtal. Han får motstånd: kvalitet är ett statiskt begrepp som inte har någon giltighet i våra dagar, i varje fall inte då det gäller konst. Kvalitetsbegreppet liksom smaken förändras hela tiden. Kvalitet, säger någon, uppträder oväntat. Det samtalet kan vi föra vidare. 49 beställda verk - här finns de dokumeterade. Hur är det med kvaliteten? Pröva deras närvaro i rummet, tonfallet, helst på plats. Överraskar de oss, som tanke och form? Öppnar de sig mot havet?

Staffan Cullberg Statens konstråd