Daniel Novakovic Jag trorjag är kär

Daniel Novakovic

Daniel Novakovic är född 1976 Bosatt och verksam i Malmö www.danielnovakovic.com

Jag trorjag är kär

Material: blyerts på papper, färgläggning i Photoshop, tryck på 150 grams tapetpapper Placeringsort: Norrköping Placering: Linköpings universitet, kv Kåkenhus; interiörgestaltning på vägg i två plan Arkitekt: ÅWL Arkitekter genom PerWångstedt Fastighetsägare: Akademiska Hus Öst AB Projektledare: Monika Larsen Dennis/Statens konstråd

© Daniel Novakovic 2009. Foto: JonasJörneberg

•lillBIIIWIWHIWill—Il ir-w M&rm KIM ■* ■■ Bä 1A -i !'ii

■a 7»bj-St#

IkAiiUliilllliinilltii:

•mat-

Gunnar Krantz om Jag trorjag är kär av Daniel Novakovic

Daniel Novakovics verk Jag trorjag är kär förKåkenhus i Norrköping är en tecknadserie somberättar om de smådetaljer, minnenochhändelser somstannarkvar i vårtminnemånga årefterdetattenkärleksrelationtagit slut. Bitterljuva ochromantiskafragmentsom i efterhandkanframståsom själva summan av relationen.

Verket består av ett tjugotal berättelser som, likt småkomprimerade poplåtar, översatts till serieberättelser. Det ansluter i viss mån till de självbiografiska serier som varit tongivande på den svenska seriemarknaden sedansent 1990-tal,menNovakovicharocksåutgåttfrånpop-ochsoulmu- sikens eviga tema. Särskilt sju-tums vinylsinglar från tidigtengelskt 1980tal därband som knappt kunde hantera sinainstrumentspelade in billigt, tryckteupp vinylsinglaroch gjorde egna omslag. Alltdettaför attsedan sköta distributionen själva i hopp om attfå utjust sin låt i händernapå en tonåringsomprecis träffat sin förstakärlek.

En annan referenspunkt är Motala ström. Likt strömmande vatten slingrar sig berättelserna organiskt kring hörsalen, stundtals lugnt, men ocksåkaotisktskummande,häftigtochfallande;avspeglanderomantikens allafaser.

DanielNovakovicsverkärenserieberättelsesomutmanarmedietsgränser. Iställetförserietidningen,seriealbumetellerdengrafiskaromanenstraditionelltintimaformat,väljerNovakovicattpublicerasinberättelseimonumental storlek. Genom att flyttautberättelsernafrån seriepublikationens privatasfärtill det offentligarummetskaparhanettsammanhangsom ger möjlighet till möten och gemenskap. Härställs vi alla inför en berättelse som är likauniversell som den är privat. Konstverkets detaljrikedom och platsspecifikaförankring gör den även till ett tidsdokument för framtida studentervid NorrköpingCampus.